Att vara ärlig och speciellt mot sig själv när det kommer till hästarna är viktigt. Att vara rak och öppen kommer man långt på. Jag är en sån person som har väldigt lätt för mig att tala till folk och berätta att så här är det och detta kan jag inte och detta kan jag, det här är jag rädd för och så här kan jag dock göra ibland. Jag skäms inte ett dugg för jag vill så gärna komma framåt, jag vill utvecklas och göra det rätta. Kan man inte vara ärlig mot sig själv, att faktiskt kunna inse att det här är något jag kanske inte kan eller vet något om då kommer man alltid stå på samma ställe och trampa. Man kommer ingen vart.

Det kan också vara farligt att vara lite trångsynt och stängd. Att inte våga erkänna en okunskap kan faktiskt vara ohälsosamt för din häst. Att rida fel är skadligt och ju längre man rider fel desto skadligare. Hästarna är snälla dom gör oftast som vi säger, matte säger att såhär ska vi göra och då gör vi så. En skada kan komma snabbt eller långtsamt, eller så kanske man inte ens hinner se den? Eller så ser man den inte för att man har okunskap? Det behöver heller inte bli en skada men ett obehag, spänningar o.s.v Att rida fel är faktiskt skadligt, så är det, att styketräna fel gör mer skada än nytta, ridning ÄR styrketräning för hästen, frågan är om hästen får rätt eller fel styrketräning. Det brukar kunna visa sig så småningom, förhoppningsvis så ryttaren får sig en tankeställare.

Jag har dock insett att det finns inget
- Jag ska bara skrutta i skogen
För man måste plocka in lite rätt ridning där också. En häst som hela tiden, går huudet i det blå, bakom hand, tar korta steg, går i fel "gångart", har fel utrustning, går för sakta, går för fort, spänner sig  - DET är inte heller hälsosamt, man måste finna en balans, man kan inte  bara släppa allt för evigt och lufsa bäst man vill. Man kan inte leka i en styrkehall varje dag. Förstå mig rätt, man måste finna det där hälsosamma även i buset, sedan om man släpper fullt ut några gånger är väl inget att gnata om, för det måste man få göra ibland, men förstå mig rätt, vad varar bäst i längden?

Man kan inte allt och man kommer till ett stopp där man faktiskt behöver hjälp. Vissa kanske inte inser att de gör fel och faktiskt behöver få hjälp, det är ju lite synd tycker jag för ingen kan allt. Det behöver inte bara handla om ridningen utan även foder, skötsel, utrustning, hantering o.s.v Jag kan säga att jag har blivit en betydligt bättre ryttare sedan jag träffade Lina, gud så mycket "fel" man har gjort och vad jag har missat! Jag tänker på ett annat sätt och man har verkligen packat ner en hel del kunskap i ryggsäcken. Det är så roligt och jag öppnar mig mer än gärna och talar om "mina brister" för det är så man kommer framåt, vem vill bakåt? Ridning ÄR svårt och det är en hel vetenskap, en hel atmosfär, efter varje ridlektion inser man mer och mer vad ridning faktiskt är, det är så mycket mer än vad man tror och även om man trott sig förstått ridning och kännt aha så kommer man nog till en punkt att den där aha inte var så aha - Trist med personer som inte ens vågar erkänna sina brister och okunskaper för sig själv eller som inte ens vill lära sig, våga ta hjälp och våga erkänna en okunskap, men våga också tro.

Man kommer helt enkelt aldrig ifrån att man måste ta hjälp av en annan, så är det, oavsett om du är tävlingsinriktad eller bara vill mysa i skogen, ridning är ridning även om det är på olika nivåer.

                             Man vill ju sin vän det bästa (förhoppningsvis) och det bästa är att först gå till sig själv.




                                                                                Linda