Ett gammal inlägg från i vintras.
2012-1-23
Ja gud vad ledsen jag har varit, det har ju enbart varit sorgliga och ledsna inlägg under ca ett helt år. Huh jag vill inte tillbaka dit, jag var verkligen nere på botten och min häst var heller inte den gladaste, fan om jag kommit till rätt veternär från början, men nu vet jag vart jag skall vända mig om det strular sig med Fifa igen. Jag trodde faktiskt där ett tag att Fifa inte skulle bli frisk igen, ja herregud det har varit ett ruskigt jobbigt år vill jag lova.
En väldigt ledsen och hängig häst

Ett hett tips från mig: Kolla upp väldigt noggrannt med vilken veterinär du skall fara till, hör runt med andra, det finns allt för många oseriösa och okunniga veterinärer. Känns magkänslan minsta lilla osäker så skulle jag fundera på en annan veterinär. Är behandlingen lång utan resultat, eller finner inte veterinären självaste felet så fundera starkt på att fara till en annan innan det gått för långt, det är väldigt oekonomiskt och kanske till och med ohälsosamt för skadan om det dröjer för länge innan resultat. En veternär skall lyssna på hästens ägare för det är DU som känner och vet bäst om hästen.
Säger din magkänsla att tänderna skall kollas, att en röntgenbild behövs på något ben o.s.v så stå på dig, vissa veterinärer drar verkligen ut på en del undersökningar, vill dom inte kolla upp så byt, då är det en oseriös veterinär. Var även uppmärksam på hur din veterinär svarar på dina frågor och förklarar kring skadan och behandlingar som görs, får du en logisk och väl genomförd förklaring? Var även uppmärksam om de bara gör sig blind på en sak, exempelvis leder och tar spruta efter spruta, det finns tusen olika andra saker att undersöka. Men det hetaste tipset av all: GÅ EFTER MAGKÄNSLAN!

Här är en bild från vårat absolut första veterinärbesök av alla hundra, här började alltså våran mörka resa, en resa som varken jag eller Fifa var förberedd på.

Men jag har alltid följt min magkänsla och den har alltid alltid jag menar verkligen alltid varit rätt. Jag är så glad att jag faktiskt följde den och trodde på mig själv vad som kändes rätt och fel. Från att tron till att hästen kanske måste avlivas eller ställas av som kanske avelshäst till världens gladaste och härligaste ridkompis där vi utvecklas stort varje dag :)

Linda
Vilken fin blogg och vilka fina bilder!:D
Nu är du i alla fall en erfarenhet rikare och kanske vågar gå mer på magkänsla från första början om något liknande händer igen. Det gäller väl att försöka se det positiva i allt, även det som varit som en mörk tunnel utan slut... Jag är oerhört glad för din och Fifas skull i alla fall och vilken tur att det löste sig för er!
SV: Sadeln känns för stor för mig, kåporna är för långa för mina kortis ben, jag kan inte använda stigläderlösningen som hör till för den går inte att korta tillräckligt :S Sitsen är också lite i största laget tycker jag.
Haha, visst blir man tokig? :p Nell löper just nu, tyvärr är Lurvas inte könsmogen än så hon får ingen uppmärksamhet från honom och istället går hon runt i lägenheten och skriker som en tok. Suck!
Ah, va konstigt, jag uppdaterade och kikade in flera gånger under kvällen/natten men där fanns inget inlägg, men ja, nu finns de ju där! ;)
Ja, visst är det blandade känslor när man går tillbaka och kan läsa vad man kände och tyckte för inte alls så läge sen?
När man trodde allt var kört och att det aldrig skulle kunna sluta väl.....och se, hät står vi båda två, med hästar vi nu rider för fullt! =D
Ibland löser det sig, man får bara ha is i magen och våga vänta ut stormarna, även om man håller på att slitas itur när man befinner sig mitt i den.
(men oj vad poetisk man kan låta då;) )
Nej, nu ska jag dra iväg och rida "nya" hästar, Galsi, here I come! ;)
/S.