Lilla näsan

 




9 månader

Linnéa är nio månader, eller snart tio faktiskt. Det har hänt en hel del och det är väl på tiden för en uppdatering. För det första vill jag förklara mig varför jag inte bloggar så mycket om Linnéa. Första och största anledningen är väl att jag vill inte "visa" henne för mycket. Jag är lite sådär försiktig med att publicera privatlivet om familjen och framförallt om lillan. Anledning nummer två är helt enkelt att hästarna brukar vara lite roligare att blogga om, sedan är det ju framförallt en hästblogg.
 
Linnéa springer i gåstolen, men hon går även i rask takt när hon bara håller våra händer också. Hon älskar verkligen att gå omkring. Hon skrattar och utforskar nyfiket, ibland blir hon arg om hon inte får gå, det är det roligaste just nu. Hon kan även stå själv en bra stund utan något som helst stöd. Ett tag kunde hon gå några vingliga steg också, men tyvärr hände en liten olycka där hon slog sig, och efter det har hon inte riktigt vågat försöka igen. 
 
NU kan hon vända sig från mage till rygg och från rygg till mage. Hon hade inte bråttom direkt, dock har hon inte haft något vidare intresse heller, och hon verkar heller inte ha intresse för att försöka krypa, hon kan åla lite bakåt men blir mest förbannad över att ligga på mage på golvet, kan hända att hon hoppar över krypstadiet, vem vet.
 
Klappa händerna har hon nyss lärt sig, hur gulligt som helst. Hon förstår när jag säger "klappa händerna" eller så härmar hon när andra klappar. Dansar gör hon också till musik, gungar upp och ner, och speciellt till pappas rocklåtar, det är lite mer sväng i dom tror jag haha. Fast detta är bara på Linnéas villkor, ibland är det full fart med både händer och dans, och ibland vill hon inte visa något alls.
 
Hon äter mer riktig mat. Dricker endast vällning/ersättning två gånger per dygn. Det vill säga på morgonen innan hon somnar om igen, och innan hon ska sova för natten. Nu bjuder vi henne på allt (utom socker och annat som är dåligt för magen såklart) men hon äter. Hon hade en liten matvägran där ett tag, men jag har varit tålmodig och fick dessutom plocka bort fikamålet, annars höll hon sig mätt när det var dags för lunch och middag, men jag kan inte påstå att hon är en storätare. Hon är fortfarande rätt kräsen och skeptisk till nya rätter.
 
En ny tand har börjat titta fram, i övre käken. Och borstar tänderna gör vi varje dag, utan problem, Linnéa verkar bara tycka att det är roligt. Hon har dessutom varit på sitt allra första tandläkarbesök. Då fick man sitta i väntrummet i soffan, med skoskydd och allt, precis som de vuxna. Och artig var hon också när hon hälsade på de andra patienterna som väntade i rummet.
 
Sovningen är densamma, hon sover mycket men kan ha svårt att somna i sin säng ibland. Oftast somnar hon där men vaknar efter en timma, då slutar det med att hon ligger i vår säng med mig bredvid. En kväll då brast det faktiskt för mig. Migränen hade varit på besök hela dagen, och Linnéa skulle INTE sova, hon låg och skrek och var förbannad i vår säng. Jag vet inte hur länge hon höll på men tillslut skrek jag till ungen att hon skulle sova någon gång, tror ni det hjälpte? Jag fick gå ut ur rummet, ut ur huset och andas. Jag pallade inte mer, och huvudet trodde jag skulle sprängas. Just under denna stund kom Martin hem, jag skickade in honom och for upp till hästarna, för jag behövde en break. Oftast är jag tålmodig, men då rann bägaren över, jag orkade verkligen inte med Linnéa och även fast jag vet att det inte är hennes fel så kände jag för att fly en stund =/
 
Annars är dagarna underbara med lilla fröken hon är för det mesta glad och nöjd. Vi leker tagare (som hon nyss börjat fatta) och kurragömma. Roligast är när Linnéa letar efter mig och där jag  hoppar fram och säger buuuu. Då skrattar hon sådär högt och busigt så jag blir alldeles varm. Vardagen är så mysig, vi busar, leker och myser, finns inget bättre än det <3
 
 




Kyligt värre

Jag tror inte hästarna klagar på kylan direkt så länge de får en massa mat. Minstingen min är ju sockersöt i sin frostkostym <3 Som sagt kyla har vi gott om -25 grader mot kinderna känns!
 
 




Besök på skolan

Idag har lillehjärtat och jag hälsat på skolan i byn där mamma min jobbar och som hon dessutom med några kollegor har köpt! Linnéa tyckte barnen var spännande. Hon skratta och log, charmade alla mitt lilla troll! Det är nog nyttigt att få komma ut sådär, bland massa människor och speciellt yngre. Det märks att jänta tycker barn är helt klart roligare än vuxna!
 
En bild från fotograferingen vi tog när hon var 7 månader.
 
 




På nyår

 
Finns inte många bilder på mig och Linnéa tillsammans, vilket är lite tråkigt, men här är det nyaste. Från nyår.




Hoppsan!

Lite update om Fifa Divan. Det går jättebra med henne. Hon har fått varut ut och rört sig en del den sista veckan här. Hon lånades som sagt ut till en turriding Lina hade och det hade gått galant! Dagen efter red jag hem henne och det var en pigg ponny jag hade. Kyligt men mysigt. Man får klä på sig helt enkelt. Igårkväll vid sista utfodringen sprang jag i hagen halv klädd i sådär .- 26 grader och busade med Fifan. Hon var helt crazy och höll nog mest till uppe i luften, gud vad jag älskar att busa med den där hästen!
 
Idag tog vi en tur med vagn, plockade upp Erika efter vägen och körde en lagom runda med min piggelin. Så jävla mysigt, trots att kylan piskade på mina kunder, fast idag var det ju varmt, bara . 17! Dock for selen på sne hela tiden på slutet av turen. Vi fattade ingenting, det hade ju gått så jäklans bra under hela turen. Plötsligt ser jag att ena skakeln är halvt bruten. Det tar inte lång stund innan den faktiskt går av helt. Jaaaahaaapp det var den vagnen det! Tro om vi var paff?! Skitvagn, det var bara att gå hem med hästen (som tur var hade jag ingen lång bit kvar) Och ännu mer tur är väl att jag har en händig karl som kan svetsa till skakeln. Så ett hett tips, köp inte den billiga skitvagnen jag har, bara skräp egentligen.
 
 
 
 




En Meitill bomb

Kaeras fina pappa kan man inte få nog av. Här kommer lite bilder på Meitill som jag fått tag på via fb. Det var riktigt roligt att få se lite "nya" bilder på honom.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 




Annonsbilden

Nu fann ju inte jag Kaera via annonsmarknaden utan jag och Lina for ner till Öland och såg jag min älskling där i stoflocken. Däremot så FANNS en annons på Kaera på Kvarnbackas hemsida, och här är bilden, på en mycket ung lite Kaera hösten 2012. Hon var alltså ett år gammal.
 
 




In löv <3

 




Om tio dagar

så har hon redan stått i en månad, det går rätt fort ändå!
 
 




Brrrrr!

Jag och Fifan red mot grannbyn idag, -15 grader jajjamensan och en mils färd, men är man norrlänning och islandsryttare då klarar man tammefan allt! Lina mötte oss på vägen, Fifan såg nog ut som en frostig mammut haha. Nu står hon med Linas hästar i ljungaverk och unghästen Gjafar verkade bli förälskad i nykomlingen. Nu hoppas jag de får bra väder imorgon och inte så sträng kyla. Enligt mig klarar hästarna vilken kyla som helst, det är nog mer frågan om en själv, men har man ridit i -20 -25 grader förr så ska väl - 15 vara en baggis, även om mina fingrar gör skapligt ont än! Fast då red jag i de tunnaste billigaste vantar från hööks också, haha ding ding. Nej jag är glad att kylan kom, det är mycket trevligare och mysigare att rida i kalla vinterdagar! Hur gör ni med kallgraderna, har ni någon gräns? 
 
 




Körtur i snökaos!

Ikväll tog jag en körtur med Fifan. Jag såg fasen ingenting för det snöade massor och var becksvart på de sträckor där gatubelysning inte fanns samtidigt som kylan slog mig i ansiktet. Och mitt gulletroll längst fram var ovanligt pigg! Oplogat var det också. Och eftersom jag knappt såg något för snön så fastnade pisken i svansen på pålla, som på det trodde att vi skulle gasa på ännu mer fast jag redan innan ville få ner farten, och på det höll vi på att köra ner i diket också, för där matte svänger där går vi även om det skulle vara ett stup! Så det blev minst sagt en rolig kaostur haha.
 
Imörra blir det en tur mot Ljungaverk till Lina där Fifan ska få övernatta. Hon ska nämligen lånas ut på en långtur dagen efter som de har för några ridelever, jag lånar gärna ut silverfläck, hon behöver röra på sig! Och jag kan med trygghet lämna över henne, både för att jag litar på Lina och främst att jag litar på min häst som är så otroligt snäll <3 Ikväll ska hon få sova inne min prinsessa.
 
 




Bitter gjorde en jävla vurpa

Det är som sagt isigt här uppe där jag bor, (eller här nere för er som bor mer norrut) NU har det äntligen kommit snö och än snöar det, men isen lurar under så man får vara försiktigt där det inte är trampat. Många av er säkert har läst om den tragiska olyckan på nyårsnatten med de dräktiga korna. En bond- granne till oss som fick ta bort några av sina dräktiga kor då de hade sprungit ur hagen av rädsla för alla raketer på nyårsnatten. De hade varit så halt att de i sin panika flykt bröt benen och fick avlivas. Ja, halt är bara förnamnet. Det har varit ett helvete för oss här i södra norrland med all is, både för djur, trafik och folk. Man har knappt kunnat tagit sig ut. Det är tragiskt med "grannarnas" kor, jag är glad att våra höll sig lugna annars hade risken nog varit stor att även dom har kunnat skada sig med tanke på hur hagen och marken utanför ser ut :(
 
 
 
Våra hästar går i sommarhagen för här nere går det bara inte. Det är IS!! Och Bittergubben, stackarn, han slog sig förbannat för någon vecka sedan. Jävlar vad han vurpade :(  Det såg bra otäckt ut. Han slog sig nog rejält för det tog ett tag innan han försökte kliva upp. Då bestämde jag mig för att även han skulle skos för det här går bara inte!! Dock var det under julhelgen så någon hovslagare gick inte att få tag på. Nu har snön kommit och underlaget i sommarhagen ser bättre ut, så nu väntar jag med skoningen och ser om vädret går åt rätt håll, men man blir ju livrädd att de ska bryta benen! Älskade gammgubbe <3
 
 




Nytt år ny ålder

Gott nytt år på er! Nu räknas Fifan som elva år, shit hur hände det? Och Kaera räknas som fem år. Bittergubben blev hela tjugo år. Hjälp, vad stora dom har blivit. Fifa var sex år när jag köpte henne, Kaera var två och Bitter var tolv när han kom hit. Jag får liiiite panik över att åren går så fort.
 
 
 
 




Fota mer

Jag borde fotografera Linnéa mer med den rätta kameran. Den här tiden kommer aldrig tillbaka och jag vet att jag kommer att ångra mig sedan om jag slarvar med det. Varje månad tycker jag är en viktig tid att spara och mobilbilder är väl inte särskilt roliga. Jag måste bättra mig på att ta med kameran, ibland önskar man att någon annan kunde ta rollen som fotograf.
 
 




<3

 




RSS 2.0