Snett och vint ^^
Jag tycker att min navel suttit sne ända sedan jag fick en liten bula, först tänkte man att det var bebisens position i magen, men det stämmer inte riktigt överrens med hur bebben har flyttat sig under månaderna. Och så har vi hormonranden, den vill ju jag få att gå rätt över naveln ^^ Jag tycker varken navel eller hormonrand är i mitten, eller är det mina ögon som är sne haha?
Vecka 36 (35+0)
Hej vecka 36! Det är lite skrämmande att du redan är här, jag tyckte jag nyss välkomnade vecka 35 sedan drog dagarna förbi och nu är du här. Undra vad du har att bjuda på under denna vecka? Det börjar ju kännas att man närmar sig slutet. Kommer du ge mig mer ilningar neråt? Kommer jag känna av foglossningen ännu mer? Kommer någon ny fysisk känsla upplevas? Ja du vecka 36, du bara kommer in här som en smäll och kanske har fullt med överraskningar, men du är mer än välkommen hit!
Mer obekväma ilningar vid blygdbenet/puppsen har jag känt av den senaste veckan, och ibland ilar det till något så fruktansvärt när bebis rör på sitt lilla huvud så tanken slår mig "Hur sjutton ska jag kunna föda om detta gör så obehagligt ont?" Man ska väl inte tänka så, men det är ju lite oundvikligt. Man vet vad man har framför sig och samtidigt inte, Bebisen har halvt fixerat sig enligt min barnmorska, så det är väl inte så konstigt att det har ilat en hel del. Foglossningen känner jag av nu faktiskt, det gör inte ont det kan jag inte påstå men det är ömt vid blygdbenet, det känns ju liksom att förlossningen inte är så långt bort, jag tar det som ett tecken på att graviditeten närmar sitt slut.
Jag drömmer mer om bebisen, den börjar fin och slutar sedan till en stressig dröm. Sista drömmen fick vi en liten prins och jag minns känslan i kroppen, all kärlek när jag smekte vårat barn över sitt lilla huvud och såg in i det stora klara ögonen. Tänk vad man ska känna när man faktiskt träffar sitt barn på riktigt. Vilken frän känsla det måste vara. Åh jag blir så avis på alla som har fött och har sin lilla skatt i famnen, vad jag längtar, vad vi längtar!
Bebisen rör och donar sig varje dag vid ungefär samma tider på dygnet. I skrivande stund ligger liten med hicka, och hickar gör h*n nästan varje dag nu faktiskt. Det tickar i magen, stackars liten <3 Man önskar man bara kunde få hålla om och klappa försiktigt över ryggen. Jag kan inte riktigt förstå att det ligger en bebis i min mage, vilket jag sagt ett par gånger, men det är för mig så.. overkligt på något vis, jag har mitt barn i min mage, mitt barn! Vårt barn! En liten person med händer och fötter, en liten len rumpa och ansikte med små goa kinder. I denna vecka räknar man att bebisen ska vara kring 2,6 kg och 46 cm lång.
Naveln ser nu mer ut som Kalle Ankas näbb ^^
Rutinkontroll
Var hos BM idag för runtinkontroll. Allt såg bra ut även om jag tyckte att vi kanske inte gjorde så mycket, men bebisens hjärta lät perfekt, bra blodtryck och magen växer som den ska. Bebisen hade halvt fixerat sig och det kan jag tänka mig med tanke på vad det har iiiiilat där nere den sista tiden, huuh, och det gjorde faktiskt ont när barnmorskan kände kring bebisens huvud. Jag känner ju av foglossningen nu hela dagarna, det gör väl inte ont men det är liksom ömt vid blygdbenet, så nu märks det att vi börjar närma oss <3 Hade inte struma heller, så imorgon ska jag på läkarbesök och göra en EKG undersökning. Jag har extrem hög puls och darrningar emellanåt, och eftersom det inte var struma så får vi kolla om det finns andra orsaker till de snabba hjärtslagen.
Pratade sedan lite allmänt om förlossningen och vad som sker på bb också, men har bokat ett nytt besök på två timmar till nästa rutinkoll så vi hinner surra på massor om det vi funderar över och behöver få veta. Ska skriva ett förlossningsbrev till nästa gång, någon som har tips eller en mall vad man ska skriva?
Inga blöjor?
Nu har jag en liten fråga. Det här med att packa ner blöjor i bb-väskan. Gör man inte det? Jag har kollat på så många "packa bb väskan" listor och det står aldrig något om blöjor. Varför? Tar man inte med det till bb?
Vad packade ni i er väska?
Pärlan
Nu ska jag visa pärlan. Jag är supernöjd, det är en riktigt fin vagn. Vi bokade den som sagt på babyproffsen strax efter jul och fick hem den i lördags. Det är en Emmaljunga Edge duo combi, med det rejälaste chassit som passar för mer brokig terräng. Vi valde svängbara framhjul men som går att låsa om man vill, självaste hjulen är av hårt gummi. Det som följde med vagnen var en jättefin liggdel, sittdel, madrass, 2 fotsackar, regnskydd samt insektsskydd och solskydd som o andra sidan är "inbyggd" i vagnen. Det var väldigt många smarta finesser på vagnen också, jag har nog glömt hälften sedan butiksbiträdet visade oss. Ja man får verkligen mycket vagn för pengarna!
Såhär står det om vagnen:
Edge Duo Combi är en av marknadens allra bästa, mest rymliga och fullutrustade Duo Combi. Högsta krav på kvalitet, säkerhet och funktioner gör denna vagn till en genuin Emmaljungavagn. Vagnen kan användas som Travel System med bilbarnstol om du köper till en adapter.
Edge Duo Combi har allt som behövs från födseln upp till 3-årsåldern, med liggkorg och sittdel som du lätt och säkert byter till när barnet blir större. Välj mellan 8 olika chassi.
Vecka 35 (34+0)
Om fem veckor går jag in i vecka 40!! Alltså förstå, bara fem veckor tills dess! Jag tycker det går väldigt fort mellan onsdagarna och det känns ju mer och mer både mentalt och fysiskt ju närmre vi kommer. Ja jag börjar känna en oro inför förlossningen. Ibland på kvällarna kan tanken bara slå mig att "tänk om det skulle ske nu" och så känner jag en liten panik känsla i bröstet. Jag är nog lite rädd för det mesta, rädd att tappa kontrollen över mig själv, att jag ska hamna i någon slags panik, rädd för att vi inte ska bli mottagen på bästa sätt på bb, rädd för hela situationen, smärtan, undersökningar, de olika värknings faserna o.s.v. och sedan känner man ju att SHIT vi ska få en bebis!! Även om man inte vill något hellre än att få ut bebben så känner jag ändå en slags nervositet över det. Ja mentalt känner jag mer och mer inför förlossningen, ju mer veckorna går framåt, men jag läser som sagt boken föda utan rädsla och jag tycker det är kanonbra, fast hur mycket kommer man tänka på den när det är dags liksom? Jag hoppas ändå att jag har en annan inställning och tanke till förlossningen som boken vill framföra när det väl är dags.
Fysiskt känns det absolut mer. Ibland tror jag ungen ska trycka sig ut genom magen på mig. Att en sån liten person kan vara så stark ändå? Magen känns trång och för liten, trycken från armar och ben blir kraftigare. Haha ibland har jag faktiskt tyckt att det varit lite otäckt, helt plötsligt kan jag känna ett hårt tryck på magen, jag tar då handen under tröjan och möts av en hård stor bula som står rätt ut. Det är verkligen en lustig känsla, för det blir så extremt tydligt med ett rejäl tryck utåt på det viset, så är det ju väldigt ofta nu mer ^^ Och detta med att man känner hårda bulor här och där har det ju varit i flera veckor såklart, men ju längre fram man går i graviditeten desto hårdare, tydligare, större och kraftigare blir det ju.
Ja är mer kissnödig. Jag tycker att så fort man suttit på toa och kliver upp så känner man sig kissnödig igen. Ibland är det verkligen hemskt när liten trycker mot blåsan, då får man knipa kan jag säga om man skulle sitta i bilen eller på ett annat "olämpligt" ställe. Annars känns allt som vanligt, har fortfarande inte ont i ryggen eller någon annanstans. Det är dock svårare att böja sig ner/fram, det är ju rena helvetet om man tappar något på golvet (vilket jag gör typ jämt känns det som) Ila till där nere kan det göra till och från, men det är ju inte heller något nytt :) Ja mår helt enkelt bra med andra ord. Mentalt med, mycket piggare och gladare.
Blodådror
Jag har haft synliga blodådror ända sedan jag fick en liten kula, men nu tycker jag dom syns allt mer, speciellt på kvällarna. Det går som blåa flodränder över hela magen ^^ Lite svårt att ta kort på sig själv och i badrummet framför spegeln med sämsta ljuset, men det syns ju, dock är dom betydligt tydligare i verkligheten, men som sagt bara på kvällarna, konstigt nog.
Till er gravida
Det finns de gravida som inte har det så lätt (men som en annan tycker att man faktiskt har) det finns dom som har ont och besvärligt, lider av kräkningar och annat obehagligt som kan ingå i en graviditet. Det finns dom som mår psykiskt dåligt och inte får/eller vet hur man kan få riktig stöd och hjälp för detta. De som blir ensamstående mamma, det kan inte alls vara lätt. Eller dessa gravida kvinnor som lever med skitstövel till karl, och det verkar inte alls vara ovanligt vad jag förstått och sett.
Du som har ont, mår dåligt och har det besvärligt - en eloge till dig, snacka om att man måste behöva vara stark! För varje dag som går kommer du närmre ditt mål och där smärta och obehag försvinner och att en liten underbaring istället ersätter det <3 Var snäll med dig själv och ta det lugnt, du har all rätt att få den stöd och hjälp du behöver, det kan vara rena helvetet att vara gravid, så se till att göra situationen/tillvaron så bra du bara kan för dig!
Du som mår psykiskt dåligt, det ska du inte behöva göra, hjälp finns att få och det är så vanligt att man hamnar in the deep shit, hjärnan är ett mysterium och kan verkligen krångla till det för oss, skäms inte och döm inte dig själv, var snäll och se till att söka stöd till de som förstår och finn hjälp hos professionella, medicin kanske skrämmer många (den har skrämt mig) men jag förstod tillslut att min kropp faktiskt behövde det för att kunna återställa sig och för att jag skulle kunna leva ett normalt liv. Det är skonsammare för din bebis att du äter medicin och mår mentalt bra än att du mår dåligt och undviker en medicin du egentligen kanske behöver just nu. Det är många många gravida som mår dåligt, du är inte ensam!
Du som ensamstående, vilken styrka du har och kommer att få, självklart är det väl så att man vill vara två föräldrar i en familj, men då ska det vara två bra föräldrar som förtjänar den rollen, och ibland är det faktiskt så att någon av dom inte är mogen eller tillräckligt bra nog för att ingå i den nya familjen som komma skall. Eller så har du fått genom gått något så tragiskt som en bortgång, all kärlek och värme till dig <3 Så stå på dig, älska ditt barn och gör det bästa för er två! För det kommer att fixa sig!
Och du som lever med en skitstövel, som inte visar empati, kärlek eller stöd varken för dig eller bebisen, ge han en rejäl spark i ändan utför trappen för en sån behöver du inte ha i ditt liv, eller så får vi hoppas att det är en rädsla inför det nya som spökar. Många karlar kan ha svårt att ta in rollen som kommande pappa och kan ibland själv behöva pepp och stöd, men verkar det inte vara så, så är du värd så mycket bättre! Stå på dig och var rädd om dig själv.
Jag vill bara skicka massor av kramar till er. Varma goa stöttande kramar! Önskar man kunde göra något för er som inte har det så lätt, men ni är starka och otroliga, ni kommer att fixa det och det kommer att bli bra, så länge du kämpar på och följer ditt hjärta vad som är bäst för dig och ditt barn. <3 <3 <3
Nu är den här!
Oj, jag har tänkt skriva här ett par gånger men har haft fullt upp med annat. Firat alla hjärtans dag med några vänner, varit på sjön och stekt kolbullar, haft främmande av min familj och annat stök :) I alla fall så står vår fiiiina barnvagn här i vardagsrummet!! Tjoho!! Vi hämtade hem den och babyskyddet i lördags. Den är verkligen skitfin, jag är så nöjd och det finns massor med finesser på den! Ska ta kort, förhoppningsvis imorgon innan det blir mörkt igen :)
Mer närgånget
Nu har jag drömt om vår bebis varje natt de senaste dygnen. Oftast har det varit negativa drömmar, som att bebis dör o.s.v. Och det är ju inte speciellt roligt, fruktansvärt!! Så vaknar man och känner en enorm lättnad. För mig har det blivit så närgånget nu på något vis. Jag pratar med bebis då och då när jag känner att h*n är med mig och trycker. Bebben trycker ofta ut en fot (antar jag) på höger sida så fort jag fyller i diskmaskin eller eldar, haha det har liksom blivit rutin på det. Många mornar bufflar det även i magen, det tar jag lite som ett " kliva upp tecken " Och även om bebisen inte rör sig så kan jag ändå känna h*n om jag smeker och trycker lätt på magen.
Jag känner en annan slags kärlek nu till den person som bor där inne, det har blivit så mycket mer verkligt och självklart att det är ens barn som finns där, även om man samtidigt tycker att det känns overkligt att man ska ha en bebis i magen, men ju längre fram man kommer desto mer känner jag i hjärtat. Martin har också "förändrats" han pratar mer och mer om vår lille fis och vill bara att h*n ska titta ut på en gång! Jag tror även han känner att det är mer verkligt nu även om han inte är lika nära vår älskling som jag är. Jag bara längtar tills jag får se Martins uttryck när han får se vårat barn för första gången, kan satsa 500 på att hans tårar kommer flöda <3 Nu är vi nära, bara ett par veckor kvar nu...
och då blir vi föräldrar!
Ett par år sedan ^^
oooh...
Aaaaooow, Tai boxning mot puppan och magen!! Huuff. Ilar, trycker och bufflar. Inte, inte skönt, bebben är fredagsvild. Har även haft värk i mitt bäcken idag, kanske foglossningskänningar? Ja jag har ju inte direkt suttit på fetarslet idag heller, har varit i full gång mest hela veckan tycker jag, skööönt. Fast just nu är det inte så skönt, hua hua.
Gissningsleken
Tänkte jag skulle haka på den här gissningsleken som så många andra har. Och det man ska gissa om är:
Bebisen
Kön?
Födelsedag?
Vikt?
Längd?
Vilken tid på dygnet?
Martin var väldigt haj på att gissa, jag tror han längtar mer och mer nu för han pratar ofta om hur roligt det ska bli och att vi får våran egna lilla familj <3 Så han tror att det blir en liten pojke som kommer den 3 april, väger 3300 g och är 51 cm lång kring 3 på natten.
Jag tror också på en pojke som kommer den 5 april, väger 3520 g och är 52 cm lång, kommer förmodligen på natten, kring två kanske. Det här med kön har jag varit så fram och tillbaka med, från början trodde jag pojke, med sedan tjej, och sedan pojke och så har det varit lite hela tiden. Jag har trott att det varit en tjej under bebisens vilda dagar, då det har varit lite tyngre och jobbigare haha, sedan ändrar jag mig under de lugnare perioderna, då känns det som en pojk tsss ^^ Men nu måste jag bestäma mig och jag tror på pojk.
Ca 95 % av släkt och vänner tror att det blir en pojke
Så vad tror du? :)
Vecka 34 (33+0)
Vecka 34 välkomnar vi idag. Jaha, sex små veckor kvar då, mer eller mindre. Härligt. Haha och nu när jag ligger här i skrivande stund vid datorn så har jag en rund och go kula framför mig, det är så oundvikligt nu som det kan bli, jag har fått mage och den syns! Jag tycker det är mysigt med stor mage, haha kanske en av de få gångerna jag faktiskt kommer tycka det i mitt liv också. Faktum är att har jag ork, tid och motivation kommer jag börja träna efter förlossningen. Inte direkt efter såklart men mot sommaren så hoppas jag kunna vara lite hurtig och på tå.
Något mindre mysigt är väl många av bebbens rörelser, nej det är inte skönt längre, och jaf kan väl inte påstå att det gör ont heller men det är obehagligt när det trycks på vissa ställen. Om jag ligger ner så trycker det ofta uppåt mot bröstkorgen, och det gillar jag inte. Ibland blir det så jobbigt så jag måste sätta mig upp, så lättar trycket. Nu tycker jag det kan vara väldigt skönt när bebisen sover, jag får en viss lugn och ro jag också då, men oftast så tumlar ju liten runt när jag väl ska koppla av lite, haha typiskt ;) Trycket neråt blygdbenet blir allt tätare och kraftigare, inget som håller i sig hela tiden, men det kommer och går allt oftare. Sedan är jag nu mer öm där också, igår hade jag som en jobbig mensvärk, det var länge sedan jag kände något sånt. Allt tyder bara på att det börjar närma sitt slut som ska bli en början på något nytt!
Fiser något så fruktansvärt äckligt gör jag också. Martin håller på att svimma av varje gång, det luktar ju förjävligt det måste jag säga haha. Fast ja ser det som att han får tillbaka sin skit som jag har fått stått ut med i snart åtta år! Hah! Så lite fisar kan han allt ta.
För övrigt så har jag gått upp 7 kg under hela graviditeten, det är ju ingenting, tänk dom som går upp över 20 kg!! Men som sagt så har jag ju inte lagt på mig något överhull utan det är kulan som väger, och det är ju skönt. Fast nu får jag ofta höra "Men gud vad tjock du blivit!" förut var det liksom "Men vad liten mage du har" Haha svärfar fick sig en chock här igår när de var hos oss på middag, han hade verkligen inte hängt med och tyckte magen var enorm ^^ Fast den är ju alldeles lagom, det är väl att folk är så ovan att se mig så rund, jag själv tycker inte magen har växt särskilt mycket de sista veckorna här, det är mer att det känns större och tyngre.
XL på denna sporttröja ^^ Tagen igår.
Och på denna tröja är det Medium. Här var jag i kring vecka 18
Mentalt mår jag mycket bättre. Lite tungt emellanåt på kvällarna bara, samtidigt som jag har sån hög puls då också, jag vet inte, kanske är normalt att man kan känna så i slutet av dagen? Eller så kanske det är struma? Jaja jag lägger inte så stor vikt på det just nu faktiskt, med tanke på hur jag mådde när jag började halvera medicindosen min. För DÅ var det jobbigt, om sanningen ska fram så kände jag inte så mycket för bebisen då, jag var liksom likgiltig och kunde varken känna glädje eller sorg, och det skrämde mig. För jag visste ju innerst inne att det här är bland det största och finaste jag får, men att inte kunna känna något, det var jobbigt, men nu känner jag baaaara kärlek och längtan igen <3 Våran älskade bebis. Så ni som känner er nere, deprimerad eller likgiltig, prata med din barnmorska om det och se till att få hjälp, för faktum är att det KAN bli värre och risken blir större för förlossningsdepression. Ibland behöver kroppen lite hjälp på vägen.
Alltså ni får ursäkta fotografen, han är ganska värdelös på att ta bilder ^^ Och snabbt ska det tydligen gå haha, så det kan bli lite snett och vint ibland.
Babysittern
Babysittern vi köpt är 2me Lotta, som jag beställde från babyland. Den är ställbar så det går att sänka och höja sitsen. Sedan finns det ett par praktiska remhandtag på sidorna så man lätt kan förflytta babysittern.
Rutinkoll igen
Idag var vi på rutinkontroll hos barnmorskan igen, blir täta besök nu! Tog blodtrycket och kollade vikten, totalt har jag gått upp 6 kg, haha det är ju ingenting egentligen men bebis har växt som h*n ska och verkar bli normalstor enligt bm. Kurvan ligger perfekt och bebisens hjärta lät jättefint. Vid varje koll trycker även barnmorskan på blygdbenet, för att kolla med foglossningen, och hitills har jag inte känt av något, men idag ömmade det faktiskt, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att det inte är långt kvar innan bebis kommer.
Tog dessutom ett blodprov för att kolla min köldkörtel, jag har haft något lågt blodtryck ibland med väldigt hög puls, så vi får se vad provsvaren säger, om jag har struma eller om jag är helt frisk. Jag tror jag är frisk men alltid smart att kolla. Jag passar alltid på att ställa alla frågor och ta upp sånt jag har på hjärtat varje gång jag är hos barnmorskan. Jag utnyttjar tiden med andra ord. Martin har hitills varit med på varenda besök sedan jag blev gravid, älskling, han är underbar han <3
Ja nu känns graviditeten mer och mer. Det trycker, ilar och har sig, Bebis rörelser blir allt mer obekväma, om än väldigt gulliga, men som sagt skönt är det väl inte.
Overallen
Jag fick en söt liten mjuk overall av mina föräldrar i julklapp. Nog för att bebben kommer på våren, men mamma kunde inte hålla sig ifrån den haha. O andra sidan så kan det fortfarande vara kallt där kring måndasskiftet mars- april, det är allitid lite lurigt väder runt dom månaderna och bebisen behöver ju kläs extra varmt när h*n är så liten också. Jag älskar denna overall, så himla söt och så mjuk och fin.
Våren
Åh vad jag saknar våren <3 Gud det är nog den bästa årstiden för jag blir så hemskt glad och pigg när den träder fram. Snön börjar smälta bort, gruset kommer fram, den friska luften som luktar fräscht vatten, ljuset som håller sig kvar så länge, de gröna knopparna som spricker fram, fåglarna som börjar kvittra, solen som äntligen tar närvaro. Och ridningen, den har ALLTID varit som bäst och härligast på våren. Gud det saknar jag, åh jag kan bara leva på minnen just nu, klappediklopp, tölten som smattrar på vägen och vinden som skapas av farten. Hästar + vår = <3. Jag vill jag vill!
Tvätt dags!
Ja nu tyckte bebis det var dags att tvätta alla kläder. Så nu har jag sorterat efter färg och håller tvättmaskinen varm, det är en del som ska tvättas och vi börjar med alla kläder. Lite kul är det allt, det är ju ännu ett steg närmre vårat hjärta, sedan halvdör man lite när man får titta på alla söta små kläder igen. Jisses, nu är det verkligen nära, helt otroligt!
Utvecklas med stormfart!
Det är helt otroligt vilken resa man gjort hitills i graviditeten!! Tänk vecka sju var då vi berättade för våra familjer att vi skulle få en liten. Kring vecka 11 var jag med om en olycka och fick fara ner på akuten för att se så jag inte skulle få missfall, då fick se se bebben för första gången på ul <3 Vecka 22 hade halva tiden gått och man berättade för övriga omgivningen att vi väntade en liten. Och vecka 33 är nu, och bebisen sparkar och donar för fullt! Det är fränt att se dessa övre bilder, vad liten har utvecklats och var stor han eller hon är redan!! Helt otroligt.
Smörjer magen
Ett tag kliade det en hel del på magen och jag började noja lite över bristningar. Nu är ju varje bristning man får helt klart värt det med tanke på vad man får för det, men ingen kan väl påstå att man VILL ha bristningar? Jag har redan tiger ränder på lår och rumpa så det räcker från tonåren. Så jag började smörja magen med liberos babylotion med olja. Sedan dess har det inte kliat något på magen alls. Jag smörjer morgon och kväll. Jag hoppas det ska hjälpa lite i alla fall, oavsett är det skönt med en mjuk och len hud.
Smörjer ni era magar med något? Har ni fått bristningar?
Detta tumlar i min mage
Tänk att den här sötnosen är född i vecka 33, min vecka! Kan ni förstå att jag har en sån goding i min mage? Helt ofattbart! Jag kan inte riktigt förstå det, att det ska ligga en sån "stor" och utvecklad bebis i min mage!! Det är fränt men man får inte riktigt ihop det. Gud vad jag saknar efter liten, man blir nästan knäpp!!
Vecka 33 (32+0)
Vi kliver nu in i vecka 33 vilket betyder ca 7 veckor kvar! Två månader innan BF. Och vi går ju mot ljusare och bättre tider så det kanske kan gå hyfsat snabbt ändå! Nu vill man ju bara träffa den här lilla personen som busar runt i magen. Samtidigt trivs jag att vara gravid, jag tycker det är vackert. Haha kanske inte att få finnar/dålig hy och allt annat som är mindre kul man kan få på köpet i en graviditet, men jag tycker självaste gravidmagen är vacker och som utstrålar en massa kärlek. Ja, jag trivs med att vara på tjocken helt enkelt, det är mysigt och fint. Kanske känner jag mycket så för att min graviditet har varit hyfsat lättsam också? Kanske har man inte levt in i det här fina och härliga om man bara gått och mått dåligt hela tiden med krämpor överallt. Ja jag kommer faktiskt sakna att vara gravid, det kommer bli lite tomt, men så kommer vi ju ha något annat vackert på sidan att titta på <3
Som sagt tycker jag att graviditeten är ganska enkel. Jag har inte ont i rygg eller så som många andra verkar ha. Under hela min tid som gravid har jag fått höra "vänta du" ja, jag väntar och väntar och känner inte ett dyft i ryggen. Och jag har heller inte svårt att sova eller ligga i olika positioner, jag tycker det går bra och känns som vanligt, kan ligga både på sidan och på rygg utan problem. Har inte haft något vidare svårt att andas heller. Klart att magen är lite ivägen emellanåt, som när jag ska böja mig ner, plocka ved osv. och lyfter saker gör jag ju inte heller, men det är ju ganska logiskt med tanke på den där kulan som finns.
Jag känner som sagt bebisens huvud mer och mer, hur det vrir och rör sig. Tryck mot blåsan har blivit mer vilket resulterar till fler toalettbesök. Nämnde jag också att det är svårare att frisera sig nu? Haha ja jag ser då ingenting, jag får gå på känsla, blir säkert supersnygg ;) Tuttsen har fortfarande inte läckt på ett tag vilket är skönt, trodde faktiskt det skulle läcka hela tiden när det väl började, men icke sa nicke.
Hur mår jag annars då? Ja jag tror faktiskt att jag börjar må mentalt bättre nu sedan jag fick öka min medicindos till det vanliga. Vissa dagar har ju varit lite tunga men jag har fler normala dagar nu. Så det var nog bra att vi bestämde för att fortsätta med medicineringen. Och tack ni som har stöttat här inne i bloggen <3 Något som har blivit lite annorlunda är mitt blodtryck, det ligger lite lågt ibland. Min svärmor har en egen blodtrycksmaskin som vi aktivt använder nu och då. Så i måndags när jag var extremt yr, trött och andfådd tog vi blodtrycket vilket visade lågt, samtidigt som min puls (som vanligt) var hög, låg på 118. Så jag har väl mindre krafter emellanåt, men det funkar ju, inget som ska vara farligt. Den höga pulsen känns däremot kanske mindre bra, får ta det med barnmorskan vid nästa rutinkoll.
Bebis ska nu väga kring 2 kg och vara 45 cm lång - mer eller mindre. Huden ska ha blivit mer rosa från den röda färgen. Vikten hos bebisen ökar nu ca 225- 250 g i veckan och kan nu svettas. Alla sinnena är nu utvecklade så bebisen kan känna när den tar tag i sin fot och smaken av fostervattnet mm.
Jag tycker inte magen blivit så mycket större, men den kanske har sjunkit en aning? Eller är det för tidigt?
Söker amnings Bh
Någon som har tips på en bra amningsbh? Jag har varit och tittat och klämt på en del men alltså alla är ju sååå tunna! Och jag trivs inte med såna bh-ar. Jag vill ha en tjockare variant med inlägg liksom. Någon som har bra tips på det jag är ute efter?
Bebben känns större i magen
Man märker verkligen hur mycket större bebisen har blivit. När bebben rör sig så känner jag över hela magen, ända nerifrån vid puppsen och upp till slutet av magen. Det är lite lustig känsla neråt, jag känner ju verkligen hur vår bebis rör på huvudet och donar på. Ibland gör det lite ont, ilar till och blåsan kan få sig en törn, då är det bara att gå på toaletten. Men det är nog största skillnaden, att jag känner ett litet huvud längst ner som gärna vrider på sig, helt otroligt!
Magen är ofta sne, bebben trycker många gånger ut en rumpa eller fot/arm, och nu börjar jag få känna lite mer med handen utan att bebis trycker ifrån. Man blir extra kärleksfull när man verkligen känner en sån där utåtstickande liten knöl <3 Vissa dagar/kvällar är den där lilla fisen så vild att jag försöker lugna ner h*n genom att lägga händerna på magen, det är inte alla gånger det är sådär supermysigt, för ont kan det göra och man kan bli ganska trött om kulan. Det är mest tryck nu än sparkar, det trycker en del mot revbenen, och det är väl inte något som gör direkt ont men det kan kännas lite obehagligt emellanåt och mer som en tröttnads känsla, det blir som ett vakum/tryck, oftast på höger sida. Ibland kan det där trycket försvinna om jag ändrar min kroppsställning.
Kan tiden gå lite snabbare så vi får träffa vår älskling någon gång!!
HM pingvin tofflor
Jag har blivit väldigt svag för pingviner. Så jäkla sött, men nu är det mer eller mindre färdighandlat, i alla fall i klädväg annars hinner inte bebisen använda alla plagg som vi har. Däremot köpte jag ett par tofflor idag, för det kan behövas och då blev det dessa små söta pingvintofflor <3
Linda
