Så här är det..
Nu skall jag förklara läget lite. Jag har aldrig RIDIT islandshäst innan jag fick Fifa utan bara ridit runt i skogen på raggsockorna, alltså bara flängt runt, grisepass kunde lika gärna vara tölt för mig, så detta med gångarter var faktiskt rätt så nytt, men jag lär mig snabbt. Så att jag då skulle töltsätta en islandshäst när jag egentligen aldrig hållt på med någon gångartsridning var en väldig utmaning.
Jag fick aldrig något stöd eller hjälp från min familj när det kommer till hästarna. Jag har alltid fått kämpa och tagit reda på saker själv. Jag fick gå på ridskola i två år men hur mycket lärde man sig där egentligen? Jag som brann så stark för detta fick istället läsa till mig kunskap och försöka ta lite hjälp av vänner. Jag hade alltid en häst jag fick rida på, men jag ville liksom mer, jag ville utvecklas och lära mig saker. Inte hade jag pengar eller möjligheter till att fara och träna. Det fanns vänner runt om som fick det dom pekade på och som i slutändan ändå inte dög. Man var bra avundsjuk men ändå levde man på deras lycka som varade just den stunden. Nu har man ju äntligen blivit vuxen och kan faktiskt börja ta till sig dessa möjligheter. Så ni som haft/har en stöttande familj och som ger dig möjligheter, var tacksam! Det gör stor skillnad!
En annan sak, ni slarvläste lite i förra inlägget. Filmen jag lade ut är på en taktren tölt, det var alltså INTE den folk klagade på. Den filmen som var så hemsk skall jag visa framöver.
Linda
Jag tror att många hästtjejer har fått kämpa väldigt mycket när de var små och att det sedan lättar när de blir äldre....i och med jobb och pengar:)
Jag har haft tur som hade häst/hästar hemma men fick ingen som helst hjälp vid träningar och tävlingar av mina föräldrar. Hade turen att träffa en tränare som ALLTID ställde upp och hjälpte mig fixa lastbil till tävlingar, boende och annat som krävdes för att jag skulle kunna åka och tävla innan jag fick mitt körkort. Tyvärr är det få som har föräldrar som ställer upp till 100 %....
Jag är mycket självlärd på dressyrsidan. Har alltid enbart haft hoppträningar med lite markarbete i samma veva men knappt några renodlade dressyrpass. Tiden har inte funnits till att både ta hopp och dressyrlektioner. Tycker att jag klarat mig rätt ok ändå;)
Mvh Anna & Tabasco:)
Oj. Vet inte om jag hade klarat det utan mina föräldrars stöd. Det var starkt va dig må jag säga!
Sv: okej :P jag är ändå impad av att det gick så bra! :)
Jag är väldigt glad som har en familj som stöttar :) Min mamma har ju alltid varit hästintresserad och haft häst innan hon skaffade barn!
Sv: Som jag skrivit innan om filmen är att hennes tänder ska kollas. Det är till stor del det hon stör sig på, men även att det är jobbigt!
Glömde skriva att jag har ändå definitivt inte fått vad jag pekar på. Men det är jag glad för! Man ska uppskatta saker tycker jag :)
Jag är lite nyfiken på varför det var just islandshästen du föll för när du skulle köpa en till häst?
För Minou har det varit så att hon alltid älskat islandshästar och alltid önskat sig en sån, trots att hon nästan aldrig haft någon kontinuerlig kontakt med någon. Hon har liksom bara vetat att det var 'hennes' ras. Och nu när hon äntligen har en islänning så känns det helt rätt för henne.
Jag kan hålla med. Man uppskattar det ännu mer när man får kämpa till det sj.
Jag sj cyklade till ridskolan när ja va yngre några gånger i veckan å sen varje lördag så va ja ute å lede knatteryttarna å när man hade let 10 ungar så fick man en gratis lektion =D
Visst mina föräldrar skickade iväg mig varje sommar på ridläger å sen fick jag ridlektioner men d va inte ofta dom va å tittade i med man cyklade dit sj. Å nu inte förrän på äldre dar så köpte jag min egna islandshäst som va en dröm sen man va liten å man njuter för man vet man har kämpat till d helt sj utan stöd från föräldrar å släkt =D
Sen köpte jag mig ju en läromästare så där har jag lärt mig mycke å läst till mig mycke å fått hjälp utifrån =D Nej som sagt vill man ha nåt så får man kämpa till det sj å det är en bättre känsla =D
All heder och ära till dig Linda! och tack för att du är så ärlig och delar med dig. du gör det jättebra!
jag tror att massor av människor är där du var men inte vågar ta steget.
Har precis samma sak. Aldrig haft stöd från familjen. Cyklat, buss, moped till stallet i alla väder & alla år. Ridlektioner, hästar, utrustning. Allt har jag alltid betalat själv.
Du har gjort det super bra! Kommer så väl ihåg när du kom ridandes barbacka till Hussborg på en liten brun räser häst ;) o vad du har utvecklats under vägen fram till nu :) men som du skrev om guldhästar o så också, det är vägen till toppen som är den bästa/roligaste erfarenheten :) o du, är inte det där min lilla kriki på den bilden?? nu är han 20 år ung, det där måste ha varit måånga år sen? :D
Linda
