:(
När man går med magont de sista två veckorna över den feta veterinärräkningen på 7000 :- som inte går på försäkringen och undrar hur fan man ska betala den så kommer en till räkning på 3000 :- som var för besök nummer två då efterbörden skulle ut. Jag kan säga att jag inte känner mig riktigt lysande just nu. 10.000: - för ett dött föl. Tack för det.
Vill bara grina
Film mys
Pettsson och Findus är väldigt intressant!
Tittar tillbaka..
När jag ser den här bilden känner jag bara en sån enorm kärlek i kroppen. Vad liten hon var och så färsk! Tänk vad nytt det var för oss där. Hon är inte ens ett dygn på den bilden kärleken vår. Tänk vad liten och skör dom är som nyfödd. Och nu när hon blivit större så inser man ju verkligen när man tittar på bilderna vad liten hon faktiskt var som nykläckt. Att hon var så liten? Så hjälplös och som ett helt oskrivet blad som idag har fyllts på massvis och ska fyllas på ännu mer.
Vad extremt mycket blandade känslor man hade då på bb. En sån stark lycka men även en nervositet. Hur skulle allt gå? Hur skulle det bli hemma? Tänk om hon går sönder?! Hur mår hon? Vad behöver hon? Ja det var mycket tankar och känslor som snurrade runt, samtidigt som vi var de lyckligaste i världen. Wow, hon är här! I nio månader hade vi väntat och funderat på vem det var som låg och sparkade där inne i magen och hur vardagen sedan skulle se ut. Det är ju otroligt att det var hon, att det var just våran lilla Linnéa som låg där inne och grodde. Jag blir tårögd när jag skriver detta, för det är så fint, så himla fint. Och nu sover hon där inne, i sin lilla säng, pärlan vår. Helt otroligt.
Fjärde utvecklingssprånget?
Linnéa är nu 16 veckor om jag har räknat rätt och kring den veckan ska bebisarna ha sitt fjärde utvecklingssprång. Jag undrar om inte Linnéa är i något sådant nu, hon har blivit svårare att natta nämligen, som annars alltid har varit så lätt. Nu ligger hon och gnyr, vänder och vrider på sig. Det är lättare att natta ner henne på lunchen, men inför natten brukar det vara besvärligare. Det är inte så att hon bara ligger och skriker eller grinar, utan hon gnyr liksom orolig, och som sagt, hon vrider mycket på sig. Sedan kan hon somna en stund mellan varven, men så vaknar hon och låter en massa igen. Kanske är det efter dagarnas alla intryck? Jag har i alla fall kommit underfund med att det är ingen mening att gå in dit varje gång, utan jag har börjat låta henne gny tills hon somnar av sig själv. Jag går lite på HUR hon låter, ja menar blir hon ledsen går jag sjävklart in till henne. Hon har släppt lite på den här mammiga delen också. För någon vecka sedan blev hon ju väldigt upprörd när någon annan höll i henne, men nu verkar det gå bättre igen även om det kommer stunder då hon vill tillbaka till mamma, och mamma hon håller man koll på nu mer!
Annars är det ju aldrig några problem med den här glada rackarongen <3
När tycker ni man kan börja tölta?
Jag har inte bråttom med Kaera. Vi tar en sak i taget. Just nu är glädjen och framåtbjudningen viktigast. Hon ska tycka det är både roligt och tryggt att bli riden. Nu är jag nyfiken hur ni ställer er till töltfrågan. När tycker ni man kan börja prova tölta en unghäst? Vad ska sitta spikat innan man börjar ge sin in på tölten enligt er? Är det okej att börja leka fram den rätt tidigt eller tycker ni det är något man ska vänta med? Motivera ditt svar :) Nu ställer inte jag dessa frågor för att få råd utan för ren nyfikenhets skull. Jag kommer känna när Kaera är redo och det är hon inte än.
Ett år senare..
För ett år sedan idag satt jag på toaletten på Ikea, och hade mina misstankar då min mens inte syntes till. Några timmar senare gick jag nervöst runt runt inne på toaletten med min vän i väntan på att graviditetstestet skulle ge mig resultatet. När det väl stod att jag var gravid i 2-3 veckan kom en glädjefylld chock både hos mig och min vän, hennes tårar rann och min kropp skakade. Ett år senare sitter jag nu här med min dotter, hon som gav mig det fina resultatet på stickan. Det har varit en magisk resa blandat både med oro, glädje, rädsla och förväntan. Mitt liv har blivit vackrare sedan dess och jag kan lova er alla, den dagen ni får erat barn den dagen börjar erat liv <3
Igår innan läggdags <3
Mys i bullerochbång
I skrivande stund mullrar åskan, jag slänger blicken mellan dator och tv.n och Linnéa ligger och leker i sitt babygym. Pappa har åkt mot Åre till Fäviken (Stor marknad/fest) så honom ser vi inte på hela helgen. Det blir bara Linnéa, Elmo och jag, lite mysigt ändå.
Idag klev jag upp före Linnéa, min lilla sömntuta sov vidare sådär en tjugo- trettio minuter till. Sedan kom Farmor för att vara barnvakt då jag och Jennifer skulle ut på en sista ridtur då hennes häst åker till sin nya ägare på måndag. Kaera var duktig men slö, väldigt slö, hon orkade inte ens trava så det blev att jag gick med henne till och från för att inte trötta ut henne allt för mycket. Nu ska det ju vara pissväder hela helgen så hon får vara helt i fred, nog för att jag inte tar ut henne varje dag heller. Den här veckan blev det tre gånger vilket jag tycker är helt okej, varav en gång longering.
Oj vad det mullrar och blixtrar. Jag älskar åskan, det är riktigt mysigt faktiskt. Ikväll blir det bara myspys med onyttigt snacks och lite bebismys innan hon ska sova för natten, vilket är ganska snart. Nu mer lägger hon sig klockan åtta på kvällarna vilket är en bra och lagom tid för Linnéa. Något nytt som hänt? Ja en till kalv har vi fått och denna gången en kviga - Ä.N.T.L.I.G.E.N. Så den ska vi spara, tjurarna kommer säljas. En jättefin brunvit blev det. Fifa mår bra, hon går på betet med sina kompisar och verkar inte ha några större bekymmer. Nej nu blir det mys.
Matstol
Linnéa har fått en värstingstol av sin mormor och morfar i doppresent. Haha den är mäktig alltså, mormor ska alltid köpa det värsta hon, men den är bra, riktigt bra. Linnéa sitter stadigt i den, man behöver inte ha något att bädda upp med utan hon sitter där hon sitter. Sedan kan man ändra ryggsätet lätt i olika positioner, du kan få ner den ända i liggläge om man så vill. Och det är ju smart att man kan fälla nerden en aning om man vill låta henne få vila ryggen eller om det blir för jobbigt att sitta. Det finns även trepunktsbälte. precis som i babyskyddet. Ja den har lite olika finesser men jag är mest nöjd över att hon sitter så pass bra och stadigt i den utan något extrastöd. Så nu kan hon sitta med vid matbordet vilket är så mysigt! Du som är nyfiken på stolen kan hitta den här.
Här sitter hon i egen hög person. Koftan är från Åhlens och pannband från HM.
Dopkort
Såhär ser Linnéas dopkort ut. Beställt från optimalt.se. Dom har grymt mycket olika mallar, och riktigt fina dessutom till bra priser! Hur lätt som helst att skapa sitt dopkort,
Longering
Idag har jag longerat Kaera och det gick faktiskt bra. Fick hjälp av Jennifer och det var helt klart framsteg för lillan. Fasen vad roligt det är att leka och arbeta med den hästen! Hon är så lyhörd och lättlärd. Och det är alltid bra att bolla lite med någon annan när man själv sitter fast eller blir lite hemmablind, så tack Jennifer för dagens hjälp! Kaera tyckte det var riktigt roligt emellanåt då hon fattade vad hon skulle göra, då kom den där showen fram och hon var så snygg så! Och när hon inte fattade kunde det bli stegring och backa/dra åt sidan, men jag tror att efter ett par få gånger kommer hon kunna longeras utan några tveksameheter och protester.
Dagens stohej
Idag har det varit fullt upp. Jag har känt mig både trött och stressad. Stackars Linnéas rutiner förstördes idag så hemvägen från dagens birsta var ingen höjdare. Det resulterade med en väldigt trött och hungrig liten tjej som grinade halva vägen, huga. Som sagt var vi till Birsta idag och shoppade inför dopet som är i början av augusti. Vi blir ganska många så det var en del att handla. Linnéa låg i vagnen och kikade, hur nöjd som helst, det var som sagt bara hemvägen som blev jobbig för henne. Köpte även några välbehövda klädesplagg (inget speciellt) samt mössa, solhatt vantar och pannband. Tog en fika gjorde vi också. Jag älskar att sitta på café och mysa och ännu mysigare är det när vi nu har Linnéa. Vi hann även med lite bad idag, min lilla söta badanka. Jag längtar tills hon är så pass stor så att hon kan sitta själv i en liten pool/balja och leka med badankor!
Då & Nu
Jag har hela tiden sagt att jag inte sett någon större skillnad på Kaera från att jag köpte henne till nu. Fast, hon har nog biffat på sig lite ändå. Rumpan har jag iaf märkt blivit maffigare, Hon har en mer skåra och lite större skinkor liksom ^^ Och nu när jag tittar på bilderna så ser jag ju stor skillnad. Då-bilderna är några av favoritbilderna på den tiden, så jag har INTE tagit några halvdanna bilder. Jag har försökt tagit så lika bilder att jämföra med som möjligt. Vänster är när jag fick hem henne (augusti 2013) och höger är från igår.
Vi tuffar på framåt
Jag försöker undvika att prata och tänka på Fifas föl och hela tragedin den natten. Jag vill gå vidare precis som Fifa verkar ha gjort. Så jag fortsätter mitt liv som förr och fokuserar på inridningen med Kaera. Och det går riktigt bra faktiskt. Hon är så hemskt duktig och snäll, en stolt matte som sitter här. Jag trodde faktiskt att hon skulle vara nervig och stressad att rida in, men hon är ju lugn som en filbunke.
Två gånger har vi varit ut sen sist jag skrev och det har gått ypperligt bra. Vi tog en sväng till skogs ena gången vilket ynglingarna var väldigt positiv till. Kaera är så mycket mer framåt nu, hon går gärna först och går glatt upp till trav på eget intiativ - och detta berömmer jag då framåtbjudningen just nu är A och O. Hon har även inga problem med att gå sist och hästen före travar iväg en bit, hon verkar väldigt trygg i sig själv.
I skogen var det ju väligt brokig och backig terräng och jag trodde faktiskt att de brantare nerförsbackarna skulle bli vingligt och i en mer dragkamp, men det gick ju superfint. Hon hade riktigt bra koll på sin balans och sina fötter. Jag blev rätt så imponerad. Hon smög neråt och lyssnade på mina hjälper. Jobbigt var det nog men samtidigt tror jag skogsridning är ett kanon alternativ för unghästar som ska bygga muskler och balans.
Igårnatt for jag och hämtade upp Jennifer som har sina hästar här, så drog vi på en kort tur på strandvägen. Till en början var hästarna sega, stannade och ville inte gå fram. Jag tror de båda smittade av på varandra. Tvekar den ena, tvekar den andra, men när vi väl fått igång dom var det inga problem, det blev nyfikna med raska steg. Kaera gick till och med över järnvägen FÖRST, det ni, det är verkligen framsteg även om nosen var i backen och benen i skyn haha. Ja vi pular på vi och det är framsteg för varje tur. Idag blev det ingen ridning men bus i den nya hagen som är SÅÅÅ VACKER! Egentligen är det kohagen men Fifa fick gå där med Bitter då det fanns en viss valack i hästarnas sommarhage som inte fattar att han är just VALACK, och jag är rädd för infektionsrisk hos Fifan så honom får hon inte gå med. Så Bitter fick göra henne sällskap med kossorna och sedan släppte jag dit Kaera en stund också.
Några favvisar från idag.
Och så på mattes lilla stjärna!
Mitt ljus
När mörker har tagit över och allt känns tungt och hemskt. När ett liv har släckts och en mors sorg över sin döda bebis skär i våra hjärtan. När inget blev som det var tänkt och när den väntade lyckan togs över av en tragedi, vad kan inte vara en bättre tröst än att se sin dotters ögon lysa av kärlek och bjuda på världens vackraste leenden. Jag har fått gått igenom mycket mörker de senaste åren av mitt liv, och varje smäll har tryckt ner mig allt närmre marken. Den här gången, när en oskyldig och önskad liten varelse inte ens få chansen att ta ett andetag på denna jord, att inte få sätta sina fötter mot marken och känna lukten av sin mamma, så är jag så oerhört glad att jag har min Linnéa. Hon är ljuset över mitt mörker och lyckan över sorgen, utan henne hade jag fallit på knä och gömt mig i tårar, tack älskade dotter att du finns, för mörkret kan inte nå mig denna gång <3
Fifa mår efter omständigheterna bra. Hon går nu med Bitter och koflocken i en stoor sommarhage här hemma. Hon har redan rejsat och hoppat i luften av lycka så hon verkar vara sitt gamla glada jag igen. Hon hade ett tufft och jobbigt dygn. Jag tycker mest synd om henne. Nu ska vi bara rå om vår lilla häst och se till att hon får en riktigt mysig och underbar sommar efter allt detta tok.
Fölet är dött
Jag vill bara meddela att fölet är dött. Det låg fel och Fifa fick inte ut det, veterinären fick komma på plats och det tog några timmar innan vi fick ut det. En brun hingst med strumpor. Är helt slut har varit ute i sex timmar. Besviken men inte förvånad, vi har alltid haft otur med våra djur och speciellt med Fifa med alla veterinärbesök kors och tvärs genom åren. Huvudsak Fifa klarade sig, men det känns förjävligt. Nu ska jag vänta på att hennes efterbörd kommer ut inom tre timmar annars får vi ringa veterinären igen. Få se om jag hinner sova lite innan man ska upp igen.
Fifas update
Tuttarna är ganska spända nu och sedan är det några muskler vid rumpan som är väldigt mjuka och darrliga. Vad som sagts till mig är det då bäckenbanden som har släppts. Så nu kanske det händer något här! Spännande! Ja väntans tider är det allt, det är en del kvigor som inte heller har kalvat än. Undra om man måste ut inatt nu då och kika!! Synd för den där förbannade fladdermusjäveln som inte låter mig gå in till min häst!!
Ni som vill, kanske dags att gissa fölet ni som inte gjort det :)? Färg och kön.
Man ser juvret så tydligt från sidan nu ^^
Degrumpa!
Mhhmmm, fast hon brukar klia svansen annars också..
Magen
Magen lite mer uppifrån
På tur igen
Min fantastiska fantastiska lilla fläckiga häst. Jag blir stolt över henne. Vilka framsteg hon gör varje gång vi är ut! Hon lyssnar allt bättre på både rösten och vikterna och har inga bekymmer alls att jag sitter uppe på ryggen och kommenderar. Vi red ut alla tre igen idag och körde samma väg, strandvägen. Det är verkligen en otrolig sväng, både vackert och trafiklöst med riktigt bra underlag. Och jag känner mig så himla trygg på Kaera. Jag är hur avslappnad och cool som helst. Jag vet inte vad som har hänt för jag har ju kunnat vara lite småfeg på nya gröna hästar, men allt känns så rätt på Kaera. Jag vet var jag har henne och det känns just nu som att hon passar mig som handen i handsken. Jag bara längtar tills vi kan rida i högre fart och busa i skogen!
Idag var alla hästarna lite slöare, vi hade ju varmare väder och sedan kanske dom var lite trött efter gårdagens lilla tur. Då är det ju bra att vi faktiskt tar så pass korta svängar som vi gör. Dessutom brukar vi hoppa av sista biten som en slags belöning. Trots att Kaera inte var lika pigg idag så var hon ändå så pass positiv och väldigt lyhörd, detta tar sig! Och det är så fruktansvärt roligt! Imorgon blir det dock ingen ridning, hon ska få vila igen. Antingen får hon strosa i hagen eller så tar vi och gör något från backen istället. Här ska inte skyndas på något och hon är en växande liten yngling som behöver få vila både kropp och huvud.
Begagnat
Jag är ju inte så för att köpa begagnade kläder, men denna klänning kunde jag inte motstå så den kommer förmodligen med posten om några dagar. Är du intresserad av BILLIGA och fina begagnade kläder? Då tycker jag du ska besöka minimera.se
Trav premiär
En hel dag med brudarna med middag, film och hästar. Kan ju inte bli bättre eller hur! Fast roligaste var ju när vi var ute och red, fy sjutton vilken motivation jag fått efter dagens ridtur. Jag, Jennifer och Erica tog våra bebisar ner till underbara strandvägen. Kaera var lika duktig som sist, lyssnade fint på start och stopp (ännu bättre idag) och det fanns inte en gnutta spänning eller något tittande. Hon var hur cool som helst idag och jag bara njöt. Red förbi en grävare som dånade om sig, och jag trodde ju att hon skulle bli liiite tittig i alla fall nu när hon inte hade mig på backen, men nej hon var bara nyfiken och hade nog helst velat gå dit och inspekterat det lite närmre. Jag känner mig så trygg på Kaera, jag trodde faktiskt inte det, att jag skulle vara SÅHÄR lugn och säker. För mina tankar har ju snurrat att det kanske kommer vara en nervig och en något explosiv häst att rida (kanske kommer sedan men det känns inte som, så) men hon är bara SÅ cool. Och har börjat lyssna ännu bättre på vikterna och börjar pussla ihop alla delar.
Hon är lättlärd min lilla tjej och så positiv. Och vet ni vad, idag travade vi för första gången! Det kändes bara så¨rätt, både hon och jag kändes redo för det. Fast det var inte bara att smacka igång henne och trava iväg, en snabbare skritt fick jag men hon var nog brydd vad det var frågan om. Så jag bad om draghjälp från Jennifer och hennes något mer kunnigare unghäst, så ställde jag mig lite lättare mer framåtlutad och fram med handen samtidigt som jag smackade på. Jo då, vips så kom hon i trav och hon såg bra brydd ut att vi sprang haha.Vi tog bara några steg men sedan var vi upp i trav igen och provade på lite längre. Snart gick alla hästarna i ett högre tempo utan några problem. Det var så himla roligt och jisses vilken traaaav! Alltså vad skumpig! Och maffig. Nu jämför ju jag med min Fifa men Kaera har en väldigt fin trav och med lite träning kan det nog bli riktigt bra. Hon var sjukt rolig och härlig att trava på. Ä.N.T.L.I.G.E.N en häst som KAN trava. Det ska bli ruskigt spännande att testa på de andra gångarterna också. Det dröjde inte länge förrän Kaera ville upp i trav självmant, haha då hade hon minsann fått smak på det lillan min. Och hon får ju mängder av beröm. Det låter nog lite roligt om oss när vi kommer ridandes vi tre, men enligt mig är beröm A och O, och rösten den gör mycket.
Ja fyfan vad roligt det är att få börja rida igen, och på Kaera, min drömhäst! Och vilket underbart sällskap man har. Tack tjejer för att ni finns, vi har alltid så roligt tillsammans, både med och utan hästar <3
Nu har inte jag mer än mobilbilder att visa, men vi har sagt att vi ska ta hästarna en dag på plan och leka runt lite där bara för att få det på bild och film.
Det här är livet
Livet på landet och livet som bönder, det är svårslaget.
Inte ett föl i skymten - bara äckliga flygande råttor!
Nej, här händer det nada! Hon är duktig på att knipa den här lilla fröken fräken. Usch vad jobbigt det är att vänta, känns som att det aldrig kommer komma något föl. Juvret har dock blivit större, tycker faktiskt det blir fylligare och fylligare så något händer ju. Igår natt gick jag ut en sista gång för att titta till henne, hon stod som vanligt i vindskyddet och precis när jag ska till och gå in kommer Dracula och attackerar mig!!! Helvete vad jag skrek och flaxa med armarna panikslaget. Förbannade fladdermus!! Och inte gav den sig heller, for runt mig fram och tillbaka med sina äckliga fladdermus skinn snusk vingar! Jag försökte skrämma den genom allt mitt flaxande och skrik men det gjorde då inte saken bättre. Jag tog mig helt enkelt inte in till Fifa. Så jag fick ta bakvägen, men den flygande lilla äckliga saken förföljde mig så jag gömde mig under mina armar i hopp om att snusket inte skulle flyga in i mig, och så sprang jag så fort jag bara kunde in till min lilla tjockis, kände på lite juver och sprang sedan förtvivlat hem. USCH!
Inridning Karea: 3 pass
Det går jättebra med Kaera. Över förväntan! Hon är hur snäll som helst och för varje gång jag rider så gör hon alltid något framsteg och blir allt tryggare med mig i sadeln. Idag kändes det som om hon inte gjort något annat än att ha ryttare på ryggen. Fortsätter det såhär fint kan vi nog prova på trav snart, det går framåt! Något som hon har varit duktig på redan från start är att stå stilla vid uppsittning samt stå stilla för övrigt. Hon har varit väldigt lugn och sansad hitills.
Framsteg: Hon fattar start och stopp mycket bättre nu. Hon fryser inte lika lätt i backen utan har fått en bättre framåtbjudning och kan till och med gå först i rask takt. Hon gungar mer på steget och fått en längre hals med en mer avslappnad kropp. Det tittiga har försvunnit mer och mer, idag var hon inte tittig alls utan lunkade avslappnat på. Idag gick hon över järnvägen utan några problem mer än att titta först innan hon trampade över, och innan har hon blåvägrat att gå över en järnväg även om du gått före. Jag har börjat använda mina vikter lite mer överdrivet för att få in styrningen lite mer vilket också gått med framsteg.
Baksteg: Inga
Fokus: Att bara få vänja sig vid ryttare på ryggen, ha framåtbjudning och en positiv inställning. Fortsätta träna start, stopp och svänga. Jag måste hela tiden tänka på min sits, att sitta rakt över hästen och försöka kompensera min sneda kropp.
Nu har vi ridit tre dagar på raken så nu blir det en välförtjänt vila.
Mammig
På bara ett par dagar har det tvärvänt för Linnéa. Nu har hon blivit mammig vilket hon aldrig varit förut, då har vem som helst dugit för lilla fröken, men nu kommer surläppen fram och sedan gråten. Inte ens mormor och morfar eller farmor och farfar som hon har träffat så mycket dög. Och främlingar kan ju bara glömma. Sitter hon dock i min famn så får folk komma och prata, då ler hon stort, pratar och kan bjuda till småskratt, fast ibland kan det bli för mycket och då säger hon till så får de backa. På ett sätt känns detta som att min roll som mamma blivit tydligare, jag ÄR verkligen mamma och som bara duger för mitt barn just nu, jag ÄR hennes trygghet, och jag är den som kan trösta och få fram de där underbara leenden från den ledsna stunden. Pappa funkar också men jag tror mamma är bäst för tillfället. Det är som mormor min säger: Hon har fått ett mer medvetande nu. Och då blir väl saker och ting lite läskigt ibland.
Likheter
Jag tycker man ser helt klart att det är min jänta <3 Näsan tycker jag är mest lik. Vad tycker ni?
Jag till vänster
Jag till vänster
Jag till höger
Jag till höger
Ergonomisk kudde
Linnéa är lite platt bak på huvudet sedan en tid tillbaka. Nu lägger jag henne på sidan i sängen och det har väl hitills funkat bra, men hon ligger ju en del på dagarna också såsom i babygymmet eller i vagnen. Därför funderar jag på om att skaffa en ergonomisk babykudde. Ni som har tidigare erfarenheter av detta, dela gärna med er!
Daddy and Me
Hoppsan!
Ikväll ska jag och pappa vara ensamma då mamma ska bort och ha lite roligt med en väninna. Jag och pappa själv?? Undra hur den här kvällen kommer se ut! Kan ju bli hur som helst!
Tränar på att sitta
Och det går så bra så ;)
På G igen
Ja men då kör vi igång igen då! Nu har skrutt skor på alla fyra och jag fick lite tid över. Så jag och Erica tog bäbisarna på en kort lugn tur. Det gick jättebra. Dom är lite tittiga men annars helt coola. Riktigt roligt att få börja rida in Kaera nu på riktigt. Längtar tills man får öka farten, åååh tölten <3 Jag saknar verkligen att tölta. Fast här ska vi gå lugnt framåt, jag tänker inte öka farten innan hon kan start och stopp ordentligt samt känner sig bra trygg med ryttare på ryggen, och att JAG känner mig bra trygg och redo också. Imorgon blir det en tur igen och jag längtar redan! Funderar på om man ska ta samma runda ett par tillfällen? Tänkte om detta kan få henne att bli lite varm i kläderna och känna sig tryggare? Kaera är ju egentligen den grönaste häst jag någonsin haft, Fifa var ju ändå riden så pass att hon kunde start, stopp och sväng. Sedan har ju hon varit så cool i allt, en super trygg och lugn häst definierar Fifa bäst. På tal om Fifa - Inget föl, hon verkar knipa rejält, suck orka vänta mer!
En varm natt
Jag dör söthetsdöden när Linnéa sover, speciellt när hon ser ut såhär, vackra vackra flickan min :
Nam nam
Mmm gott med händer i mun, helst så långt in det går så man sköjs! Gofia.
Förälskad
Ni vet när man finner något som man bara blir helt tok kär i? Något man bara MÅSTE ha! Jag kanske blir snäppet halvknäpp men jag fann ju ett par fina.. nej toooksöta byxor åt Linnéa! Självklart var de slutsålda i hennes storlek, faktum var att det var slutsålda i alla storlekar förutom den största. Snacka besviken. Och vad jag har klickat in på den här klädsidan i förhoppningar om att kanske.. kanske har de fått hem fler av denna produkt (även om jag mailat och fått till svar att dom INTE kommer få hem fler av dessa byxor) så måste jag ändå kika. Ding ding ding va? Nu klickade jag ändå hem dessa byxor, för 12-18 månaders bebisar!! Ja.. jag får helt enkelt vänta tills Linnéa kan ha dom, för JAG måste bara köpa dom åt henne. Så nu ska jag vänta, sedan beundra haha! Ja man är nog lite tjingtjong ibland.
Fifas status
Hitills har vi fått tre kalvar men inget föl. Hon kniper min lilla donna. Magen har däremot blivit större och jag tycker mig nästan att den är större i verkligheten än på bild gokulan, i alla fall framifrån. Juvret har väl ändrats på så vis att det blivit lite fylligare, självaste vårtorna är oförändrade, men runt om är det större och hårdare. Nu vet inte jag hur det ska se ut på ett juver, detta kanske inte alls har med dräktigheten att göra, men såhär var hon inte för någon vecka sedan. Ibland blir dom ju lite större kring juver på sommaren tycker jag, lite biten och svullen, men ingen av de andra hästarna är ens nära denna fylliga och halvhårda massa som Fifa faktiskt har. Kan det vara på gång tro?
Kvigornas juver har blivit extremt stora dagen innan det ska kalvas, så där har man ju varit väl förberedd, men jag tycker det är lurigt med en häst alltså, eller så är vi bara inte där än. Lite uppdatering om Kaera: Hon fick skor för ett par veckor sedan, men så tappade hon en ganska fort så jag hann aldrig rida henne, och sedan tappade hon även en till sko, så idag har hovslagaren varit hit och spikat fast skorna. Så jag hoppas de sitter kvar nu så jag kan börja med inridningen igen!
Bakifrån
Tre månader
Idag blir jänta tre månader gammal. Vad tiden går fort! Jag måste säga att tiden går snabbare nu sedan Linnéa kom till världen än vad den gjorde när man gick med stor kulan. Och det är ju fantastiskt roligt att se hur våran lilla flicka utvecklas mer och mer för varje vecka, och ibland för varje dag. Samtidigt som man faschineras av hennes utveckling och är förväntansfull på nästa sak så blir man lite rädd över att det går så fort. Den här bebis tiden är ju urmysig och jag vill inte att den ska försvinna. Så även om man sitter på sidan och hejar på att man ska se något nytt hos Linnéa så vill man också bromsa tiden.
Idag pratar Linnéa för fullt, och då menar jag verkligen för fulla muggar. De ropas, de jollras, de tjuts och det låter en massa ur munnen. Hon pladdrar på i ett kör. Hon har även börjat små skratta lite, speciellt när jag busar med henne. Det är så himla gulligt! Och att man får respons så tydligt när vi kittlas och leker tillsammans, det är ju underbart! Hon har varit väldigt snabbt att utvecklas på den verbala delen. Hon säger tydligt till vad hon är på för humör. Ibland är hon förbannad och skäller både på det ena och det andra, speciellt i babygymmet när hon inte får respons från figurerna som hänger där, och så vänder det snabbt och ett underbart skratt och joller klingar i rummet när hon äntligen fått tag i den där bråkiga fjärilen. Igår satt hon i min famn och pappa satt bredvid vid köksbordet, Linnéa ropade massor för att pappa skulle prata och ge henne uppmärksamhet. Det var riktigt roligt att höra, massor med ÖH! AAAH! OOH! och andra gulliga ropande läten, hon försöker verkligen kommunicera med oss. När hon väl fick uppmärksamheten flinar hon och skrattar lyckligt. Vi vaknar också ofta av att hon ligger och pratar massor i sängen på mornarna, hon är vår lilla väckarklocka!
Den största utvecklingen den här månaden tycker jag är hur hon kan fokusera på saker som hon sedan försöker greppa. Hon spänner verkligen blicken på ett föremål, flaxar med händerna och VIPS så har hon fått tag i något, då lyser ögonen av glädje! Jag kan även sträcka en leksak till henne som hon försöker få tag i. Så det här är verkligen det första lilla steget på en kontroll av hennes egna kropp. Nu kan hon få tag i saker. Och går det inte som hon vill, blir man förbannad och skäller ut den där dumma leksaken. Eller när hon faktiskt får tag i den hängande fjärilen på babygymmet men får inte lös den, haha då kommer hennes humör fram. Hon har än inte börjat titta på sina egna händer än mer än att stoppa dom i munnen, men det kanske inte är så långt ifrån? Hon sprattlar och sparkar så babygymmet skakar, hon är väldigt aktiv med sin kropp, ligger sällan stilla. Det är väldigt vilka sparkar hon kan få till, och så blir hon sådär uppjagad ibland så hela armar och ben far åt alla håll. Väldigt underhållande för en annan måste jag säga.
Hon är fortfarande lätt att natta och sover mycket, men en del gånger kan hon ha lite svårare att somna. Det hon gör då är att spotta ut nappen hundrafemtioelva gånger så att hennes tålmodiga mamma får gå hundrafemtioelva gånger fram och tillbaka för att stoppa in nappen. Nu har jag börjat fundera om jag ska sluta springa in till henne så fort hon gör det, filurar på om det har blivit någon fixidé? Annars är hon ju så lättsam och vi så bortskämda, så att hon spottar ut nappen hundrafemtioelva gånger nu och då vid läggning är ju ingen big deal. Något jag börjat göra är att lägga snutten lite över nappen, på så vis så far den inte iväg lika lätt och hon själv kan trixa in den i munnen igen.
Hon är lika självständig som förut, om inte mer. Hon har sina rutiner när hon ligger i babygymmet, och där kan hon sedan ligga och leka tills hon så småningom somnar (fast jag är snabb att ta upp henne så hon somnar i mammas famn istället, så tar vi en liten kort powernap i soffan tillsammans) <----- Såjäklamysigt.com
Livet som mamma är underbart, bättre än vad jag någonsin kunnat föreställa. Jag är så tacksam över att vi har våran fina lilla prinsessa.
En favorit
Älskar denna bilden på Linnéa och hennes mormor <3
Det bekommer mig inte..
Tänk det bekommer mig inte ett dugg när Linnéa grinar så tårarna rinner. Det bekommer mig inte att kliva upp mitt i natten eller på tidigt morgonen för att mata min dotter. Det bekommer mig inte att stoppa i nappen 15 gånger under ett streck, det bekommer mig inte att byta bajsblöja eller dränkas av varm spya. Det bekommer mig inte att skippa fester och annat socialt umgänge för att möjligheten inte finns. Det bekommer mig inte att det blivit mer disk, mer tvätt och mer städning. Nej allt detta gör jag och tar jag så gärna, för jag är så fruktansvärt lycklig som har min lilla tjej. Jag har aldrig upplevt denna sortens lycka förut, allt jag gör om dagarna, allt jag gör i mitt liv nu har fått en sån stor mening. Jag måste säga att det är bra mycket roligare att leva sedan vi fick Linnéa. Dessa underbara känslor kan ingen förstå som inte har barn, det är helt magiskt och jag lever verkligen livet!
Älskade lilla flicka <3
<3
En glad sommartjej!
Varmt
Man ska inte klaga nu när värmen äntligen hälsar på, men jag gör det ändå, för Linnéas skull. Usch hon lider verkligen av denna hetta. Hon är naken hela dagarna, har doppat henne i vattenbalja, matar henne från kudden (vill inte hålla henne) och försöker hålla det svalt i sovrummet genom att dra för gardinerna och hålla dörren stängd, men fy så svettig och varm hon är ändå! Måste det vara 30 + liksom? Kunde det inte vara en snällare värme? Nej vi slår på stort så alla djur och folk får värmeslag.
Linnéa har svårare att somna, blir ledsen emellanåt och är liksom mer kingkig. Jag tror att även om hon är i en fas så gör nog värmen sitt också. Det ska regna till veckan och det längtar jag nästan lite till, för vår dotters skull i alla fall så hon kan leva på dagarna.
Idag så for vi till Linnéas mormor och morfar efter lunch sovningen. De har bra mycket svalare i sitt hus också så jag tror lillan tyckte det var ganska skönt. Hon låg där spritt språngande naken och myste med sina morföräldrar. Annars har vi inte gjort så mycket, vi försöker hålla oss inne så mycket vi kan nu när det är så varmt om dagarna. Några vagnspromenader vill vi inte ta, det är rena döden.
Lite mys ute på altan med stjärnkuskarna på tvskärmen.
Linnéa slocknade i soffan bredvid mormor <3
Sprattel tösa
Det är full fart här hemma, i alla fall på Linnéa, hon flaxar och har sig massor! Hon ligger aldrig stilla så länge hon inte sover eller myser med mamma. Sötast är hon ju när benen far upp rätt i luften, haha gojänta vår. Babygymmet är verkligen en favorit, hon kan ligga hur länge som helst där, men det duger att ligga lite här och var faktiskt, ett tak kan vara väldigt intressant det med. Och alltd glad, ler och pratar med allt och alla som kommer i hennes väg. Vi var på ett läkarbesök förra veckan tillsammans med barnmorskan. Allt såg fint ut, och man trodde att den här lilla prinsessan blir nog en väldigt social liten prick. Mammas hjärta.
Upp i luften!
Liten nykomling
Så har första kalven kommit för i år. En liten beige tjurkalv. Dock var det inte rätt kviga som kalvade. Vi har två grupper av kvigor, en grupp som är betäckt och en grupp som är yngre och för liten för att betäckas än. Nu var det ju en av dessa små som fick en kalv, så tydligen har hon blivit tjuvbetäckt därifrån vi köpte henne. Och jag blir väl egentligen inte brydd då jag har haft ett litet öga på denna kviga då jag tycker både mage och juver har växt betydligt mer på henne än syskonens. Så nu väntar vi spänt på att de andra kalvarna ska komma till världen, samt Fifas föl som inte heller verkar vilja titta ut än, inte ens hennes juver har förändrats, tråkigt. Dock är det nära för de andra kvigorna då både juver och utgången är svullna.
Foto: Jennifer L
Liten semester
I måndas for jag och Linnéa till Sundsvall för att hälsa på min vän och hennes två döttrar ( yngsta 1,5 år, äldsta 5 år ) och för att stanna där i två dagar. Det var första gången som Linnéa skulle sova borta. Och det gick helt okej. Hennes rutiner blev såklart rubbade, det blir ju lite så när man far bort som vi gjorde och därför sov hon inte lika mycket som hon brukar. Hon hade dessutom svårare att somna på natten, men när hon väl gjorde det så sov hon som en stock. Linnéa är dock ganska ljudkänslig så hon blev väckt ett par gånger av den minsta i familjen. Så jag tror hon tyckte det var bra skönt att få komma hem till sin egna säng och sina rutiner, men annars har det gått jättebra! Hon har varit på toppen humör och fått mycket uppmärksamhet av de andra barnen <3
Linda
