Idag for jag och Erica till ridklubben med småttingarna för att rida runt lite i paddocken och ta några kort. Kaera var spändare än någonsin. De höll nämligen på att ta in alla ridskolehästarna för dagen som gick förbi henne kors och tvärs. Så mitt fokus för dagen var att få henne lugn och avslappnad, och lyssna på mig, och det resultatet fick jag innan vi avslutade för dagen.

 

När jag tittar på bilderna hittar jag många fel, bland annat min sist och blick, det finns massor att peta på. Kaera som har fel galopp i ena varvet. Och blir fyrtaktig emellanåt (vilket är något jag skiter fullständigt i, så länge hon tar galoppen, takten är inget jag fokuserar alls på än). Så nu när jag ser alla dessa små fel funderar jag på VAD och HUR mycket ska man egentligen peta i NU? Ja menar min blick kan jag absolut ta upp oavsett, och mina hälar skulle gärna få peka neråt och tån fram. Slappna av i axlarna och sträck på ryggen, det är väl ändå något jag skulle behöva printa in i huvudet så det bara sitter där automatiskt sen. Och ibland blir jag lite framåtböjd i galoppen, men detta är enbart för att få fram henne, ibland kan hon vara lite trög och då får jag känslan att tippar jag framåt och liksom hejar fram den så faller hon bättre in i galopp, hon får liksom lite hjälp. Så det ser jag mer som ett undantag, det funkar ju..

 

Nu misstänkte jag också att det var fel galopp i ena varvet ibland, men samtidigt, hur mycket skulle jag kräva? Skulle jag kräva en ny fattning och kämpa fram rätt galopp? Eller nöja mig med att hon faktiskt lyssnade (vid den något spända situationen) och tog galopp. Jag kan ibland känna att det är svårt hur pass mycket krav man ska ställa. För ena sidan tänker: Ja men hon är ung, och har nyss lärt sig och vågat ta för sig galopp. Och andra sidan tänker: Ja fast hon borde redan från start få vanan att ta rätt galopp i rätt varv. Äsch sånt där tycker jag är super svårt ibland, och man önskar att en mer erfaren har varit med och rått. Hur som haver, det går bra med Kaera, det ända jag kan peta på idag är att hon behöver släppa på bromsen lite, för den ligger i en aning, men jag tänker mig som så att jag väntar ut henne, det kommer, framåtbjudningen har ju blivit bättre sakta men säkert och mycket har hänt under den senaste månaden för henne.