Tänk jag gick i fötvivlan och tänkte exakt det jag skulle skriva här i min blogg. Ord och tankar snurrade runt i mitt huvud samtidigt som jag var arg och hjälplös, nu verkar allt vara borta. Ja den här dagen var inte bra. Jag och Fifa har aldrig bråkat så mycket och det känns som om våran relation går utför. Det känns som om vi båda behöver lite hopp och stöd för att det här ska kunna funka.

Man kan inte läsa halva inlägget, allt har en helhet.

Dagen började med planer på att idag skulle det bli en bra dag, för idag tänkte jag nämligen börja tölta smått. Elmo var med då jag gjorde iordning min häst som inte ville stå stilla vid sadling eller borstning. Lika "besvärlig" som vanligt.
Nya andetag och sedan var hon fullt utrustad. Elmo skulle tillbaka in till huset, dock var det inte lätt att hålla i en häst från bron samtidigt som du måste sätta upp ett galler i hallen åt hunden. Hästen försökte förgäves äta upp mina blommor och jag försökte få in både galler och hunden. Jag hakade tränset en sekund på dörrhandtaget vilket inte är likt mig då jag har alla faror i huvudet, den här gången handlade det dock enbart om en ynka liten sekund. Fifa drog bakåt allt vad hon kunde, jag lyckades haka av tyglarna. Dock hade hon dragit ut det nya tränset så bettet hängde i munnen på henne.
Hunden ville hela tiden följa med ut så jag försökte mana in honom samtidigt som Fifa klättrade upp för bron och ramlade på framknäna ordentligt. Allt var kaos!

Sadeln hade åkt fram rejält, jag försökte lägga den på plats men min häst snurrade runt, precis som hon alltid gör. Jag tappade tålamodet och hon märkte min frustration. Det var varmt och jag hade klätt mig helt fel, svetten rann nerför pannan. Hästen gav sig inte.
När jag äntligen efter lite bråk och stånk med min häst fått sadeln på plats var vi tvungen att gå tillbaka till stallet igen för att byta träns. Hästen vägrade gå för hon skulle upp till sommarhagen där de andra hästarna fanns. Hon drog allt vad hon hade bakåt och protesterade i alla högsta grad. Jag kan inflikna med att jag var rent förbannad, all min ilska skrek rätt ut.
Mycket om och men fick jag med mig hästen hem. På med ett annat träns. Dock fick jag INTE hoppa upp på henne, piskade svansen, backade och snurrade runt så fort foten hamnade i stigbygeln.
Jag försökte för en stund lugna ner både mig och hästen, men i det här läget kände jag i hela kroppen att jag borde skita i allt och "slänga" in henne i hagen.
Väl uppe på ryggen snurrade hon runt runt runt, ville helt backa in i krukor och bilar. Det kändes som om hon skulle gå omkull när som helst. Dock är jag betydligt lugnare på hästryggen än från marken, så jag var försiktig med mina rörelser och lugn i min röst.

Under första biten av ridturen kunde hon backa in i buskar med mig och tjura. Resten var ridturen andades nog både hon och jag ut och den blev helt ok.

Den här dagen var jag allt för mänsklig. Jag kunde inte hålla mitt humör eller tålamod. Jag var så arg så ni anar inte. Det skrek i hela kroppen. Jag blev allt det man inte får bli i en sån här situation. Men vet ni, vi har haft så otroligt mycket motgångar på sista tiden, ingenting har varit en dans på rosor sedan jag köpte henne november 2010, man har alltid fått kämpa lite lite till. Nu kom min gräns, jag orkade inte mer, jag klarade inte av pressen, jag blev tokig!

Blir man arg på den här hästen blir det värre, hon är speciell och jag blir så trött och irriterad på folk som tror något annat. Där står hon så snällt min lilla lurviga islandshäst i hagen som alla kallar lilla gumman och ängel. Ni skulle få hantera henne dagligen och försöka fostra henne själva.
Det ÄR inte lätt, hon ÄR 6 år och har fått betett sig såhär hela sitt liv, det ÄR svårare att fostra en sådan häst som dessutom levt vilt mer eller mindre på Island.
Jag KAN fostra en häst och jag HAR erfarenheten men varje häst är alltid en ny utmaning och det gäller att finna de rätta knapparna. Jag har inte ägt Fifa länge och det tar tid innan man lär känna varandra. Mycker spelar in på allt. Fifa har lyckats kommit in i en trotsperiod där hon är STO ända in i benmärgen. Jag älskar henne och ångrar fortfarande inte att hon är min, MEN jag önskar att folk hade lite förståelse ibland, man orkar inte hantera det på gott humör 100% hela tiden. Det är något HELA TIDEN med Fifa- så säg inte att hon är som alla andra, att hon är lätt och bara ouppfostrad. För ena dagen är hon en ängel, står stilla när jag ska sitta upp, går fram och stannar när jag ber om det, focus på mig och focus på det vi gör, är helt underbar och visar en underbar sida, en perfekt islandshäst. MEN hon är FIfa, glöm inte det hon är speciell, hon har sina dagar och sina perioder.

Jag behövde skriva av mig för jag kände mig så hjälplös och hatad av min häst idag. Våran relation just nu är inte på topp, men jag ger mig inte. Jag vet att det kommer lösa sig. Jag ska göra allt vad jag kan för våran vänskap.

Jag vill inte att ni ska få fel bild av min fina lilla Fifa, hon ÄR underbar, jag kan inte ljuga om det. Hon vore heller inte FIFA om hon inte hade den här enorma viljan och tjurigheten som jag ibland kan bli så tokig på. Men min häst har ju inte annat än en mycket stark personlighet och hon talar verkligen om vad hon tycker och tänker. DET för mig är posetivt även om vissa dagar kan bli lite extra hard times ibland. 
De som fick lära känna henne INNAN hon kom till mig fick nog en tråkigare bild utav denna häst, men var det någon som gav henne en chans, var det någon som lade ner den tid hon behövde? Jag menar alla hästar är inte lätt att träna eller förstå sig på, alla hästar är olika och alla hästar accepterar mer eller mindre. Hon är inte elak eller en sur häst i hjärtat vilket vissa kanske kan tro? Hon är en snäll och fin häst, bara det att hon frågar lite först vad det är frågan om. När man väl vunnit hennes tillit och respekt så skulle man älska den här hästen. Hon är häftig.

Jag vill även inflikna att jag är inte arg på någon än mig själv.

Den här dagen sög för jag kände mig som världens sämsta matte och hästmänniska, det kändes som om hon är värd någon annan. Ibland känner man sig verkligen otillräcklig..

Linda