Some light
Det är för mycket depression här i bloggen så jag må sprida lite ljus i alla fall. Fifan, Fifan kan få sprida det ljuset. Hon är pigg den lilla lusen. Idag blev det mycket galopparbete på plan och jag började med något nytt. Galopp på rakspår. Jag tycker hon håller galoppen bra nu på volten och tyckte väl att vi kunde förnya träningen lite. Så jag värmde upp med både trav och galopp som vanligt på volten, sedan fokserade jag på en rund galopp med bra takt på volten och när det kändes sådär bra sökte vi ut på rakspåret och sedan in på volt igen.
Wiiioo alltså det var en utmaning för min häst siktade som ett spjut och drog iväg eller så trodde hon att vi skulle byta håll istället för att gå ur volten och rakt fram, men det förstod hon sedan ganska snabbt att det var rätt fram vi skulle. Balansen kanske rubbas lite när vi kom på rakspår men jag tror främst hon var så jääädrans pigg och ville rejsa. Hon får gärna ha energi framåt men om jag kunde få henne att använda den på rätt sätt istället för att busrejsa. Hon tror ju att det bara är arbete i volten och när vi sedan kommer på rakspår då blir det fadderullan, så är det lite i tölten med, faaast matte brukar väl mer eller mindre gasa lite på rakspåret när vi kommer i töltisch, tss så jag är nog inte helt oskyldig. I alla fall så blev galoppen på rakspår bättre och bättre, lite okontrollerat sådär ibland då Fifan ville rejsa haha men det fanns guldstunder då hon verkligen lyfte upp oss och fram i en fin jättetrevlig galopp.
Att arbeta galoppen på volt, få den rund och fin med rygg och bakdel med sig och sedan ut på rakspåret tror jag är en bra metod, så det ska vi fortsätta med, tyckte det gav bra resultat bara hon förstod vad det var frågan om och taggade ner någolunda, men fart det ville na ha. Riktigt roligt var det i alla fall, provade i traven med men det var inte lika lätt, traven är så svår på den hästen, sedan kanske jag själv inte är en travmänniska? Vi kommer börja ändå fortsätta träna traven på rakspår via den metoden också. Längtar till imorgon, då ska vi testa igen och jag har mina aningar om att det kan gå bättre, brukar göra det ;)
Fifan som sprider lite ljus här inne!
:'(
Alltså jag avlider om inte min lilla bebisprinsessa blir fullt bra. Jag pallar inte det då. Blir inte Kaera helt återställd då slutar jag med hästar, då skiter jag i alltihop. Jag mår faktiskt inte bra nu, jag mår riktigt pissdåligt med andra ord, jag vet inte hur jag ska kunna hänga med vardagen och leva, skolan börja dessutom alldeles snart och.. hur ska jag ha orken med en skitskola och plugga? Ja hade redan så hemskt mycket att sörja och oroa mig över, och så det här på allt. Jag är så hemskt trött på att mina djur gör illa sig eller blir sjuk. ALLA djur jag har här hemma har det alltid alltid varit något med. Jag orkar inte, jag pallar inte psykiskt snart känner jag. Jag har ägt denna häst i ca tre veckor och vad hinner hända? Det är ju sjukt. Jag blir så ledsen. Jag är så sjukt orolig, jag är så rädd för att gå upp till stallet och titta till henne. Rädd att hon ska ha feber, rädd att benet ska bli värre. Tänk om min finaste underbaraste flotta lillpuppa inte blir fullt återställd? Då är det tack och hej med hästar. Tänk.. om hon inte blir bra..
Så kom smällen
Vad var det ja sa. Jag sa att det skulle vara för bra för att vara sant med Kaera, jag sa ju att snart kommer smällen. Ja i morse kom den.
Jag tänker inte gå in på hur hon gjorde sig illa orkar inte hålla på och skriva en massa, men hon har rivit upp vid höger kota fram som ni ser, hon har ett litet hål in där i benet, hela benet ända upp till bogen är tjockt och varmt, det syns knapp på bilderna men hon är riktigt svullen alltså. Hon har svullet höger öga med sår och svullen mun på höger sida, samt blåmärke på tandköttet, hon är som sagt ganska mörbultad. Veterinär tror att hon kommer bli bra, så länge hon inte får feber och en infektion i såret, men hon tyckte inte såret var så djupt när hon pillade och Kaera såg inte ut att ha så ont heller så hon tror på en god prognos, men som sagt inga garantier. Jag däremot panikgrinade hela morgonen, jag orkade verkligen inte med en till smäll. Först Lina som flytta ner till skåne i Lund i måndas, sedan Svala som dog nu i onsdas och nu min lilla stjärnhäst. Kom igen då, vad är nästa smäll!!???
Ja, just nu mår jag bara illa, det är inte roligt varken ekonomiskt eller psykiskt från min sida just nu känner jag. Jag är så fruktansvärt orolig att det är kört med den här hästen, det är väl den smällen jag väntar på, att hon ska bli en promenadhäst och inget mer.
Det ända positiva var att fyfan vilken snäll häst jag har. Hon var en ängel alltså när veterinären böjde, klämde, pilla och kände. Jag var så stolt över henne!
En veckas boxvila med en del promenader. Jag skall ge pencelin sprutor i halsen i fem dagar, tempa ofta, läkningsprocessen kan pågå upp till 6 veckor. Får hon feber får vi åka ner till kliniken för då har hon förmodligen infektion i benet, då kommer hon kanske behöva sövas och skölja leden.
Tack!
Tack för alla omtänksamma kommentarer ang Svalan. Ang ATG, jag har ju ratat de för länge sedan, jag har min veterinär redan som är guld värd, dock är det en privatklinik och de har liksom inte plats för akut sjuka hästar, så himla synd, för sen är det bara skit ATG som gäller och de har ju aldrig haft ett gott rykte, bara massa tok. Jag förstår inte hur de kunde neka att ta emot Svala, är dom inte till för djur i nöd? Eller är det bara den goda lönen som lockar?? Får man verkligen neka på det sättet? Hur ska man då kunna rädda sitt djur om man inte ens får komma ner till klinik? Egentligen skulle man ta orken och kolla upp det och kanske gå vidare just för andras djurägares skull, såhär ska det inte gå till. Ja menar kan en klinik (Huddik) ta emot oss då betyder det ju att det finns hopp och det finns något att göra. Nästa gång något sådant här händer då åker man nog ner på en gång och står sedan utanför dörrjäveln där på morgonen. Då kan de fan inte neka. Usch är fortfarande så arg. Man funderar ju lite på om Svala kanske haft en chans i livet om hon tagits emot? Man kan inte sluta fundera. Nu är det en vecka sedan hon blev dålig och det gör så ont att tänka på henne. Lider med Erika, hennes vardag har blivit helt omställd.
Erika
"Hej fina människor!!
Jag vill börja tacka Linda som summera allt så fint. Du har verkligen talangen för att skriva och tack för att du fanns med mig vid alla veterinärbesök osv.. Till er andra tack för alla fina ord! Våran Svala är så EXTREMT saknad! Pga av detta har jag börjat blogga igen för att försöka komma över sorgen genom att skriva, det kan funka ibland.. Kvällarna och mornarna är dom värsta timmarna på dygnet nu.. Jag bloggar nu på min första blogg minsvala.blogg.se men har även en till blogg ekka.blogg.se som ni kan läsa om lite vad jag gjorde med svalis i våras! Tack och KRAM TILL ER ALLA!!"''
Jag vill börja tacka Linda som summera allt så fint. Du har verkligen talangen för att skriva och tack för att du fanns med mig vid alla veterinärbesök osv.. Till er andra tack för alla fina ord! Våran Svala är så EXTREMT saknad! Pga av detta har jag börjat blogga igen för att försöka komma över sorgen genom att skriva, det kan funka ibland.. Kvällarna och mornarna är dom värsta timmarna på dygnet nu.. Jag bloggar nu på min första blogg minsvala.blogg.se men har även en till blogg ekka.blogg.se som ni kan läsa om lite vad jag gjorde med svalis i våras! Tack och KRAM TILL ER ALLA!!"''
Kommer sakna alla våra underbara körturer, Svala var så hemskt frän att köra! Snällare häst får man leta efter..
Svalas sista dygn <3
I lördagskväll kontaktade vi distriktarna för Svala började vika benen, "spy" massvis med slem (saliv) ur både näsa och mun, hon harklade och var väldigt ansträngd, hon flemade extremt mycket också. Lite över en timme och veterinären var på plats. Svala hade foderstrupsförstoppning. Vi slangade henne ett bra tag men lyckades gå igenom fodret som satt fast i halsen och fick ut en hel del. Dock varnade veterinären om att allvaret behövde inte vara slut här, en lunginflammation kunde ske om hon hade otur, rätt som det är har hon dragit ner slem och foder i lungorna. Därför skulle hon få pencilin och metacam i några dagar. Boxvila i ett par dygn med enbart några nävar gräs då och då. Svala var i alla fall piggare och sitt gamla jag igen.
Under de närmsta dagarna var Svala otålig och ville bara upp till de andra, vad skönt, det var ett bra tecken, pigg och sig själv. Dock fick hon inte komma ut och Erika gav henne den medicin hon skulle ha samt tempa. Vi var så glada att det gått så bra och började redan planera för när hon skulle få komma upp till de andra igen. Bitter och Svala ropade till varandra en hel del så det skulle bli så roligt att få släppa upp henne till flocken.
Men så kom tisdagnatt och Erica ringer mig och talar om att Svala är väldigt hängig och har över 41 graders feber. Hon har varken ätit eller druckit. Jag kommer dit och veterinären kontaktas återigen. Vi har en bit till närmsta klinik, tar över en timme att åka och även för distriktarna att ta sig hit. Så vi väntade och väntade. Det kändes som en evighet. Tillslut var hon på plats och började undersöka Svala. Jag kan inte påstå att varken veterinären i lördags eller denna verkade ha erfarenhet alls. De var unga tjejer, väldigt trevliga men osäkra. Denna veterinär visste nog inte alls hur hon skulle göra. Hon kontaktade strömsholm och andra veterinärer flera gånger om för att rådfråga. Svala skrapade i golvet, lade sig ner flera gånger då hon knappt orkade stå men kravla sig upp flera gånger om, flemade gjorde hon också och sparkade sig ibland mot buken. Jag frågade veterinären om hon inte hade kolik och borde röra på sig? Veterinären var osäker och trodde att det kunde var lite koliksymptom tillsammans med lunginflammation men hon var så osäker på hela situationen och det blev inte så mycket annat än att göra en lite tarmundersökning, lyssna på hjärta och lungor. Hon fick en annan medicin innan veterinären for hemåt. Skulle Svala inte bli bättre rådde hon om att låta hästen åka till klinik. Febern hade däremot börjat gå ner lite och hon drack äntligen några klunkar vatten, hoppet var ju helt klart kvar.
Nästa dag kom, den hemska dagen. Svalas feber hade gått upp igen och hon var riktigt hängig. Erika ringde ATG kliniken i Sundsvall och berättade om situationen, men de snäste bara ifrån att de inte kunde göra något åt Svala, de rådde bara att distriktarna fick komma och sätta in en kanyl. Hon fick helt enkelt inte åka ner med henne till kliniken. Ringde distriktarna och de tyckte absolut Svala skulle ner för att röntga lungor och få dropp med det tillståndet hon var i. Snart blev Svala värre, hon började skaka i främre delen av kroppen och hade svårt att hålla balansen, hon flemade en del och bukandades kraftigt. Jag blev så jävla arg och bad Erika att ringa idioterna på ATG igen och tala om att tillståndet var värre och hästen måste ner. Erika ringde och försökte verkligen förklara för veterinären hon talade med, dock blev han näst intill arg på henne och sa att de inget kunde göra, rätt som det var hade hästen smitta och kunde smitta de andra hästarna på kliniken. Jag skulle kunna drämma till karljäveln! Erika ringde förtvivlat till distriktarna som i sin tur ringde kliniken i Huddik. Som tur var fick vi fara dit med Svala, dock är det 20 mil dit (10 mil till ATG i Sundsvall) och frågan var om Svala skulle orka resan!?
Det blev mycket samtal med distriktarna och veterinären i Huddik. Erika hämtade finkan men velade hur hon skulle göra. Om distriktarna skulle få komma och sätta i en kanyl (vilket distriktarna ogillade) eller om hon skulle fara ner med henne. Det var verkligen en stressig situation. Det var ett otroligt svårt beslut för Erika hur hon skulle göra. Snart blev Svala värre, nu skakade hon ordentligt i hela kroppen som ett krampanfall och släpade med mulen mot väggen. Erika bestämde sig då här för att låta henne tas bort. Vi grinar allihopa i förtvivlan. Hon kontaktade distriktarna återigen för att ge det beslut hon jobbigt nog valt. Fem minuter senare börjar Svala vagga och sedan faller hon ihop. Här får man ju lite panik och tårarna strömmar. Hästen håller på att självdö och veterinären har inte en chans att hinna hit. Vi ringer en slaktare av veterinärens godkännande. Nu ska jag inte gå in på mer detalj, det är för fruktansvärt att skriva, och det är inget jag vill lägga till minne här överhuvudtaget, men min svärfar som är en lugn och trygg karl sätter sig ner i boxen med Svala och smeker henne kärleksfullt. Vi andra har gått därifrån och grinar i förtvivlan!! Vi kan inget göra och det är fruktansvärt. Slaktaren hinner aldrig komma på plats innan Svala är borta.
Det har varit jobbiga dagar och det är fortfarande jobbigt. Jag fattar inte att hon är borta, jag fattar inte. Detta är så hemskt så hemskt, lilla gumman. Stackars Erika, vad hon kämpade och försökte. Jag måste säga att vilka jävla inkompetenta veterinärer de finns, de på ATG skulle jag kunna skjuta, ingen empati och bara en jävla massa bullshit. Distriktarna var så otroligt söta och försökte verkligen men ändå så gröna och osäkra. Jag och Erika är bra brydd om Svala ändå inte hade kolik och dessutom kanske fick tarmvred? Det känns som så på symptomen och detta frågade vi ju tio gånger om till veterinärerna, men det var ingen som kunde svara på det eller ha nån aning.
Nu är hon begravd och lider inte mer, tyvärr så är det många hjärtan kvar här i livet som gör de. Man får försöka glädjas åt att hon fick en riktigt fin sommar där eksemen var under bra kontroll och hon gick med sina vänner på stort bete. Erika gjorde så gott hon kunde, hon har inte kunnat göra något bättre <3 Vill skänka henne massor med styrkekramar, det kommer göra jävligt ont ett tag men det kommer "gå över" även om det alltid kommer finnas en smärta i hjärtat Man får sörja och man får vara förbannad men tiden kommer då man går vidare. Svala hade tur som hade en matte som kämpade så in det sista <3
R.I.P
Fruktansvärt, så jävla fruktansvärt, jag känner inte att jag kan leva just nu. Jag är lika ledsen som om det vore min egna, jag fattar ingenting, fyfan. Tårarna bara strömmar. Stackars häst, stackars lilla söta Erika. Jag kan inte ens glädjas åt det jag själv har, åt mina hästar och det fina runtomkring, det går inte, det känns fel när Svala inte finns längre. Det känns fel att vara glad över annat, det känns fel att ens känna någon form av behag, som när man sover gott, mättar en mage, ser något bra på tv.n eller känner sig frisk. Hon är borta.. hon är borta!! Hur kunde detta hända?? Fan fan!! Det skulle ju bli så många fler år, jävla förbannade jävla foderjävel. Stackars stackars Erika, hur fan pallar man detta? Jag är så ledsen och förstörd över en annans häst, hur fan kommer det då inte bli med mina egna? Dom som jag just nu knappt kan titta på. Det känns fel allting jag gör. Detta är så tragiskt, och inte var hennes död den bästa heller. Men nu lider hon inte mer, nu som det står i alla böcker och tidningar ska hon galoppera på trappalanda och jag hoppas att hon har kommit till en finare och ännu njutbarare plats. Lilla Erika och lilla Svala, det gör så ont i mig. Erika du var så stark och duktig under dessa dagar, du kunde inte ha gjort det bättre!!!! Nej nu pallar jag inte mer.. hej.
Hästhuvud till lunch
Okej :S
Uppdatering om jäntorna
En liten uppdatering.
Fifan och jag drog till plan idag och jag tycker hon skötte sig lysande. Vi går vidare med galoppen genom att varva på volten i båda varven. Vi börjar med att värma upp i fattningar, jag byter varv efter varje fattning, detta har helt klart funkat bäst. Att byta varv överhuvudtaget funkar skitbra i alla gångarter. Hon håller galoppen jättebra och nu håller hon den rundare och finare mycket längre, det är onget bråk eller svårigheter som det varit förr utan nu flyter det på jättebra!
Tölten var också fin och traven funkade mycket bättre idag än igår. Hon brukar slarva i höger varv när det kommer till traven, i vänster är hon verkligen jättefin och gungar på steget men så fort vi byter till höger blir det fläng, hon blir nästan lite stressad ibland, tror det bara har blivit en sak av det även om det ändå är det svårare varvet, men jag får vara noga med att försöka hålla traven i vänster varv in till högervarv, hah blir lite flumskrivet känner jag.
Kaera tränar jag båda leda och lyfta fötter, men jag tror hon börjar tycka det är lite små jobbigt, nu börjar det liksom hända saker, men sedan är det så ofantligt med knott och kusar i hagen och jag ser att hon har det besvärligt, hon blir nog trött av alltihopa, men hon är riktigt duktig och det går framåt. Idag fick hon lite panik när de andra hästarna drog iväg och hon själv blev hindrad av grimskaftet. Denna gången ville jag inte låta henne slita sig, då kommer hon bara lära sig att dra sig undan grimskaftet när hon väl vill. Det blev kastningar åt sidan och hon försöker verkligen komma undan, men jag höll ett stadigt grepp om grimskaftet och behöll lugnet. Kaera var lite skärrad och förstod inte varför hon aldrig kom undan, tillslut lugnade hon ner sig och gick sedan sakta och fint efter mig. Hon måste bara lära sig att lita på mig och förstå att man inte behöver fly undan sånt som är lite läskigt.
Bitter han går och strosar i hagen med tjejerna han, hans box håller på att byggas om i golvet så han får vänta med att komma in. Faast det verkar inte gå någon nöd på den hästen, han och en bunt fruntimmer på stort härligt bete.. inte dåligt ;)
Hestbolaget : Tummen upp
Jag beställde prob olja igår av hestbolaget.se vid ca fyra tiden på eftermiddagen. Idag fick jag mitt paket. Snacka om snabb leverans, det är tio tummar upp. Kallar jag service, kommer helt klart handla mer därifrån!
Finaste <3
Solis mamma
Lilla Solis mamma är också till salu. Vad tror ni, tror ni Solis får lika lång man som mammsen:)?
Buddies
Träning : Lyfta fötter
Måste verka Kaeras hovar snart men nr ett är att lära lyfta fötter. Har tränat en dag och det har gått jättebra. Går lättare med höger fot än vänster. Höger får jag hålla upp ett tag, men jag får vara noga med att bara hålla den ett par sekunder innan hon själv börjar tveka och ta ner den igen, ska jag lyfta vänster fram vill hon gärna backa eller sig ner, men hästar är hästar, olika sidor kan vara helt annorlunda. Bak är lite läskigare tycker hon men hon verkar ändå ha ett väldigt förtroende till mig och verkar ju även vara väldigt lättlärd, så det där kommer gå finnemang.
Eget flugspray
Jag kör på eget flugspray, både billigare och hälsosammare. Receptet är á la Erica. Det man då behöver är:
Äppelcidervinäger
Vitlök
Timjan
Vatten
Såpa
Man blandar lite som man vill och hur pass starkt man vill ha det. Den sista satsen jag gjorde var: 1 liter vinäger, två påsar timjan, en halv liter vatten, 5-6 vitlöksklyftor, 5-6 matskedar såpa.
Blanda allt i en kastrull, låt puttra i ca en timme (med lock). Låt det sedan svalna och dra sig i några timmar eller över natten, tillsätt även såpan. Sila sedan bort kryddan och flugsprayen är klar.
Funderingar: Flockbeteende
Jag tycker det är så intressant att sitta i hagen och bara titta på hästarna, det ger så mycket! Man lär sig massor, sedan är det så otroligt rogivande. Jag har verkligen förstått varje hästs roll och varje hästs egenheter, faschinerande. Deras sociala sida och deras rutiner. Man ser vilka som trivs bäst med vilka och vem som duger bäst i de olika lägena.
Något som jag funderar en del över är lilla Solis och Fifa. När Solis kom hit blev hon genast bortjagad. Bitter strök öronen bak och schasade iväg henne. Svala hon rentutav jagade iväg med huggtänderna i farten så fort hon fick chansen. Fifa hon gick mer vid hennes sida med öronen bak och puffade Solis i sidan med mulen och vallade henne framåt. Hon blev riktigt fostrad med andra ord men på väldigt olika sätt.
Nästa dag tar jag ut Fifa ur hagen. Det har endast gått några timmar men Solis springer längs tråden och skriker i förtvivlan efter silverdamen. Hon ser rätt knäckt ut. Efter kommer Svala, hon är äldst och mest erfaren. Hon jagar och hugger Solis i rumpan flera gånger om så fort hon kan. Solis springer såklart undan varje gång. Bitter verkar ha lagt den huvudsakliga fostran på sidan och håller sig till gräset men visar ändå hennes plats när det behövs.
När jag väl släpper in Fifa till flocken igen efter några timmar möts vi av en överlycklig Solis i full fart och skrikande glädjerop. Fifa svarar. Direkt när Fifan är insläppt stryker hon öronen bakåt och vallar försiktigt Solis åt sidan, men samtidigt låter hon den lilla få gå henne nära. Solis klapprar försiktigt med munnen, precis som små gör när de vill visa att de är ofarliga och undergivna.
DETTA är det jag är brydd över. Här har den lilla tjejen tre stycken som har en mer överlägsen roll över henne, som fostrar och sätter henne på plats MEN jag har aldrig sett henne göra så mot någon av de andra, klapprar med munnen, som hon gör till Fifa. Varenda gång jag tar Fifa från hagen skriker Solis förtvivlat, och hon blir lika glad så fort Fifa kommer tillbaka, sedan gör hon samma sak varje gång, klapprar med munnen undergivet och följer Fifa överallt. Nu till min fundering, varför bara till Fifa? Varför inte visa sig undergiven mot Svala som går så hårt på? Eller till Bitter som faktiskt är flockens ledare? Jag är mycket i hagen med hästarna så jag har en ganska bra koll på deras beteenden, och ofta ger Solis detta undergivna beteende till Fifa, även Erica har sett att hon gjort så till Fifis, men inte till någon av de andra? Varför?
Man tycker att hon borde ge ett undergivande mot Svala som faktiskt är riktigt på, eller mot Bitter som ändå är den ledande hästen där ingen hitills vågat sätta sin hov emot. Varför bara till Fifa? Kan det vara att hon känner att Fifa är den trygga länken och ber om att få komma in i hennes "område"? Att hon visar sig ofarlig för att få Fifas förtroende och trygga hand/ hov? O andra sidan är detta ett sätt för hästarna att tala om även vid jobbiga och "farliga" situtioner att vara underlägsen, och Svala som då ständigt i hälarna på henne och verkligen smakar i ändan, borde inte Solis här i en mer desperation visa sig undergiven och klappra med munnen? Eller är det enbart mot de hästar som de vill följa och känna tryggheten till? Det är verkligen något man kan fundera lite över, vad tror ni :)?
HÄR <---på 0.22 ser ni ett föl som visar undergivelse
En stund i hagen
Puppsnurran!
Ååååh. Jag vill grina en skvätt. Snuttis. Jag följde med Erika på en kort lugn tur nu på kvällskvisten. Fifis var sååå fin, åååh tölten var så himla bra, gumman! Äntligen, äntligen var hon sitt gamla jag igen. Puppsnurran! Längtar som fasen att rida imorgon hihi. Gör jag annat än är med hästarna?
Positiva besked
När jag oroar mig över lilljänta då tar jag och ber Lina att kolla henne lite. Så idag begav vi oss mot plan så Lina skulle få känna hur hon kändes.
Till min stora förvåning tyckte hon Fifa var jättefin och hade blivit finare sedan vi hade lektion sist, hon var jämn, framåt, bra takt och sväv, ne hon tyckte Fifan var jättefin och jag såg ju själv att hon såg frisk och kry ut, riktigt fin i töltökningarna också, Lina sa att det var nog dags med att träna pass snart om det fortsatte såhär. Hej hoppsan, här går man och tror att hästen är paj och så har hon blivit finare, jäkla märkligt haha. Det ända hon kunde peka på var att hon var tjock och pigg. Vi surrade en del om varför jag kan upplevde henne annorlunda o.s.v. så.. jag ska ta och rida på och sluta oroa mig så mycket, men igår kväll när jag och Erika red ut kändes det INTE bra, kanske hade hon rejäl träningsverk, jag vet inte, jag kände att det var tokigt i alla fall, men jag litar på Lina till fullo och jag ska träna på som vi gör. Min prinsessa verkar iaf vara bra <3
Lina och Fifan förra sommaren
Små brudarna
Jaa som jag trodde skulle småttingarna hänga ihop. Även om Fifa är mer intressant för Solis, men Kaera är den som hon gosar och betar bredvid. Jag tror Kaera är mer intressrad av Solis än tvärtom. Hon bönar och ber rätt ofta att de ska klia och putsa varandra och ibland tycker nog lilla Solis att det blir för mycket haha. Hon som är yngst. Kaera är som sagt två år och Solis är ett år. Hon har bland annat Isar frá Keldudal som farfar :) Jättefin stam har hon. Guldbrudarna!
Myyyys!
Kaera i rampljuset
Hon är så hemskt rolig att fota lilla Aja Baja, men röda hästar är oftast uppskattade att fota, de lättaste tycker jag och lillan har ju röd nyans i färgen även om hon är brun. Sedan hennes utstrålning är ju outstanding, och hennes rörelser. Tänk hon blir flottare och finare för varje dag. Spelar ingen roll om det är högt gräs eller ej hon springer lika fint ändå :) Synd att solen gick ner, men den kom så fint tillbaka när vi gått ifrån hästarna, lagom tid det, fick fina bilder ändå :)
Fifan =/
Just nu är det inte bra med Fifan och det känns inte roligt alls. Så jag kommer hålla mig lite tyst om henne ett tag känner jag. Jag rider och grejar med henne mene.. ah. Småtjejorna är i alla fall i hälarna på Fifis, speciellt den nya. Hon blev helt förkrossad när jag red iväg med silverdamen, bebisarna verkar fästa sig vid henne <3 aaw vem gör inte det! Ne nu känner jag mig mest depp och har ingen ork att pladdra om det här med Fifa i bloggen, det håller jag för mig själv faktiskt. Istället så får Kaera synas mera i bloggen så stämningen hålls uppe!
Min stora bebis!
Finaste ängel
Min finaste guldunge vad du tar mig med storml!!
Så var dom fem!
.Denna snygga lilla tjej var jag och en vän och hämtade idag.
Välkommen lilla solstrålen
Kaera från Kvarnbacka
Kaera är född 23/6-2011. En dag innan midsommarafton. Kaera uttalas Kajra och betyder "Kära" - " Den som ligger en nära hjärtat"
e: Meitill frá Kjarnholtum
ee: Kolfinnur frá Kjarnholtum
u: Kylja fra Djur handi- Hyp
Hon är uppfödd på kvarnbacka och har gått på alvaret på Öland med sin flock som "vildhäst", helt orörd precis som det skall vara. Kom till Norrland den 13/8-2013 och då blev hon min. Det är väl liksom mer eller mindre hennes livshistoria hitills :) Idag har jag ägt henne i en vecka <3
Brunt träns
Fifa är så himla vacker i det här tränset, synd att jag inte har en brun sadel, jag kan bara inte rida i sadel o träns som har olika färger, huuuh, en som jag tror kommer kunna passa ännu finare i det här tränset är Kaera. Den dagen hon ska ha en egen sadel blir det nog en brun, en sensation kanske ;)
Vaccinerad
Idag kom distriktaren för att vaccinera tjejerna. Jag hade sån tur att Fifa skulle precis vaccineras, så det är ju kanon att de togs samtidigt. Stelkramp, hästinfluensa och botulism.
Jag kan däremot inte påstå att det gick lysande. Fifa fick smeknamnet hästjävel av mig idag, så typsikt hon. Stog på bakbenen, kastade sig åt sidan och var allmänt förbannad. Sprutorna for åt alla håll och det gjorde väl veterinärstackarn också. Förbannade häst att man ska skämmas! Aja hon är ju som hon är, så synd att hon aldrig lär sig, för hon är inte ett dugg rädd, det är rena rama protesterna. Det kändes ju lite småpinsamt då veterinären innan sa att islandshästarna är så snälla och lättsamma. Jaha tänkte jag, om det ändå vore så på min med :P
Kaera var lite skärrad och slängde sig bakåt vid första sprutan, men var helt klart snällare än Fifa, andra sprutan blev hon nog lite pressad och slet sig men hon väntade så snällt sedan på mig. Hennes reaktion var väl lite mer förstående än Fifas fasoner!!
Nu är de iaf vaccinerad, eller ja Kaera har två gånger till men det känns skönt att hon fått första sprutorna i alla fall.
Lädergrimman
Ny design
Det blev en ny design med ny header. Förlåt Ullis jag älskar din, men nu måste jag få in Kaera i bilden då hon är en stor del av bloggen nu mer, så det fick bli såhär :) Bakgrunden var jag lite velig på men kändes så trist med bara vitt.. eller? Känns lite mer höstig också, med tanke på att sommaren den försvann pang poff. Det är kallt, ruggigt och mest blött nu mer, finns ingen sommar. Hoppas på att få lite finare bilder med Fifa och Kaera tillsammans så jag kan göra en snyggare header ;)
Brunt
Jag kommer helt klart köra på brunt till Kaera, det kommer hon passa sååå fint i. Köpte mig en lädergrimma från hööks för ett tag sedan, kunde inte motstå. Älskar guldmässingen och de vita sömmarna! Brunt på bruna hästar det är grejer det.
Lite sämre..
Gick sådär med Fifa idag. Började med att hon inte kunde trava, ok? Det som inte brukar vara någon konst. Tölten var finare igår, jag tyckte hon halvlyssnade idag så det blev lite småbråk. Galoppen däremot var sååå jävla fin, hon tar ju nästan fattningarna stillastående och uppåt och så rund, skiitfin. Nu har jag mest ridit i fattningar men tog ca ett helt varv i båda varven denna gång för att utöka kraven lite och hon håller den såå mycket finare än vad hon tidigre gjort.
Red även ut sedan med Erica på kvällen, men jag tycker inte överlinjen rundar sig som den ska, hon tappar den ganska lätt. Kanske har hon träningsverk, hoppas för nu vill jag inte att det ska gå bakåt igen, nej tack! Traven var helt plötsligt så uppe säker och fin och galoppen var inte att klaga på nu på rakspår men i tölten kom hon inte riktigt fram och överlinjen var inget att hurra för, gick dock bättre på hemvägen med lite varvning av galopp så jag får nöja mig med det. .
Jag tycker rygg och kors gått tillbaka till det där svankiga läget igen när hon bara står =/ Det gillas INTE, detta blev sedan hon fick stå två dagar, jag förstod väl att det skulle bli något, hon behöver hållas igång regelbundet för att det ska hålla i sig. Hoppas det rättar till sig snabbare denna gång.
Nojig
Hon är så speciell min lilla. Det där hummandet, det lite mer klockande ljudet hästarna kan ha för sig när de småpratar, så stor Kaera och pratade mest hela tiden när jag kliade henne överallt. Hon är verkligen en supermysig häst. Dock blir jag lite orolig, tycker hon är svullen (känner två knölar) under ganaschen, kanske har med betet att göra. Även smalbenen är inte lika torra och fina längre. Hon är INTE vaccinerad heller utan jag måste ringa en distriktare på en gång imorgonbitti, livrädd att hon ska bli sjuk och nu när jag känner knölarna under ganaschen och så blir jag lite orolig, veterinären får kika lite på henne.
Hon stod själv i skogen nu när vi kom, de andra hästarna stod långt borta där hon inte kunde se dom, det oroar mig lite att hon står själv utan någon reaktion, om hon nu skulle vara lite halvslö eller så? Man blir ju så nojig, hon är ju min bebis. Ändå verkar hon väl vara pigg och klar i ögonen, följer oss gärna och är väldigt nyfiken på Elmo. Kan vara så att hon bara är utfryst fortfarande och håller sig undan och kanske är rätt trött efter alla omställningar, det tar ju krafterna för de små.
Kan ju även vara att hon reagerade lite på foderbytet, för det är ju ett helt annat bete här uppe än där nere, det är mycket kraftigare med mycket klöver här när det gäller benen och ganaschen. Så blir jag ju så sjukt fjolligt rädd att hon ska få kolik men o andra sidan kurrade hennes mage hela tiden, och det är ju bra då är ju tarmarna i rörelse. Ni ser.. nu är jag mammig igen så som jag var på Fifan. Jag kikar till henne rätt ofta och känner igenom henne, för det får jag, ta överallt, det verkar hon ändå gilla så det är ju tur. Jag bara önskar hästarna kunde få fnatt och springa runt och tok leka, så jag ser att det är helt okej med henne, men ingen verkar vara på det humöret. Huh mammig till max! Hoppas distriktarna kan komma snabbt.
Mammas lilla sockervadd!
Film
Ett litet klipp på Aja Bajan, det ända jag har hehe det får duga.
Vän med en stubbe
Aja Baja som jag råkat kalla Kaera fann något mycket intressant idag, en stubbe! Jag vet inte hur länge hon stod där men hon njöt baske mig! Mina föräldrar var där idag för att träffa nyinskottet, de föll på en gång och tyckte hon var hur fin som helst.
- Gud vad snäll hon är! Säger min hästrädda mamma som får klappa Kaera överallt, hon står så snällt och myser med. Att hon blivit så otroligt "tam" och tillgiven med människor så fort. När jag träffade henne på Öland fick man sätta sig på huk och låta henne försiktigt lukta på handen men det var nog inte så mycket mer.
Stubben var i alla fall något som hon fastnade vid direkt, klok häst det där ;) Jag faller så fort jag tittar på henne varenda gång, jag har blivit tok kär i min bebis så herregud. Jag är så glad att jag har såna två underbara fina flickor, och min finaste pojke såklart, älskade B, älskade hästar vad skulle jag göra utan er!
Det vi gör
Älskade Fifa, tjocka Fifa, men älskade Fifa. Vad duktig hon var idag. Det är så roligt när det börjar hända saker och när träningen ger sådan resultat, för det har det verkligen gjort. Jag bara älskar att hon jobbar på så himla ärligt och fint. Hon lyfter ryggen, söker sig i fin form, jättefin takt, bra steglängd och rör sig genom hela kroppen.
Så vad är det vi gör där borta på plan så mycket? Jobbar, hehe ne jag ska förklara i lite mer detalj. Jag har ändrat ridningen helt nu. Nu ger jag henne inget stöd på tygeln alls som jag gjorde förut, förr behövde hon såklart stödet men idag är hon så himla pass säker och balanserad för att man bara ska kunna rida med kroppen. Sedan har väl jag mer eller mindre (ska inte skylla på bara stödet) ridit lite för mycket med tygeln emellanåt, men det är så jävla lätt hänt att man hamnar där.
Nu har jag ingen kontakt alls med munnen, alltså ingenting, inte en gnutta (rider för övrigt på hackamore). Jag rider på slappa tyglar (i den längd/form jag vill ha henne) Jag visar heller inte alls med tygeln vart hon ska, ingen ledning ingenting. Utan händerna är uppe med manken och framåt. Jag har ju suttit mycket med händerna ledande så det har varit as-svårt att få bort det, ibland hamnar dom där men jag rättar mig ganska snabbt. Jag styr enbart med min vikt, inte med någon lätt tygelputt-dutt eller annat. Jag trycker ner innerstigbygeln, sitter mer åt insidan och använder min innerskänkel för att böja henne. Det går skitbra. Hon sänker sig ner, böjer sig runt mig kalas och styr dit min kroppsvikt säger. Lyssnar hon inte eller faller bort i koncentration hoar jag åt henne med rösten eller använder spöet, jag duttar med spöet på inner-rumpan om hon inte rundar och kommer ner som hon ska, då flyttar hon innerbenet och söker ner och rundar jättefint.
Vill jag att formen ska bli rundare och finare trycker jag till med skänkeln ännu tydligare, och så fort hon får den fina formen och kommer fram med nacken så släpper jag trycket så fort jag kan! Det är väl lite ta för givet saker jag skriver men ska det skrivas i detalj så ska det ;)
Jag byter varv väldigt ofta, oftast när hon tar de där guldkornsstegen, då byter jag varv som en slags belöning och avslutning på det hon gjorde i det varvet. Så det är mycket mycket varvbytning, på så sätt finner hon även takten och balansen bättre!
Jag gör samma sak i alla gångarter. Ingen tygelkontakt för fem öre, enbart ridning med min kropp. Även i tölten är det helt lösa tyglar och ridning med mina skänklar och vikter. Även fast jag vill ha en högre form i tölten än traven så behöver jag inte ha någon tygelkontakt, jag kortar tyglarna en aning och driver på med min kropp, driver henne fram mot bettet tills hon släpper och ger efter i en ärlig fin form och paddlar framåt sådär jättefint som hon bara kan. Mycket varvbytning även här och jag får vara snabb och noga med att föra fram händerna när hon ger efter och gör rätt så hon kommer framåt och får mer tygel, även om de redan är så slappa och lösa redan.
Från början var det lätt att hon gärna hamnade i trav emellanåt, man ska finna mellanläget mellan trav och tölt, och tappar hon ner till traven har hon på ett sätt fattat grejen med det hela (Som Lina så fint beskriver det) hon ska bara hitta mellanläget, det är där hon kommer fram och paddlar på så himla bra. Idag exempelvis tappade hon nästan ingenting, men när hon väl gör det är det sååå viktigt att man är sååå försiktig med att få upp henne igen till tölten, jag menar inte att vänta för länge så hon tar en massa travsteg, utan samtidigt får man vara snabb med att få in henne i tölten för hon får inte trava på för många steg då tappar man nästan grejen, men att man "plockar upp" henne fint och försiktigt igen. Att hon hamnar i traven ska inte tillrättavisas, utan hon har på ett sett gjort ett lyckande där ändå, även om det nu inte blev riktigt riktigt rätt. Men gör man så, man nästan tillåter henne att ha tagit det där travsteget men plockar upp så försiktigt för att visa att "du är på rätt väg men fortsätt i tölt" DÅ börjar man låta utvecklingen ske och sussecivt kommer hon fatta vad jag vill och finna mellanläget till den där fina rörliga tölten.
Man rider bakifrån och framåt, haha lät en aning perverst i mina öron men ni fattar grejen. För mycket tygelridning och hästen tappar självaste saken med arbetet i ridning, både rygg och rumpa och en ärlig form, heh det är ju också en självklarhet men tål att nämnas ändå. Sedan ÄLSKAR jag min sadel, för man känner sååå väl när hon lyfter ryggen och hela ryggens rörelse. Man kommer så nära inpå hästen och känner allt.
Nej skrutt 'är så duktig! Lääääängtar till morgondagens ridning :)
Äntligen!
Ääääntligen fick jag rida skruvan. Jag kan säga som så att det var på snäppet att jag fick runt jorden och när jag satte mig upp kände jag magen som puttade ut mina skänklar. Då har hon bara stått i två dagar, japp japp.
Vi red till plan och det gick hyfsat bra. Traven kunde ha varit bättre men den var ju riktigt bra med tanke på två dagars vila, den kommer bli mycket finare vid varje ridpass. Tölten var bättre den här gången än sist, sist rollade hon så mycket hon skuttade fram ibland. Galoppen gick kanon, tog bara några fattningar och det är så cool när hon nästa står på stället och lyfter upp mig. Gumman! Vägen hem fick jag ha lite mer kommunikationsträning då hon helst inte ville lyssna på matte utan springa hemåt, inte för att hon blir het eller jobbig, inte alls, men jag är såå jävla noga med mina hästar, de ska bli superduper lyhörda och nu har jag satt kraven ännu mer på Fifan när det gäller det.
Jag ska ta och berätta lite mer om hur jag rider fisen o.s.v. framöver.
Nej det kommer bli susen och det känns så skönt i kroppen att jag får rida henne igen. Kaera stackarn var utstött från Bitter och Svala, hon stod ensam i skogen och väntade på Fifan hon. De verkar ju ha blivit lite bundisar :)
Imorgon blir det ett förmiddagspass i sjön förhoppningsvis och på kvälls blir det antingen plan (förmodligen) eller uteritt. Nu blir det ljungarocken...
<3
Aaah alla mina tre stjärnor samlade, och alla kan röra sig så snyggt så, Fifan lade till en växel och visade en sån fiiiin trav som mamma var tvungen att fota ^^ men Kaera, oj.. hon är överlägsen wow! Vilket rörelsemönster, och jävlar vad fort den hästen kan trava, inget blandat eller strul och är så säker, fränt.
Kaera var superduper duktig att leda upp mot hagarna. Hon var lite skeptiskt till att gå ut ur hagen, hon stod ett tag och tvekade vid grinden men så fort vi var utanför var det inga som helst problem, hon gick så hemskt snällt bredvid mig och lyssnade på mig hela tiden, ååååh <3 hjärtat! Vet ni det här känns för bra för att vara sant.. något tokgit kommer hända det känner jag på mig. Hon kommer bryta benet som pappa sin eller bli sjuk, eller något tok. För så här bra kan det bara inte vara!
I dimmans gömma
Vacker
Kaera har så långa fina ben, stor är hon, smäcker och snygg. Hon kommer bli väldigt vacker med åren. Långa överben har hon också vilket ska vara tummen upp, då får de ett större steg om de är längre än smalbenen, har jag fått lära mig ^^ Jag tycker lite synd om min älskade Fifa för de flesta runt omkring tycker Kaera är vackrast, och visst är hon det, vacker, men Fifa är ju vacker och fin på sitt sätt, hua jag tycker Fifis är jättefin även om nu Kaera kanske har en bättre exteriöt. Ska bli oerhört intressant att exteriörbedömma Kaera i framtiden, Meitill har ju inte topp betyg där men hans avkommor som jag kikat på verkar ha fått fin bedmömning :)
Kaeras första framsteg!!
Hon är så himla duktig min lilla, åååh hjärtat bara skriker av lycka, fasen vad fin häst jag skaffat, så otroligt trevlig häst. Hon har verkligen börjat tytt sig till mig, folket omkring har hon inte riktigt velat acceptera än, så än så länge är det bara jag som får greja och dona med henne och hon står så lugnt och snällt och verkar riktigt gilla sällskapet med mig. Oftast möter hon mig i hagen, följer efter eller vill stå och gosa med mig, vilken liten stjärna!
Men idag har tösen gjort stora framsteg. Vi tränar lite på att leda med grimskaft. Igår då slet hon sig första gången men hon lugnade sig snabbt och lät sig sedan "fångas" och ha grimskaftet på, bara det att hon rörde inte en fena, det var myrsteg alltså, flytta ena hoven några cm och så stopp. Det gick inte att gå med henne med andra ord, vilket inte är så konstigt, hon är ju vild, hon vet ju ingenting, därför måste jag ge henne tid och visa henne :)
Så idag har vi tränat kanske fyra fem gånger någon liten minut varje gång. Jag kom fram till att klia i mankammen det var oerhört uppskattat, så jag använde detta som belöning, så var det som om något släppte, helt plötsligt behövde jag inte ens använda tryck utan hon följde mig flera steg!! Vi stannade ganska snabbt och så blev det klia, sedan gjorde vi så. Man kan inte hålla på för mycket eller för länge, det orkar dom små liven inte med, kvalite före kvantitet. Efter varje träning så gick det bättre och bättre och dessutom ville hon vara mig mer till lags i hagen, vi började få ett mer connection. Guuud så duktig hon har varit idag! Inga problem alls hon accepterade grimskaftet ganska snabbt och att följa mig, men man måste vara försiktig och kräva så lite så lite bara mängder av kärlek och beröm. Hon ville gärna klia tillbaka och var så försiktig med sin lilla överläpp, hon kliade nästan som om hon aldrig gjort det förr, en gång hummade hon så där mysigt när jag kliade henne i manen, gosan!! <3
På kvälls blev det lite bus, det märks att hon fått lite mer självförtroende för nu blev det mer show och glimten i ögat, jävlar vad flott hon är, helt sjukt, må filma något. Lill Fifan, helt plötsligt blev hon ful bredvid Kaera, naaaeee lillan hon är vackrast i världen, hon kan springa fint hon med min silverdam, bara hon lägger manken till haha, vilket hon inte verka vilja göra så ofta, för Fifa är det full jävla fräs och helst hoppa i luften ;) Hua jag har inte ridit på två dagar och magen börjar runda sig, men jag kan inte sticka ut och rida och lämna Kaera själv, så fort hon är uppe hos de andra kan jag börja träna Fifis igen, längtar!
Ah jag är ju himla kär, jag blir så lycklig när jag ser henne, det är en Linda häst till max alltså och det känns som att hon verkar trivas så bra med mig också, men så var det lite på Öland, det var Kaera som valde mig :) Ja det blev ingen sommarhage idag heller, jag måste få hjälp med att ta upp dom, men imorgon förmiddag verkar det som att jag äntligen kan få lite hjälp!
Meitill avkommor
Några av Kearas flotta syskon.
Samherji från Konga
Eitill från Trolla (Bilder lånad av kattasgard.com)
Flosi frå Rooslunda (Bild lånad från Rooslunda islandshästar)
Film på Flosi
4
Katla från Hanaskogs gods (Bild lånad från Wahlbergs)
Film på Katla
Orka från Wisseltolfta gård (Bild lånad av Kullabergs islandshästar)
Film på Orka:
Úa från kvarnbacka (Bild lånad från anghaga)
Sota från Kvarnbacka (Bild lånad från fransander.web.com)
Skjona from Roselund (Bild lånad från zallina.com)
Kusiner
Embla från Tuvadalen (Bild lånad från tessishastar.se)
Vidja från kalsvik (Bild lånad från tessishastar.se)
Pila från Smemåla (Bild lånad från anghaga.com
Embla från Dafnes (Bild lånad från Frihamra gård)
Film på Embla
Bomb nr 3
Så har vi bomben nr 3, nu blir ju inläggen åt fel håll men äsch :)
Bildbomb nr 2
Här kommer bildbomb nr 2 :)
Bildbomb 1
Som sagt ni kommer se hur Fifa springer och leker mest för sig själv medans Kaera håller sig lite i bakrunden ibland då hon inte har självförtroende här än, min tokiga silversvarta prinsessa ^^ Ah ja jag njuter iaf när jag ser mina två prinsessor.
Kaeras andra dag
Ja det blir lite så nu, mycket inlägg på en gång. Det blev ingen sommarhage idag i alla fall. Jag skulle få hjälp med att ta upp Kaera och Fifa men nu blev det inte så. Kaera är aldrig ledd och när jag testade i hagen blev hon väldigt skärrad och slet sig med grimskaftet efter, stampade lite irriterat på repet som låg på backen och slingrade efter, men det gick ganska snabbt innan hon stannade och väntade på hjälp. Sedan var hon cool lugn, men då frös hon fast i backen istället och ville inte gå fram, det blev något myrsteg ibland och jag berömde som sjutton. Fifa hade jag med som hjälp men hon var mest brydd på vad fasen vi höll på med. Kaera blev riktigt trött, ställde sig ofta i viloläget med halvslutna ögon, duktiga lilla häst, det blev mycket för henne det där. Sedan släppte jag lös de båda.
Fifan hon busade omkring för sig själv som vanligt, jag behöver bara göra något smackljud och den hästen drar som ett skott, hon är riktigt rolig att titta på, Kaera hängde på men var lite försiktig, hon höll sig mer bakom, men trots att hon inte hade det rätta självförtroende och framåtandan sprang hon såååå flott, den hästen kan röra sig! Tänk med lite mer muskler ochmed skor och mer självförtroende, ooooh detta är en intressant häst! Hon vinklar in haserna så himla fint, har en bra hållning, fin aktion med bra sväv, lätt på steget och trampar på jättefint, sen är hon så oerhört säker på gångarterna, det är inget blandat tjohej utan helt ren och säker mellan galopp och trav, jättestabil, Fifan hon kan ju springa lite blandtjohej ibland hon haha. Hade kameran med även om jag blev arg på allt sly som var i vägen eller att jag inte riktigt hann med, men bilder blev det Så nu blir det bildbomb.
Jobbig att vara nykär
Från att inte blogga någonting alls, till att blogga som en dåre, man blir ju helt enkelt knäpp när man är nyförälskad! Jag hade ingenting annat i huvudet när jag träffade Martin, kunde knappt sova eller fokusera på annat, Fifan hon sprang jag ut och fotade varannan timme i flera dagar när hon kom hit.
Jag kan INTE göra något annat än att tänka på Kaera, OCH Fifan med såklart nu när det går så bra, ska bli hemskt roligt att träna för Lina snart igen nu när vi tagit några steg framåt, men Kaera snurrar i huvudet på mig hela tiden, jag vill bara springa ut och sätta mig i hagen och kika på henne, vet inte hur många gånger jag gått ut och bara beundrat henne. Nu är det ju så att jag kommer inte hålla på och locka och pocka och greja med henne för mycket, jag hatar det där "svenskfödda" jobbiga sättet som en del hästar har, de är för på, buffiga och lite okänslig, och det beror ju mycket på att man hanterat och grejat med fölet/unghästen för mycket (Och säkert många gånger på fel sätt) istället för att låta de växa upp vid sidan av sin mamma och med sin flock ifred, då blir dom oftast mycket trevligare, och Kaera är så perfekt som hon kan bli nu och det vill jag bevara, men hon kommer allt få hänga på som handhäst i höst i alla fall, spännande!
Om några timmar skall ja släppa tjejerna (Låter sååå gött att skriva tjejerna) upp till gamlingarna, ne vad säger jag, Svala är en fräsching för sin ålder och Bitter är ju den snyggaste stiligaste och den showigaste av dom alla. Han lär ju hingsta sig och valla min stackare, heheheheh då får ja se henne röra sig lite ;) Hitills har ju islandsdamerna inte rört på fläsket ett dugg, inte ett enda spring (det ska ha varit mitt inatten då) men Kaera rör sig bara såå fint i bara skritten, hon lyfter så mycket på benen och har ett stort lätt steg, bara småjoggen är så fin, hon är ruskigt snygg, så jag är förväntansfull att släppa upp tjejerna till dom andra, jag hoppas ju på lite underhållning, fast en säker sådan. Så några fina kort hoppas jag på sen.
Sen till alla er gulligaste gulliga, ni är ju alldeles för goa ni som gett så fina kommentarer om att låta bloggen vara öppen för alla och den inspiration ni känner, jag blir alldeles rörd! Det var väl mer eller mindre pga Kaera som jag funderade på lösen, det kommer skrivas en del om henne (och fortfarande om min stjärna Fifa) så jag kände liksom att det lär nog bli en drös med åsikter kring Kaera och min tid tillsammans, vilket kanske kunde vara skönt att slippa, slippa de där surpupporna som inte har en aning om vad vi håller på med här hemma, men vi får se hur det blir :)
Usch ne det är jobbigt att vara nykär, jag får inget annat gjort, jag sitter bara och är allmänt knäpp, usch det tar på krafterna.
Meitill frá Kjarnholtum
Min nya dröm är då efter Meitill frá Kjarnholtum. Hon är en av de sista avkommorna som kom 2011. Meitill som säkert många vet om bröt sitt ena ben en tragisk dag i hagen 2011, det fanns inget att göra än att låta honom somna in.
Meitill har 9,5 för pass, 8,5 tölt, 8,5 trav, 7,5 galopp och 7, 5 skritt. Han har även 9 för spirit och 8 för helhetsintryck där ridegenskaperna blir 8,57. Total 8,16.
Meitill var en fantastisk häst i mångas ögon. Johan berättade (Meitills ägare) att en vän (Siggi Óskarsson) ville ta Meitill till Berlins istölt för att tävla femgång. Meitill var då 18 år gammal och hade mest gått och semestra runt i hagen under en tid. Siggi tränade Meitill i ca en månad innan de for till Berlin för istölten. Det var många fina unga hästar på plats, men den som tog en första plats, det var Meitill och Siggi. Den tävlingen kan ni se nedan.
Jag hann aldrig se honom live men jag hoppas Kaera tar efter sin fina far :)
Meitill har gett många fina flotta avkommor där de har gott rykte om att vara trevliga hästar.
Svävar på små moln
Jag känner bara mer och mer för den här hästen, hon är helt underbar <3 vilket litet hjärta! Jag känner så mycket kärlek och glädje i kroppen, det är inte ofta jag fastnar så för en häst, den här känslan är ganska sällsynt men alldeles himmelsk. Jag är så sprudlande lycklig, det känns så otroligt rätt.
Igårkväll gick jag ut till tjejerna för att natta. Kaera mötte mig glatt i hagen och stod sedan så lugnt och avslappnad medans vi gosade, sedan följde hon mig i hagen och hennes underbara uppsyn kunde döda mig på fläcken. Jag är helt förbluffad hur denna lilla krabat är så otroligt lugn, jag har inte sett en enda sekund av upprördhet eller någon oro, hon är inte ens tittig eller brydd vart hon har kommit, jag ser bara ett lugn, hon är otrolig min lilla vildhäst <3
Kaera och hennes kompis som hon var så tight med nere på Öland, min favoritbild på fisen.
Vägen till Kaera
Ja kära vänner, hemlisen var att jag gått och köpt mig ett tvåårigt underbart sto efter Meitill. Jag har under hela sommaren letat efter en unghäst och när jag äntligen fastnade för två valacker söderut bestämde jag mig för att fara och kika. Packade väskan, tog fram en karta och tog med mig Lina, sedan bar det av, 100 mil neråt. Ska man så ska man och då spelar inte sträckan någon roll.
Vi for raka vägen ner till Halland och kikade på en sååå flott tvåårig hingst, jiiisses vad han rörde sig flott för att vara så ung och dessutom utan skor. Oh vad fin han var man bara dregglade när han sprang där i hagen. Att han sedan hade en fin stamtavla gjorde inte saken sämre. Det var främst denna häst jag for ner för även om jag hade fler att titta på. Tyvärr kände jag på en gång att det inte klickade mellan oss, jag kände liksom ingenting mer än att han var jävligt flott, och ni vet.. Fifa som har en såååån personlighet, det ska mycket till att slå den ;) Så hjärtat sa nog där på en gång att - Nej Linda, kemin är så viktig, du ska fastna för personligheten, och det gjorde jag ju inte. Besviken, det kan jag gott säga att jag var, för han var så jääävla flott och säkerligen en bra framtida tävlingshäst och billig dessutom men, man ska falla och det gjorde jag inte. Nåja det fanns en till speciell häst som jag var suuupernyfiken på och som verkade lovande de lilla jag sett av bilder och filmer, så ännu var ju inte "hoppet ute"
Vi for från Halland och direkt till Öland, då hade vi redan åkt 100 mil också, men Lina och jag är tuffa norrlandsbrudar så vad fasen vi for över Ölandsbron och for in en bit i Öland där vi sedan övernattade i bilen, det var sjukt mysigt måste jag säga, ett litet krypin där bak, där vi bäddat med madrasser och kuddar. Vi somnade på en gång.
Morgonen kom och vi for till Johan Larssen, kvarnbackas islandshästar. Lina skulle nämligen kolla på en border valp och då skulle vi även passa på att kika på lite hästar. Ett väldigt trevligt välkommande med god frukost och massor med valpar runt om oss. Jag trodde jag skulle dö när jag såg de små! Mycket trevligt surr och mycket mys med valpar, sedan började den oförglömliga lilla resan till alla de olika hästflockar i de oändliga hagarna. Öland var vackert måste jag säga, jag satt bara förbluffad i bilen, Johan surrade och berättade om allt möjligt. Vi stannade till hos Hringur frá Feti och hans ston och föl. De gick där ute på slätten i det vackra solskenet och Hringur vände sig emot oss så som en ståtlig hingst bara gör. Gud så underbart söta föl, man blev ju genast så där gulligulldaltig, men eftersom de är mer som vildhästar fick man endast se men inte röra.
Vi for vidare till nästa flock (Kaeras flock) där stod ett till treåriga ston i en enorm hage. En gulbrunskäck hälsade på mig genast och hon var så lik Fifa så det var inte sant, hjärtat hoppade till.
- Den här Lina. Sa jag på en gång. Kemin sa klick. Kanske var man lite snabb men hon var verkligen superfin, stor, uttrycksfull, långa fina ben och rörde sig inte så tokigt heller. Man försöker SE alla hästarna, det var ju några stycken och huvudet snurrade hit och dit. Hur skulle man få chansen att se alla? Det var helt fantastiskt att vara där, så himla fränt i den vackra hästflocken där ute mitt i ingenstans i en oändlig hage, precis som om det vore i det fria.
Kaera fick jag snabbt ögonen på och även Lina fastnade för henne. Vad fin hon var! Långa fina ben, bra överlinje, fin välrest hals, vackra ögon, sött huvud, underbart uttryck. Åh, här fann man ju mycket gott! Jag kände mig lite förvirrad för man var ju som på tåna som en lillflicka och jag kunde nog inte riktigt fokusera, jag var så uppspelt. De hästar jag var intresserad av var just Kaera och detta gulbruna skäck stoet, men det lutade mer åt den gulbruna även om jag mer ridmässigt var mer intresserad av Kaera, men jag hade inte riktigt fått chansen att hälsa på henne och vistelsen i hagen gick så fort, för snart var vi på väg igen och man blev som ännu mer förvirrad då man inte riktigt fått klart för sig vad man egentligen tyckte och VILKEN man tyckte.
For vidare till en annan flock. Vi fick fara in med bilen (som är en frän jeep bör nämnas) i hagen och leta efter dom. Vi åkte och åkte, inga hästar även om det var platt överallt, endast två örnar som seglade ovanför oss. Alltså vadå savannkänsla? Det var riktigt fränt, bilen gubbade genom terrängen, över "vattenhål" och vi satt spänt och kikade efter hästar. Till slut fann vi dom en bra bit bort, helhäftigt.
Fortsatte sedan till Spuni frá midsitju och hans ston. Han kom stolt springande en bit bort, kameran hade jag såklart med i högsta hugg, jag fotade en hel del under dessa tre underbara dagar, man ville ha med allt. Efter vistelsen hos Spuni for vi sedan vidare till ett fik och satte oss nere vid hamnen, surrade massor med häst och lite annat smått och gott. Gud vad jag och Lina trivdes, och med Johan som tog emot oss så himla fint, kunde inte bli bättre.
När vi sedan var hemma på gården blev vi erbjuden att övernatta hos Johan, så vi bestämde för att stanna över natten, Johan skulle bort och vi kunde både umgås med valpar och hästarna som vi ville. Känna efter lite och bara njuta av tillvaron och det vackra Öland som var mer som utomlands än Sverige. Vi for in till byn, käkade och mådde gott, men for ganska snabbt tillbaka för att mysa med valparna inne i huset medan vi åt gotta och kikade på dagens fotografering av hästar och hundar. Jag njöt som fasen kan jag säga, det här var en sån underbar resa och vi hade så hemskt roligt Lina och jag, mycket skratt och hemskt mycket surr, det blev mer som en semester.
På kvällen for vi till ungstona igen, tre hela mil men vi hittade på en gång, är man hästnörd så är man. När vi kom fram sprang hästarna och lekte, det var lite svalare nu än sist vi var dit och hästarna hade då inte riktigt varit på det piggaste humöret, nu sprang de hej vilt och busade. Den häst som man såg på en gång, både jag och Lina, det var Kaera. Vilken utstrålning! Hon vände upp mot oss, glittrande ögon, sträckt hals och fluffig man, det bara strålande om henne! Sedan var det hon som showade, vände alltid upp och tittade mot oss när de flög fram genom hagen, hon liksom syntes så starkt och hennes energi gick rakt genom hjärtat, inte nog med det så dansade hon fram så flott!!! Superfint rörde hon sig! Åh jag var fast! Alla hästarna var fina och sprang omkring i energi, men Kaera hon stack verkligen ut, hon fanns liksom överallt. Hon tog ofta täten och var väldigt pigg framåt. Den gulsvarta skäcken den syntes inte längre. Kameran gick i högsta hugg. Jag vet inte vad det var men hon tittade på mig flera gånger om.
Jag fick ett tillfälle då hon och ett par ynglingar kom fram till mig, hon var väldigt känslig och lite reserverad men ändå nyfiken, perfekt! Jag satte mig på huk och väntade. Hon kom sakta men nyfiket fram, sträckte på sin långa vackra hals och nosade försiktigt på mig, snart smakade hon med läpparna på mitt ben. Min kropp var varm. I detta ögonblick hade jag bestämt mig.
- Det blir nog hon! Sa jag till Lina med ett strålande leende. Hjärtat det mådde gott, jag kände den där underbara energin i kroppen, den där känslan som jag har till Fifan och jag var ju ute efter en häst som skulle vara lik henne, och det var dom ju verkligen. Ögonen, uttrycket, ja till och med teckningen, även om nu färg inte spelade ett tjota. Kaera blev mer och mer nyfiken på mig, i täten av flocken följde hon mig en bit och jag var verkligen iaktagen även om man inte kunde gå fram hux flux, ja menar hon är ju en vildhäst. Vi gick där ett bra tag jag och Lina, vandrade med hästarna längs den oändliga hagen under den vackra kvällssolen, det kunde inte bli mer magiskt än såhär.
Den kvällen/natten tänkte jag på henne hela tiden och tittade nog på bilderna hundra gånger om, men jag bestämde mig inte helt, jag hade en till häst att titta på i Vimmerby dagen efter, men det kändes jävligt lovande. Johan kom hem och vi satt där mitt i natten, fikade och skrattade, tokar, men så trevligt vi hade det. Jag, vi trivdes som fisken i vattnet, och Lina, hon hade ju fallit för sin lilla valp! Detta kunde inte bli bättre. Dagen kom och vi var tvungen att dra vidare, kändes lite sorgligt, man hade verkligen kännt sig hemmastadd där på gården och Öland var ju så otroligt vackert, men resan fortsatte, med en liten valp i baksätet, världens snällaste valp bör ju nämnas.
Vidare till nästa häst. Jag sa till Lina att jag hoppades han var ful så jag slapp välja och vela, Kaera hade tagit mig med storm men vi hade ju en till att titta på och man ska inte ta första bästa. Väl framme och jag såg en riktigt fin flott häst i hagen, en tvåårig hingst. Vi tog honom till paddocken och jävlar vad flott han var, ooooh jisses, ja den har nog framtiden för sig, snygg var han dessutom och med Berserkur som morfar. Hingst var ju ett minus dock, sto är ju alltid något som lockar mer för mig, sedan fick jag ingen riktigt pejl på vad det var för häst. Jag satte mig ner i paddocken och locka men han ville inte ens titta på mig, jag fick ingen kontakt alls, kanske var det bara situationen, men jag var här och nu och hade inte mycket tid på mig att känna efter. Flott så in i helvete men jag kände nog redan där att hjärtat sa ifrån. Fasen här hade jag hittat två jävligt flotta hästar, och tackade nej till båda, men.. kemin.. den ÄR ju så viktig och jag HAR gjort misstaget flera gånger att ta hem fel häst bara för att den var billig, ´"lovande", nära eller annat, och det har INTE slutat bra då kemin har varit kass.
Resan fortsatte till Enköping, en vän till Lina bor där, Stångbyhästar, där Linas träningshästar Falki och Djasn kommer ifrån och där även hennes nya unghäst är uppfödd. Vi hade jättetrevligt och ja fick lära mig dricka Caffe latte? Träffade även på deras coola varghund stor som ett hus, jädran, och ändå var han bara 8 månader. Vi hälsade även på deras unghästar som var till salu, men tror ni jag kunde tänka och engagera mig på någon annan häst? Det var ju Kaera som fanns i mina tankar, jag tittade på bilderna flera gånger om, jag var fast. Vi begav oss sent vidare efter Lina hade ridit deras flotta hingst Elgur, mot gävle där vi sedan återigen övernattade i bilen med en liten valp som sällskap denna gång. Detta var en fantastisk resa, bland de bästa jag gjort, helt oförglömlig och helt magisk.
Väl hemma och tankarna flög omkring, jag väntade på att ge Johan besked, men varför? Varför vänta när jag bestämt mig egentligen? Kaera.. hon skulle jag ha!! Jag kunde inte hålla mig och gav besked att jag skulle ha henne, och jag kan säga, priset som jag fick, det var ett bra pris, ett fynd! Eftersom Johan skulle hämta får i Vilhelmina tog han med min lilla häst upp på släp och för ett par timmar sedan blev hon min.
Släppte henne i vinterhagen med Fifa (Efter en resa på över 100 mil i finka kändes det lugnast att hon får gå med Fifa första dygnet för att få lite lugn och ro, imorgon kommer hon och Fifa släppas i sommarhagen och Bitter lär ju hingsta sig en del) och det var så lugnt, hon var sååå lugn vid ihopsläppet, inget spring, inget tittande, hon lunkade lugnt i hagen med Fifa (som gärna ville fostra) hon är helt otrolig. Fifa.. hon blev SOTIS! Hon jagade bort Kaera så fort hon kom i närheten av oss, sedan gick hon och ställde sig vid mig, så höll hon på, lill fjollan mammas! Men de kommer jätte bra överrens!! Jag är så lycklig... fyyy fan vad lycklig jag är och guuud vad fin hon är, bara i skritten vad hon lyfter och rör sig fint, stor är hon också, lika hög som Fifa och är bara två år.
- Jag tror du har gjort ett fynd Linda, Sa Lina och var lika förtjust i Kaera som jag. Ja nog fasen har jag gjort det :) Och nu står hon ju här hemma, bara hundra m ifrån mig <3<3<3<3<3<3<3
Min <3
e: Meitill frá Kjarnholtum
Update
Min lilla lilla skruva. Idag var ett av de bästa passen på länge. Sååå himla fint hon töltade och galoppen var outstanding. Det har varit lite knakigt med Fifan i sommar, hon har varit lite svankig i ryggen och skjutit upp sitt kors. Jag vet PRECIS hur den där hästen skall se ut millimetervis och jag har stört mig som attan på hennes rygg/kors. Hon har heller då inte arbetat korrekt med kroppen och absolut inte lyft ryggen, men det kunde hon inte heller då jag gnuggade på hennes rumpa, då ska de ju reflexmässigt lyfta sin rygg, men hon kunde bara inte.
Så det blev någon träning för Lina och jag fick ändra på min ridning en hel del och vi fick även tänka om hur vi skulle jobba ärligt med Fifa. Jag kan säga att jag har ridit alldeles för mycket med mina händer, fasen, att man hamnar i den olaten. Men nu jädrar har jag satt in bättre ridning i muskelminnet och fasen vilken skillnad på min häst. Nu är rygg och kors så gott som det skall vara.
Sedan stretchar jag massor, tar på henne back on track täcke före och efter ridningen, smörjer med arnika och rider två gånger om dagen, skritt på morgon där fokus är lååånga steg, det kan både vara från rygg eller för hand, oftast har vi skrittat omkring i sjön vilket jag ser som en riktigt god träning, eller så blir det cykling, gående, klättring eller skogsridning, sedan blir det lite mer seriösare arbete på eftermiddagen, detta har gjort suuuusen. Det är så fränt när man sätter sig på min lilla häst nu, fasen vad hon lyfter ryggen, från att man sitter upp till att man sitter av, och rör sig genom hela kroppen och gungar på, hon jobbar så jäkla bra just nu, hohoohohohohoh ^^ FRÄN känsla.
Fan idag svävade jag på moln, huuuuh lycklig lycklig lycklig lycklig. Älskade lilla häst, gud hon är verkligen bäst!! Aldrig kommer vi skiljas åt, min lilla gofis. Imorgon då kommer jag återigen bli superlycklig :) Ni som vet vad jag har på gång får vara tysta så länge annars blir det ju ingen hemlis.
På tal om bloggandet så vet jag inte hur jag kommer hålla i det, kanske blir ja lite mer skrivsugen nu, när allt går så bra och så, men jag funderar starkt på att fixa lösen på sidan faktiskt, jag känner att jag vill inte dela med mig allt till alla, kanske har mognat på mig? :P Så förmodligen blir det lösen framöver till er som får det ;)
Linda
