Finaste B

Min fina fina fina gamle vän. Han är verkligen kungen i hagen!
 
 
 
 




Ge mig en betäckning gud!

I år skulle det ha varit perfekt att betäcka Fifan pga många saker, och det är väl smart att planera in en bra tid. Så nu, nu hade det varit bra timning, men det finns inga pengar för det, och det är supersynd och mycket pga det tuffa året jag haft, DET förstör ju mycket, otur det har man mest hela tiden tycker jag men men. Jag vill så gärna ta föl efter Fifan och det har jag ju tänkt på i fleeera år, och nu.. nu när jag känner att det är dags så är det pengarna som styr och förstör. Himla tråkigt! Kunde ingen fin hingst "rymma" in till henne, eller en mycket generös hingstägare som kunde skänka en liten stund med sin hingst till min Fifa haha ;) Dream on liksom! Alfur frá Selfossi är ju en drömhingst som jag gärna skulle vilja att någon av mina damer hälsade på, men det blir i framtiden och kanske är det så att det är Kaera som får hälsa på honom, men just nu som första betäckning kräver jag nog ingen sån superhingst faktiskt. Nej men det är lite tråkigt men det blir ju inte alltid som man tänkt sig.
 
Finaste fifan med sin Jodis <3
 
 
 




Kråkbebisen - bilder

Jag drog mig i kragen och tog med kameran till hästarna, måste ju ta lite nya bilder för sjutton! På torsdag hoppas jag också få lite nya roliga bilder blink blink ;)
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 




USCH!

Usch vad ledsen jag blev när jag såg detta klipp. Skär i magen på mig! Ursäkta men jag skulle bara vilja sparka undan dom båda två i röven, akta bebisen för fan! Jag har iaf sprungit in och gjort någonting.
 




En till kråka!

Gleidi från Kvarnbacka. Haha det finns många kråkor där ute och den här var ju sjukt lik Kaera. Ett till syskon har jag funnit som också är till salu. Kolla huvudet på första bilden!! Jisses! Och benen, och hela kroppen, förutom magen då, denna var lite mer kompakt också ;) Jag behövde inte ens läsa rubriken, jag såg på en gång att detta var en Meitill häst. Så himla roligt att se Kaeras släktingar. Denna är lika gammal som Kaera, född -2011, Gleidi från Kvarnbacka, undra om hon och Kaera har växt upp tillsammans? Hmm. Nu har jag även gjort en ny kategori Kaeras släkt. Mest för min egen skull så ja hittar igen lätt!
 
 
 
 




Hästarna lever loppan!

Aah! Förstå vad jag älskar att gå upp till hästarna bara sådär, mysa och titta. Alla sju hästarna som verkar njuta till fullo! Det är verkligen livet och jag är så himla glad att de är en sån pass stor flock och att de kommer så bra överrens. De kliar och myser med varandra, biter och tjivas, sover och äter, vandrar och springer. Och jag själv tycker ju att de har den ultimata hagen, avlång och stor med mycket skog där de kan springa och leka, röja och böka, det kalla vindskyddet gjort av cement som de gärna står i, de stora öppna åkrarna som de rejsar över, sandmarker som de rullar i varje dag, diken som är en favorit att hoppa över. Ja de har det riktigt bra alltså. Ibland kan jag se spring och rejs-spår på backen, då har de varit i full gång igen, synd att en annan missar de stunderna men spåren säger ju sitt. Nej de har de riktigt mysigt och jag tror att ju fler de är desto trivsammare blir det!
 
 
 
 
Bitter: tagen av Erica
 
 
 
 
 
 
 
 
 




Ett till kråksyskon!

Villimey från Konga - 2004. Är även till salu.
 
 




Vad händer?

Absolut inget. Hästarna har semester, eller jag har väl det rättare sagt. Jag bara myyyspyser med dom i hagen sedan gör jag annat ohästligt. Fast just nu väntar jag på att Kaera ska få skor på fossingarna, sen jäklar ska jag och Erika köra med Fifa så det ryker tillsammans med bebbisarna som följer med, som ska få bygga lite kondis.
 
 
Förra sommaren




In love


Jag brukar inte bli kär, men jag blev kär! Ge mig! Ge mig 55.000 så!!
 
 




En silverfläck

 
 




Grattis kråkan!

Grattis på din treårsdag <3
 
 




Kråkans bror!

Kaeras bror Blidfari från Kvarnbacka. Han är så himla fin!! Det är brunskäcken på bilden, såklart ;) Så sjukt lik kråkan! Har fått lite kontakt med Blidfaris (Nemos) ägare, det är ju super roligt!!
 




Kråkan

Kunde jag inte valt ett mer graciöst smeknamn åt minsting? Nej, kråkan föll in så naturligt, bråk kråkan kanske haha. Finaste kråkan!
 
 




Less på mesar!

Jag blir LESS på töntar. Ursäkta ordvalet men ibland orkar man inte hålla sig i styr. Vad är det med folk?? Mesiga, känsliga och otroligt konflikträdda. Ja, jag har nyss ingått i en diskussion på facebook, detta i en ridtravargrupp. Och jag vill bara spy på folk. Så fort man tar upp något som blir en diskussion (en intressant sådan) så ska folk gnälla, försvara sig, ta det personligt, dela upp folk i grupper "de negativa" "de positiva" för säger jag något annat då är jag negativ för dig. Och så den här klassiska "alltså nu spårar de ur och är en väldigt otrevlig ton, jag som hela tiden tyckt att den här gruppen varit så trevlig och nu är det tvärtom, jag kommer lämna tråden/gruppen!" "Stäng ner tråden för det har blivit så otrevligt" OKEJ för det första : Ja lämna tråden/gruppen who cares? Men du lär nog inte kunna finna en sådan grupp som alltid tycker som du och som kastar rosor omkring sig, vi är människor. Och stänga ner tråden? För att det blir lite högre ton och "vildare" diskussioner, har ni ens kollat på debatt någon gång? Det är för mig så obegripligt och löjligt. Klart man ska hålla en respektfull och bra ton, men man får ju knappt säga något alls förren det blir otrevligt.
 
Och att ta det personligt hela tiden? Vad är det med folk? Varför vill man ens diskutera? För att överbevisa för andra, att man är bättre? Att du är sämre? Jag vill lära mig mer om hur folk tänker och resonerar, kanske lär jag mig något nytt, det är ju roligt att diskutera. Nej men då kommer ju Lotta grinandes och hänger läpp, påstår att man trycker ner henne och är så negativ. Men väx upp, bort med stödhjulen och blöjan! - Men du sa men du sa. Herregud man tappar ju intresset på att fortsätta diskussionen. Och det värsta av allt är när de ska Linda en, Linda hit och dit, men ta dig Linda i arslet! Så himla fult att ta till namn, då kan vi snacka om personligt. En del människor (eller ja ska rätta mig, MÅNGA människor har inget att göra på forum), det finns ju ingen stake i dom. Oattraktivt.
 
 




Fifa dog

Fruktansvärt. Usch. Jag ryser när jag tänker på det. Drömde inatt att Fifan dog, fyfan känslan i den drömmen är obeskrivlig. Vi var på tävling, folk och hästar överallt, helt plötsligt blöder hon från magen (vet inte exakt hur det gick till) men snart har jag en död häst och ett brustet hjärta. Jag minns hur panik slagen jag var, brast i gråt varje gång jag träffade någon och berättade att min Fifa var död, ne jag skrek att Fifa var död. Och folks reaktioner, huh, de som visste hur speciell Fifa var för mig.
 
Någonstans i denna dröm så får jag för mig att det faktiskt är en dröm och att jag söker efter en lättnad, för hur skulle jag klara av att gå vidare och hålla på med hästar utan min Fifa? Det går ju bara inte. Så jag inbillar mig helt plötsligt i min dröm att det är en dröm, men när jag sedan får se min döda häst så kryper paniken fram igen och jag minns att jag tänker "fan det är sant, hon är död, min Fifa är borta för alltid" usch den där känslan var inte rolig. Att man kan känna och tänka så mycket i en dröm liksom? Jag kommer ihåg ur jag tänkte på hur mitt liv skulle se ut utan Fifa och att jag aldrig mer skulle få se den där speciella, tjuriga, full i fan, tokiga stoet.
 
När jag vaknar har jag känslan kvar i bröstet. Fyfan, måste springa upp till henne sedan och krama om. Otroligt vad man kan känna för ett djur ändå. 
 
 
 
 




Mina <3

 




Nu är vi här!

 
 
 
 
 
 




På väg!

 




Hon är tammetusan bäst

Nu är pruppan lämnad på dagis <3 Haha, kan man kanske säga. Hon är så skön den där hästen, går in och boxen och ställer sig i sovposition på en gång, med ny häst bredvid och på nytt ställe och allt, hon är så cool, bara att ta med na utan problem. Uppe i fjällen kommer hon stå själv i en liten strömlös hage på gräsmattan där hon hellre aldrig varit, men det kommer gå toppen, jag litar på henne och hon på mig. Finaste lilla silverprupp! Nu står hon i väntan på att hovis ska komma, sedan hämtar vi upp henne när vi drar mot fjälls. Ska bli sååå mysigt!
 
 




Han är den finaste jag har

Så är det faktiskt. Elmo är absolut den finaste och dyrbaraste lilla varelse jag har i mitt liv. Han är nummer ett för mig och det kan ingen ändra på. Vi är ilag hela dagarna, myser i sängen på mornar och kvällar. Busar och surrar. Han är min bästa vän, alltid så himla glad, busig och go, finaste finaste Elmo <3 Snällare hund får man leta efter. Namnet Elmo betyder Kärvänlig.
 
 
 
 




Att göra en film

Blev inspirerad av Yrsa med detta inlägg. Ja jag har alltid varit super intresserad av foto och film ända sedan barnsben, och jag har så mycket planer och ideér i huvudet idag hur jag skulle kunna klippa ihop en fin film, men så jäkla lat, och det är trist, för idag har jag mycket bättre möjligheter till att göra detta, men jag ska ta mig i kragen faktiskt och börja igen, Yrsa hade gjort sån fin film och då blev jag lite motiverad och inspirerad!
 
Här är den allra första filmen jag gjorde för si sådär tio år sedan. Haha kommer ihåg vad stolt jag var över den, kul att ha kvar :) Slutet på denna film slår ju allt!
 
 
Och här är den film som fått flest visningar faktiskt. Förvandlingen när mammas hund Barras från valp blir till vuxen.
 
 
Jag har ju fler liknade filmer på min kanal.




Klövsjö - Sveriges vackraste by

Vi ska alltså till Klövsjö i fjällen till helgen, granne med vemdalen. Min familj har stuga i Storhogna (vid Vemdalen) och Martins familj har stuga åt andra hållet, klövsjö vilket jag tycker personligen är det mysigaste stället. Det är bara ett par få mil mellan stugorna, synd att en annan inte åker skidor, jag hatar höjder och snö haha.
 
Klövsjö ska vi dock till nu i helgen, jag och Martin med Fifan och Elmo. Köra vagn längs byvägarna. Klövsjö har blivit utsedd till Sveriges vackraste by, och jag förstår varför. De ligger gårdar överallt, kor, får, vallhundar, gamla gärdsgårdar, lador, härsat hö, små slingrande bruna grusvägar kors och tvärs, utsikt över berg och sjö med sommaräng. Det är liksom helt magiskt där ute! Martins familjs stuga är jättemysig med öppen spis, utsikt över sjön, gammal gärdsgård, gammal lada och en söt lite friggebod. Några hundra meter kan man gå ner till sjön och bada med hästen. Jag ska ta massor av bilder i helgen det lovar jag.
 
Här är lite bilder från nätet jag hittade på klövsjö.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 




Det finns änglar!

Åååh, det finns änglar där ute alltså <3 Det är bestämt sedan länge att jag och Martin skulle ta Fifan till fjällen i helgen, hans familj har en jättegullig stuga i klövsjö nära sjön och allt, hur vackert som helst, så vi ska ju ta med vagn och hela kittet och köra Fifan runt byn. Detta har jag velat göra i flera år och nu blir det äntligen av! Fast.. när jag var upp idag och kollade på Fifans fötter fick jag P.A.N.I.K.
 
Skorna var helt slut och en sitter löst, fan fan fan. Ingen hovslagare får jag tag på heller. Usch ett mörkt moln svävade ovanför mig, alltid en sån mega otur, dock löste det sig ändå, två underbara fina människor som ställer upp. Så fredag förmiddag far jag upp med Fifan till Östavall, slänger av henne där hovslagaren ska komma, hämtar sedan upp henne när vi far till fjälls då det ändå är på vägen. Fina människor <3
 
Och en annan snäll hovslagare (som inte sysslar med det längre) fixade Kaeras hålvägg för några dagar sedan. Man blir så oerhört tacksam!
 
 
 




Blå blå himmel eller?

Kan säga att ena ögat känns bra tungt :P Och en aningen blått då. Folk kommer väl tro att karln min tagit i med hårdhandskarna, Herregud, det har kunnat sluta illa det där, usch.
 
 
 




Klockren!

 
 




Lär hästarna visa respekt

Så här går der när hästar saknar respekt. Då är det bara att dyka rätt över en, pang på. Jag fick mig en rejäl smocka kan jag säga, trodde ärligt att pannbenet skulle spricka. Fan vad ont det gjorde! Och ändå sa jag åt dom tio gånger att flytta på sig utan någon som helst reaktion, och jag kan säga att jag tog i med hårdhandskarna de sista gångerna utan att hästen gjorde en vink, hästkräk, inga namn nämda men mina hade aldrig vågat göra detta, därför vill jag återigen påminna hästfolk där ute hur viktigt det fakiskt är att lära hästarna respekt för människan och gå undan, det hade kunnat gå illa men jag hade tur i oturen! No hard feelings jag tycker fortfarande det är roligt med andras hästar här på betet, men en häst är en häst och de ska visa respekt och inte flyga på en trots en uppsjö av varningar.
 

 
 




Den lyckligaste hästen lever inte i vår värld.

Häst är en häst oavsett ras och häst ska få vara häst. Vad blir en häst lycklig av? Ja, den frågan kan ju inte vara så svår att svara på, lyckligast är dom väl att få vara just häst, inte en liten porslins docka eller leksak.
 
Jag inspireras att skriva detta av de filmer jag nyligen sett, The cove och blackfish. Det skär i mitt hjärta att se hur vi människor handlar efter egoism och pengasinne. Djur i fångenskap är egentligen inte okej. Och även om de "sköts om bra", enligt lag, så mår djuren bäst av att få vara fri. Och jag skulle vilja påstå att folk har sågspån i skallen som yttrar något annat, en levande varelse mår bäst av så som dom är skapt till från början, sedan har vi dumma människor kommit på att vi både kan finna nöje och pengar av dessa och så sätter vi våra egna behov och intressen före djurens.
 
 
Glada och lekfulla delfiner/späckhuggare som hoppar genom ringar, flaxar med fenorna och fångar människors hjärtan. De vi inte vet, vi åskådare och utanför deras vardag är att de ständigt lever i stress och många av dom behandlas för magsår. De blir desperata och gör allt vi människor ger kommando just för matens skull, inget trick, ingen mat, då får de svälta ett tag till de blir desperata och gör som vi säger. De lever i små trånga tankar och attackerar oftast varandra, blodiga sår och ärr fulla kroppen. En del tas ifrån deras ungar, och eftersom valar har ett mycket större "känslo område" i hjärnan än vad vi människor har, sörjer de något så fruktansvärt när deras familj tas ifrån dom. En delfin simmar 6-7 mil om dagen i havet, tänk er då hur de lever dag efter dag i en tank där de får slåss om utrymmet, men under shower, sea world, kålmorden o.s.v. ser vi bara glada, lyckliga och lekfulla individer som verkar älska att utföra det tränaren ber om, och det är detta som får pengarna att rulla in och som får djur i fångenskap att växa och fortsätta. Och vi lever i en overklig bubbla, med lögner och egoism. Inget djur trivs i fångenskap, det spelar ingen roll om de har mat, vatten, kompisar, utomhusvistelse och grönt gräs under fötterna med vacker glänsande päls, vi människor har tagit ifrån dom något som vi aldrig själva kan ge, vi gör dom till fångar helt enkelt. Inget djur trivs i fångenskap. Det känns inte som att jag vill gynna någon djurpark längre.
 
 
 
 
Nu till hästarna. Ja jag tror vi alla kan erkänna att våra hästar skulle må bäst av att gå i friheten ute på slätten, även om det för många inte skulle gå, så är det ändå ett faktum. De mår bäst av att gå i sina flockar och leva fritt ute i det vackra landskapet. Jag vet att mina hästar skulle må bäst av det, men nu kan jag ju inte direkt släppa ut dom i skogen, det funkar ju inte riktigt så därför får jag försöka göra det bästa av det. Låta dom få leva så mycket häst de kan. Jag vill ha stora mäktiga hagar med massor av olika terräng, de ska kunna vandra en bit och springa i stor yta, röra sig i skog, och annan typ av mark än bara gräs. Jag vill att deras hage ska kännas som en lite mer frihet. Jag har sällan mina hästar på box över natten, det händer inte ofta, jag får väldigt dåligt samvete att låta dom stå inne om nätterna om det nu inte skulle bli farlig storm, skada eller annat som "kräver" box. Jag vet att dom trivs bäst att gå ute dygnet runt. Inget snack om saken. Och visst tycker dom nog det är skönt att komma in i vårat kalla stall om dagar och kvällar när det är knott- och bromssvärmar ute, då kan det vara skönt att få söka skydd och vila ifrån krypen, men det handlar bara om några få timmar sedan får de å ut igen. Och är det så besvärligt med kusar (insekter) så får jag väl smörja, spraya och dra på något annat slags skydd, för ute ska dom vara, precis som de är födda till. Och helst av allt vill jag att de ska gå i sån stor flock som möjligt. Jag kan bli lite bestört faktiskt av folk som påstår att deras hästar VILL stå inne och det TRIVS med att gå själv, det är skitsnack och jag ska tala om varför.
 
 
 
En häst är en häst, oavsett ras, de ska leva i flock och vandra på stora öppna ytor dygnet runt. Och varför trivs då hästen av att stå själv? Ja för det första, vad definierar trivsel? Och vad definierar trivsel i våra och hästars ögon? Hästen är lugn, den springer inte runt och skriker efter andra, den äter, dricker och sover, öronen pekar framåt och ibland kan den dra en runda i hagen. Den trivs med att vara själv, eller? Nej den har inget annat att välja på, den får finna sig i läget att vara ensam eftersom det är vi människor som styr deras liv, de har ingen fri vilja, de har inget att säga till om, och de måste ju fortsätta leva, de kan inte direkt knall fall och dö, de får finna sig i läget.
 
 
 
Vissa hästar visa sitt missnöje mer än andra, men ingen häst är född för att gå ensam, hur lugn och snäll de än verkar vara. Så att hästen trivs med att gå själv är bullshit, det är bara en enkel bortförklaring för oss människor, det känns lättare i hjärtat att tro så. Och sedan att hästarna vill in, ja de vill de säkert, hästar är rutindjur, de kan tiden mycket bra och vet när det är dags att komma in för kvällsfodring o.s.v. "De väntar vid griden" ja men om vi nu skulle öppna stallet och låta hästen själv få gå in och ut hur den vill på dygnet, skulle den då stå i boxen 8 timmar eller längre som många av dom faktiskt gör? Jag tror, att de flesta skulle gå in för att de har alltid gort så, äta sin kvällsmat, kanske ta en vilopaus men efter någon timme har de nog knallat ut till hagen igen. Ingen häst trivs att stå inne i en box ett halv dygn, en häst är en häst och kan man lite om hästar så vet man hur de lever i de fria, de vandrar långa sträckor varje dag och tack vare detta håller de hullet, och tack vare detta sliper de ner sina fötter, men vi människor har kommit på att dessa djur kan vi ha roligt med och tjäna pengar på så då tar vi ifrån dom allt det naturliga och låter de leva i VÅR värld där vi anser vad som gör dom lycklig och inte. Mycket märkligt.
 
 
Detta med att täcka och klippa hästen, alltså, ja jag tvivlar inte en sekund på att många hästar fryser, men varför klarar dom inte av att gå utan täcke? Ja för det första så klipper många sina hästar (bland annat jag) just för att de skall svettas mindre och torka bättre vid och efter ridning - vilket vi egentligen inte behöver göra då det inte är naturligt för en häst men eftersom dom lever i VÅR värld och i våra påhitt så blir det en "lösning på problemet" och när vi dessutom avlar fram "päckligare" raser och importerar raser till länder där de egentligen inte är skapt för landets klimat så måste de återigen anpassa sig efter VÅR värld. Den ursprungliga hästen i dess hemland klarar alla klimat, där behöver de varken täckas med pyjamas och ställas in i ett varmt stall. Där kan de leva som en riktig häst. En barfota häst är väl mer naturligt än en skodd häst, o andra sidan, ska de leva i VÅR värld och under våra påhitt så måste vi ju finna även där en lösning för att det ska kunna gå, ska vi nu tjuras om att dessa djur skall ridas och tränas och gå under alla möjliga underlag då kanske man måste anpassa deras kropp och fötter till detta, men bäst av allt mår dom att gå utan skor, precis som dom är skapt till.
 
 
 
 
Eftersom vi människor är egoister så får djuren betala ett högt pris, deras frihet och deras naturliga sätt att leva. Därför tycker jag att om vi nu ska ta ifrån dom deras frihet, där dom är lyckligast, så bör vi väl ändå försöka ge dom ett sådant naturligt hästliv som möjligt? Annars kanske man inte ska ha häst? Men där faller vår egoism in igen, det är roligt och underbart med hästar och de knatar ju på och gör som vi säger, ja de finner sig i läget och det är klart de kan känna glädje och motivation, men vart och när är dom lyckligast? Varför inte försöka sträva så långt man kan efter att ge dom det dom blir lyckligast av? Så ni som låter hästarna gå ensam, låter de gå i små hagar, låter de stå inne en stor del av dygnet o.s.v. - är det schyst? Är du en bra matte/husse? Ger du din vän det allra bästa för att han eller hon ska få ett sådant värdigt liv som möjligt? Ja, man har gjort så i alla tider och det finns dom som har det värre (fyfan hur djurhållningen ser ut runtom i världen) men jag tror inte man ska jämföra sig så mycket med andra eller gå efter hur det har varit under alla tider, vi är här och nu, det är du och din häst/hästar, vad kan DU göra för att låta dom leva det liv som är det naturligaste och trivsammaste?
 
 
Jag skäms att jag har låtit Fifa stått ensam ibland under somrarna, BARA för att hon inte ska bli rund, men vad fan gör det? Om jag nu dragit på mig en häst så får jag väl se till att motionera henne på något sätt så hon klarar av att gå i en större hage med en flock. Jag kanske inte kan ge henne miltals lång hage med en flock på trettio djur, jag kanske inte kan låta henne gå barfota med tanke på att jag använder henne på ett sätt som gör att hon inte klarar av att gå utan skor, jag kanske inte kan låta henne gå i en stor hage rikt med gräs utan att motionera henne, men vad kan jag göra för att låta henne leva så nära det naturliga och fria som möjligt? Ja vi har tagit in hästarna i VÅR värld och under våra påhitt och därför förändras dera livsstil, det går ju inte att undvika, men jag tror man förändrar deras livsstil bra mycket mer än vad som egentligen behövs, just för vår egoism, våra egna behov och våra pengar. Vi människor är lata, bekväma och experter på bortförklaringar, vi har svar på allt men faktum är att vi kan aldrig förändra hästens egentliga ursprung och deras egentliga liv fritt i naturen med sin flock.
 
 




Fifan utvecklas

Åh! Underbara dagar den här helgen! Igår fick Fifan och Elmo känna på livet, de fick klättra en bra bit. Ja, Fifan fick både klättra och dra mig i vagn, uppför en bit på en skogsväg. Elmo hängde med men lade sig ofta i de små bäckar som rann bredvid vägen, varmt och jobbigt, men roligt de hade vi alla tre, och jag var väl den som njöt allra bäst! Gud vad Fifan får ta i med sina muskler och dra oss fram, otroligt nyttigt! Körningen har gett ett väldigt resultat, bättre än förväntat faktiskt. Jag varierar träningen även framför vagn. Ena gången blir det mer klättring på schemat, andra gången mer galopp och trav där jag antingen tränar enbart fart och energi eller kortare tempo med styrka. Ut i skogen, eller ner på strandvägen, kortare sträckor eller längre sträckor genom byarna. Även om vi enbart kört just nu så varierar vi passen otroligt mycket.
 
Idag tog vi en längre sträcka genom grannbyn och med husse på släp. Då blir det oftast lite mer att dra för Fifan, hon får jobba på lite mer. Och idag syntes det extra tydligt vad körningen har gett för resultat. Hon använder rygg och rumpa mycket bättre nu, galoppen och traven börjar bli finare och hon har lättare för att trava nerför, förr gick det inte alls, inte ens med mig på ryggen, och nu travar hon nerför med vagn med två tjockisar i, det är verkligen en utveckling. Idag var hon otroligt duktig på att använda just bakpartiet, hon gick sakta och fint nerför, bromsade med sin bakkärra och höll kvar den fina gungiga takten. Förut har hon haft väldigt bråttom nerför, blivit lite passtaktig och tappat balans, och det blir ett väldigt tryck för dom baktill med vagn, jag minns Fifa gick ner på knä ibland under den första tiden jag började köra henne, vissa gången var backarna så branta så jag gick ner med henne, och idag har hon både mig och husse i vagn och smyger sakta nerför (händer att vi fuskar ibland) men det är verkligen en stor förändring.
 
Hon har fått mycket muskler, och rejäla vid bogbladen, haha hon kommer se ut som en biff innan sommaren tar slut ;) Till helgen far jag och husse till fjällstugan med Fifan som var bestämt sedan länge. Gud vad jag längtar! Ska bli underbart och jag lovar att fota massor!
 
 
 




Fifas Bebis

Fann en bild på Fifas första och enda bebis, Jodis från Sörbygården -09
 
 




Då och nu

Jag måste börja se vad Fifa och jag har gjort tillsammans, vilka utvecklingar och framsteg vi har gjort. Fan den hästen som har varit mer eller mindre en galen ko. Det har man ju vädligt svårt och tro idag, min fina lilla silverflicka. Under de senaste veckorna har jag tänkt mer på detta och gud vilken otroligt snäll och rolig häst jag har och vad hon har förändrats genom åren. Så arbetsvillig, så positiv, framåt och lydig.
 
När hon kom till Sverige. Fifan som inte gick att få tag på i hagen, hon drog iväg på en gång och vad jag förstod det som så var det hennes föl som gjorde henne mer social och mer "lättfångad". Hon var rent utav tokig vid verkning och veterinärbesök och det har jag fått vittnat om själv. Stofan stod mer på bakbenen. De fick binda benen och vara ett helt gäng vid sådana besök, trycka in henne i väggen vid vaccination och allmänt brottas med henne. Ja, hon var inte favoriten på den gården direkt. "Ingen kommer vilja köpa Fifa". Men jävlar det kom en tokfan och köpte åbäket ändå! Hur är det möjligt?
 
Fällt många tårar. Ja Linda, du köpte dig en hel utmaning. Men det finns värre. Fifan var ingen problem häst, inte vad jag tycker iaf, jag har haft värre idioter i mitt ägo, såna jag gärna skickat till slaktaren ett antal gånger. Men inte Fifan, ja jag har dragit mig hårlös många gånger på den hästen, slängt mig på baken i tårar och varit allmänt tokig på henne. Hon har varit pain in the ass, hästskit och stofan många gånger. Såna hästar som gjort mig halvt knäpp har jag aldrig gillat, jag har aldrig fastnat för "jobbiga hästar" eller "sura ston med mycket egen vilja" men det har alltid varit något speciellt med Fifan, jag vet inte vad det var, för konstigt nog tyckte jag så mycket om den här lilla skithästen och det var inget som var vanligt i mitt fall, jag gillade "snälla, lugna och lydiga hästar" inte "bitchiga, olydiga, fula och stoiga" små as. Och ändå, ÄNDÅ har jag alltid kännt kärlek till Fifan. Jag har fått jobbat må ni tro med den hästen, i alla kategorier.
 
Blod, svett och tårar. Hon skulle inte stå still när man satte upp. Ner i diken och buskar vid ridturer, hoppa jämfota och sparka vid arbete, piska med svansen vid alla möjliga tillfällen, stå timtals utanför finkan för hon skulle inte in , Hoppa på tre ben eller lägga sig på backen vid verkning/skoning. Ville helst inte lyfta fötter. Drog sig till allt ätbart som fanns i hennes väg det var omöjligt att ha henne lös utan att hon drog till maten. Stod på bakben och rev ner alltomkring henne vid veterinärbesök. Kunde inte stå stilla, kunde inte låta bli saker utan var tvungen att fippla, bita och riva ner allt. Gick inte att longera, var bara grinig och slängde sig på sidan eller backade. Bet en när man hoppade upp i sadeln. Ingen tölt, ingen trav, ingen galopp, ingen fart ingen energi. Pass skritt och grisepass. Tröck sig emot en, seg att flytta och bara ful. O.S.V. Synd att man inte filma allt detta, men det var väl inget man ville visa haha. Sånt ångrar man ju nu :)
 
Finaste vännen. Jisses, hon har ju utvecklats MASSOR! Herregud jag måste stanna upp och tänka bakåt och inte vara för hård på mig själv, sänka krav (vilket jag gjort) och klappa min lilla häst och klappa mig litegrann på axeln. För det är ju inte bara Fifan som utvecklats, jag har ju själv utvecklats ordentligt mycket, tack vare henne, jag kunde inte mycket om gångarter när jag köpte Fifan, det har varit en lärorik och spännande resa och jag ser bara framemot mer. Idag har jag ju världens snällaste och bästigaste häst. <3 Och just detta med maten har hon gjort stora framsteg, nu har jag henne lös ute på gräsmattan ensam när jag selar och grejar. Igår var jag inne i stallet o dona i en kvart medans Fifan stod blick stilla ute på gräsmattan lös och väntade på mig. DET hade aldrig gått för något år sedan! Hon har blivit superduper duktig. Jag älskar min lilla Fifa, jag sa det till Martin att skulle någon bju mig en miljon kr för henne så skulle jag inte ta emot mot, aldrig, varför skulle en miljon göra mig lyckligare än att ha Fifan i mitt liv? Martin tyckte givetvis att jag var totalt knäpp och att det inte var något att fundera på ens haha.
 
Hon kanske inte är den flottaste hästen, men för mig är hon finast och duger som hon är <3
 
Klippte en liten då och nu film
 




Hon kommer tillbaka <3

ÅH! Ja, ÅH! Fifan <3 (lät lite snuskigt nästan haha) Min lilla skitungem hon ger mig sån glädje, fan vad kul jag har med henne ÅH puppsnurra! Jag tog en körtur ikväll med, blev ju sån kortis i förmiddags så nu drog hon och jag ut själva på en längre tur. Det är ganska mycket fart och fläkt när vi är ute, Fifan vill inget hellre än att springa heller, hon har en sjukt bra kondis. Hemskt roligt att körningen ger sådan positiv påverkan, hon älskar verkligen att dra vagnen och är så himla superduktig, och hon utvecklas mer och mer i gångarterna, både galoppen och traven. Roligast är nog att hon fått sån fart i traven, jag brukar utnyttja det på vägen hem, då är hon både rejält uppvärmd och ännu mer på hugget, då brukar vi kunna få in en riktigt frän snabb trav! Fast det beror väl på vad snabbt är, finns ju de som är dubbelt så snabb i traven än vad Fifan är, men för att vara Fifa, så är det snabbt, hon som inte ens travade förr, lillan.
 
Man ser att hon börjar få tillbaka sin fina avslappnade överlinje. Jag trodde allt var förstört efter helgträningen i april, då var hon inge roligt alls. Sänkt rygg, oren och inte alls framåt och positiv. Jag kan säga att jag fällde många tårar under de dagarna, det kändes inte alls roligt med tanke på vad mycket tid jag lagt ner för att få henne så fin som hon var innan och lagt ner så mycket pengar på behandling. Jag trodde nästan jag var tvungen att ta henne till veterinären igen. Och att det kunde liksom bli så tokigt efter några få ridpass liksom, men ja det blev inte bra, och det var väl nog första gången det inte kändes bra efter jag tränat för någon faktiskt, men man ska väl ha såna gånger också. Men nu har det börjat släppt igen, nu har hon börjat komma tillbaka till sitt rätta jag, guuud det känns så skönt i hjärtat <3 Nej nu ska jag forsätta som jag gjort och göra det jag tror på, hitills verkar ju det har gett bäst resultat :D!! Jag ska filma någon dag när jag stretchar henne och förklara lite hur jag har gjort, exempelvis när jag tar fram hennes framben som många har undrat över.
 
 
 
 




Jahapp, hålvägg igen.

Kaera fick följa med som handhäst idag nere på strandvägen, men jag märkte på en gång att något var fel, hon haltade till och från, och hon slog över i galopp många gånger vilket hon inte brukar göra. Så när hon efter en stund vägrade gå framåt var jag tvungen att kolla vad det var frågan om.
 
SUCK. Ja hålvägg, IGEN. Och det satt såklart stenar där. Och inte var det en liten hålvägg, utan ganska djup. Det var bara att pallra oss hem igen. Stackarn. Nu till my big problem, min hovis har flyttat och för tillfället har jag inte funnit någon ny. Så hur jag ska göra nu det är frågan, det är ju inte bara att lasta henne heller och fara till någon hovslagare neröver då hon aldrig åkt finka mer än när hon kom hit. Usch, sånt här kan man bli lite less på faktiskt. Någon som tror jag vågar slipa till det själv? Samt kan någon tipsa om bra hovis? Skulle kunna tänka mig fara med Fifan när hon skos om, men lite svårare med de andra, speciellt när ja har tre hästar varav en inte är lastränad :S
 
 
 




Hur kan man inte älska denna skönhet?

 




Inte min?

Alltså det sjuka är att Kaera känns inte riktigt riktigt som min än. Hel knäppt med tanke på att jag snart ägt den hästen i ett år, men jag vet inte, hon känns inte lika MIN liksom som Fifan gör, kanske blir det annat när jag börjar rida henne. Jag är superduper överlycklig att hon faktiskt är min, hon är rena drömhästen för mig och jag tycker så fruktansvärt mycket om den där lilla, hon har verkligen allt! Kanske därför hon inte känns riktigt som min heller, för att hon är så himla bra, för bra för att vara sann? Hon har tagit mig med storm och hon gör mig så stolt om och om igen, jag kan inte ha funnit någon bättre <3 Jag är så otroligt tacksam över mina fina djur, jag är så lycklig som har dom, det är verkligen en fullpott, storvinst! Jag önskar alla en sådan kärlek och lycka till sina djur.
 
 
 
 
 
 




Fortfarande vinterpäls

Det verkar ta sin tid för Kaera att fälla av all vinterpäls. Hon är fortfarande luddig över hela kroppen, någon fler som har en luddig häst? Att det aldrig ramlar av liksom, eller tar det längre tid för ynglingarna? Längtar efter hennes fina sommardress :) Fifan har så gott som tappat all vinterpäls, bara några fjun på magen kvar.
 
 




Fem nötter längs vägen :D!

Gaah, det är så jäkla roligt just nu med hästarna och vänner och hela kittet! Idag har vi haft det supermys då jag och Erika tog Fifan framför vagn och bebisarna på släp. Gick kanonbra!! Inga problem alls! Och Fifan hon var så jäkla på hugget och ville ha gasen i botten hela tiden, hon är så himla glad och positiv! Och små flickorna sprang bredvid så himla fint och snällt, superduperkul! Över järnvägen gick Kaera också utan att protestera (fast att den kan äta upp henne) nej det var riktigt kul, och den här gången körde vi längs strandvägen fram och tillbaka där det är ett mjukt och bra underlag. Kaera är lite ömfotad på grus och tycker det är lite obehagligt, men där nere sprang hon jättefint! Och vilken snabb trav den hästen har, och storhästgalopp rund och fin, mammas lill hjärta <3 Och hon håller sig på sin plats hela tiden, stannar precis när Fifan stannar, springer när Fifan springer, svänger och har koll på oss, blir så stolt över den lilla fisen. Nej Erika, det gör vi om!
 
 
 
 
 
 




Tog en liten ridtur :)

Fifan fick två pass idag, matte kunde inte låta bli! Först en körtur upp längs en skogsväg där hon för det mesta fick dra vagnen i skritt, jobba jobba :) Sedan på kvällen tog jag mig faktiskt en liten ridtur, och DET var LÄNGESEN. En väldigt kort och kravlös sväng nere på strandvägen under kvällsolen, myyyys! Hon kändes faktiskt fin och vilken skillnad ändå av all körning, snacka om att hon fått snabb och säker trav, kul! Hon var lite travtaktig i tölten från början men sedan släppte det och hon klocka på, jag tyckte hon kändes bra i alla gångarter. Kul var det också, åh nu längtar jag lite efter nästa ridpass, och något annat jag längtar efter och som jag SKA göra är att att ta henne till ovalen i Timrå, kanske gör det nu i veckan, vore kanonroligt ju!
 
 




Mini pruppen

Hon är så bedårande min lilla.
 
 
 
 
 
 
 




Grattis Josefine!

Jag blir så glad för Josefines skull!! Hon och Herkan gjorde bra ifrån sig på helgens nationella tävling i Timrå. Och inte nog med det så är ju både hon och Herkan supergoa så det förtjänade dom till max! Grattis till dig Josefine!! Så tar jag och länkar in till ditt glada fina inlägg!
 
 
 




Jag, husse och Fifan!

Idag tog jag och husse en tur med vagn med Fifan, en långtur genom Ede. Vackert väder, underbar miljö och lagomt varmt, inte så där plågande varmt utan nästan lite ruggigt i skuggan. Martin fick köra lite han också och jag tror han tyckte det var bra roligt ;) Haha nu vill han ut och testa Bitter också, hoooh det är en aningen skillnad det, men jag tror han skulle tycka det var superfränt att köra storhäst han som gillar fart och äventyr.
 
För övrigt tycker jag Fifan håller hullet kanonbra, härligt! I år ska hon få slippa gå mellan hagar och på fattigt bete, nu ska hon få leva loppan med flocken och vara häst på riktigt. Det går ju så länge jag är ute och buskör emellanåt :) Det roliga är att nu börjar hon få en ganska så snabb trav! Och muskler har hon fått!
 
Jag är jättedålig på att ta med rätta kameran, så det blir oftast mobilen jag klickar med.
 
 
 




<3

Det finns många "nya" och "gamla"  människor som hoppat in i mitt liv, och två av dom är de mest underbara små varelser jag vet om. L och N. Vilka tjejer! Jag är helt såld på dessa underbara krabater <3 och deras mamma ligger mig mycket varmt om hjärtat <3 Trots att man mitt i natten ska behöva traska runt huset med stegen för att komma in ;) Nej men jag är tacksam över att jag har såna fina människor runt om mig. Och två av dom ska få glänsa lite i bloggen tänkte jag.
 
Minstingen som jag troligtvis pussat sönder, och "skrämt" sönder haha!
 
 
Och denna då, jag älskar verkligen den här lilla tjejen, jag saknar henne varje dag och det är verkligen en person som tagit mig med storm. Det är nog lilla N som jag umgåtts mest med tror jag när jag hälsar på herrskapet ;) Så fort jag ser N så ler hela jag, gounge!
 
 
"Moster" Lindas flickor




Bara tok och bus! <3

Herregud, det är bara tok med hästarna just nu haha. Erika och jag fick för oss att dra ut på en körtur med Fifan igår och ha Bjartur som handhäst. Okej, först hade vi en piggelin Fifa som tyckte "fan vad kul med sällskap, nu kör vi!" Bjartur som drog till en jävla pass, spöregnet som fick våra kläder att hänga och byxor tunga som blöjor, och så vi två som skratta och skrek och hade oss i vagn, fullt jävla ös där lera och vatten sprutade omkring oss - det kallar jag körtur det! Haha! Pållarna fick stå inne till midnatt med mystäcke innan det var dags att gå ut igen.
 
Idag, heldag i stan med Erika, drog en sväng på Kraftur på norrländska men var bara där en timme då det var ganska dött och dåligt väder, vi var väl inte hyper intresserade direkt så det blev mer shoppa loss, för mig blev det ett par körglasögon från finn takk, liniment, flughuva åt Bitter, transportfäste med stretch (till Kaera när jag har henne som handhäst) körspö, och en regnrock till mig, så nu jäklar är det bara att köra på både i sol och regn :) Kom hem, drog ut med Fifan bakom vagn as usual, tog med Kaera som handhäst fastbunden vid vagn för första gången (och jag måste givetvis lägga till att jag höll i grimskaftet första biten för att se att allt var okej, men hon brydde sig inte ett tjota så det var bara att sätta fast henne bredvid mig efter en bit) Erika red Bjartur bredvid. Gick kalasbra och vi hade guuuudafint väder, nog för att klockan var nio på kvällen och vi kom hem rätt sent, men det var görmysigt! Filmmys efter detta och här sitter jag nu helt jävla slut och saknar sängen, men ska snart fara och hämta karln min som festar med gubban i Stöde. På tal om fest, blir en jävla fest framöver, sisådär 150 pers, som min sambo och hans två vänner arrangerat, jisses, vi får se hur det slutar haha, tacka vet jag hästar, det är en riktig fest det :) Det bästa av allt! Man kanske skulle fixa en hästfest ;) Det vore nått!
 
Imorgon ska jag och Fifan ta en körtur igen, sååå mysigt och hon är så sjukt duktig framför vagn, och det märks vad hon gillar det, hon bara strålar och tutar på full av energi <3
 
 
 
 




RSS 2.0