Vintrarna förr!
Vintrarna i Sverige är som bortblåst. Det var återigen.. bättre förr.
2012
Fifan
Fifan har fått kommit ut ett par gånger nu, men så blev det halt och tiden försvann. Så nu har hon stått i en vecka, fan! Och magen tycker jag ser ut som en boll, men hon är förjävla söt min silverfläck. Sötare och ulligare ansikte på en häst finns inte. Hon har enormt med päls den där hästen och det gör väl att hon ser ännu större ut!
Hennes länd krånglar fortfarande och det är ganska tröttsamt. Den kommer väl alltid vara stökig och värst är ju när hon inte hålls igång. Hon måste jobba och träna för att bli bra, och just nu känner jag att det inte är så bra. Jag måste nog ta och kursa lite för Lina, få lite hjälp. Sedan är det ju bara is överallt så hästarna går ju på tå, det gör inte saken bättre, onödiga spänningar. Nu längtar jag till våren, är så trött på den här isiga regniga vintern, usch! Så ja, jag drar mig lite för att gå ut och rida, det är inte bara, speciellt inte med en häst som har det lite jobbigt med en muskel och som måste underhållas regelbundet. Det är så trist att hon ska ha det där problemet, fina lilla häst.
Linnéas standardmin
Såhär ser Linnéa ut för det mesta, och jag ÄLSKAR det, hon charmar ihjäl sin mor <3 Min lilla söta apa.
Livet fick en större mening
Jag har inte levt så mycket som jag har gjort nu. Jag har inte älskat så mycket som jag älskar nu. Jag har inte mått så bra som jag mår nu och jag har inte sett så ljust på framtiden som jag gör idag. Älskade barn, vad har du gjort med mamma? Du är ett litet mirakel. Det är så otroligt fint vad ett barn kan göra gott i ens liv, jag känner bara att det här var så himla rätt, det här var meningen med mitt liv. Jag är så lycklig och jag älskar min dotter så förbannat mycket att det gör ont. Ni som väntar erat första barn, vilken lycka ni kommer få uppleva, erat liv kommer bli helt annorlunda, helt magiskt och helt fulländat. Det är klyschigt att säga: man vet inte hur det är förrän man får egna barn. Så är det verkligen. Det är...wow.
Och du som inte kan få egna barn, det är fruktansvärt tråkigt, orättvist, olyckligt, men vet du vad, du kommer älska ett annat barn lika mycket även om ni inte har samma DNA, för det blir ändå ditt barn, din son, din dotter, din skatt. Hade jag idag fått reda på att Linnéa blivit förväxlad med en annan bebis på bb, att Linnéa egentligen inte vore min, så skulle jag aldrig aldrig byta tillbaka! Hon är min dotter oavsett och kärleken till henne kan aldrig försvinna. Så jag kan lova dig, er, ni som inte kan få egna barn, det finns andra sätt att bli förälder, och ni kommer få uppleva exakt samma kärlek <3
Det var bättre förr
Vart tog islandshästblogg stormen vägen liksom? Det fanns ju massa roliga bloggar att läsa för några år sedan. När jag var väldigt aktiv med min blogg så hade jag helt klart mer läsare än vad jag har idag och kommentarer strömmade in. I vissa inlägg kunde jag ha upp till tjugo kommentarer och det var ju superkul! Det var liksom mer livat förr. Nu är det dött, överallt, både i min egen blogg men även där ute i bloggvärlden. Jag uppfattade det som att det bara dog ut? Eller inbillar jag mig? Jag läser inte en ända islandshästblogg idag. Isbitarna brukar jag kika in på, men det är ju inte riktigt samma sak sedan Sabina blev själv, även den bloggen dog lite vilket är trist för den var min favorit. Jag önskar det kunde dyka upp några heta och spännande islandshästbloggar, med lite jävlar anamma i där det händer saker. Vart är ni???
Josefine och Herkules var helt klart mina favoriter att läsa om.
Julafton
<3
Ånge tölten!
<3
Kärlek i allra högsta grad!
Hur jag får ner hästarnas vikt
"Jag är så nyfiken på hur du lägger upp viktminskningsträningen för dina hästar. Reglerar du fodret oxå eller är det bara träningen som ändras? Kanske skriva ett inlägg om hur och vad du gör? :)"
Absolut kan jag göra det! För det första så bantar inte jag ner mina hästar på maten. Jag tycker de ska få i sig den mängd/näring de behöver. Däremot så ger jag dom portioner och vid sommaren försöker jag se upp att de inte äter ihjäl sig på sommarbetet. Så när det kommer till maten gör jag ingen vidare ändring.
Jag skulle rekommendera att gå in och läsa HÄR om just hästar som är för tjocka, där står det även varför man inte bör minska på grovfodret.
Jag tror på motion. Att hästen får röra på sig ordentligt och på det sättet gå ner i vikt. För en del hästar behövs det inte speciellt mycket för att kilona ska börja försvinna, men sen finns det dom här lättfödda små tjockisarna, som Fifan. Om jag vill se resultat på hullet då MÅSTE jag rida på ganska intensivt. Det blir 5-6 dagars ridtur/körning i veckan. Hon måste få tuffa på och svettas.
Ska jag rida längre turer uppmot en mil eller mer, som tar en stund behöver jag inte gasa på lika mycket, så länge hon behåller en energi i skritten genom hela turen. Skulle jag enbart låta henne hasa på i sin egna takt skulle det inte hända så extremt mycket på vikten. Så ett råd är om man inte vill gasa för mycket, låt hästen i alla fall skritta på ordentligt.
Om jag tar kortare turer/pass då får Fifa springa ganska mycket. Och var inte rädd för att låta hästen tuffa på, de orkar mer än vad man tror. Hästen måste få svettas emellanåt och den har en riktigt bra grundkondis. Och bjuder hästen på själv, ja men låt den springa på då! Självklart får Fifa skritta emellanåt, de måste ju hämta andan, men jag kan inte påstå att det blir långa skrittpuser. Så där är mitt råd: Rid på.
Bygg muskler. Jag ser ofta till att Fifa får jobba ordentligt med sin kropp ett par pass i veckan. Ut och klättra i skogen, känn hur hästen verkligen tar i och kämpar på uppåt. Välj de lite mer brantare längre backarna. Klättra upp och ner ett par gånger eller välj flera backar. När jag har klättring på schemat brukar jag även passa på att rida mitt ute i skogen. Vi tar ganska brokig terräng, ju mer dom får lyfta på fötterna desto bättre och trava på mitt i skogen, inte bara på stigar, det blir för enkelt, utan ut över stockar och stenar. Det kanske kan kännas lite otäckt och obalanserat till en början men låt det ta sin tid, både du och hästen kommer finna balansen och styrkan, det är riktigt roligt faktiskt. Kom ihåg, fett omvandlas till muskler. När vi var som mest aktiv då tränade vi en hel del på plan också.
Galopp. Galoppera, massor! Galopp ger slimmad mage, de måste lyfta upp bålen. Jag brukar köra olika tempon och olika sträckor. Längre sträcka kortare tempo, kortare sträcka högre tempo. Galopperar mycket uppför har vi gjort och då brukar jag oftast ta mellantempo eller kortare så hon verkligen får arbeta sig upp. Intervaller är jättebra, galopp, skritt, galopp, skritt, kan även göra mellan galopp och trav också.
Det här är ju som sagt mest när man rider ut, men arbete på plan är också jättebra för viktminskning. Där kommer man åt styrketräningen på ett annat sätt också.
Lycka till :)
Första turen
Det blev en kvällstur och prinsessan hade riktigt bra energi för att ha stått så länge. Min lurviga lilla tjocka sötnos. Puuuh, nu börjas det, den där jobbiga viktminskningen. Och återigen slår det mig hur svår den här hästen faktiskt är att rida, inget faller naturligt. Det blev mest tölt på lösa tyglar, det är typ det ända som går för att få en ren gångart. Jisses.. ska det behöva vara så svårt och krångligt att rida? Ja jag har tammefan gjort det bra med den hästen när vi var som mest aktiv, hur har jag orkat? Svår är bara förnamnet, men en mysig tölt tur fick jag i alla fall!
<3
ZzzzZz <3
Den här lilla fisen sover i mammas och pappas säng ganska ofta, men det är tur att hon är förbannat söt <3
Och tur är väl att man lättsamt kan bära över henne till hennes egna säng när hon väl somnat:)
Skor!!
Nu har Fifan äntligen skor. Så ikväll kanske det blir en premiär tur, Åååh tölta <3
Fifa
En önskan om uppdatering hur det är med Fifan har jag fått, så den kommer här.
Min lilla trulls Fifa. Hon är minst sagt rund och go nu, dock tror jag det är mest mage. De sväller ju upp så lätt när de bara står, för mycket mat får dom ju inte. Kaera är superfin i sitt hull just nu men jag har ju inte direkt ridit henne hårt, med den typen av ridning skulle Fifa aldrig gå ner i vikt, hon behöver svettas och röra på sig dubbelt så mycket om det ska hända något. Det är lite jobbigt med en häst som har så svårt att gå ner i vikt.
Mitt mål med Fifa är som sagt att få till hennes hull. Jag kommer mest rida ut och köra. Nu har vi ju en fyrhjuling här på gården så jag skulle ju kunna ha henne som handhäst efter den. Ja det finns några alternativ att välja bland. Sedan får vi se hur det blir till våren, hur tiden och motivationen räcker till. Kaera är ju prio ett men jag vill gärna kunna fortsätta hålla igång Fifan också.
När jag tänker tillbaka på Fifan och min tid gör det lite ont i hjärtat. Det känns som att jag har svikit henne nu när jag har Kaera också och som dessutom verkligen är drömhästen! Fifa och jag har upplevt så fantastiskt mycket tillsammans, vi har verkligen gjort.. allt. Jag älskar den där hästen. Därför känns det som att jag har svikit henne när jag bara tar ut Kaera hela tiden och ser verkligen en ljus framtid med henne. Och Kaera ÄR roligare att rida, det är så mycket mer häst, mer Power, och det känns mäktigare att rida henne, när man sedan sätter sig på Fifa känns det så.. löjligt? Nej det är kanske fel ordval men mer puttinutti. Det är ju en enorm skillnad på de här hästarnas rörelser och framför allt förutsättningar. Och där känner jag mig ÄNNU mer som värsta bedragaren, men jag älskar ju inte Fifa mindre för det, men jag har funnit en häst som passar mig bättre för mina mål och utveckling. Jag hoppas Linnéa får intresse att rida, då skulle Fifa bli en perfekt första häst!
Imorgon ska busfröet skos. Jag hoppas hovslagaren tar sig hit för regnet har vräkt ner i flera dagar och jag kan lova att det är blankis på alla vägar. Vi får hålla tummarna. Två månaders enbart fokus på silverfläck.
Lydnad
Det är minst lika viktigt enligt mig som god ridning. Sen går ju dom två hand i hand, har man inte en lydig häst så påverkar ju även det ridningen. Sedan kan man ha olika nivåer på lydnad och där sätter nog jag min nivå ganska högt.
Exempel:
Plats. Hästen ska stå kvar på den plats där ryttaren har lämnat den. Så länge den inte går iväg kan ryttaren vara nöjd, ELLER som i mitt fall, hästen får inte ens flytta en hov (förutom i viloläge). Min tanke är: Varför ska hästen ens behöva? Den ska stå stilla med all fyra fötter där jag ställt henne från början för att sedan vänta på min kommande signal. Bara det är ju ett litet högre krav på lydnaden. Flyttar hon en hov fram eller bak så korrigerar jag det på en gång. För att utöka kraven och utmaningen så kan jag exempelvis ställe henne på ett ställe där det kanske är störningar, eller gå från platsen en bra bit bort och låta henne stå ett bra tag, eller som ett mål jag har: låta ryttare rida runt omkring henne. Man kan alltid förstärka lydnaden och ta sig an större utmaningar så länge man är konsekvent, tålmodig och har finurliga ideér.
Lydnad för mig är inte bara under ett visst träningstillfälle, lydnad är vardag, under hela stunden hästen är kring mig, även så i hagen. Hon skall alltid lyssna och vara fokuserad på mig om jag inte säger något annat. Sedan kan man väl släppa lite på kraven ibland. Lydnad för mig är inte bara syftet lydig utan även för en förstärkt kommunikation/samspel. Lydnad ska vara roligt och kan även liknas lite mot trickträning. Och ju lydigare häst man får desto tryggare, mer lyhörd och lättsammare kommunikation får man med enligt mig.
Man kan finna lydnad ÖVERALLT. Det är bara fantastin som sätter gränser. Det är ganska lätt att man bett om en sak men som hästen inte lyssnar till fullt ut. Och det tror jag är den vanligaste boven, det där som hästägaren kanske lätt missar, inte tänker på. Och det kan handla om så små små saker, men som i längden kan bli ganska stora saker. Jag tycker det är fruktansvärt roligt med lydnad så för mig faller det så naturligt.
Jag kommer skriva mer inlägg om just lydnad och lydnaden med Kaera.
Jag blottar mig
Jag är ju en sån där bloggare som vågar visa allt. Jag är inget proffs, jag är inte bäst eller kan och vet allt. Tvärtom, jag är på en resa med mina hästar, där både dom och jag lär oss, utvecklas och kämpar på. Jag vill visa verkligheten som den är. Jag kanske visar bilder och filmer som många andra kanske inte skulle ha gjort men jag känner varför inte? Varför inte visa hela bilden? Varför bara visa det vackra och det som är bra jämt? Jag kommer visa ALLT med mig och Kaera, hela våran resa tillsammans. Den vill jag gärna dela med mig. Så ja, jag blottar mig, helt och hållet, men jag tror också på det vi gör, så länge vi utvecklas och tar oss framåt.
Film: Galopp
Det här är ingen film jag tänkt ladda upp eftersom Kaera hade det lite knöligt med galoppen förmodligen av någon sträckning eller smäll hon fått på rumpan, så hon tyckte det var jobbigt med galoppen, men samtidigt har jag ju inte visat någon mer galopp från ryggen sedan vi började lära henne den signalen. Så här kommer en kort filmsnutt, för trots att hon har det lite knackigt så är det ju en stor skillnad från första filmen jag visade när Lina fick hjälpa till och driva från marken.
Jag stör mig på min innerhand, den hamnar så långt bak, men det är ju detta som är bra med film att se sig själv in action.
Vilken kontrast
Ja det kan man ju lugnt säga.
Nya vänner
Vi har fått nya grannar. Och riktigt trevliga är dom också, puuuh. Vi vuxna är ganska jämngammal, dessutom har dom en liten flicka som är 1,5 år vilket är kanon roligt. Linnéa är jättenyfiken på sin nya kompis, som dessutom tycker om att både pussa och klappa henne. Det ska bli jätte intressant och se dom tillsammans när Linnéa är lite äldre. Idag kom dom över på en kopp kaffe och flickorna satt och lekte så fint i lekhörnan <3
Haha hur nöjd är inte den här tjejen?!
Avslutning på unghästkursen
NU har Kaera påbörjat sin vila, och det började ju alldeles lagomt med att det tok regna här i morse och är blankis överallt. Igår var det julavslutning på unghästkursen och den här gången lekte vi bara från backen med hästarna. Lina hade ställt upp en bana med diverse konor och bommar, där vi skulle föra hästen framför oss du fick absolut inte leda hästen, såklart, då tappar man ju syftet med övningen. Det var riktigt roligt faktiskt och var lite utav en utmaning, men det gick faktiskt riktigt bra, vissa hinder var svårare än andra men då var det bara att göra om göra rätt. Kul hade både vi och hästarna så det blev en bra avslutning! Något jag blev eeeextra glad över var att Kaera gick in i finkan alldeles själv för första gången, hon tvekade inte utan gick bara på. Tänk första gången vi var på kursen, då höll Lina på i nästan en timme för att få in henne på samma sätt, mycket har hänt med denna häst.
Haha här har jag ritat banan. Svart är fram och grönt är tillbaka. Vi gjorde detta i både skritt och trav.
Vem som helst får skaffa barn
Igår, en vanlig eftermiddag när jag och Linnéa satt och fikade slog det mig att absolut ingen i världen vet vad vi gör nu, ingen vet hur jag behandlar Linnéa, hur jag tar hand om henne, hur hon mår, och DET är lite skrämmande. Här kommer jag och vill ha barn, bakar lite, gror lite och vips är jag mamma och har en bebis här hemma. Det var ingen som gav mig ett godkännande att bli mamma, det var ingen som kollade upp mig hur pass lämplig jag var att bli förälder. Jag kan i min ensamhet göra precis hur jag vill med mitt barn utan att någon vet. Usch, tänk så många barn som far illa! Jag blir alldeles kallsvettig när jag tänker på det. Hur sjukt är det inte att vem som helst får skaffa barn och att det är så enkelt att "få vara ifred", att "gömma" sig och bete sig hur fan man vill. Fyfan jag ber till dom barnen. Oavsett hur otroligt glad och tacksam jag är som har ett barn och som på ett ganska enkelt sätt fick henne in på våra liv så tycker jag det borde finnas någon slags kontroll, ett godkännande att skaffa barn. Om det är så otroligt viktigt med regler och allt vilka djur man får avla på varför är det då inte ÄNNU viktigare vilka människor som skaffar barn?! Nej, det är skrämmande och jag blir så ledsen när jag tänker på alla utsatta små pojkar och flickor, som har just de där olämpliga och hemska föräldrarna. Att det kan vara så enkelt..
Så ska det se ut!
Jag har hört och läst från folk som inte vet bättre, som påstår att en häst kan omöjligt arbeta i tölt. Rena bullshit skulle jag vilja säga, men det handlar ju om ren okunskap. Den här bilden är ju bara så underbar på Solfari och Johanna. Lite mer mot piaff i tölten, är ingen dålig sak att sträva mot.
Min perfekta häst
Jag måste åter få skryta om min häst för hon är helt fantastisk. Vilken resa hon har gjort hitills, helt otroligt. Jag är så förälskad i det stoet så det finns inte, hon är som en drömhäst, min drömhäst och jag kan nästan tycka att det är overkligt ibland att hon faktiskt är min. Hon har verkligen allt.
Idag red vi ut, sista uteritten för det här året och det var minst sagt en urmysig liten kort tur. Vi red nere på strandvägen och provade alla gångarter, gah hon är en dröm att rida, helt magisk. Allt är så...enkelt? Får man säga så? Jag förstår verkligen inte hur vi bara kliver framåt hela tiden, ingen motgång bara framgång och det liksom bara klickar. Jag bara ryser av tanken på hur det kommer att vara att rida Kaera i framtiden, med mer träning och mer erfarenhet på nacken, och rysningen den är en bra sådan. Idag var hon så framåt, och ännu mer positiv, och fann allt så lätt. Världens mysbustur <3
Och hon har ju verkligen allt den där hästen. Hon är snygg att titta på, hon har flotta fina gångarter, är en kanonrolig ridhäst, har ett fantastiskt psyke, hon har vilja och en positiv inställning, lyhörd och cool. Jag kan verkligen inte tycka något är dåligt på den här hästen, hon är för mig perfekt. Imorgon är det absolut sista gången jag rider henne för i år, vad det ska klia i fingrarna!
Kurs/film 2: Töltsättning
Måndagens kurs fick strååålande! Det gick ÄNNU bättre, fan vad kul det var. Några gånger till och den här hästen har inga problem att tölta fram på vägen, men det hinns inte i år för hon ska ju ställas av i veckan så det får vi ta till våren. I alla fall så var fokus åter på tölten eftersom det är bra om den sitter lite mer innan långvilan. Både jag och Lina var överraskad över hur pass bra och fort det gått med Kaera som har en sån pass stark trav, då brukar ju tölt kunna vara en utmaning men den här hästen verkar ju inte ha några bekymmer med det. Eftersom det gick så pass bra så blev det mer fokus på mig att finna det såkallade dragläget så hon behöll tölten lite längre. Det var fränt när man kom åt det där mellantingen, och vad jag upptäckte vad min sits har stor inverkan. Så fort jag satt djupt ner i sadeln och lite mer tillbaka (tanken bakåt) så var det mycket lättare att behålla tölten. Och Kaera var på hugget, för första gången haha, hon verkade tycka det är var riktigt kul.
Det var mycket att tänka på nu också även fast det gick mycket bättre på det här kurstillfället. För att hon inte ska förknippa tölt med spänning så skulle jag ha henne lite inåtställd samtidigt som hon måste gå längs fyrkanten, och det var lite traggligt eftersom hon drog sig innåt för det mesta, och så skulle jag på det finna dragläget och hålla tölten, men det gick bra faktiskt. Jag var väl lite flummig med min inervkan, händerna hamnade huller om buller emellanåt men som tur är har jag en tränare som ser allt! Jag tycker det är toppen att Lina går bredvid, hatar tränare som står i mitten och bara glor och att några dessutom kan stå helt tyst ibland, värst är väl dom som sitter på en stol, oengagerat! Nej man får ut så fruktansvärt mycket av Lina träningarna, hon är helt enkelt bäst.
En till sak som jag skulle vara mycket noga med var att hon skulle bevara samma energi och tempo, samma steglängd och lugn när jag kortade in tyglarna och förberedde för tölt, här blev hon mer på hugget och ville gärna sätta fart på en gång, men bara av att vi hade börjat vara noga med detta från början så tog det inte många gånger förrän hon inte reagerade alls när jag kortade upp tyglarna, och det är SÅÅ SKÖNT, och så viktigt att man tänker på såna små saker redan från start. Det är något jag är noga med när jag sitter upp, inte bara att hon ska stå stilla vid uppsittning utan att hon också ska stå stilla fast jag kommit upp i sadeln och börjar pilla med tyglarna. Det är kanske såna små saker man inte alltid tänker på som ryttare, men som ändå är ganska viktigtför att få en lydig och avspänd ridhäst. Och just såna små saker kunde jag missa lite när jag red in Fifa, men nu tar man igen det på Kaera istället!
Nej det gick kanon, det var en enorm skillnad. Det är fortfarande lite slängit med huvudet men det är för att hon inte riktigt är haj än, men inget i handen har jag och hon drar sig inte neråt som hon gjorde på första kurstillfället. Det kändes riktigt behagligt att rida henne med andra ord.
Jennifer var så snäll och filmade med sin mobil, fina vänner man har <3
Film: töltsättning
Här är filmen från i fredags när jag tränade för Lina. Så det passet kan ni läsa om i ett inlägg längre ner.
Laddar
Här sitter jag och laddar inför dagens kurs med Lina. Det kommer bli sjukt kul. Nu har det blivit ridhuset ganska mycket men faktum är att Kaera verkar trivas bäst där. Hon är mer framåt, protesterar inte lika mycket och tar helt klart för sig mer. Hon verkar känna sig trygg och positiv där inne och det förvånar mig lite, speciellt hos en unghäst, man tycker ju att de ska bli piggare och mer på hugget ute men där tycker jag det blir tvärtom med den här hästen. Inne i ridhuset kan jag ladda och rida på henne så mycket mer. Det kommer att släppa mer och mer ute, det vet jag, men just nu är det ju toppen att ridhuset är så positivt för henne med tanke på hur det ser ut ute just nu. Återkommer om hur träningen gick :)
Tänk, det var inte länge sedan jag började hänga över den här hästen. 2 augusti 2014.
Töltsättning
I fredags tog jag en privatlektion för Lina. Jag kände att jag vill passa på nu att få lite extrahjälp med tölten innan Kaera ställs av vilket blir efter kommande vecka. Jag har inte riktigt fått bukt på det där med tölten själv än. Nu har jag väl inte tränat SÅ intensivt på den punkten heller men jag har helt enkelt känt att jag inte riktigt greppat hur man gör riktigt. Jag fick ju bra med hjälp på förra privatlektionen för Lina för två veckor sedan, men det krävs fler gånger med hjälp för att något sådant nytt ska sitta för mig. Det här är ju helt annorlunda än när Fifan skulle töltsättas. För det första var hon så samsidig redan, hon tog gärna grisepass och tölt självmant, där var det mer fråga om att få henne lång och hellre söka sig mot traven för att få en jämn och fin tölt. Med Kaera är det tvärtom, eftersom hon har sån stark trav och inte har visat någon glimt av någon samsidig rörelse alls så måste hon hellre plockas upp och "trigga" fram tölten.
Lektionen för Lina gick jättebra, men det var jättesvårt. För jag var så... efter haha. Jag var lite trögfattad, och lite så kan det vara med mig, det tar ett tag innan det klickar, innan jag får ihop alla delar. Och det här var inte lätt. För det första skulle jag hålla henne jämn med rätt så korta tyglar, samma energi och tempo för att sedan öka energin och få hennes ben att flytta sig snabbare utan att hon skulle GÅ snabbare. Hon slängde med huvudet, blev stark, krullade ihop sig, drog sig neråt, och förstod helt enkelt inte vad jag ville. Och jag förstod väl inte nätt och jämt vad jag själv gjorde alla gånger heller, men Lina gick bredvid oss hela tiden och dirigerade. Svårast var nog när Kaera blev så himla stark, hon drog sig neråt med all kraft att mina händer blev alldeles röda, det kanske såg ut som att jag slet henne i munnen, men faktum är att hon slet sig själv i munnen. Utamningen den här gången var att få upp henne och stanna där istället för att hon dök ner mot bringan hela tiden. Och jag lyfte mig upp ur sadeln hela tiden, jag vet inte hur många gånger Lina fick säga till mig, tillslut tog jag fötterna ur stigbyglarna, då satt jag sedan jutet i sadeln.
Det är ju egentligen bara att traggla på, tills både häst och ryttare börjar fatta vinken, och det släppte ju mer och mer. Tillslut fick jag en aha-känsla, den som jag var ute efter och den om behövs för att man ska kunna träna vidare på själv sedan. Vi avslutade faktiskt där, Kaera var rätt trött och även hennes matte, men den här gången kände jag att jag hade något att ta med hem, jag hade börjat fatta vinken hur jag skulle bete mig, få ihop alla delarna, fånga tekniken och känslan. Vi bestämde dock att träffas en gång till innan hon ställs av, för att verkligen pussla ihop alla bitarna ordentligt. Kanongivande och svettigt pass, Lina är helt otroligt, bästa tränaren ever!
Ikväll for jag och min lilla familj till ridhuset igen. Jag kände att jag ville passa på och träna lite på det vi gjort dagen innan, nu när det var så färskt. Sagt och gjort. Värmde upp henne i både skritt, trav och galopp vilket kändes riktigt fint, underbara lilla häst, hon är så fruktansvärt duktig. Hon har dock lite problem med höger galopp och det hade hon även igår, hon liksom byter bakben och vill hellre ta vänster galopp. Förmodligen har hon gjort sig illa på höger skinka då det är lite spänt där samt som en liten grop. Om hon fått sig en spark, halkat eller gjort något annat tok, men något har ju hänt i alla fall. Det syns dock inget i de andra gångarterna. Ikväll gick det betyyydligt bättre med tölten.
Till en början slängde hon fram och tillbaka med huvudet, men jag satt bara stilla med ett jämnt tag och väntade ut henne, tillslut måste hon ju inse att det inte händer något mer. När hon lugnat ner sitt slängande och flängande så började jag med att samla upp henne i mer energi för att nå in på tölten. Och det gick riktigt bra, mycket bättre än gårdagen, den här gången var jag snabbare med mina hjälper och eftergift, och Kaera krullade inte ihop sig lika mycket, och jag hade inte så mycket i handen heller, hon höll en högre postion och började förstå vad jag ville. Det gick så jäkla bra att hon faktisk tog riktigt bra töltsteg på slutet. Snacka om vad det hade släppt från gårdagen! Gaah jag var så lycklig! Nu hade vi liksom börjat pussla ihop bitarna. Åh vad jag längtar till nästa gång! Imorgon blir det vila för fröken, sedan får vi se om det blir en till privalektion för Lina på måndag, så kanske jag provar på tölten ute på tisdag, och torsdagen är ju sista unghästkursen och då är det tänkt att jag sedan ska ställa av henne. Så planen är väl minst två - tre ridtillfällen till.
Film kommer så småningom när vi tränade på tölten. Dock har min rätta dator kraschat så vi får se när det blir. Har tagit lite screenshots på filmen. Här får ni blandat, både när hon dyker, slänger med huvudet och börjar finna det samsidiga.
Trimmad
Idag var Kaera riktigt fin att titta på, inte bara på hennes shownummer hon hade i hagen där hon var mer i luften än på backen, utan hela hon är så smäcker och fin i kroppen nu. Och ett av mina mål var ju att få ner henne i vikt så pass att jag blev nöjd när jag skulle ställa av henne, och det är jag nu. Tänk och Fifan var lika lätt att banta ner, men den hästen känns ibland som ett hopplöst fall.
Dåliga mobilbilder från igår
Film
Jaaahaa, så blev vinterhagen bara en isbana! För att inga ben skulle brytas var det bara att ta upp hästarna till sommarhagen där underlaget är bättre. Och gissa om de blev glada, speciellt en liten prick..
2 Mars 2015
I våras, mammas pärla <3
Åtta månader
Igår blev Linnéa åtta månader. En månad till och tiden har gått lika långt som jag hade henne i magen, otroligt. Jag måste säga att graviditeten tog mycket längre tid, men det var då en bra spännande period, man visste inte vad man hade framför sig mer än en enorm kärlek.
Linnéa kan idag:
* Sitta själv, luta sig framåt åt alla håll för att plocka saker
* Hålla i två saker samtidigt och slå dom ihop
* Sätta sig upp själv om hon får hålla i någons händer
* Följer en snabbt och enkelt med gåstolen
* Har börjat springa i gåstolen
* Öppna lådor och plocka ur saker
* Lyssnar till sitt namn och kommer om man ropar
* Har smått börjat (på vinglande ben) gå om man håller i armarna
* Kan ta "mat" själv med handen och äta
* Blir förbannad om hon inte får som hon vill
* Ser skillnad på saker (exempelvis mobilen som är helig)
* Ropa åt oss
Sov rutinerna
Linnéa sover lunch max 1 - 1,5 timme som var 4 - 6 timmar för några månader sedan. Hon sover en gång om dagen förut var det tre. Hon lägger sig åtta på kvällen och kliver upp nio halv tio på morgon. Hon är nu i en period då hon många gånger har svårt att somna själv, vilket resulterar att jag får ligga bredvid henne i vår säng tills hon somnar, för att sedan lyfta över till hennes egna säng.
Mat rutinerna
Äter ersättning klockan 04.30 - 07.00 . Äter gröt kring 10.00. Fikar någon frukt/ fruktpuré och majskrok/rån kring 12.00. Äter ersättning kring 13.30 - 14.00. Äter mat på burk (få smaker då hon är kräsen än) kring 17.00-18.00. Äter ersättning strax innan 20.00.
På tur
Igår red jag och Erica ut på en tur till skogs. Vi bor ganska nära varandra, tar fem minuter typ om vi rider och möts. Riktigt härligt att kunna ha så smidigt sällskap sedan blir det ju extra roligt när vi båda två har unghästar, som dessutom är tokig i varandra <3 Kaera var sitt vanliga jag, inte så mycket att skriva om egentligen mer än att hon byter liksom bakben i galoppen när jag driver på henne. Jag tror hon protesterar samtidigt som hon tappar balansen. Hon är inte lika lätt att få upp i fart längre. Det spelar ingen roll hur mycket jag "dampar" på ryggen, antingen stannar hon med en bockning eller så saktar hon in och slänger rumpan i vädret och då spelar det ingen roll hur mycket jag ligger på. Hon är inte dum min häst, där har hon verkligen övertaget, men det fixar vi nästa år.
Nu ska hon ju snart ställas av, nästa vecka är sista unghästkursen och sedan är det vila som gäller, och det kan hon nog gott behöva min lilla häst. Jag tror hon kommer vara mer framåt och ännu mer positiv när hon sätts igång igen i vår. Två månader ska hon vara ifred helt. Jag ska inte ens ta ut och borsta henne, nog för att jag typ aldrig borstar mina hästar om dom nu inte ser ut som riktiga skitgrisar. Hon ska bara få gå och strosa i hagen utan någon som helst umgänge med människor.
Gick sådär ^^
Det här med kalendern funkade ju inte så bra haha, jag har helt enkelt inte haft möjlighet att fota Linnéa varje dag och har jag det så har jag glömt.
Om jag enbart skulle gå efter färg!
Ja jag är som sagt svag för skäckar (nu kan man tro att jag valt mina hästar pga färg, men så är inte fallet, det har faktiskt helt fel färg, både silversvart och brunskäck tycker jag är ganska tråkigt, förutom brunskäcken jag visar här, stilren!) jag är otroooligt svag för hästar som har mycket vitt på kroppen och färg på huvudet, det är SÅ läckert. Rödskäck är också en stor favorit!
Min fina häst <3
Min fina vackra häst <3 Jag är så stolt över henne, för den hon är och vad hon har åstadkommit hittills med inridningen. Jag valde helt klart rätt häst där på Kvarnbacka.
Några favoriter genom åren
Vi hade en toppenkväll!
Hade en TOPPENKVÄLL igår och kom hem halv tolv. Vi började med att tävla lite med hästarna, nu var vi tio islandsekipage i ridhuset och det var hur skoj som helst!! Vi delades upp i två lag och red någon bana där det vinnande laget kom in först i mål. Kaera var verkligen framåt igår, hon tyckte det var riktigt roligt med alla hästar och allt stoj och ändå så lyhörd och duktig, över förväntan faktiskt. Älskade fläck. Och jag tror alla hade riktigt kul, det var bara tok med en massa skratt.
Sedan tog Lina och red alla hästarna en sväng så vi ryttare fick se från sidan för en gångs skull. Fan vad fina hästar vi alla har! Och det var faktiskt första gången någon annan red Kaera vilket var riktigt kul att få se. Lina berömde hur mjuk och fin Kaera var, det värmer så att få höra, då gör man ju någonting rätt i alla fall :)
Sedan blev det fika, och oj vad vi fika. Det var gröt, mackor med julskinka, lussebullar, andra bullar, glögg, julmust, kaffe, ost, kakor ja allt. Så planerade vi för en framtida ridhustävling vi ska ha här i vår. Det ska ju bli ruskigt roligt. Sist men inte minst, julklappsbyte. Jag fick en glansspray från Paul Mitchell, inte dåliga grejer! Nästa gång är sista gången för unghästgänget, känns lite vemodigt, men aktiviteter med kurser och allt annat kul fortsätter, så det är ju bara att ta med Fifan på sånt istället :)
Bilder tagna av en Mats, Anders ;)
Julklappsbyte med fika och kurs
Nu står Kaera på ridklubben. Jag körde upp henne tidigare inför unghästkursen då jag endast hade lasthjälp mitt på dagen. Ikväll är det näst sista kurstillfället och lektionen ska slås ihop med islandsgruppen som är före oss då vi ska ha julklappsbyte och julfika efteråt. Så jäkla mysigt! Vi har verkligen världens bästa gäng, alla är så himla glada och trevliga. Vi har alltid så roligt ihop och ibland blir ju samtalen minst sagt sjuka haha. Det är ju inte bara kurserna som gör det utan även islandsgängets gemenskap, så ikväll kommer det bli urmysigt.
Lucka 2
Linnéa älskar sin gåstol som tar henne fram vart hon än vill, just nu är gardinerna spännande att dra, livet leker tycker Linnéa!
Vilken fet julklapp!
Igår kom Jennifer på besök. Hon skulle lämna en julklapp åt Linnéa gullig som hon är, men det var inte bara minstingen i familjen som fick en julklapp. Helt plötsligt sträcker hon fram en julklapp åt mig, EN KLIPPMASKIN! Hon är inte klok människan! Herregud! Jag fick alltså en klippmaskin till hästarna. Ja, vad ska jag säga, jag tycker inte jag är värd den gåvan, det var alldeles för mycket och tyckte inte alls hon skulle ge mig denna, men Jennifer, som är bland de mest godhjärtade människorna på denna planet insisterade. Jag blev självklart superglad för det är något jag verkligen har velat ha, men jag känner mig helt klart inte alls värd att få en från min vän, hur fasen ska man kunna gottgöra något sånt? Sen får jag ont i hjärtat för hon är så snäll mot alla och ger mer än vad hon får, vilket inte är riktigt rätt. Jag hoppas Jennifer att du en dag får tillbaka allt vackert du gett till andra, fina människa <3
Det här var alldeles för mycket finaste du, men tusen tack du är en underbar person.
Lucka 1
På besök hos våran vän Jennifer där Linnéa har fantastiskt roligt!
Julkalender
Jag tänkte börja med något som heter julkalender. En lucka varje dag med en ny bild på Linnéa. Nu kör vi :)
Linda
