Nu har jag drömt om vår bebis varje natt de senaste dygnen. Oftast har det varit negativa drömmar, som att bebis dör o.s.v. Och det är ju inte speciellt roligt, fruktansvärt!! Så vaknar man och känner en enorm lättnad. För mig har det blivit så närgånget nu på något vis. Jag pratar med bebis då och då när jag känner att h*n är med mig och trycker. Bebben trycker ofta ut en fot (antar jag) på höger sida så fort jag fyller i diskmaskin eller eldar, haha det har liksom blivit rutin på det. Många mornar bufflar det även i magen, det tar jag lite som ett " kliva upp tecken " Och även om bebisen inte rör sig så kan jag ändå känna h*n om jag smeker och trycker lätt på magen.

 

Jag känner en annan slags kärlek nu till den person som bor där inne, det har blivit så mycket mer verkligt och självklart att det är ens barn som finns där, även om man samtidigt tycker att det känns overkligt att man ska ha en bebis i magen, men ju längre fram man kommer desto mer känner jag i hjärtat. Martin har också "förändrats" han pratar mer och mer om vår lille fis och vill bara att h*n ska titta ut på en gång! Jag tror även han känner att det är mer verkligt nu även om han inte är lika nära vår älskling som jag är. Jag bara längtar tills jag får se Martins uttryck när han får se vårat barn för första gången, kan satsa 500 på att hans tårar kommer flöda <3 Nu är vi nära, bara ett par veckor kvar nu...