Fast det klart, jag har lärt mig så extremt mycket tillsammans med Fifa under åren, hade jag inte haft dom så hade det nog inte gått lika "lätt" med Kaera. Kunskap kommer man mycket på och jag känner mig betydligt säkrare och är mer konsekvent nu med Kaera än vad jag var när jag red in och fostrade Fifa. Och Kaera är ju så mycket mer häst, mer explosiv och känsligare, så det kanske har gått rent åt helvete om jag köpt henne på den tiden då jag köpte Fifa. " Hon är svår och kan bli dum om du gör fel, men än så länge har du gjort rätt " säger Lina och det värmer i hjärtat att höra det. Samtidigt sätter ju det lite mer press på en, för blir det fel då kan det bli jävligt fel. Fast det är ju spännande, jag gillar utmaningar, ge mig!

 

 I så många år med hästarna har man ju fått träna på självförtroendet, och intala sig att man kan. Jag har varit så extrem självkritisk och satt väldigt höga krav på mig som ryttare, och det gör jag väl än, men jag har börjat fått en mer positiv tanke om mig själv och det har hjälpt mycket på vägen. Tror man inte på sig själv, hur ska då hästen kunna göra det? Och det måste jag tacka Fifa och Lina för. Utan dom har jag inte kunnat det jag kan idag. Samt även om man lärt sig så otroligt mycket genom åren så är det en piss i milen jämfört med vad man har framför sig. Kunskap kräver tid, tålamod och engagemang. Så jag hoppas att jag fortsätter på samma spår med Kaera så jag inte sabbar något, för den är en väldigt fin och trevlig häst.