Aaaah vilken dag! Eller snarare vilken stund jag haft med min fantastiska häst! Allt var verkligen perfekt! Till att börja med, superfint väder, soligt, frostigt och sådär lagom kyligt. Lite vinterkänsla, och med det hade jag en perfekt fluffig häst. Det är det som jag tyckte är extra charmigt med islandshästen, dom blir sådär fluff och puff i päls och man. Så jag red en liten punkare idag <3

 

Först och främst måste jag berömma min häst som faktiskt står kvar där jag ställt henne och då är jag utomhus hemma på våran tomt liksom (är sällan i stallet), nog för att hon aldrig har haft något val, men jag tycker hon är oerhört duktig för att vara så pass ung och grön. Jag kan ställa henne uppe på vägen mellan hagen och huset och springa ner på gården för att hämta något, och där står hon kvar och väntar utan att röra en fena, SÅ vill jag ha det och så kommer jag att fortsätta träna, en lydig häst för mig är A och O. Det kanske inte är så märkvärdigt för alla men för mig är det suveränt och otroligt viktigt. Jag ska nog sätta henne i nya utmaningar på den punkten.

 

Vi red ut i skogen idag och hon var så himla duktig på precis allt. Lång och låg med nosen i backen, hon kunde trava så i en km och höll samma position hela tiden, lugn och avslappnad, jag kunde dessutom driva på henne i den här gången utan att hon körde upp huvudet eller tappa fokus. Jättefina galoppfattningar, sådär superkänslig och lyhörd. Travade på jättefint i skogen över grenar och stenar. Där brukar jag släppa helt på tyglarna och låta henne vara för att finna sin egna balans. Jag rider ju inte enbart på skogsstigar, tvärtom, jag rider hellre rätt ut i skogen så hon verkligen får lyfta på benen både i skritt och trav, det är ju en perfekt styrke- och balansträning! Och Kaera tycker bara att det är roligt, faktum är att hon verkar tycka allt är roligt som vi gör. 

 

I brantare nerförsbackar, ger henne kontrollen på att balansera upp oss själv genom att släppa tyglarna och bara åka så länge hon inte går för fort då vill jag korrigera om hon inte lyssnar, men hon har alltid tagit det lugnt i nerförsbackarna. En häst som har för bråttom tappar ryggen och hela arbetet, så det var jag väldigt noga vid redan promenader med att Kaera skulle använda backarna på rätt sätt, det är ett jättebra verktyg om man vill träna överlinjen och få hästen att arbeta under sig då bakbenen måste bromsa och parera upp kroppen, och oftast får man då lite gratis samling om det går till på rätt sätt. Så jag tycker både uppför och nerför är lika nyttig träning.

 

 Även om vi rider ut mycket och bakar in med fart och bus så ser jag till att alltid rida min häst, och då menar jag inte åka. Åka gör jag när hon gör rätt för det jag bett om eller när hon faktiskt tutar på riktigt bra. För mig får hon tillexempel aldrig köra upp huvudet och tappa överlinjen, hon får aldrig gå på spänn, aldrig sluta lyssna eller gå på ett sätt som är mindre trevligt, men för det behöver man inte arbeta hästen med höga krav. Man kan väl jämföra det som när man är ute och går med hunden, han får aldrig dra i kopplet eller skälla på andra hundar, men vi behöver heller inte träna någon speciell lydnad vid varje promenad. Så tänker jag. På onsdag är det privatlektion för Lina, fan vad kul!