Näst sista rutinkollen

Idag var det rutinkoll igen hos barnmorskan. Näst sista besöket om vi nu inte hinner få vår bebbe innan. Vi tog alla prover och allt såg bra ut. Bebisen ligger fortfarande rätt och har mer eller mindre fixerat sig. Hjärtat lät perfekt. Som jag misstänkte hade magen sjunkit. Jag fick mig ett skratt häromdagen när jag stod i en provhytt och magen pekade rakt ut och något neråt, haha.
 
Vi hade denna gången bokat in ett långbesök så vi hade tid att prata om den kommande förlssningen o.s.v. Jag måste säga att jag är skiträdd alltså, hur ska jag få ut ungen ur det lilla hålet? Vi gjorde en vaginal undersökning (som jag tycker är jättejobbigt och obehagligt) men där tittade vi i alla fall hur det såg ut invändigt och den lilla tappen som skall utplånas och där en stor bebis ska tränga sig igenom, som sagt hur sjutton kommer jag få ut den här bebisen? Ut kommer den ju, men med tanke på vilken liten utgång det är så blir det lite skrämmande, hur ska en annan klara den smärtan?
 
Usch, vad jobbigt det är att oroa sig och veta vad man har framför sig. Hela graviditeten har ju varit så lugn och fin och snart kommer värsta skräck scenariot liksom. Min barnmorska är dock underbar, hon är så himla bra och stöttande. När det väl drar igång så har vi fått tillåtelsen att faktiskt ringa vår barnmorska på hennes privatnummer, om det så är mitt i natten eller på helgen så möts vi på MVC och undersöker mig. DET är en stor trygghet för mig, det känns så himla bra om man är osäker och rädd, jag önskar hon kunde vara med under förlossningen men jag är oerhört tacksam att vi faktiskt får ringa henne när det börjar bli dags.
 
Ja, det ÄR jobbigt nu, jag tänker mycket på förlossningen och den skrämmer mig. Jag längtar så tills vi kommer till förlossningsdatumet, samtidigt som jag vill att tiden ska stå stilla. Det är blandade känslor helt enkelt. 
 
 
 
En bebis i min vecka. Och där ska den ut. Och jag som trodde att det var lite större iaf, men ne livmodertappen den är ju som själva kisshålet, pyttelitet. Ni ser där jag har ringat in, titta noga ser ni den gula strimman, DÄR ska bebis pressa sig ut och det är tydligen där som det gör ondast, tunneln nedanför är bara slidan. Så ja det var mindre utgång än vad jag trodde till och med. Ja.. det ser så ologiskt ut som det bara kan, men det ska ju gå, inte undra på att en förlossning gör ont. 
 





Kommentarer
Lina

Det kommer gå bra!! Vi kvinnor är gjorda för detta och tänk vad många som går igenom en förlossning om och om igen. Men jag förstår att du är rädd. Men du fixar det, din kropp vet vad den ska göra. Så kämpa inte emot utan följ din grymma kropp som vet, kram!

2015-03-10 @ 21:11:38



Lina

Det kommer gå bra!! Vi kvinnor är gjorda för detta och tänk vad många som går igenom en förlossning om och om igen. Men jag förstår att du är rädd. Men du fixar det, din kropp vet vad den ska göra. Så kämpa inte emot utan följ din grymma kropp som vet, kram!

Svar: Ja jag hoppas verkligen jag kan känna så, att lita och anförtro på min kropp. Och att jag känner mig trygg med människorna omkring mig. Egentligen vill man bara att det ska börja någon gång så man har det gjort :O
mittangsull.blogg.se

2015-03-10 @ 21:11:46



Carro

Det kommer att gå toppen! Kroppen vet vad den ska göra, jag kan säga det är värre att bli trampad av en häst med skor barfota. Att föda barn är fantastiskt

Svar: Haha neeh kan det stämma ;)? Det ska vara med brodd då i så fall haha! Tack för ditt pepp!
mittangsull.blogg.se

2015-03-11 @ 07:26:25
URL: http://carrocarolineedlund.blogg.se



Agnetha

Jag vill egentligen inte komm med en massa "floskler" men jag tyckte att det var en otroligt stark, häftig och vacker upplevelse att föda.
Ena gången utan lindring och andra gången med eda eftersom jag hade så ont av foglossningen. Din kropp vet vad den ska göra- och den är dessutom gjord för att din bebis ska kunna komma ut! <3
Önskar jag kunde ge dig lugn och tillförsikt. Måste säga att det låter som du har en helt underbar barnmorska i allafall! <3

Svar: Huuuh ja jag hoppas själv att jag (trots smärtan) ska kunna känna och tycka att det är häftigt och "helt ok ändå" att längtan efter vårat barn är så stark så jag bara vill köra på.
mittangsull.blogg.se

2015-03-11 @ 09:12:26



Familjen Pingvins vedermödor

Ja, alltså, nog gör det ont som satan - men på något sätt är det okej. Och vet du, efter huvudet kommit ut och resten av kroppen kommer, det är den coolaste känslan någonsin. Ja, näst efter när den lilla läggs hos dig då... Jag var väldigt rädd vid båda mina förlossningar, jag förstår precis vad du känner just nu. Det KOMMER att bli bra och när du är mitt i det så dras du bara med. Lycka till! :)

2015-03-11 @ 20:53:44
URL: http://frupingvin.blogg.se/



Familjen Pingvins vedermödor

Ja, alltså, nog gör det ont som satan - men på något sätt är det okej. Och vet du, efter huvudet kommit ut och resten av kroppen kommer, det är den coolaste känslan någonsin. Ja, näst efter när den lilla läggs hos dig då... Jag var väldigt rädd vid båda mina förlossningar, jag förstår precis vad du känner just nu. Det KOMMER att bli bra och när du är mitt i det så dras du bara med. Lycka till! :)

Svar: Jag är rädd men ändå så nyfiken på smärtan. Hur det känns liksom. Om det är något som man faktiskt kan stå ut med eller om det är rena helvetet så man bara vill dö.. ja jag förstår att det kommer vara världens fränaste och finaste upplevelse när man precis får se sitt barn och hålla det <3 jag längtar. Hoppas bara jag inte får panik under förlossningen...=/
mittangsull.blogg.se

2015-03-11 @ 20:53:54
URL: http://frupingvin.blogg.se/




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?