Var är du bebis? Du skulle ju komma idag hade vi ju sagt? Det stod inplanerat på vårat schema! Din rackaronge! Ja nu har vi nått "målet", idag är det beräknade datumet för födsel. Det är detta datum man har gått och väntat på så enormt länge. Ett datum man siktat in sig på och tänk dit men inte längre, fast det klart, jag har varit inställd på redan från början att vi skulle gå över tiden, så jag är inte alls förvånad att bebis inte kommit än. Hur många föds på den beräknade dagen liksom? Ja det kan jag till och med svara på, bara 5 % av den svenska befolkningen kommer på dagen bf. 

 

Jag har så blandade känslor, jag vill att det ska starta så fort det bara kan, samtidigt som en rädsla sitter i bröstet på mig. För den smärta jag ska möta, den kommer vara den värsta jag upplevt, och det ska man gå och vänta på? Jag vet såklart att all den intensiva smärtupplevelsen kommer det vara värt, för vi får ju något så otroligt vackert till världen, vårat barn. 

 

Hur tänker jag inför denna kommande förlossning? Ja det har jag ju inte undvikit att tala om precis här i bloggen. Däremot så har jag inte skrivit så mycket om hur jag tänker kring förvärkar och starten kring en förlossning, det skedet som händer här hemma. Jag vill tro att jag ska veta, att jag ska känna när det är på g. Vi har ju först latensfasen och det är ju den som ska vara lite förvirrande för förstföderskor. Det är oregelbundna värkar, och värkar som är lite luddiga, och som dessutom bara pang bom kan försvinna. En del har jätteont medans andra knappt känner av latensfasen vad jag har förstått. Här är det ju "viktigt" att man inte far ner på förlossningen för tidigt, det ända dom kommer göra om man inte är i ett förlossningsskede är att skicka hem en. Och med tanke på att vi har ca 10 mil till närmsta sjukhus så vill man ju försöka stanna hemma så länge man bara kan, men det är ju där skon klämmer, hur ska man veta? Hur ska man veta hur nära man är och när man egentligen bör fara in? Här KAN vi ju ringa våran barnmorska när vi vill så hon kan undersöka hur öppen jag är (usch, gruvar mig för det) Samtidigt vill man inte ringa henne i onödan heller, och är det på natten vet jag att fröken Linda Lundin inte kommer vilja ringa och störa. 

 

När vi sedan är inlagd på förlossningen så kan jag ju inte annat än att bara följa med. Barnmorskorna vet vad de ska göra och jag kommer väl inte behöva fundera på något annat än att försöka stå ut med smärtorna och fram till krysstningsfasen. Jag hoppas ändå på en "lätt" och smidig förlossning som går rätt snabbt ändå. Och jag hoppas så innerligt att jag inte kommer störas av panik och rädsla, jag vet hur jag är och jag är ganska lättskrämd och lättstressad. Det är något jag kanske kommer få jobba mest på, vem vet, jag vet ingenting ännu, jag vet inte vilken dag bebis har tänkt komma även om det genom ödet är bestämt redan, och här sitter vi ovetandes, men snart så, snart får vi träffa våran guldklimp <3