För att man är nyfiken kanske? Jag tror dottern fick sitt första rosa plagg när hon var ett år. ;)
Sonen fick vi veta vare sig vi ville eller inte- gjorde
flera UL på honom, det var rätt uppenbart. Det har inte påverkar min syn på barnen att veta det. Hur de betett sig i magen hae skvallrat om personlighet som stämt väldigt bra senare iallafall, men det har inte haft med kön att göra. ;)

Vi anade pojke då jag läste mycket om hur dom jämför mellan pojkmage och flickmage, mående och allt. Så när vi skulle på Ul så tog vi reda på könet fast vi behöll de för oss själva och var de nån som undrade så sa vi att vi inte visste. Va roligt att höra hur folk spekulerade om de va en pojkmage eller flickmage ☺ men de första plaggen vi handlade va neutrala färger, tror första blåa plagget kom vid 2 månader.
Jag hade inte föreställt mig hur han såg ut innan. Även om vi visste könet så var spänningen olidlig, och de va fanatiskt att se hur lillen såg ut 😊

haha, det var framförallt Johan som ville veta. ;) Jag var mest intresserad av att det verkligen var en bebis där inne.

Skulle det vara negativt på något sätt om man såg på bebisen i magen som en person av ett visst kön tror du?

Om du skulle göra ett till LU innan förlossningen- skulle du avstå att få veta om de frågar då? :)
Ska ni gå nån föräldrautbildning förresten?

Det är ju en viss spänning för alla att inte veta innan vad det blir.
både för föräldrar och anhöriga att invänta samtalet vad blev de eller så. :)

Och köpa på sig bäbis kläder hinns ju efteråt dessutom brukar de rulla in ett o annat paket med kläder när barnet cäl är fött. ;)
Då kommer de ju i färger till tjej eller kille.

jag skulle knte vilja veta iallafall :)

Varför ska ni inte gå på föräldrautbildning?
Hahaha, alltså om folk fantiserar ihop en bild av vem bebisen är så lär man ju iallafall bli förvånad för man har ju ingen aning- alla människor är unika! Risk finns väl att folk blir besviken kanske. Man bygger upp en bild av en liten grabb i hängslen och keps som är lite busig och upp i famnen får man ett skrynklgt, kladdigt människobarn som bara skriker och vill till bröstet. ;-))

Viktigaste är väl att man gör det som funkar för en själv.
Att få träffa dottern första gången av det största, mest magiska och vackra ögonblicket i mitt liv. Sen fick jag uppleva det en gång till. ^^ och det bara fortsätter för de utvevklas ju vartefteter de växer..... Underbart är det!

Jaaaaa kanske det.
mina barn gillar varken bilar eller dockor.
En burk med (pyssel) ögon i, dammvippan, soffan... eh... en mjukis gädda (!!) och allt som har med matlagning att göra- är det som är kul. ;)
och allt detta trots att jag visste könet. ;))

varför inte föräldrautbildning??
och har du börjat fundera kring förlossningen? :)

varför vill du inte?

Därför att det är en så bra grej och jag känner ingen som
väntat första barnet som inte gått det! :)

Signalementen stämde mycket bra in på en pojkmage, och de flesta hade ju rätt då de tyckte de såg ut som en pojkmage oxå var de det;)
Läste ang föräldrautbildning, vi gick inte på den och vi klarade oss fint ändå. Jag köpte ett jätte bra bok som jag läste och sen pratade jag massor med min barnmorska ☺

Vi var aldrig helt säkra på om vi skulle ta reda på det eller inte. Men för oss var det så oerhört svårt att förstå att vi skulle bli föräldrar och att det verkligen var en bebis där inne, att vi till sist kände att vi ville ha reda på allt som går att få reda på :) Och nu är det ju inte så mycket som går att få reda på och dessutom absolut ingenting som säger något om bebisens personlighet eller egenskaper, men all information som gick att få reda på ville vi ha. Så vi fick ju helt enkelt veta att allt såg bra ut och vilket kön bebisen troligtvis har :) Könet är ju totalt ointressant på ett vis, eftersom det inte säger något om personen där inne egentligen, men jag kände att om vi hade kunnat få reda på andra (onödiga) saker, t.ex. hår- och ögonfärg eller andra utseendedrag, då hade vi nog gärna gjort det också. Så för oss handlade det nog om ett försök att göra allt lite mer verkligt. Vettetusan om det blev det alls, men har inte ångrat mig i alla fall :)

Vi tog reda på könen på våra, var alldeles för nyfiken för att inte veta. Sen kollar man alltid könen på tvillingar då det är en del av att fastställa om det är enäggs eller tvåäggs (man behöver ju dock inte få veta själv om man inte vill) Plus att vi var på ultraljud varannan vecka där jag såg tydligt vad det var mellan benen :) om jag får fler barn ska jag försöka att inte ta reda på könet tror jag. Tänk vad spännande att inte veta förrens bebis kommer ut :)