Grejen är att trots vecka 14 har kommit så känner jag mig inte alls gravid och ser inte gravid ut heller. Någon mage kan jag inte påstå att jag fått mer än den bula som redan var. Jag hade nog förväntat mig att ju längre in i graviditeten man kom desto mer skulle man känna. Tydligen så är jag inne i något som brukar kallas för spökveckor. De första veckorna under graviditeten fram till vecka 12-13 ungefär ska man kunna må riktigt dåligt, det ska vara den värsta fasen, illamående, ev. kräkningar, trötthet, ömma bröst o.s.v. jag var jätte jätte trött, nästan så man trodde man skulle vara sjuk. Illamående kände jag också men klarade mig från kräkningar. Vi vecka 12 ungefär började jag må bättre, precis som det brukar vara, men nu mår jag så bra att man undrar om man ens är gravid?? Och det är tydligen fullt normalt, såkallade spökveckor.

 

Efter de värsta veckorna i början av graviditeten så ska man känna sig bättre, ungefär vecka 12-13, därifrån och fram till att man börjar känna fostrets rörelser kan man känna sig väldigt "ogravid" ingen vidare mage, inga symptom om man känner sig allmänt pigg och kry, spökveckorna. Och dessa veckor ska det vara normalt att man som gravid börjar tvivla om man har en bebis i magen och det är just det jag gör nu, FAST jag har sett den lille på ultraljud, men känner man inget så är det klart att man börjar fundera. Kring vecka 18-20 känner de flesta av de första fosterrörelserna och det är kring dessa veckor (18) som man även gör det första rutinultraljudet. Så ett par veckor till får jag noja mig innan jag kan andas ut och vara lite lugnare. Det är ju egentlign nu man ska njuta, för bättre än såhär kommer man nog aldrig må under graviditeten, sedan går det bara "utför" haha. Aldrig har jag längtat efter att få en större mage som jag gör nu ;)