Men visst har du moderkakan i framvägg? I så fall är det ju en förklaring till att det är lite oregelbundna rörelser, det var det även för mig i början trots att jag har den i bakvägg :) Men då känner man ju generellt tidigare, starkare och oftare, så det låter helt normalt! :)

Mysig känsla :)

Jag kände något bubblande i magen v. 14-15 som jag inte kunde säta fingret på. Men v. 17 kände jag tydligare att det var bebb-sparkar :)

Otroligt oregelbundet! Sen blev det ju som dagligen och man "hänger" med varann, iallafall för mig blev det så. Typ när jag la mig stilla så blev det ett väldigt buffande .....
Det är ett coolt samspel.
Sen med Lu.... han var skitbråkig ibland mot slutet. då ska man ju känna rörelswr varje dag. han la sig på nån smygsida så jag fick "väcka" honom typ två gånger, slå
på musik och ge honom en knuff. ;)

Absolut och det kommer ju bara bli mer och mer! Åh det är så mysigt, tröttnar ALDRIG på det där :) Ja nu är det aktivitet hela dagarna nästan. Lugnt på förmiddagen och sedan vaknar bebisen till liv och då är det full fart ända tills jag somnar ungefär. Men det är ju så härligt också att få lite mer kontakt, det har blivit mer verkligt för mig genom att jag kan puffa lite på magen och få puffar till svar :)

Föresten, du har inte bloglovin? Vore roligt att följa någon som är lika långt gången som en själv ungefär :)

Precis :) Hm, jag har känt mig otroligt lugn hela tiden. Men nu har jag börjat läsa lite böcker som handlar om att föda barn. Då känns det plötsligt mer skrämmande! Men samtidigt, några tjejer i min mammagrupp har fått sina bebisar nu, och vissa har riktigt fina upplevelser av sina förlossningar! Det gör att jag ser framemot det också :) Annars är det ju lätt att man mest hör eller läser om sämre förlossningsupplevelser… Hur känner du? :)

Ja, just det är ögonblicket när bebisen har kommit ut ser jag väldigt mycket framemot! <3 Ååh! Tänk att vi är så nära det ändå. Men det jag är mest rädd för är att tappa kontrollen, alltså få panik av smärtan. Därför tänker jag göra allt för att försöka förbereda mig i förväg, t.ex. genom att lära mig om andning och avslappning. Sen har jag inga visioner om en förlossning utan smärtlindring, det får jag helt enkelt ta som det kommer :)

Usch! :/ Men kanske har du några verktyg för att hantera sådan rädsla då? Jag tror det ändå kommer gå bra, om man lyckas behålla kontrollen och tänka att smärtan är BRA, i kombination med smärtlindring som känns okej så tror jag det kommer gå bra :) Ja åh! Jag går in i sista trimestern idag, det känns ganska ofattbart!?