Men.. du har ju uppenbarligen missuppfattat hela grejen med hen och även hela genusdebatten.

Jag håller med dig. Har en pojke som är ett och ett halvt och vi kommer uppfostra honom till en pojke och inget mellanting eller något annat. Men om han sen väljer en annan väg än den vi visar så kommer vi alltid finnas bakom och stötta honom.
Det jag undrar över är om det verkligen är så att er utbildning vill att ni ska tycka det ena eller andra? Isf tycker jag verkligen det gått föe långt. Där tycker jag utbildningen ska informera o sen att ni får välja er egen väg i hur ni vill tycka om vissa saker. Tråkigt om de verkligen formar er till att allt, allt och ALLT ska vara lika o rättvist.

Däremot tycker jag att både flickor och pojkar ska ges samma treatment (kommer inte på va det heter på svenska :)) o att man inte ska behandlas annorlunda för att man är det ena eller andra könet. Man ska behandlas som en människa :)

Jag håller inte riktigt med och tycker att det du skriver delvis bygger på missuppfattningar om ämnet! För "genusgrejen" handlar inte om att göra barn könlösa eller likadana, utan att ge varje barn möjlighet att vara hur som helst, identifiera sig med vilket kön som helst (oberoende av snopp eller puppa), och att inte placera in dem i fack. Och att tro att vi kan fortsätta bygga på könsrollerna som de alltid har varit och att det skapar frihet för barnen att välja och känna efter vilka de EGENTLIGEN är, det känns inte helt rimligt :/ Större delen av all forskning visar ju att det ger motsatt effekt (dvs. det blir svårare för barn att göra sina fria val, att t.ex. komma ut som homo- eller bisexuella, att inte följa normen helt enkelt). Sen håller jag med om att det är BRA att det går åt rätt håll, men vi kan inte stanna där vi är nu!

Jag tycker att det här är ett superintressant ämne, har själv skrivit två vetenskapliga uppsatser på ämnet barn+genus och jag tror att jag funderar extra mycket över alltihop nu när jag är gravid och står inför uppgiften att ge mitt barn en så bra uppväxt som möjligt :) Det finns ju egentligen inga rätt eller fel. Men jag är så himla säker på att t.ex. en pojke som fostras in i den normativa "pojkrollen" (så småningom mansrollen) inte kommer ha lätt att ta sig ur den om det inte är vad han identifierar sig med innerst inne, TROTS att man som föräldrar "står bakom sitt barn i alla situationer". Min fulla övertygelse är att man redan från start behöver göra mer än så, man behöver erbjuda andra alternativ, uppmuntra till att prova nya saker (som kanske strider mot könsrollen) och helt enkelt visa att man får vara precis vem som helst oavsett vilket kön man har! :)

Ja, det är intressant att diskutera, finns många delar av ämnet som går att prata om! :) Fast jag måste ändå säga att böckerna man läser på universitetet, de allra flesta i alla fall, är ju baserade på grundlig forskning och är snarare fakta än något annat. Och visst får man ändå tycka vad man vill om fakta också (!!) men jag tycker ändå att det är viktigt att minnas att det inte är någon person bakom boken som har suttit och tyckt grejer och skrivit ihop det, utan det är ju faktiskt i de flesta fall sanningen!

Det jag menade med det du funderade över, det är att jag inte tror att det räcker med att man bara står bakom barnet i vått och torrt. Man måste erbjuda andra alternativ än det som samhället erbjuder. En sån enkel sak som kläder eller leksaker till barn till exempel. Det kan verka töntigt och som en småsak att det ska ha betydelse, och det har det förstås inte under den första tiden heller, det spelar ingen roll om man klär pojkar i blått och flickor i rosa för de har ju ingen uppfattning. Men sen, när barnet blir medvetet och kanske så småningom vill välja kläder själva, då måste det ju finnas alternativ till det traditionellt könsstereotypa! :) För hur ska barnet annars ha möjlighet att göra sina fria val? Då gäller det ju att man som förälder faktiskt köper andra kläder också. Samma gäller leksaker :)

Jag vet inte riktigt vad du menar har gått till överdrift i genusfrågan egentligen, jag tycker att det är toppen att vi blir mer medvetna, allra helst blivande förskollärare och andra lärare! Det är ju liksom en lag och ett styrdokument som reglerar genus och jämställdhet som en del av ert arbete och är därför något som inte direkt går att välja bort :)

Jamen så är det verkligen, och det är ju trots allt så att ALLA vill sina barn allt gott, vilken "metod" man än använder sig av :) Och det är faktiskt det allra viktigaste :)