De fem åren var ibland smärtsamma..

Jag har velat haft barn väldigt länge. Ända sedan min ena vän fick sin dotter för fem år sedan slog moderklockan igång. Jag ville inget annat än att skaffa barn, dock var det något som jag skulle få vänta med ett bra tag då min sambo inte kände sig redo. Och det klart, det är jobbigt när ena vill och inte den andra, samtidigt kan man inte tvinga någon för det här är något man gör ilag, och det ska kännas bra för båda. 
 
Samtidigt var det smärtsamt emellanåt under dessa fem åren, när man såg hur alla andra vänner fick barn kors och tvärs. Partners som hade varit tillsammans i bara något år och här står jag och Martin idag och firar snart vårat 8:e år tillsammans. Klart det sved i hjärtat. Samtidigt som man vill unna alla dessa människor den stora lyckan så kunde jag inte undvika att även känna mig lite nerstämd och ledsen "när ska det blir min tur?"
 
Åren gick och jag fick försöka brinna för något annat ett tag, mina underbara djur. Så jag lade all min själ till hästarna, och det är väl inte bara pga att jag inte hade barn för jag brinner ju för de där lurvpösarna ändå, det är ett stort intresse som jag förmodligen alltid kommer brinna för, men djuren blev som en slags räddning för mig, att släcka törsten lite efter att få en egen bebis, att tänka på något annat ett tag, även om bebistankarna snurrade i mitt huvud väldigt ofta. Ibland försökte jag intala mig själv att " Nej men det är bra att vi inte har skaffat barn än, tänk vad låst vi blir " och visst är det väl lite så, man ska inte vara för snabb för det är en enorm omställning att skaffa barn, det är inte bara inte. Säg adjöss till sovmornar, till spontana utflykter, till egen tid, till den enorma fritiden man haft. Allt det där hade ju jag kvar och det tänkte jag utnyttja till MAX!
 
Så kom äntligen vår tid och nu bär jag vårat framtida barn <3 Lyckan är så enorm, jag har väntat så länge på detta att det knappt känns verkligt, men nu, nu är det min tur. Och vi båda är så lyckliga. Jag är så himla himla glad att min sambo känner sig redo och att han ser framemot detta, att det känns rätt och att han idag inte kan tänka sig annat än att vi faktiskt ska skaffa barn. Vilken omvändning liksom. Vi har snart varit ilag i 8 år, och vi älskar varandra lika mycket som när vi träffades, och jag håller av den här människan enormt, jag känner bara starkare för honom för varje år och det är ju helt otroligt när han är min första kärlek och mitt första förhållande, vi träffades på gymnasiumet och var bara ett par tonåringar. Man kan ju tro att en sådan kärlek ska växa isär, men jag tycker vi bara växer mer och mer ihop. Jag kan bara inte tänka mig att leva med någon annan, han är min själsfrände.
 
Och efter ha levt ilag i åtta år och känner som vi gör för varandra, då känns det även som säkrare kort att skaffa barn ilag. Nykär det är man ju egentligen under de två första åren, och ju längre fram man tar sig i förhållandet så börjar man komma ifrån det där nykära och man går in i vardagen tillsammans, man lär känna varandra på ett annat sätt. Man SKA vara försiktig att skaffa barn från början så samtidigt är jag glad att vi väntade ändå, för nu känns det så tryggt och säkert för oss båda. Vi känner varandra innan och utan, vi har gått igenom så enormt mycket tillsammans under dessa år, både bra och dåliga saker. Vi har haft våra nedgångar och våra höjdpunkter. Vi känner till varandras brister och goda sidor. Ingen känner oss bättre än vad vi gör. Så nu, nu jäklans ska även vi få bli en liten familj och lyckan är enorm <3
 
 





Kommentarer
Agnetha

ja som du längtat <3 men nu är det DIN tur, och Martins! ;)

Angående foglossning, dra inte ut för länge med att skaffa kryckor. jag tycker att alla gör så, drar ut på det för länge. Du behöver säkert inte gå med de hela tiden men du kommer vara skitglad att ha de hemma i huset när du behöver dem. Kan vara jätteskönt typ på kvällen när man har ont att bara stå och "hänga" på kryckorna så man lättar på trycket från överkroppen.

Svar: Just nu har ja inte haft någon värk alls på flera dagar :) Och jag tog mig en kort prommis idag med Fifan och Elmo, och ingen värk alls :) Skööönt.
mittangsull.blogg.se

2014-12-02 @ 13:15:54



Marie-Louise

Vilken trevlig blogg jag hittade till...hit kommer jag absolut att återvända :-)

Svar: Vad kul att du tycker det :D! Du är så välkommen så :)
mittangsull.blogg.se

2014-12-02 @ 18:47:39
URL: http://www.jamtskogens.se



Agnetha

Underbart!!!!! Hoppas nu det håller i sig!
Hälsa bebisen! ;)

Svar: Ja hoppas hoppas ^^ Hur går det med dina små frön då :)? Pojken må växa så det knakar!
mittangsull.blogg.se

2014-12-02 @ 18:56:09




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?