Bitter Bitter. Min älskade svarte springare. Lite update om honom kanske vore på sin plats? Tjejerna tar väldigt mycket space här på bloggen, så han kan gott få synas lite.

 

Det har blivit en del promenader med grabben faktiskt, hoppas det uppskattas, han säger dock ingenting om det, väldigt tyst faktiskt, men han ser ganska så allert och vaken ut i alla fall så jag tror han gillat ;) Raspat fötterna har vi gjort ett par gånger (världens snällaste kille) och frieserat har vi ju också gjort, han såg så ovårdad ut stackarn så det var på tiden att vi gjorde något åt det. Någon ordning får det vara!

 

På dagarna går han med ynglingarna och käkar hö, nätterna får han gå med Fifa som sällskap, men han har väldigt mycket spring i benen både på mornar och kvällar. Mycket bus i kroppen. Varje morgon möts jag av en supergla kille som springer med svansen i vädret fram och tillbaka, och kastar med huvudet sådär som är så typiskt för travhästarna (att det blivit så typiskt för just dom?). Han blir så glad när jag kommer min fina prins. På kvällarna busar han också fast säkert i lite mer protester, han försöker komma undan för han vill nog gärna vara kvar i hagen med all mat, o andra sidan blir han ändå väldigt nöjd att få komma tillbaka till Fifa, men jag tror han måste sätta en hov där i alla fall, markera att han borde få äta hö 24/7. Han är rolig.. den där Bitter.

 

För övrigt pladder om honom så är det han som syns, det är han som får uppmärksamhet och det är han som får folks ögon att glittra. Den senaste veterinären som var här tyckte han var ofantligt fin och frågade om han var ett kallblod. Hon är absolut inte den första som tror det. Han är ju väldigt robust, maffig och tjusig - för att vara travare. Alla som träffar min lilla hästflock faller alltid för Bitter, både från små barn, ungdomar, vuxna och äldre. Man kan ju tycka att Fifa - med den ovanliga färgen, långa manen och de vackra ögonen- borde få all uppmärksamhet, men folk gillar tydligen stora svarta maffiga hästar. Han är fin, min kille :)