Linnéa är nio månader, eller snart tio faktiskt. Det har hänt en hel del och det är väl på tiden för en uppdatering. För det första vill jag förklara mig varför jag inte bloggar så mycket om Linnéa. Första och största anledningen är väl att jag vill inte "visa" henne för mycket. Jag är lite sådär försiktig med att publicera privatlivet om familjen och framförallt om lillan. Anledning nummer två är helt enkelt att hästarna brukar vara lite roligare att blogga om, sedan är det ju framförallt en hästblogg.

 

Linnéa springer i gåstolen, men hon går även i rask takt när hon bara håller våra händer också. Hon älskar verkligen att gå omkring. Hon skrattar och utforskar nyfiket, ibland blir hon arg om hon inte får gå, det är det roligaste just nu. Hon kan även stå själv en bra stund utan något som helst stöd. Ett tag kunde hon gå några vingliga steg också, men tyvärr hände en liten olycka där hon slog sig, och efter det har hon inte riktigt vågat försöka igen. 

 

NU kan hon vända sig från mage till rygg och från rygg till mage. Hon hade inte bråttom direkt, dock har hon inte haft något vidare intresse heller, och hon verkar heller inte ha intresse för att försöka krypa, hon kan åla lite bakåt men blir mest förbannad över att ligga på mage på golvet, kan hända att hon hoppar över krypstadiet, vem vet.

 

Klappa händerna har hon nyss lärt sig, hur gulligt som helst. Hon förstår när jag säger "klappa händerna" eller så härmar hon när andra klappar. Dansar gör hon också till musik, gungar upp och ner, och speciellt till pappas rocklåtar, det är lite mer sväng i dom tror jag haha. Fast detta är bara på Linnéas villkor, ibland är det full fart med både händer och dans, och ibland vill hon inte visa något alls.

 

Hon äter mer riktig mat. Dricker endast vällning/ersättning två gånger per dygn. Det vill säga på morgonen innan hon somnar om igen, och innan hon ska sova för natten. Nu bjuder vi henne på allt (utom socker och annat som är dåligt för magen såklart) men hon äter. Hon hade en liten matvägran där ett tag, men jag har varit tålmodig och fick dessutom plocka bort fikamålet, annars höll hon sig mätt när det var dags för lunch och middag, men jag kan inte påstå att hon är en storätare. Hon är fortfarande rätt kräsen och skeptisk till nya rätter.

 

En ny tand har börjat titta fram, i övre käken. Och borstar tänderna gör vi varje dag, utan problem, Linnéa verkar bara tycka att det är roligt. Hon har dessutom varit på sitt allra första tandläkarbesök. Då fick man sitta i väntrummet i soffan, med skoskydd och allt, precis som de vuxna. Och artig var hon också när hon hälsade på de andra patienterna som väntade i rummet.

 

Sovningen är densamma, hon sover mycket men kan ha svårt att somna i sin säng ibland. Oftast somnar hon där men vaknar efter en timma, då slutar det med att hon ligger i vår säng med mig bredvid. En kväll då brast det faktiskt för mig. Migränen hade varit på besök hela dagen, och Linnéa skulle INTE sova, hon låg och skrek och var förbannad i vår säng. Jag vet inte hur länge hon höll på men tillslut skrek jag till ungen att hon skulle sova någon gång, tror ni det hjälpte? Jag fick gå ut ur rummet, ut ur huset och andas. Jag pallade inte mer, och huvudet trodde jag skulle sprängas. Just under denna stund kom Martin hem, jag skickade in honom och for upp till hästarna, för jag behövde en break. Oftast är jag tålmodig, men då rann bägaren över, jag orkade verkligen inte med Linnéa och även fast jag vet att det inte är hennes fel så kände jag för att fly en stund =/

 

Annars är dagarna underbara med lilla fröken hon är för det mesta glad och nöjd. Vi leker tagare (som hon nyss börjat fatta) och kurragömma. Roligast är när Linnéa letar efter mig och där jag  hoppar fram och säger buuuu. Då skrattar hon sådär högt och busigt så jag blir alldeles varm. Vardagen är så mysig, vi busar, leker och myser, finns inget bättre än det <3