Idag har vi varit i Birsta jag och Linnéa med mormor, gammelmormor och respektive. Sedan fortsatte vi mot min syster för att titta på hennes nya lägenhet. Linnéa har varit på bra humör hela dagen, dock har hon inte sovit någonting. Det blir ju lite så, när rutiner bryts. Så jag försökte få henne att somna hos syster, men hon stördes mest av alla ljud så det blev inte mycket till sömn, sedan var hon lite gnällig och inte alls till freds. "Hon måste vara trött och less" tänkte jag, men allt eftersom tiden gick blev hon bara varmare och varmare, kinderna röda och hon blev allt mer loj. Jag började misstänka feber. Jag höll min dotter i famnen och smekte henne över huvudet samtidigt som jag vaggade. Älskade barn, jag fick så dåligt samvete, min finaste Linnéa.

 

På hemvägen somnade hon, men när det var halva biten kvar kom gråten och allt missnöje. Hon grät och grät, och jag kunde ju inget göra mer än att fortsätta köra hemåt. Vad det gör ont i en, när man är så hjälplös. Väl hemma tog vi tempen på en gång och ja, hon hade 39,6. Älskade hjärtat! Det blev välling, alvedon och sängen direkt. Nu sover hon, mitt lilla snöre och jag hoppas febern går ner för henne. Jag kan dock inte släppa det dåliga samvetet. Det är mitt fel att hon inte har sovit riktigt på hela dagen, och det är mitt fel att hon fick en jobbig kväll då vi inte var hemma. Min tappra dotter, hon är helt otroligt, vilken enorm kärlek jag känner till denna jänta. Mammas dyrbaraste skatt <3