Linnéa är mer aktiv nu, hon nästan springer i sin gåstol. River i saker så man får vara på sin vakt och pratar (skriker) hela dagarna. Vi har det väldigt roligt tillsammans hon och jag. Ibland är hon så roligt så jag inte kan hålla mig för skratt, och då skrattar hon för att jag skrattar, så då kan vi sitta där och skratta ilag, älskade unge. Kommunikationen ligger på en helt annan nivå nu. Senast idag blev hon faktiskt arg på mig för första gången. Hon satt i sin mat stol och pillade på pappas mobil (som är heliga stunden), dock skulle vi fara iväg så det blev inget mer mobilande för hennes del, och jisses vad arg vi blev, skrek och fäktades med händerna i mammas ansikte som protest, riktigt sådär förbannat. Haha då blev jag brydd, samtidigt är det ju lite kul ändå, det är ju bara ett tecken på att hon utvecklas.