Tänk, tänk om min dröm kunde få slå in. En stor dröm, den största, har slagit in och det är lilla Linnéa. Hon är det finaste jag någonsin kunnat få och det är så enormt mycket kärlek!

 

Det finns dock en till stor dröm och jag hoppas att denne ska slå in. Jag hoppas det blir som jag tänkt mig. Det skulle bli en stor besvikelse annars, men vad annat kan man göra än att försöka och hoppas. Skulle det bli så, att den drömmen slår in, oooh jisses, det vore.. wow.. toppen. Det är lite jobbigt att ha en sån stark dröm som man ska vänta på, och så kanske det inte ens blir som man tänkt sig? Jag vågar nog inte tro att det blir som jag vill, även om man har sådana stora förhoppningar. Usch.. denna ovisshet är skitjobbig. Alltså mentalt blir jag utmattad av sånt här, när man vill något så pass mycket och att tankarna cirkulerar kring detta dag som natt, jag blir en aning knäpp alltså och önskar att jag inte hade så pass mycket vilja. Den där glöden till det man drömmer om är så jäkla stark, och slår inte drömmen in, ja då jävlar blir det en jäkla tjock, svart, hemsk rök istället. Ja hur kan man orka vara sån? Och vad mer kan man önska? Ja, mycket vill ha mer, är det inte så? Fy tänker man kring allting så är man ju bortskämd, när de finns dom som inte ens har tak över huvudet. Jag måste ha någon bokstavskombination, ärligt ibland tror jag nästan det. Kan vi spola fram tiden och få detta överstökat? Snälla snälla låt det bli som jag tänk mig.