Vecka 39 (38+0)

Vecka 39 hälsade just på, wow. Jag minns när jag gick in i vecka 10 och tyckte DET var så otroligt, och nu har jag klivit in i vecka 39, helt sjukt, snart är jag mamma åt ett barn som jag kommer älska mest av allt på jorden. En ny person som ska leva i denna värld, som ska älska och älskas, som ska göra avtryck i andra människors liv och ha en påverkan av den värld vi lever i. Det kommer vara en person som är en blandning mellan mig och Martin, någon som aldrig skulle ha funnits utan oss, bara vi har kunnat skapa denna lilla varelse. Det är helt otroligt när man tänker så. Det är så mycket funderingar som snurrar i huvudet nu, vem är det som rör sig där inne i min mage? Är det en flicka eller pojke? Vem kommer denne vara lik? Hur kommer vår bebis att vara? Hur kommer den första tiden att vara? Hur kommer livet med denna lilla krabat se ut? Man är så nyfiken och nu är vi så nära.
 
 
 
Martin är otålig. Varje dag säger han "Kan du inte föda nu så bebisen kan komma någon gång" han brukar ha ett väldigt bra tålamod men nu säger han själv att han inte är så tålmodig längre. "Det kommer bli förjävla roligt när bebisen kommer" Sånt är så fint att höra, ja menar i början av graviditeten så var han mer som en karl brukar vara, inte lika upp i hejsan och sa "ja det kommer bli bra och roligt då" medans en annan har varit upp i hejsan hela tiden. Nu börjar det dock bli så verkligt och nära så även han spritter lite i tårna. Även mina fingrar kliar, jag tycker bebisen kan komma nu, jag har börjat känna efter i kroppen mer om det kan vara på G snart. Våra familjer är också otåliga, de vill att bebis ska komma nu på en gång, iaf min mamma, hon pratar bara om bebisen hela tiden, o andra sidan har hon gjort det ganska tidigt. Det ska bli underbart att efter förlossningen få komma hem och visa vår lilla älskling för våra familjer, jag längtar att få se deras blickar <3 Och undra vad Elmo kommer att säga, vår lilla luffs, världens snällaste hund, han kommer vakta den här bebisen på blodigt allvar han. 
 
Det är väl inte så mycket nytt egentligen att skriva om magen. Bebis donar på för fullt som vanligt, ibland hör jag hur det knäpper till där inne, om det är bebbens leder som hörs?. Och ibland känns det nästan som att bebisen river mig med naglarna. Det är ganska fränt att man kan känna liten så långt ner också, ja menar om ja lägger handen på "puppdynan" så känner jag tydliga rörelser, det är väl huvudet/händer som rör sig där nere. Tänk förr var det så häftigt och pirrigt när man kände och såg bebisens rörelser, och nu är det liksom en vardag, En förändring med kroppen är väl just att det är tyngre, och jag känner av foglossningen allt mer, så pass att det kan vara jobbigt att vända sig i sängen eller kliva upp ur soffan nu. Jag kan verkligen inte göra vad jag vill längre, kroppen hindrar mig och jag måste tänka på att vila. Jag har mer sammandragningar (vilket jag tar för givet), dom kommer vid aktiva stunder men även under kvällarna då jag bara ligger och vilar/ska sova. Sammandragningarna är inget som stör mig men dom känns något kraftigare. Bristningar är något jag klarat mig utan än så länge.
 
 





Kommentarer
Oslofru

Så underbart, så nära nu! :) Bristningar hade jag inte heller förän några runt magen som jag fick sista dagarna.. Så smörj in dig med olja varje dag! Bara ett tips ;)

Svar: Ja nu är det nära :) Ja jag har smörjt magen morgon och kväll månadsvis nu :) Hoppas det kan hjälpa till lite iaf!
mittangsull.blogg.se

2015-03-18 @ 12:26:30
URL: http://www.oslofru.com



Tove

Åh så himla spännande!? Nu är det min tur att hoppas på bebis varje gång jag klickar mig in här :)

Svar: Hih ja, nu är vi såå nära, herregud. Jag längtar tills jag får ha vårat barn i famnen och lukta och pussa på det mjuka lilla bebishuvudet <3 Du gosar väl massor med lilla Viggo förstår jag :)?
mittangsull.blogg.se

2015-03-18 @ 15:25:24
URL: http://larssontove.blogg.se




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?