Att bli mamma förändrar massor. I alla fall för mig. Jag ser mycket på ett annorlunda sätt nu mer, jag känner annorlunda och tänker annorlunda. Jag har blivit känsligare och mer beskyddande. Sedan jag fick min lilla flicka så är det jobbigare att se och läsa om barn som far illa. Jag såg nyss en film där en jänta står och skriker efter sin älskade nanny som lämnar henne i en dålig mors händer och tårarna bara rann på mig. Jag tänkte direkt på min fina Linnéa. Visst är det konstigt, att man går till sitt eget barn? Jag tror inte man kan förstå sådant på riktigt innan man själv blivit förälder. Det är som att man får något mer vid födseln, det är inte bara ett barn som föds, utan även någonting i sig själv. Något som alltid kommer finnas där och som bara en förälder kan identifiera sig med. Vem har inte hört " Vänta själv tills du får barn " ? Och så är det verkligen. Även om man kan tänka sig tanken så kan man aldrig vara så nära att förstå som när man har ett eget barn.