Fruktansvärt. Usch. Jag ryser när jag tänker på det. Drömde inatt att Fifan dog, fyfan känslan i den drömmen är obeskrivlig. Vi var på tävling, folk och hästar överallt, helt plötsligt blöder hon från magen (vet inte exakt hur det gick till) men snart har jag en död häst och ett brustet hjärta. Jag minns hur panik slagen jag var, brast i gråt varje gång jag träffade någon och berättade att min Fifa var död, ne jag skrek att Fifa var död. Och folks reaktioner, huh, de som visste hur speciell Fifa var för mig.

 

Någonstans i denna dröm så får jag för mig att det faktiskt är en dröm och att jag söker efter en lättnad, för hur skulle jag klara av att gå vidare och hålla på med hästar utan min Fifa? Det går ju bara inte. Så jag inbillar mig helt plötsligt i min dröm att det är en dröm, men när jag sedan får se min döda häst så kryper paniken fram igen och jag minns att jag tänker "fan det är sant, hon är död, min Fifa är borta för alltid" usch den där känslan var inte rolig. Att man kan känna och tänka så mycket i en dröm liksom? Jag kommer ihåg ur jag tänkte på hur mitt liv skulle se ut utan Fifa och att jag aldrig mer skulle få se den där speciella, tjuriga, full i fan, tokiga stoet.

 

När jag vaknar har jag känslan kvar i bröstet. Fyfan, måste springa upp till henne sedan och krama om. Otroligt vad man kan känna för ett djur ändå.