Mina tankar att leda unghäst

 Idag blev den en prommis med islandsdamerna i det vackra solskenet, uuunderbart. Kaera var på tårna och hade mycket att titta på, järnvägen var lite läskig men det tog inte lång stund innan vi var över. Jag tror det är smart att ta ut henne på lite promenader innan jag börjar ta henne som handhäst. Hon måste coola ner sig lite först :)
 
 
Jag tänkte skriva lite hur jag tänker om att leda unghäst o.s.v. Jag tänker inte säga hur man SKA göra, men jag kan berätta hur jag gör och tänker kring det. Jag har inte haft en sån här ung häst förut så egentligen har jag inte tidigare erfarenheter, den yngsta hitills ha varit fem och då har de själva haft lite erfarenhet i bagaget från förra ägaren. Kaera är ju helt grön så hon är ju min lilla testkanin kan man säga.
 
Först och främst ska Kaera veta vart jag står och går och hon ska hålla sig på det avstånd jag vill. Hon får gärna gå bredvid mig och ibland lite framför om jag tillåter eftersom hon behöver peppas och få bättre självförtroende. En häst som helst vill gå framför en hade jag hållit bakom mig. För mig är det viktigt att Kaera stannar så fort jag ber om det, det vill säga att jag är i position jämnsides hennes bog och för upp min hand som ett stopptecken samtidigt som jag ibland kan lägga till hooo. Det är då viktigt ATT hon stannar då och inte några steg efteråt.
 
Jag ser även till att ha henne vid min högra och vänstra sida lika mycket, jag lovar låter man de bara gå på högersidan så är det helt klart annat att ta hästen på sin vänstra sida helt plötsligt. När jag började lära Kaera att ledas hade jag henne på höger sida mer, när jag sedan skulle börja träna höger och vänster så hade hon svårt för att ens gå framåt när jag hade henne på vänster sidan. Idag går hon framåt och det är lika lätt på båda sidor, däremot är hon lättare att stanna vid högersidan, så detta bevisar bara att jag gått med henne mer på den sidan. Så gå med hästen på båda sidor lika mycket.
 
Om hästen är osäker på att gå framåt så står jag aldrig och drar i hästen. Oftast ställer jag mig i den drivande positionen, bakom hennes bog med längre grimskaft och ber henne gå framåt. Detta har funkat kanon eftersom det betyder framåt. Jag tror man många gånger glömmer bort detta och ställer sig framför hästen och kanske drar i grimskaftet, i längden tror jag inte på detta, lär man sig att stå i en drivande position och låter hästen gå fram först vinner man nog mycket mer på det, och speciellt när man ska börja lastträna hästen. Att stå framför och dra i hästen blir som en liten blockering kan jag tycka, men ibland kan det behövas i vissa situationer när inget annat går, men jag tror att i det långa loppet så vinner man mer på att träna i den drivande positionen. 
 
Hästen kommer då exempelvis ha lättare att gå in själv i finkan, ska vi annars stå mitt i det där lilla svarta hålet hästen själv ska in i blir det väl självklart att det är ännu läskigare att gå in, man måste komma ihåg att hästar har klaustrofobi. Även om unghästen är lättlastad från början och man smidigt leder in den i finkan själv, kan det komma senare att den blir svårlastad och då spelar det ingen roll hur mycket du drar i hästen, däremot säger jag inte att det är fel, det är väl det vanligaste man gör när man leder in hästen någonstans, men jag tror man vinner så mycket mer på att börja driva fram hästen själv i olika situationer. När man sedan ska upp på ryggen finns ingen som kan dra fram hästen över olika "läskiga hinder" som vattenpölar, sly, diken eller annat dylikt. Har man då redan från backen lärt hästen gå fram själv i drivande position blir det nog mycket enklare uppe från ryggen sedan eftersom det är samma sak.  Man använder kroppsspråket helt enkelt. Hästarna drar inte i varandra, varken när de vill få fram eller stanna någon. Så när jag kommer börja lastträna Kaera ska hon redan från början få gå in själv. Jag tror lite på den metoden.
 
Har jag sagt att hon ska gå på min vänstra sida och dessutom hålla sig på sidan och inte bakom mig så är det så. En unghäst kan ju lätt vingla lite på vägen så helt plötsligt hamnar den på andra sidan om mig eller bakom. Då är jag snabb genom att sträcka ut min hand på den sidan jag ska ha henne, som ett ledande tygeltag och sedan "fäktar" jag med min andra hand mot henne bakom min rygg, ungefär som att jag driver henne tillbaka åt sidan igen, och det här är jag supersnabb med, det ska ske på en gång hon hamnar i fel position och helst innan hon hamnat fel. Det här lär dom sig rätt snabbt och Kaera ör väldigt snabb att korrigera.
 
Jag vill inte att hon vänder huvudet ifrån mig för att titta på massa annat om det nu inte är något som skrämmer henne väldigt och hon måste få se vad som händer, det beror på situationen. Men att hon vill stå och se sig om och sträcker undan huvudet från mig det får hon inte göra "Ja men hon måste ju få se lite om sig" hon kan nog se en hel del ändå, men hon är ute med mig och det är mig hon ska ha koll på. Att låta en unghäst få så fria händer och titta på allt, DET tror jag man förlorar mycket på, då får man en okoncentrerad och tittig häst sen i ridningen, jag vill att hon ska ha full koll på mig när vi är tillsammans. Titta kan hon göra i hagen.
 
Skrämmande saker? Ja något som är ta för givet är ju såklart att man själv behåller lugnet. Jag vill ha mina axlar avslappnad neråt. Lagom långt grimskaft, inte för långt och inte för kort. Många gånger håller jag handen med grimskaftet i lagom höjd och visar vägen framåt, dit ska vi. Att spänna upp axlarna och kroppen, hålla hårt i grimskaftet och spärra upp ögonen själv på det hästen tycker är otäckt det tror jag inget på och absolut inte i det långa loppet. Jag vill bara oberörd och inte göra sådan stor sak av det. Är Kaera rädd för järnvägen som hon var idag då går jag inte fram och tillbaka över det för att träna utan jag tar det de gånger vi ska över, för gör jag rätt och visar mig så oberörd och lugn de första gångerna, då kommer de släppa till slut, men jag tror att vi människor många gånger är omedveten hur vi står och hur vi använder vår kropp, vi spänner den nog mer än vad vi tror.
 
Eftersom hon var så rädd för järnvägen så att hon stod som värsta gunghästen och flera meter mellan fram- och bakfötterna skakandes så ställde jag mig på järnvägen snett framför henne och visade lugnt med min hand vägen fram. På så vis stod jag över det läskiga och bad henne lugnt gå förbi mig. Jag har kunnat ställa mig i en mer drivande position men avgjorde att göra annat i den här situationen. Däremot stod jag inte framför henne med något tryck i grimskaftet, det hade bara fått henne att vägra ännu mer. Flyger hon åt sidan, hoppar till bakom mig eller ner i diket över något läskigt när vi går tittar ja inte ens på henne, jag går lugnt framåt, nästan lunkar och visar att det fanns inget att ens reagera över. Ska jag börja korrigera var jag har henne, korta grimskaftet och se vad hon blev rädd för, då har jag gjort en grej av det hela och gett hennes rädsla uppmärksamhet. Går man däremot på vägar som är väldigt trafikerade så har jag såklart lite mer koll på var jag har henne om hon nu skulle vara på tårna, men aningen stannar jag eller håller grimskaftet i lagom längd. Man måste ju ta säkerheten först, men regel nummer ett vid skrämmande situationer är att vara lugn och oberörd i både kropp och själ.
 
Jag gör ju inte allt jag står för korrekt, det är mycket enklare att tycka en sak än att handla därefter. Klart jag säkert går lite fel med min kropp ibland och är inte tillräckligt snabb alla gånger o.s.v. men det är den här tanken jag står och arbetar för. Nedan här har vi en film när Kaera var halt och jag ska promenera med henne. Jag är spänd och uppgiven och tänker inte klart. Jag gör en del småmissar men rättar mig sedan mer mot slutet. Det här är en rätt så ny "metod" jag börjat med och det är både ovant för muskelminnet samt i stressade och pressade situationer, jag har själv under alla år varit den som dragit fram hästen, reagerat när det blivit rädd o.s.v. allt sånt som jag jobbar emot idag. Det jag först gör i filmen är att försöka dra henne fram, sedan släpper jag trycket i grimman några gånger utan att jag fått resultat vilket inte heller är rätt, man ska ge efter när man får resultat aldrig annars, jag kommer sedan på mig själv och ställer mig vid hennes sida och då går hon fram på en gång. Jag har kunnat ställt mig längre bak i en mer drivande position men här gick hon så fort jag backade bak vid hennes sida.
 





Kommentarer
Jennifer

Men jag har ju alltid haft höbalarna där sedan jag började ha hästarna hemma. Men tydligen är den tiden förbi så länge jag har en röd herre i hagen! ;)

Haha mineralbaljan har Chanel tippat ut efter någon timme ända sedan jag började med dom. Så jag har också funderat på att skaffa ett gammalt däck.

Som du skrev, UNGHÄSTAR & HYSS! Men vad dom får oss att skratta och le, även om det samtidigt innebär lite extra arbete för oss för att dom inte ska kunna fortsätta med dom hyss dom kommit på!! ;)

Svar: Jaha! Haha ja då har du gjort det bra som kunnat ha balarna där så länge :D Vet du ja vågar inte ha nå ätbart nära tråden utanför hagen. Inget stoppar dom ^^ O Fifa är bland de mesta smarta hästar ja träffat, henne lurar ja inte ^^ Hon smet ju ofta in till höbalen förr, men med tiden har man fått ändrat o idag smiter hon faktiskt inte in dit :P
mittangsull.blogg.se

2014-01-19 @ 14:37:15



Anonym

Jag måste träna både ridhäst å handhäst. Försökte ta med sollilja som handhäst men kom till e14 där fick jag hoppa av å gå hem haha

Svar: Haha ja det är inte bara att hoppa upp och ta med dom som handhäst på en gång ^^ Så mycket andra steg man måste göra först ^^ Vad var det som gick tokigt då?
mittangsull.blogg.se

2014-01-19 @ 16:52:33



Anonym

Okej hon var snäll förutom att hon bet bjartur flera gånger.. Nja jag trodde faktiskt de skulle gå som det gick men man må.testa för att se vad problemen är och vad man ska fokusera på.. måste träna bjartur mera

2014-01-20 @ 09:28:35




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?