Gårdagen var jobbig..
Känslan när man inte har känt den lille på hela dagen, och ger inget gensvar när man puttar och buffar, usch. Jag var bra orolig och nere igår. Jag tänkte: nu är det kört, det var 26 förhoppningsfulla och lyckliga veckor det och här tar det slut. Googla som en nojig höna och försökte finna andra som varit med om samma sak utan några problem. Men läser man på 1177 och alla dessa sidor ska man kontakta förlossningen om fosterrörelser har minskat. Ne men kul att läsa och vi som har 10 mil till närmsta sjukhus.
Jag gjorde verkligen allt i min makt att få igång den lille och efter en stund kände ja små små rörelser. Men med tanke på vad det är för en vilde Jag har där inne kändes det alldeles för lugnt för att det skulle vara normalt. Usch vilken jobbig känsla!
Sent, sent på kvällen började den lille komma igång och jag ville känna varenda rörelse med händerna Jag bara kunde! Jag somnade inte förrän sent för jag var så vaksam. Sedan dess har jag känt bebben och det börjar kännas mer normalt. Puuh. Den lyckan <3
Kommentarer
Tove
SKÖNT att bebisen har givit sig tillkänna mer normalt igen! Vet hur den där oron gnager sönder en. Och ju mer man börjar tänka, desto värre blir det. Nu får den allt sköta sig i fortsättningen!! :)
Svar:
mittangsull.blogg.se
Tove
Ja men gör det, så får du i alla fall prata med ett proffs som nog kan råda dig till vad du ska göra! Jag tror också bebisen mår bra men den där oron är verkligen jobbig och svår att skaka av sig :/
Svar:
mittangsull.blogg.se
Tove
Exakt! :) De ändrar ju dessutom rörelsemönster och dygnsrytm lite då och då ett tag till! Ja men klart man blir orolig när det gäller ens lilla bebis också :)
Svar:
mittangsull.blogg.se
Linda
