Farbor B då?

Jag har varit lite tyst om Bitter i sommar, men faktum är att det har varit massor kring honom i år. Tyvärr har han inte mått så bra och fortfarande är han inte riktigt helt kry. För någon månad sedan blev han väldigt halt och det kom fram mer och mer. Han har varit lite ofräsch till och från genom åren men som alltid gått tillbaka av sig själv. Jag har för två år sedan tagit han till veterinären där man konstatera att hans ridkarriär var slut, han fick bli pensionär och så länge han inte hade ont av att gå i hagen så var det inga problem att ha han kvar. Nu blev han som sagt halt igen och det gick inte till sig riktigt, för nu var han till och med ganska halt i skritten vilket han inte varit förut. Jag började fundera om detta var slutspurten för min svarta prins och det gjorde så ont att ens tänka tanken, jag är inte redo att släppa den hästen, men jag kan heller inte låta honom lida. I alla fall kontaktade jag veterinär och bokade tid som tyvärr låg en bit bort då de hade fullt upp, men jag tar inte mina djur till någon annan, aldrig i livet, de ska ha den bästa, så det var bara att stå ut och vänta.
 
Frambenens skenben var lite tjocka, precis som för två år sedan, så jag misstänkte sticksår som blivit inflamerat. Så jag tog en hundtrimmer, trimmade bort päls och gjorde ett blötomslag på båda benen med sprit. Och tro på fan, hästen blev bättre. Så jag hann avboka tiden för veterinär och så avvaktade jag ett tag till, och Bitter blev bara bättre och bättre. Vadå en överlycklig matte?
 
Så kom nästa smäll. Han började magra ur. Det första man tänkte på var mask men vilket vi fick utesluta då han är avmaskad. Insekter? Nja han har ju stått inne på dagarna och kommit ut på kvällarna. Ringde veterinären IGEN och rådfrågade, för jag funderade om det kunde vara tänderna. Jag fick höra både det ena och det andra som jag inte riktigt tror matchade min häst, det var prat om tumörer och allt. Jag skulle i alla fall avvakta (vilket jag egentligen har gjort) och börja stödfodra (Vilket jag gjorde ett tag men kanske inte i den mängd o tid han behövde). Så nu ger jag han lucern, sojamjöl, havre och krossat korn. Jag hoppas hoppas att han går upp i vikt för han ser inte rolig ut, alls :( Och jag funderar fortfarande om det kanske ändå är slutspurten för honom, men jag vill inte ens tänka tanken, jag vill verkligen inte, jag älskar den där fula hästen så otroligt mycket, jag har haft honom längst så jag kan inte tänka mig en hage utan en Bitter. Dock kanske jag får börja inse, för jag tycker han är ofräsch i gången oftare nu mer. Jag gör allt vad jag kan för den här hästen, men jag kanske inte kan göra så mycket mer :´( Det är bara att vänta och se vart detta tar oss..
 
 
 
 
 
 
 





Kommentarer
Anonym

Fula, bitten är den finaste och ståtligaste i hagen :-) En riktigt Springare! Ja han ser inge vidare ut nu :,( Usch förstår hur hemsk du måste tycka det känns.. vet ju hur förkrossad jag blev av svala :-/ Men du verkar tänka klokt iaf men vi hoppas han blir bättre! Håller tummarna för gammgubben..

Svar: Ja det är jobbigt när djuren blir dålig, man väntar sig liksom aldrig det, det ingår liksom inte i ens plan :(
mittangsull.blogg.se

2014-08-07 @ 10:24:19



Titti

Trist han ska vara dålig :( Tyvärr brukar de ju ha en förmåga att falla ur när de blir gamla....

2014-08-09 @ 09:08:05
URL: http://livetpavischan.blogg.se




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?