Bloggen är till många fördelar måste jag säga. För det första så är det ju så oerhört roligt att skriva och uppdatera om sina små hästar som man sedan kan gå tillbaka och se. Ja menar hur roligt är det inte om fem år att kolla bakåt?
Sedan "lär man känna" så mycket trevligt folk, och otrevligt, men det hör inte hit. Jag har fått "mailkompisar" på flera håll där man har en djupare och privatare kontakt, det är ju verkligen kanonroligt! Jag har även träffat folk i verkligheten via bloggen och hoppas på att få träffa flera.
Mycket hjälp, råd och stöd. Otroligt mycket. Både när det kommer till råd vid hälsa när någon häst är sjuk eller skadad eller vid vardagliga saker. Mycket stöd vid jobbiga situationer. Ibland har jag fått mer hjälp här än vad jag fått av veterinärerna. Jag har till och med köpt mig en sadel av rådan hos en trogen god bloggläsare och jag är så oerhört tacksam för jag tror inte jag har hittat eller köpt den sadeln annars som jag är så otroligt nöjd med. Man lär sig mycket av varandra!
Jag tycker bloggen är en plats som ett slags "andrahem" här har jag ju mängder av underbara människor att vända mig till och surra med. Så jag tackar och bockar åt er som varit så trogna, hjälpsamma och trevliga. Även om jag fortfarande lurar på lösen faktiskt, för det finns även en del anledningar för det också samtidigt som det har ramlat in fler läsare i bloggen på senaste tiden, men det är ändå inte prio ett med min blogg.
I allafall, tack hörrni :)
Ett sånt där naturligt oplanerat personligt kort som jag vanligtvis inte vill dela med mig (för nu viker jag ut en familjemedlem också oj oj) Jag brukar annars le och inte se sådär sur ut men det är en av mina sidor det också ;)
Tack!
