Hur kan man leva utan hästar? Det är mycket folk runtomkring mig som vet att jag verkligen brinner för hästarna men de kan nog inte riktigt förstå varför. Jag kan inte leva utan dom, de är min luft, min näring jag kan inte vara hel utan hästarna. Jag har inget annat i tankarna helt ärlig, dom finns i mitt huvud tjugofyra timmar om dygnet. De finns där när jag vaknar till att jag lägger mig, de fyller så mycket glädje och kärlek inom mig, det är obeskrivligt men så helt fantastiskt. Hästarna för mig är ingen hobby, det är en livsstil. Jag har VALT hästarna, jag har valt mitt liv bland dom, det är där jag hör hemma.

 

Jag kan bara sitta i hagen och stirra ut över de fina djuren. DET ger mig ro och det ger mig glädje. Jag är lycklig med de här djurbenta varelserna, men jag har även varit otroligt olycklig. Jag kan bara inte glömma smärtan när Tibra "togs" ifrån mig, jag tänker på henne än och jag saknar henne än så det gör ont, ingen kan ersätta den hästen eller de stunder vi hade tillsammans. Det är väl något speciellt.. med den första hästen, med barndomen. Vad ett barn upplever kan ingen vuxen nå, det är något visst att vara barn och uppleva.

 

Jag kommer aldrig glömma första gången jag ramlade av en häst, det var ett litet russ. Inte var det någon allvarlig avramling men jag minns att jag ställde mig upp, hoppade upp och ner och skrek i glädje: Jag har ramlat av för första gången! Det är nått visst med hästar.

 

Känslan uppe på hästryggen är något man måste uppleva. Allt runtom är ovesäntligt, så länge de är ni, du och hästen och den där stunden. Min absolut rikaste och mest upplevda häst-tid är faktiskt med Tibra, jag var fjorton år gammal och la ner hela min själ på det stoet, all min kärlek och tid gick åt henne och jag kan lova vad mycket jag fick tillbaka. Det finns en låt som får mig att minnas Tibra, att minnas känslan, lukten och omgivningen, den går att lyssna på här. Mina ögon blir fuktiga, mina hår reser och hjärtat slår lite speciellt när jag hör den låten, jag kommer tillbaka till min barndom, jag kommer tillbaka till min Tibra, det är där jag kan finna henne, det är den lilla bit kvar i världen jag kan gå tillbaka dit. Alltid ska jag minnas. Nu har jag Fifa, och min gamle Bitter, de är i mitt liv nu och Fifa är den som ska ge mig nya minnen, nya äventyr och nya upplevelser att minnas, vår resa har bara börjat.