Sv; HAHA nepp.. Hon tittade bara.. Jag frågade till och med ''Ska du inte känna hur den ligger eller nått?'' Hon svarade bara nej den är bra, det vet jag... lol

Riktigt dålig! Men hon sa att jag fick byta inom 3 månader så det tänker jag göra! :P

Video kommer upp på bloggen nu.. Dock ingen bra.. Mormor var ingen filmexpert.. Därför är det en chans att det inte blidde nå bilder heller..

Sv: Hon har en helt fantastisk stam! Om du vill googla lite så är hon e: Hip Hop 1045 och ue: Lancier 987

Hon har helt fantastisk stam på både sin mammas och pappas sida, främst i hoppning men lite dressyr på mammans sida. Att hon är duktig i hoppning är verkligen medfött :) Jag och Melroose satsar liksom på inget direkt, hon är min bästa vän och vi vill ha kul! Men dressyr har alltid legat varmast om hjärtat, men gillar hoppning också! Det roligaste av allt är definitivt hoppa i terrängen och det håller Melroose med om :D



Förresten tack! Det är kämpigt ibland tycker jag faktiskt synd om mig själv.. Alltså, vad har du då?

sv: Han är underbar! Vann gjorde vi då inte men vi var godkända igenom så vi vilket kan jämföras med att nolla på en hopptävling typ... Det klassas som medelsvår:)

Ska till mamma i veckan så kan ju se om hon har överblivet tyg som passar :)

Det ska bli en utmaning men har bestämt mig för att jag ska göra/lära mig vissa saker inom kreativiteten i år.



Jo det är ju det, jag är inte härifrån så bara det gör stor del i det. Hade 2 vänner men den ena flyttade ganska långt bort & hör aldrig av sig & den andra ljög & var jämt egocentrisk så sa upp kontakten med henne för det funkade inte med henne då hon bara brydde sig om sig själv tyvärr :(

Sen har jag försökt föreslå fika med några stycken men de skyller på än det ena än det andra. Har varit med om ganska mk otrevligt innan jag träffade Martin så har ganska svårt att lite på folk. Så därför blir det att jag är mk själv när folk aldrig kan :/

Sv: Ska jag vara ärlig så vet jag faktiskt inte hur hög hon är... Hon kanske är ännu lägre? haha, jag har ingen koll på det.. Men hon är väldigt tunn så hon känns väldigt liten att rida iallafall :) Åhh, hästar med silver är så himmla fina! I sommras var hon iallafall hel svart, minns att dom beskrev henne som svart/vit när hon importerades. Men nu är hon definitivt brun. Men jag tror att hon kommer att bli lite mörkare, men inte riktigt svart ;)

Sv: Haha, Ingen fara, det är svårt att förstå när man inte har sett hästen ju :)



Saga har kastat av nästa alla ryttare hon haft på ryggen innan jag kom. Nu är hon förvisso lugnare men en otroligt speciell häst. Dock hon så mjuk i munnen men tuff i huvudet. Jag ser bara inte anledning att vi ska tölta runt och Saga är jättestressad, förstår inte, spänner sig och bygger fel muskler. När jag fick tipset om att börja med stångbettet och sedan gå tillbaka på vanligt tränsbett provade jag. Nu töltar hon fint, tar stöd i bettet och trivs = jag känner mig säker och det blir en positiv upplevelse. Sedan rider vi ju självklart inte bara på stångbett. Ett stångbett är som ett vanligt tredelat tills man tar så att kedjan spänns. Alltså, handlar det inte om att jag sätter på ett bett för att straffa Saga, verkligen inte. Utan att hon trivs i det och bygger rätt muskler. Många ryttare rider på halvstång, men det vägrar jag att göra då jag tycker det bettet är helt fel uppbyggt och ger dåliga signaler. Sedan är ett bett inte starkare än handen som håller i tyglarna.



Well, man kan ju sammanfatta det som att bett är en känslig fråga med mycket åsikter. Jag anser mig göra det som är bäst för Saga då jag känner henne bäst och att det fungerar. Jag vet alla kloka människor runt omkring mig som har sett Saga står bakom mig i frågan, vilket är viktigt för mig. Viktigt att nämna är att jag byter bett ofta.



Kanske dålig förklaring, men blir du lite klokare? Annars får du fråga på ;) Och om du har vägarna förbi Skåne måste du ju bara kika in :D , kram

sv.

Haha ja, men när man bloggat en tid så är de liksom svårt o sluta.



Där skiljer jag mig ifrån dig, men kanske jag borde bli mer som du. :)

liksom "jag tar fan ingen skit".



När jag bloggar så tänker jag mycket hur ska jag skriva, detta får jag INTE skriva.



Ett exempel

jag misstänkte för några dagar sedan att Raski var halt.

så därför beslöt jag mig för att inte gå ut med de på bloggen, på facebook eller något.

utan folk får undra varför jag inte rider de är bara så.

för att jag är rädd för vad folk ska säga, skriva o tycka.

Men egentligen varför ska jag bli rädd, en häst kan gå o bli halt de är så det är.



Men nu kollade vi henne eller jag sprang + att tre personer tittade på Raski samtidigt.

två stallkompisar + min stallägare, alla tre har unghästvana då de ridit in sina hästar, de har sett halta hästar, de har utrett hästar på klinik, fått tagit bort hästar m.m. genom åren de har lärt sig lite.. sen är de inte veterinärer, men de kan se om något är galet så jag bör åka.



Ingen hälta fanns i alla fall. :)

Troligtvis såg jag något litet en dag p.g.a att de satt en sten i skon.

och dagen efter så kolla vi, men nej ingen hälta.

så kanske var de stenen som spökade att aj de gör ont när den satt där.

men såklart målar man fan på väggen.

Sv: Exakt, äntligen någon som säger det :)



Haha, du anar inte så mycket känslor det väcker hos andra att jag har ridit med islandsstång typ 6 gånger, ;)