Att bli fotograferad

Är det roligaste jag vet, till häst. Inte annars. Jag älskar att ha foton på mina djur och speciellt under aktiviteter, som i ridningen, det är ju så roligt att se utvecklingen och ha kvar som minnen. MEN (och detta är ingen slump)  Jag kan inte koncentrera mig på ridningen till 100 % när någon fotar mig, det är helt sant. Jag försöker så gott det går att lägga all focus och energi på hästen men det är nog mitt undermedvetna som spökar till det ändå. Det går bara inte och jag får aldrig hästen att gå sådär riktigt bra framför en kamera som utan, det ser verkligen hejsan svejsan ut och jag ger upp ganska snabbt då allt bara blir en pinsam och jobbig situation. Varför skall det vara så svårt att släppa tanken på att man blir fotograferad och bara rida istället?
 
När jag rider, jag menar verkligen RIDER då hör inte jag omgivningen, jag är helt inne i mig och min häst, det är likadant om jag ska plugga, inte ett ljud vill jag höra annars kan jag bara inte koncentrera mig, jag är en sån som inte för bli störd, däremot när en tränare ger mig instruktioner blir det annat.
 
Fifa verkar ju inte heller kunna släppa allt och fokusera enbart på ridningen, står någon still på backen vill hon gärna dra sig dit och prata, DÅ är hon inte lätt att rida, man får mest jobba med att hålla henne på det spår man tänkt sig, sedan blir drivet en aning dåååligt, så då sitter man där okoncentrerad, drar hästen i ett håll och driver på så svetten rinnter, haha ne men typ. Hur sjutton ska det då gå på tävling om vi är så här?? 
 
  Tur att Fifa annars är en riktig linslus