Jag läser, analyserar, diskuterar och spekulerar. Något jag lärt mig otroligt mycket av är att titta titta titta. Våga titta och våga tycka och tänka. Det ÄR så man lär sig väldigt mycket. Det är inte alls fel att komma med åsikter och våga fundera, det behöver inte betyda att man kritiserar någon. Om ingen skulle våga tycka och tänka vart skulle då utvecklingen ta vägen? Det är inte fult att våga ifrågasätta och fundera i andra banor, även om det ibland verkar vara det fulaste man kan göra - kom inte här och tro viktigpetter. När jag ser en häst tittar jag på allt, även i hagen, den behöver inte ridas. Jag tittar hur den rör sig, hur benföringen är, påskjutet, bärigheten, stel? Lös? O.s.v man är väl världens nörd men av detta har jag börjat lära mig att se sånt jag inte såg eller tänkte på förr. När man läser en text, någon form av en artikel, spekulera och fundera även där, försök se det från olika vägar om det går, var öppen och fri i dina tankar. Man får ändra åsikter, oftast gör man det med lite mer erfarenhet i bagaget, något jag tycker och tänker nu kanske jag inte gör om ett år? Det är inte alls fel att   ändra sin tanke, kan man göra det är man en väldigt öppen person som är på rätt spår.

 

 

Min häst har lärt mig mycket även om hon var/är en grön ung dam. När jag rider så försöker jag känna alla henens rörelser och det allmänna i kroppen. Man skall även våga analysera här, hur känns hon? Vad händer om jag gör så? Varför gör hon så? Hur lyckades jag med det? Vad känns logiskt? Det är svårt, det är inte alls lätt att börja analysera och fundera i det lilla i ridningen, men man är på god väg när man ens börjat försöka. Jag tror dock att man inte skall överanalysera, (som jag hade väldigt lätt att göra under Fifas konvalecens) då kan det gå åt andra hållet istället, ta det med måtta, men våga känn, sitt inte bara där och rid utan känn och fundera, våga prova, du förstör inte hästen för det. Man får göra fel, det är av felen vi lär oss det som är rätt.

 

 

Lina Törnqvist. Hon är den som har lärt mig mest, hon är verkligen.. bäst? Ja hon är bäst, för mig i alla fall. Det är en person jag verkligen ser upp till för hon har storbegåvning när det gäller hästar och det är hon som även har lärt mig att våga känna, analysera och prova. Jag har haft andra fina vänner som hjälpt mig förr med hästarna, jag har absolut att tacka dom också, men Lina tog mig på en ny nivå, hon har ändrat hela min inställning och tankesätt kring hästar och ridning, även den mentala biten. Hon är faktiskt den ända som har kunnat överföra ridningens känsla. Jag har verkligen henne att tacka mycket för, en fantastisk människa som jag är bergsäker kommer gå långt inom hästkarriären, jag tror verkligen på henne. Inte bara det att hon är en superduktig tränare, hon har även blivit en väldigt god vän. Det är så viktigt att man har en bra relation till den man tränar för, jag kan nog inte få en bättre relation som jag faktiskt har till Lina, jag tror inte någon annan tränare kommer nå in på mig så pass starkt som hon faktiskt gjort. För mig krävs det en trygghet, en tillit och glädje, allt det har jag till Lina. Lina Lina Lina haha det var ett väldans tjat om den där Lina i bloggen ^^ Vad brukar de säga här hemma? Min andra sambo? Jag och Lina delar ett sådant pass starkt gemensamt intresse, vi lever verkligen för hästarna och verkar vilja och känna samma sak. Hur kan jag inte nämna en idol, en förebild för mycket?

 

 

Hua jag kan då inte mycket även om jag har lärt mig oootrooligt mycket den senaste tiden, men man har så mycket kvar och som sagt - man blir aldrig aldrig full lärd. Ibland vet jag inte ens vad jag gör där uppe på hästryggen, kanske är det självkänslan som tryter de gångerna, men i ridningen skall man möta utmaningar, hinder, frågetecken och svåra stunder, lika mycket som man skall möta aha-upplevelser, framgångar och lycka!