Vad är det första du tänker på?

När du hör ordet islandshäst?

Jag får fram en vacker vinterdag. En lurvig islandshäst tillsammans med sin ryttare kommer töltandes på en trång mysig väg. Allt pulversnö yr vilt omkring dom. Den tjocka busiga mannen dansar i takt med benen. Halsen är alldeles lockig av svett och ur näsan ryker ett kraftigt moln av de friska andetagen. Man kan enbart se en strålande glädje från ekipaget och hur tillvaron är alldeles underbar. Allt lyfts upp av glädje och härlig natur i en häftig fart av tölt, klapper klapper. De stannar på ett vackert ställe där hästen får sin lilla vila och ryttaren sin varma choklad tillsammans med något gott fikabröd. Naturen ger allt vad den har och man bara njuter. Hästen frustar och kliar sig av allt svett som det finns gott om, med halvslutna ögon står även den och njuter.

 

Eller så ser jag:

Hösten är här, med alla glada färger och den friska vinden som omfamnar oss. Våran kraftiga lilla häst börjar sätta päls och ser ut som en liten luddig boll. Vi tar oss fram överallt, över stockar och stenar. En fartfylld galopp uppöver skogsgläntan där höstlöven prasslar under oss. Hästens öron är riktade framåt med nyfikenhet samtidigt som den ibland tar tiden att lyssna på sin ryttare. Det är skönt att rida i både tunna vantar och mysig tjocktröja. Lukten av svamp i skogen får en att vilja stanna och bara finna sig i naturen. Hästen vill däremot framåt, den där galoppen väckte honom till liv. Framåt blir det och vi fortsätter framåt i friskt tempo, man hör hästen andetag vid varje steg, man känner varje muskel som arbetar och hur den tjocka manen värmer ens händer. Vi slingrar oss in på en ny stig och tar oss ett hopp över en nedfallen stock. Töltar på de lite halvhårda vägarna men det klapprar så underbart, hästen verkar bli ännu piggare av ljudet men ändå på ett kontrollerat sätt. En kraftig vind blåser ner en soptunna men min helt orädda häst fortsätter bara framåt utan reaktion. Inte heller de fåglar som plötsligt flyger upp från ingenstans tar hästens intresse, det är så härligt att bara vara!





Haha åååh jag vill rida! Hösten och vintern är lite mer islandshäst för mig. När de börjar sätta sin enorma päls och när kylan blir ett välkommande. De större hästarna rids oftare i ridhuset medan våra små kraftpaket tar sig fram över allt utan problem trots den tjocka snön och stormiga dagarna. Det är så mycket natur i islandshästen och det älskar jag. Gud jag får så mycket barndomsminnen!

Bilderna är tagen från fina UllisHon tar sådana vackra bilder med enorma känslor i! Älskar hennes kort!

Linda






Kommentarer
Jenny

Verkligen fina bilder!

Själv tänker jag på flygande manar och höga frambenslyft när det bär av i tölt på en grusväg :)

2011-07-30 @ 13:14:53
URL: http://islandstokan.bloggplatsen.se




Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?