Jag ger upp- det är kört
Jag var så fruktansvärt arg, arg på sambon, arg på Fifa, arg på hela världen. Jag vet att det är kört nu, jag vet att det är slut.
Med tårar i ögonen gick jag sakta hemmåt, utan hopp och utan glädje. Min magkänsla är så stark, Fifa kommer aldrig bli riktigt bra igen och den tanken gör så extremt ont i mig, jag klarar inte av det här, jag håller på att gå under..
Linda
Jag vet inte vad jag ska skriva.
Inga ord i världen kan ju uppmuntra i detta fall. :(
Blir ledsen själv när jag läser detta.
Önskar jag kunde skriva att de kommer bli bra, men de kan jag ju inte för de kanske inte stämmer.
Samtidigt som de faktiskt kan stämma.
Jag hoppas för din skull Linda att det vänder åt rätt håll.
Och att de gör det snart.
Stor bamse kram!
massor massor med jättekramar! Det kan gå, vill man det bara nog mycket går det. Massa goda tankar. Igårkväll var jag supersjuk, sedan tänkte jag "jag vill jag vill jag vill" och jag blev bättre.
En kvinna blev botad från cancer då hon gick i någon sånggrupp där de sjöng bort de sjuka.
Mirakel kan ske, ge inte upp hoppet snälla snälla Linda!
Ta de nu lugnt Linda!!
du får ju ge behandlingarna en chans, hon var ju bra i ena höften, så varför skulle hon inte bli bättre i andra? :)
Odinns prognos var ju väldigt dålig, och han är ju inte bra en, men bättre :)
Men detta skulle ta tid sa min veterinär , skador i höft kan vara komplecerat så man måste ge de tid !!
Att hon är stel å konstig är ju inte konstigt tycker jag eftersom hon inte gått pÅ länge nu.
Du får inte ge upp hoppet!!
Du ska hoppas å tro att detta blir bra!!
Kramar!!
Jag vet att ibland så bara känner man på sig att saker aldrig kommer att ordna sig, jag tvekar inte på det, men du skall inte ge upp. Jag vill verkligen skicka en massa styrkekramar och gnistor av hopp till er, saker har alltid sina bra och dåliga sidor! Även de gråaste molnen har sin silverkant. :)
Det kommer att bli bättre Linda!!! Kramar!!
ge inte upp, det kommer bli bättre!
Kram
Ge inte upp. Det tar tid! Min isis har vilat i snart 1 år. Och jag märke ingen som helst skillnad på henne förrän efter ca 7 månader. Då kunde man ana att det började gå åt rätt håll. Det viktigaste är att man ger dem tid. Men jag vet också hur frustrerande och jobbigt det är att hela tiden dras mellan hopp och förtvivlan. Man vill bara ha ett svar NU! Jag vet att det är svårt men din pålle blir inte gladare för att du är ledsen och bekymrad. & som någon skrev tidigare så är det ju inte så konstigt om hon är stel och tvär, som inte blivit riden på så länge! Tänk om du vore henne, hur skulle du kännas efter en längre tid av vila och skada? Ni kommer fixa det, ge inte upp! Stor Kram
Vet precis hur det känns..,fortsätt att kämpa fast allt känns förjävligt! =)
Ge inte upp!!
Vet inte alls vad jag ska skriva men skickar en stor kram iallafall.