Napp
Det finns många blandade åsikter ang napp/snutte och tumme. För min del är jag bara glad om Linnéa har något att "ty" sig till, att gosa ner sig med. Är hon snuttig eller lite kinkig ja men då finns ytterligare ett alternativ, då kan den där nappen trösta och lugna när kanske något annat inte duger. Att man sedan ska försöka vänja bort nappen när hon är lite äldre ser inte jag som något problem och det får man ta den dagen.
Hon har precis börjat tagit nappen mer och mer. Från början spottade hon ut den, rynkade näsan och kunde kvälja. Hon tog den bara korta stunder på vagnpromenader förut, och då var man tvungen att röra vagnen samtidigt som man stoppade nappen i munnen och höll den där lite försiktigt med handen nära kinden. Så det var lite trixigt, men som sagt nu tar hon den och till och med ber om den. Det ser så mysigt ut när hon snuttar, man vill själv nästan bli barn igen, ligga i en gosig vagn ombäddad och snutta.
Dessutom ser jag att hon hellre suger på napp än tumme. När jag var liten sög jag på tummen och den sög jag på väldigt, väldigt länge, nästan onormalt länge. Jag hade jätte svårt att sluta och det klart, tummen fanns ju där hela tiden och frestade mig. En napp kan man ju ändå plocka bort. Dessutom blev min tumme ful efter sugandet.
Sötast i världen <3
Kommentarer
Tove
Håller med dig, hellre napp än tumme! VIggo tog nappen i början men nu vägrar han verkligen. Försöker öva lite varje dag för det vore ju smidigt i vissa situationer om han ville ta den. Men icke, den är tydligen superäcklig nu för tiden. Så skönt att Linnéa vill ha den ju! :)
Svar:
mittangsull.blogg.se
Agnetha
Klokt, för så resonera vi också- och det har gått JÄTTEbra! Inga tummar. och båda har slutat helt komplikationsfritt, Li sen hon var tre och Lu slutade själv innan han ens fyllt ett.
Svar:
mittangsull.blogg.se
Linda
