Går bättre och bättre
Det går riktigt bra med hästarna och jag är motiverad till tusen. Jag tror att unghästkursen bidrar mycket till min motivation. Både att få träna och utvecklas men samtidigt få träffa folk och surra av sig lite. Lina är ju så sjukt duktig. Jag klickar verkligen med henne, hon har allt vad det gäller att vara en bra tränare. Jag tycker inte att enbart kunskap räcker, utan kemin ska stämma, hur man fångar och peppar eleverna. Och Lina har ju verkligen allt det där så lektionerna blir så givande.
Nu har jag tränat en del på hemläxan. Fokus på Kaera i nuläget är lång och låg. Hon behöver länga på steget och slappna av eftersom hon har en tendens att bli lite kort och är ganska reslig. Så det vi tränar på nu är att sänka huvudet, både vid stillastående och longering. Det är helt klart lättare vid stillastående och det har gett stora resultat på bara ett par få träningstillfällen. Nu börjar hon ha kvar huvudet där nere tills jag ger klartecken att lyfta det igen och idag var hon verkligen superduperduktig. Mitt mål är att hon ska ha mulen vid marken medans jag går runt henne, kanske klappar händerna och tjoar omkring utan att hon ska röra en fena, och det tror jag vi kommer lyckas med, hahah vadå optimist?! Nej men jag tror vi fixar det rätt snabbt ;)
Ja hon har verkligen börjat fatta det här med att ge efter för tryck. Både att sänka ner och böja huvudet åt sidorna, woop woop det här kommer bli strålande ^^ Fast går det bara skitbra? Nej, ibland får man ju kämpa lite extra när hon vill något annat än vad jag vill. Härom dagen vid longering fick hon helt plötsligt för sig att inte gå åt ena sidan, så vi tjafsade ända in i skogen (håller till i hagen). Det viktiga är att man inte ger upp men kanske sänker kraven eller ändrar sin träningsplan när det blir lite svettigt. Det jag ville träna på då var att få henne lång och låg, men Kaera ville något annat den dagen och började protestera genom att inte ens vilja gå ut på volten i ena varvet. Då fick jag helt enkelt lägga om min träningsplan och fokusera på bara longeringen.
Fifan tog jag ut en liten sväng igår på en barbacka bus tur. Vi skuttade runt på en åker och jag tycker faktiskt att hon känns riktigt fin, och så positiv. Och därför skulle jag vilja anmäla mig på en helgkurs för Lina som är nu i september, och ta med både henne och Kaera. Hoppas det finns plats kvar. Det vore ju super roligt!
<3
Vi har varit på familjens dag på ridklubben idag och var hejarklack till Islands gruppen :) Linnéa gjorde lite reklam också. Go och glad kexchoklad, det var jättespännande med alla hästar och människor tyckte lillan :)
Unghästkurs 2
Jag åker hem med världens leende, super pepp och förväntansfull till nästa kursgång. Ja det är så himla roligt att fara iväg på unghästkursen så man vill studsa jämfota! Vi har galet roligt och det är så givande. Jag blir så inspirerad och längtar massor till nästa gång.
Kaera skötte sig fint. Den här gången tränade vi på att springa med hästarna. De ska springa i samma tempo som oss, stanna när vi stannar och inte ligga före. Fast det var väl kanske inget nytt för mig och Kaera som tränar på det ganska ofta vid promenader, så det var inga problem. Däremot så märke jag att vi behöver träna på att böja halsen. Och Kaera böjde på halsen, nemas problemas, men hon måste ge efter och där var hon väl lite mer vrång. Hon liksom tjurhöll.
Så det är något vi ska träna på mycket nu här hemma. Även att sänka halsen vi tryck. Jag vet inte hur länge jag satt och drog i grimskaftet neråt mot backen innan hon gav efter, men när hon väl gjorde så var det liksom inget tjafs om saken, när hon väl fattar och ger efter då brukar det bara flyta på hur bra som helst. Så sedan sänkte hon sig neråt hela tiden samt att hon faktiskt höll sig där nere också tills att jag tyckte det var okej att ta upp huvudet igen. Det här är ju något som jag sedan ska ta med vid longeringen, hon behöver länga på steget och därför måste vi börja i rätt ände, som att söka sig neråt. Och allt sånt här har jag ju såklart gjort med mina tidigare hästar och mycket med Fifan, men det är ju så, varje häst är ju annorlunda jämfört med någon annan. De är individer och svarar på olika sätt. Ingen är den andra lik så på så vis blir det ju ändå något nytt.
Jag blir så stolt över Kaera, hon har utvecklats massor på de här två åren. Från att vara en ohanterad vildhäst till detta, ja det är inte dåligt. Duktiga lilla Pownie!
Hemma!
Nu är jag och Linnéa äntligen hemma efter ett par underbara dagar hos en av mina närmsta vänner i Sundsvall. Vi har haft det riktigt mysigt, en liten mini semester och Linnéa har varit hur nöjd och glad som helst. Så tiden för bloggning har inte funnits, men jag hoppas jag kan sätta mig ner en stund imorgon (idag) och skriva några rader om våran borta vistelse.
Mitt lugn och Kaeras framsteg
Först är det helt tyst i bloggen och sedan PANG så skriver jag flera inlägg på samma dag. Man är märklig. Jag måste dock uppdatera om dagens träningspass med Kaera när jag ändå håller igång skrivandet. Jag gick bara upp en snabbis då Martin skulle iväg på jobb. På vägen dit upptäckte jag att en kossa fått kalv, yeeey så nu har vi fem kalvar. Dom är underbara! Så nu ska den märkas och sedan undersökas vad det kan vara för kön, vi håller tummar på en kviga. I alla fall så longerade jag Kaera i hagen och tränade på det som vi gjort under unghästkursen. Till en början var hon en kattmara, testade mig med sina fulheter. För runt skulle hon inte gå, kasta sig åt sidan och dra sig mot skogen det var en bättre idé tyckte ynglingen. Något positivt som utvecklats hos mig är mitt lugn och mitt tålamod. Jag blir inte arg längre som jag har kunnat blivit innan, eller arg och arg, men frustrerad och stressad har jag nog kunnat blivit, men jag vet inte vad som har hänt för sedan jag blev gravid har jag fått ett helt annat lugn inom mig.
Så jag fortsatte helt lugn medans Kaera sprätte hit och dit och protesterade. Hon kröker på nacken och blir riktigt kaxig, stor blir hon också, men behåller man bara lugnet och inte låter sig påverkas av hennes trams så tröttnar hon och inser att det är bättre att lyssna. Så om jag säger såhär: Det var ett hallelulja moment där på slutet, wowbow! Hon rundade inner, travade i form runt mig i en perfekt liten cirkel, utan dragkamp eller trams. Linan var helt slak och det kändes som att vi dansade fram hon och jag. Hundra procent fokus hade hon på mig och jag höll andan av häpnad. Alltså vilken häst! Fasen vad hon är frän att arbeta med. Utvecklingen med henne går ju så snabbt och resultaten blir ju så stora, så har det aldrig varit med Fifan, där fick man traggla kan jag säga.
Det är så tråkigt att jag inte kan visa bilder eller filmer, oftast går jag till hästarna när Martin är hemma med Linnéa, men jag får försöka trixa med tiden så att han kan följa med och fotografera lite.
På tur med fläckarna!
Igår kväll drog jag ut på en kort barbacka tur med Fifan och hade Kaera på släp. Det gick helt okej, man har ju mycket att hålla reda på om jag säger så haha. Jag tror det mesta handlar om att JAG ska pussla ihop alla delarna. Att både rida, och hålla fokus på två hästar samtidigt det blir lite klurigt om man inte är van. Tacka gud för att Fifan är så pass lydig och snäll. Nu hade dock vägarna grusats med grovgrus så det blev ganska ömt för silverfläcken, men så fort vi kom på en gräsväg då hade man en helt annan häst under sig. Jag kunde inte motstå att rida lite i hagen sedan när vi kom hem. Hon känns ju riktigt fin faktiskt för att ha stått i nästan ett år, det trodde jag aldrig. Så jag blev lite sugen på att fara iväg och kursa lite med henne också framöver. Jag får se om vi tar något ströpass då och då på klubben. Annars har ju min plan varit att bara skogsrida och busa nu framöver och lägga kurs-tränings fokus på Kaera som faktiskt behöver det just nu. Det är så härligt att man är igång med hästarna nu igen.
Premiär
Mammas lilla bäbis har börjat få smaka matportioner. Första gångerna fick hon smaka lite mosad banan. Blä tyckte hon. Sedan provade jag potatis och majs på burk, blä tyckte hon. Och så sist här har vi smakat blåbär och äpple på burk.. blä tyckte hon. Haha ja det går inte så där jätte smidigt men hon tycker nog allt bara känns så konstigt. Först har man levt på flytande föda och nu ska man ha något tjock kladdigt i munnen. Jag tror hon bara måste vänja sig men hon ser bra rolig ut med alla dessa miner hur fruktansvärt äckligt det är med dessa småportioner! Och hon är inte dum då hon stoppar för tungan så mamma inte ska kunna mata i henne mer mat, haha gojäntan vår.
Lite uppdatering
Jag känner att jag har varit dålig med bloggningen den här veckan, så här kommer en uppdatering om vad som hänt de senaste dagarna. Sol, sol och sol och sa jag sol? Ja nu passar det för sommaren att komma. Så nu har vi kanon väder här. Varma dagar med andra ord. Och vi har varit ute och ränt mest hela tiden tycker jag. Vi har varit hos gammelfarmor och firat hennes födelsedag, vi har varit hos mormor och myst där en kväll, och en annan kväll drog vi en sväng till några vänner inne i Ånge för att grilla och bara ha det gott och där Linnéa slocknade i deras säng innan vi for hem. Vi har varit och hälsa på skolan där jag brukar vikariera för att presentera Linnéa för alla lärare där hon dessutom träffade en bebis för första gången som bara är någon månad äldre. Vi har varit ute i solen, hemma hos farmor, busat, ute och åkt bil ja you name it, vi har inte suttit hemma och pillat på naveln precis. Och Linnéa hon är bara så nyfiken och glad jämt. Härliga unge. Och det händer något med henne varje dag, hon börjar bli så stor nu flickan vår, jag får nästan lite ångest över det, huga mammas lilla får inte bli stor för fort nu!
Selånger marknad
Idag har vi varit på Selånger marknad i Sundsvall. Det är något jag alltid fantiserat om, att få gå där med barnvagnen och bara myskika på allt. Och det var verkligen supermysigt, trots att det var massvis med folk och stekhetande sol. Det blev mest titta men något fick vi med oss hem i alla fall. Det är inte shoppingen jag är ute efter utan bara stämningen att gå där, det är något visst med det. Linnéa tyckte det var superspännande i alla fall med alla människor och den spelande musiken. Hon fick komma upp och kika lite när vi satt och åt, och vad hon sparkade exalterat med benen. Det fanns så mycket intressant att titta på, hon är så himla söt när hon blir alldeles till sig, fina prinsessan vår. Vi fick en bra och mysig dag, nöjda var vi allihopa när vi for hem, och trötta. Det blev en powernap för oss alla tre sedan.
Fyra månader
Vår lilla flicka blev hela fyra månader förra veckan och det har hänt mycket den senaste tiden. Det händer så mycket att jag inte hinner med mig, men nu ska jag försöka skriva några rader om vår dotters största utvecklingar.
Hon har kommit på att man kan skrika, och då menar jag verkligen skrika högt. Och gärna på mornarna, då ligger hon i sin säng och pratar massvis samtidigt som hon lägger in sånger av skrik. Jätte roligt tycker hon. Dessutom kan man ju hosta också, hosta massor! Så man lurar mamma att man gått och blivit sjuk. Ja Linnéa har mycket läten för sig, det är sällan tyst här hemma så länge hon inte sover. Och skrattar och ler mest hela dagarna. Det är många som kommenterat om just det hos Linnéa, att hon har så lätt för leenden och alltid är så himla glad. Det är väl det som beskriver vår dotter bäst. Gladast i stan, mamma faller pladask!
Hon är mycket stadigare i sin kropp. Hon ligger på mage utan bekymmer och blir inte lika fort arg längre. Tvärtom, hon tycker det är riktigt trevligt att ligga på magen och kika på allt vad det nu kan vara. Och när hon väl ligger på rygg då far ben och armar överallt, det bara dunsar om fötterna i golvet. Hon har börjat försöka vända sig nu, ibland kommer hon på sidan men hon har ännu inte lyckats på magen, fast jag tror det är väldigt nära. Hon sitter ganska stadigt (inte själv) och sitter mycket i sin stol, det älskar hon. Ibland tar vi någon mysstund på morgonen, då sitter hon i stolen och tittar på Pettsson och Findus via datorn. Jätte intressant tycker Linnéa. Ögonen blir lika stora som jordglober och emellanåt far benen i ett kör. Och just så gör hon när hon blir exalterad, hon sparkar och sparkar med benen som ett par trumpinnar när hon exempelvis ska få mat, ser något spännande, badar o.s.v. På tal om bada, ja om jag säger såhär, allt vatten far runt i hela rummet, haha! Hon är sjövild alltså. Att stå på benen är väldigt populärt och ju mer hon får stå desto starkare blir hon. Hon är rätt stadig i sin kropp faktiskt, det går fort nu.
Sover lika bra gör hon. Det var ju en period där hon hade lite svårt att somna, sedan kom hon ytterligare i någon period där hon vaknade till och från flera gånger om nätterna. Minsta lilla ljud och hon öppnade ögonen och skrek efter tutten hon spottat ut. Hon kunde vakna varje halvtimme alltså, jag trodde jag skulle bli tokig för ingen sömn fick man, men nu är hon sitt vanliga jag igen och sover som en stock. Så vi har det fortfarande lyxigt här hemma med just den biten. Det händer att jag får väcka henne faktiskt. Min lilla sömntuta. Fast det klart hon får sina jobbiga kvällar, men nu kan jag Linnéa så pass bra så det är aldrig några större problem att få henne till söms. Jag kan mina små tricks. Sedan verkar hon inte ha problem att sova borta heller, hon somnar lika snabbt ändå.
Nu har hon ju stenkoll på allt i omgivningen och allt är intressant. Hon tittar efter hunden och katten, skrattade åt hästen som senast idag. Hon ser om det är ett känt eller främmande ansikte. Tittar efter mig och följer mig med blicken, mamma är viktig att hålla koll på. Hon har inga problem att andra håller henne, ibland händer det att hon blir ledsen och då vill man tillbaka till mamma, men annars verkar hon vara i en cool period nu och låta hållas av någon annan. Pappa är ju en stor favorit, vi ler lite extra när han kommer hem, fast mamma vet bäst och i slut ändan är det helst hon som duger. Hon visar tydligt vad hon vill och inte, ibland kommer det fram lite humör. Hon har helt klart börjat få liten egen vilja. Hon utvecklas allt mer till en liten person helt enkelt. Och allt går så himla bra, som på räls, vår vardag är inte så annorlunda mer än att den är betydligt roligare och mer värdefull. Som en vän sa "Det blir vad man gör det till" och det stämmer ju alldeles riktigt.
Myser med pappa framför tv.n i fjällstugan <3
Wowbow
Aaah vilka sköna brudar jag har! Tog och red båda två idag faktiskt och det gick hur bra som helst, fasen vad roligt det är att få börja rida igen. Jag tror det var jätte nyttigt både för mig och hästarna att ta ledigt ett år.
Kaera var först ut. Martin hängde på som sällskap och eventuell draghjälp tillsammans med Linnéa och Elmo. Idag hade hon den bästa framåtbjudningen hitills. Här händer det grejer! Och jag fick smaka på olika slags travstunder. En ganska så snabb trav som var lite kort i steget, sedan en större och mer gungigare trav, och så bjöd hon på en helt magisk trav där hon gick i form. Jävla frän häst alltså. Och jag kräver ju inget mer än att hon ska gå framåt. Jag tror den här hästen kan bli riktigt fin med rätt träning. Går hon såhär bra nu så ska det bli riktigt spännande vad hon har att ge när hon är mer tränad. Lyssnar fint till vikter, start och stopp börjar sitta riktigt bra nu, svänga är lite svårare men det blir nog lättare när vi kan träna på en mer öppen yta än mitt i vägen. Ännu ett stort steg fram idag.
Fifan stod så sött vid grinden och väntade när jag kom tillbaka med Kaera. Tog på henne grimman och tänkte att vi kanske kunde tricksa eller longera lite. Hon såg ju helt klart ut att vilja göra något. Vips sa det så hade jag hoppat upp på hennes rygg och ridit iväg. Och vilken häst! Hon är ju helt underbar min silverfläck. Här fick man verkligen kvitto på att man har ridit mycket med sin kropp och vikter. Vi körde alla gångarter utan problem. Vi både rejsade och joggade den lilla rundan. Fasen vad roligt det var och speciellt när det gick så sjukt bra, för gångarterna var det ju heller inget fel på och dessutom är hon barfota. Och jag behövde bara tänka stopp så typ tvärnita hon, det var verkligen wowbow! Och tölta fick jag äntligen göra också, gud så härligt!! Underbara häst, vad du gör mig lycklig. På hemvägen drog vi järnet i galopp, bara en massa bus helt enkelt.
Vilka tjejer jag har!! Två helt magiska hästar som passar mig perfekt, kan inte bli bättre. Och så har jag ju världens underbaraste lilla tös här hemma också som får mig att falla varje gång jag ser henne. Livet det kan smaka bra gott ändå.
Bilder från dopet
Unghäst kurs 1
Woop woop igår började unghästkursen! Det gick riktigt bra faktiskt, fan vad pepp jag är, vill att det ska bli torsdag på en gång! Nu kör vi varannan vecka så man kommer ju längta ihjäl sig.
Vi höll till inne i ridhuset där vi var tre stycken, varav en var hingst, men det funkade jättebra. Vi tränade ledarskap vilket vi kommer fortsätta med ett tag framöver. Första delen av passet var lite av checkning. Lina ville se vart vi låg någonstans med våra hästar. Så vi strosade runt där, stopp, fram, flytta, öka, sakta o.s.v. Lite basic. Kaera hade ju aldrig varit i ett ridhus någonstans så till en början var hon rätt trög. Inte så att hon var ouppmärksam på mig, för den delen skötte hon fint. Dock släppte den där osäkerheten mer och mer, och snart var hon bra tuff och framåt.
Det jag fick hjälp med den här gången var min position vid longering och att stå stilla när hon väl travade på. Kaera kickade mot mig någon gång från början och min position här var ganska långt bak vid hennes rumpa. Så vårt fokus var att hålla mig vid bålen och driva där framme samt stå stilla när hon gjorde rätt och inte följa runt henne med steg. Det gick riktigt bra faktiskt, det liksom klickade för oss båda, jag förstod mycket bättre hur min position påverkade henne och hon förstod klarare vad som var rätt och fel. Min fina häst sprang runt mig så fint i en snygg form. Det är ju extra roligt, att hon knatar på naturligt i form bara sådär. Hon är så vacker!
Jag höll faktiskt inte på så länge, vi tog ett par pauser emellanåt när det gick som bäst. Då stod vi och tittade på de andra istället vilket alltid är givande. Något som jag var och alltid har varit noga med Kaera är att hon ska ha fokus på mig när vi är tillsammans. Hon får alltså inte titta åt något annat håll, inte för en sekund ens, hon ska alltid ha huvudet och koncentrationen mot mig, inget annat. Och jag kan säga att min bestämdhet har gett resultat. Det här passet var mycket givande. Lina är så duktig på att förklara och lär en alltid något nytt. Det blir alltid resultat när man tränar för henne. Vi tog ett stort steg framåt idag!
Sedan skulle vi hem, och det tyckte väl inte Kaera. Så Lina fick låna min häst ett tag, då var hon inte lika underbar längre haha. Kaera hade helt enkelt bestämt sig för att inte gå in i finkan, men hem kom vi, efter lite jävlar anamma. Så det blir nog lite last träning framöver så vi slipper bråka om den delen när man väl ska iväg eller hem.
Nu har jag varken bild eller film på gårdagens träning, men jag ska försöka få någon att fota/filma oss framöver.
Film från löshoppningen
Löshoppning
I söndags for jag till ridklubben med Kaera för löshoppning. Vi var fyra stycken med våra islänningar och hade riktigt trevligt. Och Kaera skötte sig jättefint. Det var första gången hon var på klubben och framöver kommer det bli mycket mer resor dit då vi ska vara med på unghästkurser varannan torsdag som börjar nu till veckan. Jag låter bilderna tala för sig själv. Hon har än ingen vidare hoppteknik men det kommer nog med lite träning. Vi fick höja hindren lite då hon hellre travade över, hon kan få in en ruskigt stor trav den där hästen, dock rusade hon bara framåt, det hon skulle behöva var att använda huvudet lite mer. Meningen med löshoppningen var att hon skulle få komma ut lite och göra annat, mer varitation. Jag kan säga att jag är super pepp på att fortsätta träna och umgås med Kaera, min fina lilla prinsesshäst.
Dop och grillfest
Vi hade Linnéas dop i lördags och det blev hur bra som helst! Vi höll till nere vid sjön där vi hade garderat oss med ett stort tält. Vi var över femtio personer som firade Linnéa och det har nog inte kunnat bli mer lyckat. Bra väder, rolig präst, glad bebis, trevligt folk, underbara gåvor, god fika och bra stämning. Vi hade verkligen gjort oss för, bakat åtta maräng tårtor, bakat två sorters kakor och cupkakes, dekorerat och dukat i matchande färger, hämtat bänkar, kylskåp o.s.v. Det skulle vara perfekt helt enkelt. Och jag kan säga att detta tog en hel veckas förberedande. Vilket jobb! Vi hade tur som fick så mycket hjälp av Martins familj annars har vi aldrig hunnit med oss. Trots att jag var helt död efter dopet så hade vi bestämt att ha grillfest på kvällen med ett par vänner, nu när vi ändå hade ett tält att hålla till i, även det blev lyckat. Linnéa fick vara med i början vid grillningen. Hon var som vanligt på gott humör, vår älskade lilla flicka. Sedan fick farmor och farfar vara barnvakt medan mamma och pappa fortsatte med festligheterna. Jag kommer via mer bilder både från dopet och grillningen i ett annat inlägg.
Lek med din häst
Härom kvällen tog jag ut Kaera en sväng. Jag har verkligen en hög motivation till hästarna nu och det är så himla roligt att få umgås och arbeta med min bruna fläckis. Hon är så trevlig att greja med, så lyhörd, positiv och lättlärd. Trots detta måste jag ändå tänka mig för och vara försiktig så jag inte tröttar ut henne eller kräver för mycket på en gång. Korta pass och avsluta när det går bra. Min tanke med allt vi gör är att det ska vara roligt och intressant för Kaera. Även om vi arbetar så ska det finnas en glimt av lek och det är just det jag försöker ha i mitt arbetssätt så mycket jag kan.
När vi är ute på promenader blir det mycket lek, lydnad och arbete. Jag använder mitt kroppsspråk och min röst väldigt mycket, som att öka skritten, sakta in. stopp, start, halvhalt, trav, ökad trav, jogg, flytta undan o.s.v. Ja allt sånt här gör vi under promenaderna. Så det är inte enbart en motionsrunda vi tar. Jag anser att det är lika viktigt hur hästen går bredvid mig oavsett vad vi ska göra, om vi så bara ska gå från stallet till hagen. Hästen får aldrig "ta över". Konsekvent helt enkelt.
Och när jag umgås med mina hästar så vill jag att vi har roligt tillsammans, att man tänker lek när man vill få hästen att göra något man vill, och att man vid korrigerande stunder har tänket fostran/läran. Tanken medför ju känsla och känsla medför handling, signaler, uttryck o.s.v. Om jag skulle göra allt med Kaera helt tom, tom i huvudet, tom på tankar och tom på känsla då blir det mesta lite alldagligt. För mig fattas det då energi och lek. Och har man bara tanken: Jobb, göra rätt, fostra, arbeta, gör inte fel, då tycker jag man får en sämre effekt.
Dock tror jag att man har lätt att hamna i dom tankarna. Det kanske blir mer tekniskt, eller för höga krav, man tappar känslan? Så arbetade jag mer förr men idag försöker jag tänka på ett annat sätt. Att "leka" fram det. Fånga hästens glädje och uppmärksamhet samtidigt som man saltar på fostran och korrigering när hästen gör fel. Det är inte fel att man ska behöva säga åt hästen eller korrigera, även det ingår ju i leken. Titta bara på alla barn när dom leker, de lär av sina misstag och utvecklar sin identitet, jag tror det är samma med djuren. Däremot tror jag korrigeringen ska ha samma typ av känsla som i allt annat. Det ska liksom flyta på som en röd tråd. Och har jag tanken energi, lek, lust, harmoni med mig så hamnar jag i ett helt annat sinne och får ett bättre samspel med hästen. Det är väl så man dansar fram tillsammans antar jag och det gjorde vi härom dagen. Det låter kanske lätt men det är det inte, det krävs år av att pussla ihop teknik och känsla och jag tycker det är helt klart lättare från marken än på hästryggen.
Och när jag pratar om lek, då menar inte jag leka på det sättet att man springer och busar med sin häst (vilket också är bra att göra emellanåt) Det jag pratar om nu är att longering ska vara lek, förflyttningar ska vara lek, olika ridövningar ska vara lek o.s.v. Har man tanken lek med sig när man arbetar med sin häst tror jag man får ett bättre resultat och ett bättre samspel med sin häst. Byt ut tanken "Nu ska vi arbeta/fostra" Till "Nu ska vi ut och leka" Även om man tänkt göra samma sak.
Leka gör man ju med känsla och fantasi. Och fantasin sätter inga gränser. Det är ju bara att prova sig fram. Blir det fel så blir det fel och då får man försöka med något annat. Och funkar det ändå inte som man vill ja då tar man till hjälp av en kunnigare. HÄR kan jag tycka att det är svårare med att finna leken och känslan, när man ska lära sig av någon annan. Då ska man först förstå tanken i det vi gör och varför vi gör som vi gör, sedan finna tekniken OCH veta när och hur det skall korrigeras då det behövs, samtidigt ska vi ha känsla på detta? Ja då är det ju inte lätt att få den där röda tråden. Inte för mig i alla fall. Jag måste tänka mycket, och prova några gånger först och se hur andra gör. Jag måste både misslyckas och lyckas för att jag sedan - efter mycket träning och aha upplevelser kunna leka med det. Så är jag på kurs och lär mig något nytt tycker jag det oftast blir mer tekniskt än känsla, men så fort man kommer hem och tränar på det man börjat lära sig, det är DÅ man kan börja leka och experimentera. Sedan är det väl alltid lättare och mer avslappnat att finna känslan och leken när man är ensam med hästen där hemma?
Så, som sagt, härom kvällen när jag och Kaera var ute så blev det med fokus på lek och glädje. Och just på hemvägen fick jag som finast resultat. Då sprang jag på i hög fart och Kaera sprang så fint vid min sida, men jag saknade lite energi, lite mer power och framåtanda. Och det spelade ingen roll hur snabbt vi sprang, jag fick inte fram det jag sökte. Så när jag väl gasade på framåt och hon hamnade lite före så ändrade jag riktning mot hennes rumpa, så hon vände bort och in mot mig i motsatt riktning, samtidigt som jag fortsätter rakt fram, och när hon väl precis håller på att vända tillbaka så smackar/busar jag igång henne lite extra och då tar hon i lite extra och kommer fram med energi och lekfullhet, Och såhär håller vi på, vilket Kaera blir väldigt triggad och framåt av. Samspelet mellan oss blir helt annan och hennes rörelser därpå! Dessutom blir hon mer vaken och nyfiken, och det klart, vem gillar inte bus och lek med positiv anda?
Så ibland måste man väcka både sig själv och hästen. Hur ska jag göra för att det ska bli mer intressant och roligt? Ja så tänker jag, och så försöker jag arbeta tillsammans med mina hästar så gott det går. Jag är ingen expert och jag känner mig rätt ringrostig just nu efter att ha tagit en paus från hästarna i ett år på grund av min graviditet, men jag kämpar på och tänker mig att de fel jag gör, de lär jag mig att rätta sedan. Jag är för att utvecklas och det kan jag inte om jag skulle göra rätt hela tiden. Så jag har en tanke, följer den och hoppas på min magkänsla. Hitills har jag fått väldigt goda resultat därför tror jag att min tanke är hyfsat rätt :) Flummig inlägg kanske men summa sumarum: Tanken gör mycket och tanken medför känsla och känsla är en viktig del när man vill utvecklas med sin häst och få bra resultat. Och som jag alltid sagt: Det är lättare att ha en tanke och en filosofi än att handla därefter.
Bak och prat!
Puh, what a day! Jag är helt slut, speciellt i ryggen då jag har stått och suttit lite halvdåligt. Jag har nämligen bakat idag inför dopet på lördag och det gick väl sådääär. En kaka blev inte som jag hade tänkt mig och svärmor fick komma till undsättning (som har stor erfarenhet av bakning) Ja den blev som den blev, det var garneringen som inte blev så bra enligt mig men huvudsaken att smaken blev bra. Vi ska göra många tårtor (hundraminuters/marrängtårtor), närmare åtta stycken tror jag. Och imorgon ska jag och svärmor samt sambon göra cupcakes! Då ska jag minsann lyckas med den där garneringen. Det är väldigt mycket just nu inför dopet, tält som ska sättas upp, bord/bänkar som ska hämtas med släp och bäras ner, det skall dekoreras, dukas, baka, fixa för kaffe o.s.v. Vi blir ju några stycken. Martin har en ganska så stor släkt. Och det är ju roligt för Linnéa för jag har knappt någon släkt alls, inte ens en kusin eller ett helsyskon. Linnéa har både sovit ute i vagnen och suttit inne i sin stol, tittat nyfiket på när mamma har donat i köket. Och vad hon pratar nu! Vilken utveckling denna tjej har gjort på bara veckan, en helt ny liten person.
Igår blev vår lilla familj bortbjuden på middag hos svärföräldrarna. Där fanns även en del av Martins släktingar från Stockholm på besök som fick träffa Linnéa för första gången. Hon fick oss alla att skratta ett par gånger med sina läten och charader. Hon pratade så högt och så mycket att folket inte hörde vad man sa, haha hon skulle helt klart vara i centrum. Ibland fastnar hon för vissa personer, dom ska hon inspektera lite mera och gärna bjuda på sitt charmiga prat. Prat, prat och prat hon kanske blir lika social och nyfiken som pappa sin sötnosen vår. Det är så roligt nu när hon kan vara med på ett annat sätt. Nu kan hon sitta med oss vuxna vid bordet och försöka föra en diskussion. Hon har koll på det mesta och är väldigt medveten. Hon börjat bli en liten person.
Mobilbilder
Lugn och trygg häst
Idag red jag Kaera igen och Martin haka på med Linnéa i vagnen. Kaera var bra mycket mer motiverad när dom följde med, något hästsällskap behövdes då inte, så länge någon går bredvid på backen så duger det åt fläcken. Framsteg idag igen, hon hade mer framåtbjudning och gick upp i trav självmant väldigt många gånger, det var riktigt roligt. Dessutom fick vi en timmerbil (våran) bakom oss vilket också gick kanon, hon är verkligen en snäll och trygg häst! Och står alltid stilla och väntar innan vi går vidare. Eftersom hon gjorde så pass stora framsteg idag så hoppade jag av rätt tidigt och gick resten vägen, vilket var lite längre då vi skulle gå på en promenad, men Kaera var bara positiv och det märks att hon tycker om att få komma ut! Det ska dessutom bli en unghästkurs en kväll i veckan framöver med Lina på ridklubben, så det ska vi vara med på, super taggad!
Här är en liten film när svärfar ska lasta med lastbilen och Kaera står så snällt och väntar innan vi går vidare.
Framsteg för Kaera
Jag önskar jag hade mer möjlighet att rida Kaera, men Martin jobbar så mycket så jag har bara varit ut två gånger med henne sedan sist jag skrev, och då hängde Jennifer på med Linnéa i barnvagn ena gången. Då tog vi bara en promenad samt lite longering, och snacka om att den här hästen är lättlärd! Hon fattade grejen med att gå på volt på en gång. Eller gå och gå haha hon drog järnet, studsade, showade och tyckte det var super roligt. Hua hon är roligt att arbeta med den här hästen och jag ser bara framemot framtiden.
Andra gången, en senare kväll, när pappa äntligen kommit in, då tog jag chansen och drog upp till hästarna. Nu har ju jag tyvärr inget ridsällskap längre då Erica har tagit hem sina och Jennifer sålt/lämnar tillbaka sina. Och man behöver ju lite draghjälp till en unghäst som har lite framåtbjudning, men prova måste man ju. Sagt och gjort, på med sadel och träns och ner mot finaste strandvägen. Cool som en filbunke - Like always. Och hon fick fram, det gjorde hon, fast sedan frös hon och där stod vi som två fån. Så matte fick hoppa av och leda fram fläcken en bit för att sedan hoppa upp. Och det är inte det att jag gav upp, för fram gick hon med mig på ryggen några av de gånger hon frös, men så kom det stunder då hon verkligen bestämt sig för att stå stilla och var det bara att leda henne framåt.
Det gick inte fort, som sagt halvdålig framåtbjudning men hon gick ju i alla fall och det är ett stort framsteg nu när hon var utan hästsällskap för första gången. Sista biten innan vi vände då fick jag till och med in trav och det var ingen seg-släpa-fötterna-trav utan hon tuffade på helt okej vilket gjorde matte ganska så överraskad. Hemvägen gick såklart fortare men inte onödigt fort och absolut inte stressat. Hon travade på jättefint och lyssnade kanon, och hon söker sig neråt självmant många gånger också, aaah så härligt att rida den hästen, så himla trevlig och trygg! Och jag måste säga, GUD så skönt med en häst som har traven bara sådär i grunden, det är man ju inte van vid precis. Jag hoppade av och gick sista biten hem, jag var så stolt över min lilla som verkar ha mognat och växt i pälsen. Väl hemma kom Fifa och mötte oss så glatt, så jag kunde ju inte motstå att leka lite med henne och vad hon for i hagen! Hon studsa, drog järnet, slängde med huvudet, sprang runt mig och var hyperglad över att matte lekte med henne. Aaaah, känns skönt att hon är så pass glad och pigg efter det tokiga som hänt. Den hästen ÄR speciell och kommer alltid att finnas i den här familjen.
Vardagen
Ja vad händer här om dagarna? Ja man har ju alltid saker att göra, speciellt nu när man fick en liten i familjen. Och den lilla hon har blivit sitt gamla jag igen. Under de senaste dagarna har det inte varit några problem med nattningen alls och hon är inte lika kingkig längre. Det märks att vår jänta har blivit större också, nu sitter hon med oss vid matbordet varje dag och hon trivs verkligen att få sitta i sin stol. Jag brukar även hjälpa henne att stå på fötterna vilket också är populärt. Hon börjar bli så stark i benen nu. Än har hon inte försökt till att rulla över till någon sida, men det kommer väl. Skratta har hon börjat göra massor nu, speciellt när man busar med henne, och det är ju fruktansvärt sött måste jag säga. Goungen vår!
Nu börjar dopet närma sig. Nästa lördag blir det festligheter och jag kan säga att det INTE var lätt att hitta den färg jag valt att dekorera med. Ett tag höll jag på att dra loss håret, men nu tror jag det blir okej i alla fall, inte perfekt men okej. Det ska bli spännande och se vad Linnéa säger om prästen och alla människor som ska titta på henne, hon brukar ju vara cool men rätt som det är går det över hennes gräns, vem vet, det blir säkert bra.
Höskörden är igång, den avlöste så fint allt annat jobb Martin höll på med. Han har inte varit ledig någonting den här sommaren. Inte ens helgerna. Jo på midsommar, men annars jobbar han typ 24/7. Han är både bonde och åkare och driver företaget (Samtidigt!!), så han ser man inte mycket utav. Tur är väl ändå att jag har Linnéa hos mig, sedan har jag faktiskt umgåtts ovanligt mycket med vänner och familj i sommar. Och nu har jag ju även börjat rida Kaera så helt ensam har jag ju inte varit, men nu kring dopet hoppas vi pappa ska ta semester och umgås lite med sin familj.
Lejon Kungen - modernare trailer
Åh jag rös och fick tårar i ögonen. Lejon Kungen är den absolut finaste barnfilm som finns. Den har satt sina spår kan jag säga. Glömmer aldrig när jag sprang ner till mamma och stor grinade när Mofasa hade dött. Disney kan göra filmer, speciellt förr! Nu har man gjort en modernare trailer till Lejon Kungen som den skulle ha sett ut idag. Så jävla fin <3 Tänk när Linnéa ska se den för första gången, bara att ta fram näsdukar tror jag!
Linda
