Nakenfisen innan läggdags
Linnéa vill säga..
Så himla tråkigt OCH så onödigt
Mina islandsbruttor är så lättsamma, snälla och coola på alla sätt och vis, men otroligt bitchiga när de kommer till varandra. För dom slåss, dom skriker, och bråkar så grannarna blir brydd om det är något barn som är ledsen. "Nej då, det är mina bråkstakiga hästar som egentligen inte tål varandra emellanåt". Detta är naturligtvis lite otäckt då de sätter rumporna till och sparkar järnet. Det är ju lätt hänt att en skada kan uppstå. Och jag förstår inte varför dom håller på, för med andra hästar går det så himla bra, men just dom två är som bråkande syskon. ÄNDÅ ska dom gärna gå och stå med varandra, ligga på samma ställe, ÄNDÅ så ropar de lite hjärtskärande när någon av dom försvinner från hagen och ÄNDÅ så kan de visa en vänskapsgest till varandra. Dom där två blir man ju inte riktigt klok på. För de är ju inte de ultimata sällskapet för varandra när de ska slåss så otrevligt. Däremot slutar dom på en gång om någon ryter åt dom, och Elmo blir vansinnig så fort han hör hästarna låta, så han kutar ju dit och vrålskäller även då slutar dom, så det är väl bra, men det är ju inte alla gånger alla är hemma häromkring. Jag kan tänka mig att Kaera har med åldern börjat trotsa Fifa lite (sam att brunsten gör nog sin sak), vilket Fifa självklart inte tål, sedan är Fifa en häst som ofta går för sig själv i en hästflock, och det säger ju en del.
Någon mer som har bråkstakar till hästar?
Det är inte utstyrseln som gör det..
Alltså hur jag klär mig vid ridning och i stallet, det är så omodernt som det kan bli. Jag rider i varseljacka, mjukisbyxor, gamla ridbyxor, arbetshandskar, skitig ful hjälm, gamla skor jag ärvt av mamma, gammalt billigt träns, skitiga boots och samma gamla vojlock (som ändå är en viktig vojlock för just den sadeln, grandeur pad). Alltså kan man bli mer omodern?! Så går man förbi ryttare med märkeskläder och märkesgrejer. Hur fan ser jag ut bredvid dom? Ja trasch, men vet ni, det skiter jag i. Jag har inget intresse av att klä upp mig, jag vill rida bekvämt och säkert. Jag vill lägga pengarna på något viktigare såsom kurser.
Det är inte kläderna som gör dig till en bra och seriös ryttare. Visst är det lite roligt att se stilig ut och någorlunda "proper" men alltså jag är LAT att klä mig och jag är SNÅL. Fast en med en mammapenning blir man ju det automatiskt. Jag inbillar mig dock att vissa gömmer sig bakom sina märkesgrejer, det är snyggt, modern med klass, men när en del sedan sätter sig upp på hästen och rider... ja det är inte kläder eller saker som gör den ryttare du är. Med det vill jag inte säga att jag är så jävla bra bara för att jag klär mig så otroligt fult, men jag fokuserar på helt andra saker, saker som jag tycker är viktigare än något dyrt märke. Så ja, jag är så jävla fult klädd och min häst bär väl inte det graciösaste, men det är inte våra kläder som identifierar oss som ridekipage. Klä dig hur du vill :) Med eller utan märkes-fina-moderna-kläder.
Den där tröjan är min favorit, som jag aldrig kommer att slänga. Det är 11-12 år gammal fotbollströja.
.....
Alltså förstå vad svår hon är att få trimmad mage!? Hon fick i de senaste veckorna röra på sig ca sex dagar i veckan där man såg liite liite resultat på viktminskning. Då fick hon tuffa på skapligt och går på portion. Sedan står hon några dagar och voila:
Hjälp mig, jag ger snart upp...Vad krävs för att denna dam ska gå ner i vikt??
Vi har klättrat, vi har kört, vi har tränat i sjön, vi har tagit långturer, vi har ridit på i friskare tempo, vi har galopptränat i uppförsbackar, vi har longerat, lekt Och ändå är hon en boll? Hur fan mycket red inte jag henne för?? Jisses..
Cykling med pålle
Jag tog och cyklade med Kaera för första gången för någon dag sedan. Ja vad ska man säga, hon travade på exemplariskt bredvid, nemas problemas och brydde sig inte ett dugg i cykeln. Och jag tror att hon är så van att jag gör dittan och dattan med henne hela tiden så hon tar nya saker med ro helt enkelt. Jag har inställningen: Jag gört bara. Och även fast det var första gången, sadeln på cykeln var fel inställd för mig, det började bli mörkt och vägen var hal så körde jag bara på. Jag känner mig så otroligt trygg med den hästen. Sedan ska hon lära sig att vad vi än gör så ska du lyssna på mig och göra som jag säger. Hahah vadå strängt? Nej men ärligt, i hagen med sina kompisar får hon göra hur hon vill, men med mig fokuserar vi på det vi gör.
Och jag cyklade på i friskt tempo (så mycket jag orkade, kondisen är bedrövlig) men jag hade då mer energi än min häst, hon är så L.A.T. Och jag bara lääängtar tills den där latheten försvinner och ersätts med eld i ändan. Och trots möte av bilar så cyklade vi på, och vi cyklade förbi folkmassa med sprakande eld och festlighet, vi cyklade förbi skällande halvt galna hundar, nerför och uppför, trav och galopp. Och Kaera hon hängde på utan protester, utan reaktion från omgivningen och höll samma position. Dutti pownie! Nu har jag åkt på en rejäl inflammation kring svanken, så jag måste ta det lugnt i ett par dagar, därmed blir det vila för fröken K. Fifan hon är inte längre halt, men jag låter henne vara ett tag till så jag inte går för fort fram.
Sitter själv
Tjejen börjar bli stor. I veckan har vi tränat på att sitta själv och DET har gett resultat. Duktiga duktiga tjej :) Hon kan sitta själv längre och längre. Idag satt hon nog tio minuter själv tills hon inte orkade mer och tippa bakåt, men nu börjar det hända saker här!
Jobbigt för Linnéa
Puuuh, Linnéa somnade nyss och det gjorde hon inte i första taget. Har hon blivit upprörd en gång då ÄR hon upprörd sedan, i varje fall om hon inte får vara i min famn, den här gången tror jag hon gjorde illa sin lilla arm precis innan jag skulle lägga henne, och då var det kört. Hon ville då INTE ligga själv i sin säng. Tårarna sprutade och hon bara skrek. Så jag har vaggat, hyschat, pussat och försökt fram och tillbaka, och så fort hon är i min famn blir hon knäpptyst och nöjd, men när jag sedan ska till att lägga henne igen, wooaaah! Det slutade med att jag lade mig bredvid henne i vår säng, så nu har hon slocknat där. Jag hoppas att jdet går bra när jag ska flytta över henne sedan till hennes egna säng men det tror jag nog. Lillan <3
Imorgon ska vi till Linnéas mormor. Vi ska ha världens mysdag för att sedan sova över. Det har vi pratat om under hela Linnéas tid, men det har inte blivit av. Nu är det höstlov, vilket ger min mamma höstlov så då passar vi på. Det kommer bli toppenmys!
<3
Du förgyller mina dagar vårat lilla busfrö <3
Linnéas update
Den här lilla bruttan har fått två gaddingar i underkäken. Jag trodde för någon månad sedan att hon fått en tand i överkäken, men det var förmodligen någon slags förhårdnad eller något eftersom den sedan försvann. Lill fröken har ännu inte kommit på hur man vänder sig, men att ligga på mage är ändå ingen favorit, kanske därför hon blir omotiverad? Däremot börjar hon finna balansen att snart kunna sitta själv, på plant golv är det dock lite svårare men det är nog inte långt ifrån att även kunna sitta stadigt där heller. Hon kan lyfta sig själv mer och mer om hon håller mina händer och drar sig upp, hon har verkligen blivit stark. Gåstolen börjar hon kunna gå mer och mer i, backen har hon börjat komma på också. Så det har ju hänt lite saker den senaste tiden. Fast mest tycker jag att hennes pipa har utvecklats, skrika är jättekul!
Dessutom är hon snabb att ta saker, man får se upp för rätt som det är har hon fått tag på något olämpligt, allt är jättespännande! Häromdagen rev hon ner en hel hög med tidningar när vi var på besök hos ett par bekanta, och allt som var på köksbordet sträckte hon sig efter. Hon är fortfarande mest glad och nöjd, vi får ofta höra "Är hon alltid såhär glad?" Ja för det mesta, om inte mamma eller pappa ger henne mat på en sekund, för den där maten, den är viktig att få på en gång, annars blir vi arg och ledsen. Även om hon för det mesta är glad så kan hon få ett väldans humör vill jag lova, men hon är som sin mor, det kommer lika snabbt som det går över. Sover hon lika mycket? Ja hon är snart sju månader och sover tre gånger om dagen och hela nätter. Idag klev vi upp klockan tio, och häromdagen var hon tolv. Inte för att jag vill påstå att vi faktiskt ser till att sova så länge, för det förstör bara dagen, det jag vill säga är att Linnéa fortfarande är en sömntuta trots mångas påpekanden att hon kommer vilja vakna tidigare och sova mindre. Även där är hon som sin mamma, ZzZzZzZz. Sedan sover hon bättre och sämre vissa dygn/perioder, som alla andra individer.
For en sväng till klubben
Idag for jag och Erica till ridklubben med småttingarna för att rida runt lite i paddocken och ta några kort. Kaera var spändare än någonsin. De höll nämligen på att ta in alla ridskolehästarna för dagen som gick förbi henne kors och tvärs. Så mitt fokus för dagen var att få henne lugn och avslappnad, och lyssna på mig, och det resultatet fick jag innan vi avslutade för dagen.
När jag tittar på bilderna hittar jag många fel, bland annat min sist och blick, det finns massor att peta på. Kaera som har fel galopp i ena varvet. Och blir fyrtaktig emellanåt (vilket är något jag skiter fullständigt i, så länge hon tar galoppen, takten är inget jag fokuserar alls på än). Så nu när jag ser alla dessa små fel funderar jag på VAD och HUR mycket ska man egentligen peta i NU? Ja menar min blick kan jag absolut ta upp oavsett, och mina hälar skulle gärna få peka neråt och tån fram. Slappna av i axlarna och sträck på ryggen, det är väl ändå något jag skulle behöva printa in i huvudet så det bara sitter där automatiskt sen. Och ibland blir jag lite framåtböjd i galoppen, men detta är enbart för att få fram henne, ibland kan hon vara lite trög och då får jag känslan att tippar jag framåt och liksom hejar fram den så faller hon bättre in i galopp, hon får liksom lite hjälp. Så det ser jag mer som ett undantag, det funkar ju..
Nu misstänkte jag också att det var fel galopp i ena varvet ibland, men samtidigt, hur mycket skulle jag kräva? Skulle jag kräva en ny fattning och kämpa fram rätt galopp? Eller nöja mig med att hon faktiskt lyssnade (vid den något spända situationen) och tog galopp. Jag kan ibland känna att det är svårt hur pass mycket krav man ska ställa. För ena sidan tänker: Ja men hon är ung, och har nyss lärt sig och vågat ta för sig galopp. Och andra sidan tänker: Ja fast hon borde redan från start få vanan att ta rätt galopp i rätt varv. Äsch sånt där tycker jag är super svårt ibland, och man önskar att en mer erfaren har varit med och rått. Hur som haver, det går bra med Kaera, det ända jag kan peta på idag är att hon behöver släppa på bromsen lite, för den ligger i en aning, men jag tänker mig som så att jag väntar ut henne, det kommer, framåtbjudningen har ju blivit bättre sakta men säkert och mycket har hänt under den senaste månaden för henne.
Fraaamsteg för Kaera, igen <3
Kaera har gått som handhåst ganska mycket de senaste gångerna, men nu har Fifa gått och blivit halt, igen, vad händer liksom? Och det är samma ben, eller samma hov misstänker jag. Jag får avvakta ett par dagar. Himla synd att hon ska behöva stå nu, hon som måste gå ner i vikt, ja ja det är inte mycket att göra, hoppas det går över snabbt. Så Kaera fick bli riden idag. Det blev bara en kort sväng då hon var sååååå jäkla duktig. Fan vad bra det går med den hästen, vilka framsteg! Nu var hon utan sällskap och tog galopp varenda gång ändå, wow, haha alltså det har varit totaly omöjligt förut. Och hon har sån jäkla fin galopp, så rund, och så uppåt, mäktig liksom med fin energi! Vilken framåtbjudning hon börjar få. Man märker ju hur roligt hon verkligen tycker att det är. Woop woop! Det blev inte mycket ridning, men det ska det inte behöva vara heller, man ska sluta när det går som bäst, så jag gick på hemvägen. Stolt och superglad matte. Det här känns riktigt, riktigt bra.
Såhär ser jag ut nu mer vid varje ridpass med Kaera
Lördags kursen
Jah! Då har man varit på andra helgkursen med Kaera, en dag, och det gick både och. Vi började med att longera för jag skulle då visa hur lätt hon var att få in i galopp, men det ville hon ju såklart inte. Så fort vi kommer till klubben så blir hon vrång som en åsna! Så hela den lektionen blev enbart longering för sedan ville hon inte ens springa på volten. Hon är så jäkla tjurig. Gah! Fast lite utmaning det ska vi ha. Så jag höll Kaera i linan och Lina drev fram henne med hjälp av spö. Kaera hon skulle inte gå fram, vände arslet mot oss, slängde med huvudet och drog sig utåt så jag fick sätta ner hälarna i backen. Här var hon riktigt dum och var väldigt utmanande Så vi stod där i mitten och hon sprang runt, runt, runt och protesterade genom en stark dragkamp. Jag kramade då in henne fram och tillbaka för att det tillslut skulle bli en helt slak lina, och det tog tid innan det faktiskt blev det också, men hon blev trött och gav sig och hux flux fanns inga protester.
Hon joggade på jättefint och var uppmärksam, fatta galopp kunde vi också utan problem. Dock vinklade hon in huvudet mot mig i mitten med uppdragen näsborre vid fattningarna för hon inte var helt med på noterna, men bara av att jag sa till en eller två gånger så gav hon sig även där. Sista galoppen sökte hon sig neråt fint och då avslutade vi. Sedan blev det träning på förflyttningar och backa, så hon skulle få ännu mer respekt och uppmärksamhet. Jag var lite otydlig från början, men när jag väl pusslat ihop delarna så flöt det på hur bra som helst. Detta är något vi ska träna lite mer på hemma.
Nästa pass började vi med longering igen. Börja där vi sluta. Och här fanns inga protester. Slak fin lina och en avslappnad trevlig häst som lyssnade och var med på noterna. Jag behövde inte göra så mycket där inne i mitten. Så det var bara att hoppa upp i sadeln och det gick lika bra där. Hon fattade galopp och visade verkligen sin duktiga sida, Lina behövde inte jaga på någonting utan Kaera lyssnade enbart på mitt kommando, älskade häst, vilka framsteg hon gör <3 Det fick bli avslutningen för den kursen och jag är supernöjd, lärde mig mycket nyttigt.
Bilder från andra passet
Full rulle
Lill strumpan bli stadigare och stadigare. Leker och undersöker hela dagarna!
Och med fulla dagar av lek och stoj så blir det ju en väldigt trött bebis emellanåt <3
Wiiiieee!!
Woooaaah!! Ja! Tjoho!! Wiiieee! Idag gjorde Kaera dunder framsteg! Jag ville bara hoppa jämfota, men behöll lugnet :) Hon fattade galopp varje gång jag bad om det, whöööt? Det var precis som om en spärr bara släppte, för sedan bjöd hon fram i galopp självmant. Jag satt med hakan i backen. Jennifer följde med på Fifan och vi red nere på finaste strandvägen. Roligast är ju alltid med sällskap och jag är så tacksam över den motionshjälp jag får med silverfläck. Vilken dag liksom! Och inte nog med det, Kaera galopperade TILL OCH MED när Fifan drog förbi oss och låg en bit framför. Jag var mäkta förvånad men jag hade mina aningar att det skulle gå ännu bättre idag med tanke på hur mycket släppte redan i gårdagens ridtur.
Vi red sedan ner i sjön och plaskade runt. Fifan älskar att bada så hon plaskade på förbannat bra, så bra att Jennifer fick tömma stövlarna på vatten ^^ Kaera som förr har varit skeptisk till sjön tyckte det här var riktigt skoj, vi galopperade till och med i vattnet (vad händer liksom??) och jag som vanligt skrattade och tjöt som en lill flicka då vi studsade rejält över ytan. Detta resulterade en bockande glad häst på stranden, haha toka! Nej en mysig ridtur med många stora framsteg. Nu blir det vila för fröken bus och imorgon tar jag och Jennifer en körtur med Fifan istället, packar nog ner lite fika också!
Oerhört snygga ridkläder måste jag säga!
Ett steg fram för Kaera!
Idag var min häst sååå duktig <3 Hon bjöd på galopp och rätt mycket faktiskt. Jennifer följde med på Fifan och vi drog en sväng till skogen för att klättra lite. Och emellanåt så tog hon något galopp steg då och då, hon liksom hoppade fram. Dock var det inte förrän på hemvägen som hon faktiskt höll galoppen och tog på med energi. Jag var helt salig! Duktiga finaste Kaera. Jag har märkt att så fort jag för fram handen så hoppar hon fram i galopp, och detta är något som jag har gjort omedvetet, att ta fram handen och det har hon ju såklart börjat koppla ihop nu. Så det ska jag faktiskt börja tänka på, att alltid föra fram mina händer, då kommer det så småningom bli mycket lättare att fatta galopp. Ett par gånger stod hon nästan på stället och galoppera, fasen hon är frän den här tjejen. Ja idag var det verkligen framsteg och hon verkar tycka det är roligt när hon väl törs komma fram i galopp, men så fort Jennifer och Fifa sprang om saktade hon ner till snigeltrav. Hon gillar inte alls när sällskapet drar iväg, och de får heller inte hamna efter, utan de ska ligga bredvid och helst snett bakom. Fast skönt ändå att inte ha en häst som är så flockbenägen.
Aaaah och snart är det långvila! Buuhuuu, hur ska jag klara mig under den tiden? När börjar vilan då? Ja efter jul då unghästkursen är avslutad, så det är ju några månader kvar, men snart är även dom förbi. Trots att det kommer att klia i fingrarna så är en långvila jätteviktigt enligt mig. Hon måste få ta ett break, smälta allt och bara få vara häst. Det ska ju vara roligt att vara ridhäst och som i allt annat så är en vila alltid nyttigt. Och det blir nog minst två månader i alla fall. Så visst det kommer vara lite tufft med tanke på att jag är så sjukt motiverad nu, har världens bästa kurstillfällen och så är jag dessutom mammaledig. Aja nog om det, nu är nu och då är då. Till helgen är det återigen en heldagskurs för Lina med två lektioner, teori, och massa surr med gänget. Fasen vad härligt längtar redan <3
Galopp och funderingar
Idag fick Kaera bara vara häst för att smälta gårdagens kurs. Fifan fick istället komma ut och röra på sig och den här gången blev det en hel del galopp med energi i skogen. Och vad pigg hon var! Jisses hon ville bara springa innan det var färdigt, lill tjockan min. Mitt mål med henne just nu är att viktminskning, så därför blir det mycket skogslull. Jag vet inte om jag har någon motivation till att träna henne på någon ridplan. Jag har ju märkt allt eftersom jag ridit Kaera hur svår Fifa faktiskt är. Man får ingenting gratis utan man får svettas igenom varje steg typ. Medans man typ kan åka och glassa på Kaera, och då kan hon till och med gå ännu finare. Det känns lite surt på något vis, för Fifas skull. Vad hon får jobba sig igenom något som Kaera bara redan har där hur lätt som helst.
Och det klart har man en häst som har förutsättningarna och kapaciteten så blir det på ett sätt lite roligare, i alla fall vad jag tycker. Jag trivs ju inte att enbart rida i skogen och skrutta, det är liksom inte jag. Mitt starka intresse ligger i träningen och att utvecklas med sin häst och där tycker jag Kaera passar in bäst, hon har det så naturligt i sig. Förstå mig rätt, jag har haft otroligt roligt med Fifan på ridplan också. Hon är en fantastisk häst som kan ge så mycket mer med tid och tålamod, men nu har jag en häst som kan ge ännu mer och som jag kanske kan utvecklas mer på. Och Fifan kan få bli min mysiga skogshäst där jag fortfarande lägger omsorg över hennes gångarter.
På ett sätt känns det som att jag sviker Fifa. För som vi har tränat och kämpat. O andra sidan skjuter jag henne inte undan henne bara för att jag vill fokusera på Kaera i träningen, Fifan får ju egentligen bara ändra riktning som ridhäst. Hon får tuffa på mer i skog och mark istället. Och jag tror inte hon fäller tårar över det precis. Hon älskar ju att vara ute och tuta på, vilken häst gör inte det? Sedan kostar det ju att ha häst och man är inte gjord av pengar, så jag måste ju välja vem av dom jag tänker "satsa" på med kurser, tävling o.s.v. och då är valet ganska enkelt.
Ni får ursäkta de urtråkiga mobilbilderna (jag som var så flitig med kameran förr)
Titt så söt hon är min älskade Fifa <3 <3 <3
Titt så söt hon är min älskade Fifa <3 <3 <3
Hon har humör
Ikväll var det som sagt unghästkurs igen och det gick jättebra. Vi tränade på bakdelsvändningar och efter bara ett par försök så började Kaera koppla ihop delarna. Att dom lär sig så fort! Där emellan blev det övergångar mellan skritt och trav på fyrkantsspåret. Hon lyssnar jättefint och är snabb när vi ska upp i trav eller ner i skritt. Dock märker jag att det blir allt svårare ju mer jag rider henne, för hon har ett jävla humör. Hon är ett STO rätt in i benmärgen, och är verkligen en sån där lurig häst. Hon kan se så lugn och snäll ut men rätt som det är kan hon även explodera och hon börjar testa mig mer och mer, vilket såklart ingår i hantering med unghästar, men vissa protesterar ju mer eller mindre. Och det ÄR ju en något större och mer kraftfullare häst som sätter tjursidan till än vad tillexempel lilla Fifa är. Jag får inte bli för hård, samtidigt får jag inte mesa heller, och just den där balansgången tycker jag är lite svår.
En sväng fick hon för sig att inte gå samma väg som jag, jag vet inte vad som startade allt egentligen men jag kände hur hon laddade ordentligt och började kuta rygg och typ bockade, ja någon krumbukt gjorde hon, och hade jag blivit för hård så kan jag säga att hästen har stått på bakbenen. Och det är väl just den delen med henne jag tycker är svårast. Och man ska vara snabb i dom situationerna och göra rätt, och när man är osäker på den där balansgången hur fasen ska man då kunna vara snabb och göra rätt? Och jag märkte vid flera tillfällen då hon la till tjursidan att hon var nära att bocka eller sparka bakut. Och det sker just när jag vill driva på henne framåt, det är ju egentligen bara då hon blir sån. Så piskar hon irriterat med svansen som en förvarning, precis som en riktig surpuppa haha. Idag skulle Lina hjälpta till genom att driva på från marken för att få upp henne i galopp, precis som vi gjorde på helg kursen. Och hon satte till tjursidan även där, bockade och krumbukta, slängde arslet mot Lina och protesterade precis som bara ett sto kan göra. Det gäller att hålla i sig emellanåt, jävla tur att man har en hyfsat balans ändå. Jag har skaffat mig ett S.T.O!!
Nä det svåraste med Kaera just nu är nog fortfarande framåtbjudningen och att kunna driva på framåt. Nu handlar det ju inte bara om att hon är seg och kan frysa i backen, nu lägger hon även in protester vilket kan bli väldigt explosiva om jag blir för sträng, men så fort vi kommer igenom det där så tror jag att vi har tagit ett stort steg fram och att det då kan bli riktigt riktigt bra. Och vem har sagt att det ska vara lätt alla gånger? ;)
6 månader
Och de absolut bästa sex månader i mitt liv <3
Fifa känns bättre och bättre
Rajjtan tajtan, idag kändes Fifan väldigt fin, speciellt i tölten. Fasen vad roligt det var! Jag tror att Kaera bidrar mycket till Fifans framåtbjudning och glädje. Rider man med andra har det hänt många gånger att de vill rida sitt eget tempo och kanske hamnar bakom, då kan jag nästan tycka att man förlorar lite extra från sin egen häst, men nu när man har med Kaera som handhäst, som springer bredvid i samma tempo hela tiden så behåller Fifan energin framåt och får bra pusch. Hon tycker helt enkelt det är roligt att ånga på bredvid en annan häst, och på så vis kan jag få fram det där lilla extra som jag fick idag. Fan vad kul det var! Och vi undersökte även nya skogsvägar som har blivit efter avverkning. Både jag och flickorna var på toppen humör och tyckte det var riktigt spännande. Åh vad jag älskar mina fläckar <3
Hösten 2012 ^^
Sittdel
Den här lilla tjejen är inte såå liten längre, för hon har bytt till sittdel! Mammas gofis. Det känns lite bättre faktiskt för hon har ju blivit större och är mer medveten om omvärlden. Hon vill ju gärna sitta upp och titta på allt så det här blev toppen, men samtidigt inser jag ju vad stor lilla blivit! På onsdag blir hon ett halvår jisses. Och hon utvecklas sakta med säkert. Hon kan dock fortfarande inte vända sig på mage eller sitta själv men det kommer väl :) Hon utvecklas i så mycket annat istället.
Ut igen
En tur igen med flickorna och denna gången en längre runda till grannbyn. Jag börjar verkligen få smak på det här! Och Fifan är pigg och framåt, gullehäst. Nu ska vi säkert få ordning på den där magen, redan imorgon förmiddag ska vi ut igen. Kaera är också hur duktig som helst. För det mesta håller hon sig i samma position hela tiden. Går Fifan lite snabbare så joggar Kaera på, och samma om vi ökar farten så lägger hon sig i den gångart som passar bäst in bredvid Fifa. Jag blir riktigt imponerad på lill hästen. Dock är det rätt otroligt att hon blir så trött efter en bit medans Fifan (Fet och otränad) ångar på med energi. Jag antar att det är för att hon är så ung (Kaera alltså). På torsdag är det dags för unghäst träning igen, det ska bli skoj. Det är nog första gången som vi inte har tränat något innan, men det känns ändå bra. Jag vill inte träna på en sak bara för att, det ska kännas bra i magen, och jag kände att Kaera behövde få ta ett break och sedan göra något annat, så att gå som handhäst tyckte jag passade ypperligt. Variation tror jag på.
En tur till skogs
Red Fifa barbacka (man sitter ju som i en bred soffa) och tog med Kaera som handhäst. Fasen vad mysigt det var. Vi red runt omkring i skogen, över stockar och sten. Solens strålar kikade genom träden och det luktade verkligen höst i luften. Hästarna pinnade positivt på framåt, jag tror dom tyckte det var skoj att få böka mitt i skogen. Kaera har ju i princip aldrig gått i skogen på det viset mer än på skogsväg, så det här var jätte nyttigt för henne. Både Fifa och Kaera var lagomt svettig och trötta när vi kom hem, och då hade vi nästan enbart skrittat. Kaera har blivit så duktig att gå som handhäst, det känns så lätt nu mera. Jag behöver inte fokusera lika mycket på vart jag har henne utan hon följer med och har istället koll på oss. Jag längtar redan till nästa gång.
OMG
Fifan är F.E.T. Typ, uuuusch jag får lite, eller nej, mycket, panik över att se hennes jäkla runda mage. Shit, shit, shit. Nu är det bantning och motion som gäller, om jag så måste ut mitt i natten och rida. En idé är att rida långa lååååånga skritt turer och ta med Kaera som handhäst. Det måste ske en förändring, hon kan inte se ut såhär. Sedan är hon lite svälld och har proteinbrist så det ser ju värre ut än vad det är. De har börjat få sojamjöl och lusern för att öka protein intaget, samt hö så det ska nog gå till sig så småningom. För hon är inte så hemskt tjock över bog och rumpa egentligen, men hon måste helt klart gå ner i vikt. Jisses...
Det var lite annat på den tiden när man kunde rida när man ville och hur mycket man ville..
Linda
