Den hemmagjorda sängmobilen
Sängmobilen är klar och dags att visa. Det jag har använt är en vit fönsterbelysningskrans (batteridriven) som är köpt från belysningsdesign. Jag har dekorerat den med ett par fina vita rosor som var enkel att fästa runt kransen då de hade ståltråd i änden, annars har jag använt limpistol. Tre nallar fick sedan hänga i kransen som jag bara enkelt knöt med silversnöre. Både rosor och nallar är köpt från blomsterlandet. För att sedan hänga upp kransen har jag använt mig utav sidenband som också är från blomsterlandet. Det unika med den här sängmobilen är just att det även blir en lampa, men vi får se hur bra det är att ha den tänt ovanför liten, man kanske får försöka dämpa ljuset på något sätt ifall det skulle vara irriterande för bebbens ögon, allt går att ordna :) Jag är nöjd!
Såhär ser det ut när rummet är släckt.
Vecka 32 (31+0)
Ja då går vi in i en ny vecka då. Åtta veckor kvar, jisses. Jag minns så tydligt när jag var i vecka 11 och fick fara ner på akuten pga en hästolycka. Jag var så rädd att få missfall så jag ville verkligen kolla upp det för att kunna lugna kropp och själ. Det var första gången vi fick se vår lilla bebis på ultraljud, och jag minns så klart och tydligt hur jag låg där på britsen och storlog. Man kunde redan då se den lilla kroppen, huvudet och hjärtat som slog. Tänk, elva veckor! Och nu ligger man liksom här inne i vecka 32, helt sinnes sjukt.
Magen har väl inte blivit större tycker jag, och tuttarna har tagit en paus verkar det som från läckage, annars har jag haft inlägg både på dagarna och nätterna. Jag har inte ont i ryggen eller någon annanstans, jag måste ha en väldig tur, men det är ett par veckor kvar och tyngre och större lär jag ju bli, men att ha klarat sig från det i 32 veckor är inte dåligt. Jag har inte svårt att sova, inte svårare än normalt iaf, jag störs inte av bebisens rörelser, jag tror till och med att jag inte alltid tänker på rörelserna utan jag har blivit ganska van. Något nytt med min kropp är väl att det kan ila till nere vid puppeluran, jag förstår att det är liten som rör med sitt huvud. Det handlar om endast några sekunder, det är inte skönt men man hinner liksom inte ha så ont då det bara varar 1-2 sekunder. Det är ganska fränt att känna hur liten rör på sitt huvud där nere, det känner jag ganska ofta (och det ilar ju inte varje gång). Just nu ligger bebben med kroppen på vänster sida av magen och huvudet ner i startposition, huvudet är inte fixerat men ruckbart enligt barnmorska då jag var på rutinkoll idag, allt annat såg perfekt ut, något lägre blodtryck vilket jag känt av till och från med yrsel men inget som behöver åtgärdas. Magen brukar vara väldigt sne vissa kvällar och det kan se fruktansvärt lustigt ut!
Nedtrappningen av medicinen
Något som har förändrats är mitt mående, tyvärr till det sämre. Jag har nämligen börjat trappa ner på min medicin dos. Medicinen jag äter är för depression sedan ett år tillbaka. Jag har mått jättebra hela sommaren och fram till nu men man brukar inte ta bort medicinen det första man gör när man mår bättre, utan ett år är en ganska rimligt tid. Jag valde dock att försöka trappa ner på medicinen i slutet av graviditeten för bebisens skull i samråd med läkare och barnmorska. Medicinen jag äter är inte skadligt för bebisen, det som kan hända är att bebisen kan få abstinens efter födsel då h*n inte längre får sin dagliga dos. Bebisen kan då vara ovanligt sprattlig, grinig, svårt att sova och väldigt närgången, men det ska bara handla om något dygn.
Jag ville dock göra allt för bebisens skull, jag är väldigt fjantig att knapra i mig en massa tabletter och annat onödigt skit, inte ens en alvedon kan jag ta med lugnan ro. När det kommer till mig och min medicin är det inte bara att sluta tvärt, man kan bli ruskigt dålig vilket jag blev när jag började med medicinen, så det är jätte viktigt att man drar ner på dosen sakta, Så nu har jag ätit en halverad dos i tre veckor, och det har gått bra, fram till den här veckan. Nu börjar jag tyvärr känna av depressionen igen och alla dessa hemska biverkningar/symptom. Jag är väldigt väldigt trött och har hamnat i ett zombieläge, jag har varit fruktansvärt ledsen och nedstämd, ibland hamnar man i någon slags koma och bara glor in i väggen. Det är tungt i bröstet och jag känner att jag börjar gå in i mörkret igen. Så nu ska jag fortsätta äta min vanliga dos då jag tyvärr inte klarade av att minska eller sluta med medicinen, vilket är helt okej då det är ofarligt för bebisen. Det som blir är att man förmodligen får stanna kvar någon dag på BB bara för att ha lite koll. Detta känns naturligvis jätte tråkigt, för jag ville verkligen det här och jag trodde jag var redo, man känner sig misslyckad, men tydligen är det nog en dålig tid med att sluta med medicinen nu och det är viktigt att jag inte går och mår dåligt igen. Nu hoppas jag verkligen att jag kommer må bra igen efter att jag börjat äta min vanliga dos, för det är verkligen skrämmande att hamna i en depression, det är inget jag önskar någon!
En dröm
Inatt drömde jag om våran bebis. Ni vet drömmar kan ju vara lite halvkonstiga, eller halv, de kan vara jättekonstiga! Så från början var vår bebis bara några cm stor och levde utanpå min mage typ, haha hel sjukt. Efter en stund började det te sig lite mer normalt och bebisen blev just en riktig bebis. Och tänk vad en dröm ändå kan betyda mycket, vad den kan skapa känslor, tankar, och längtan. Jag fick hålla min bebis som tog emot mig med sina små armar runt om min hals, lade sitt varma goa huvud mot mitt bröst och ville bara känna närheten av sin mamma. Det var underbart, det var så mycket kärlek och glädje, något man inte ville förlora. Så vaknar man och man är ÄNNU mer otålig. Tänk vad vi ska mysa med vår gounge, jag kommer inte kunna låta bli honom/henne. Livet vi har framför oss nu kan inte bli bättre.
Ett plågsamt upplopp
Nu när man är på upploppet så känner jag mer och mer otålighet. Jag vill ha våran bebis här nu! Jag vill att våran lilla pojk eller flicka ska få komma ut och bli en i familjen någon gång. Jag känner mig mer och mer otålig, vill inte vänta mer på hjärtegull <3 Vill ha henne/honom här på mitt bröst, snusa på litens goa hjässa och känna de små hjärtslagen. Nu börjar det nästan kännas plågsamt emellanåt. Självklart vill jag att liten ska ligga i magen dessa 40 veckor, men om veckorna kunde bara flyga förbi lite snabbt, typ spola fram lite. Älskade lilla fis, snart är du hos mamma och pappa <3
Inte bara på revbenen..
Många säger att det gör hemskt ont när bebisen sparkar mot revbenen och värre blir det ju större bebisen blir med mer kraft. Och ja.. det är inte skönt när bebben är där och boxas, det är minst sagt obehagligt. Dock får jag sällan höra av andra att bebisens rörelser kan kännas obehagliga någon annanstans, utan det är liksom revbenen som kommer på tals. Ska jag vara ärlig så finns det andra ställen som gör betydligt ondare i mig när bebisen tumlar omkring. Jag kan faktiskt få skapligt ont mitt på magen, och speciellt vid naveln. Jag är verkligen jättekänslig när liten går igång på det sättet och hela insidan av magen känns halvt sönderslagen. Är det bara jag som upplever det? Dessutom är jag blå runt naveln, kan det vara bebisens sparkar och rörelser som orsakat det?
Vecka 31 (30+0)
Ännu en vecka har gått och vi välkomnar vecka 31! Nu tycker jag att man känner av graviditeten ju fler veckor som passerar. Nu läcker det skapligt bra om tissan. Jag kan säga att det rinner ner mot magen, inte så att det forsar, men det är ju en rejäl förändring när det börjar rinna, så nu har jag köpt en bekvämare sport bh och inlägg. Och nog tycker jag att tuttarna kanske känns och ser annorlunda ut emellanåt, lite små svullen. Magen är spänd och klumpig, det känns att det ligger en bebis där inne. Jag har börjat smörja magen med babylotion, just för att stoppa/bromsa eventuella bristningar, sedan är det väl alltid skönt att ha en mjuk salva på en spänd hud. Jag har även börjat känna av lite i ryggen, o andra sidan har jag nyss varit riktigt sjuk och därmed väldiga ryggsmärtor och legat dåligt i säng och soffa, så mycket kan ju komma därifrån. Det återstår att se, än är jag inte frisk men på bättringsvägen i alla fall.
Bebisen lever om och donar där inne i magen. Man får känna på mer obehagliga rörelser, vilket tyder på att den lille blir allt större. Det är ganska fränt när bebisen trycker mot magen så man får se och känna en rejäl bula, jisses tänk att det är vårat barn liksom, våran lilla sons eller dotters hand/fot/armbåge, det är så svårt att förstå hur en bebis på ca 43 cm lång och 1,6 kg tung ligger där inne i min mage. Hur får h*n plats?? Man tycker att man bör vara stor som ett hus! Ja nu är det inte långt kvar inte :)
Sjuk
Jag har gått och blivit riktigt dålig. En rejäl influensa med feber. Ont precis överallt, värst med huvud och rygg. Hade en enorm halsbränna igår vilket dessutom ledde till extrema övre ryggsmärtor, usch jag hade så ont och mådde så dålig att jag inte kunde hejda gråten. Fruktansvärt! Extremt hög puls har jag också haft, igår hade jag över hundra och i morse var det ännu värre. Ingen sömn. Nu har jag haft feber i över ett dygn, fryser och svettas emellanåt. Tvingar mig själv att ta en alvedon var fjärde timme. Har även skaffat en rekommenderad halsbrännamedicin gaviscon som jag tar efter varje måltid. Kan inte minnas att jag varit så här sjuk någon gång :(
Finns det en turboknapp?
Gud nu längtar jag efter vårat lilla pyre så jag knappt orkar vänta mera! Älskade lilla fis, nu måtte veckorna gå med raketfart! Det är riktigt mysigt att vara gravid, jag kommer nog sakna det en hel del, hitills har det ju mest varit mot det positiva. Att få känna hur liten rör sig där inne, att se hur magen växer och blir sådär gorund och alla de här härliga förväntningarna man har. Man känner sig aldrig riktigt helt ensam heller, man har ju någon med sig hela tiden.
Och vem är det som gömmer sig där inne? Vi har inte en aning och ändå är h*n så nära oss. Allt det här är ju så spännande! Det är så mycket vi har att se framemot nu. Livet kommer bli annorlunda, vardagen kommer inte likt något vi haft tidigare och det blir ju såklart en väldig omställning och omprioritering, men det är ett nytt kapitel man kliver in i. Ett kapitel fullt av kärlek och omsorg. Ett stort och viktigt kapitel som säkerligen inte kommer vara lätt alla gånger, men vilken del av livets bok är det? Kärleken och lyckan kommer ändå vara så enorm så alla svåra utmaningar och motgångar kommer vi ta oss igenom. Vi kommer verkligen göra allt för den här lilla personen som kommer bli huvudpunkten i familjen. Och att jag dessutom får barn med den människa jag älskar högst, som jag ser upp till och håller av så, det kan inte bli bättre.
Än kan man ju inte riktigt fatta att det ligger en liten bebis i min mage. Och jag kan nog inte heller riktigt förstå att jag ska bli mamma om ett par veckor, hålla vårat lilla barn i famnen och bara känna kärlek från topp till tå. Det är så nära men ändå så långt bort. Och kan jag älska tanken så här mycket så vet jag inte hur mycket jag kommer älska verkligheten. Jisses det är något enormt som väntar oss och jag kan knappt bärga mig! <3
Voksi åkpåse
När vi beställde babyskyddet fick man med en åkpåse från Voksi på köpet. En jättefin som man kan träda bältet igenom. Perfekt och lättsamt att ha i babyskyddet. Nu längtar jag bara efter att få hem allt, barnvagn och babyskydd, då blir det ju verkligen verkligt!
Det blev den här fina, jag älskar ju grått :)
Fifa
Ja och så har vi sockertoppan då. Läget med henne är ganska lugnt. Hon är t.j.o.c.k. och rör sig inte speciellt mycket. Hon är ganska omotiverad faktiskt. Tro jag det med den magen! Det märks vad ridning och träning gör för bara den fria rörelsen i hagen. Nu är det mest grisepass, obalanserat och snubbligt. Väldigt ograciöst med andra ord. Jag upplever henne faktiskt piggare och gladare under de perioder då vi tränat rätt så hårt. Hon får en helt annan blick i ögonen och hela kroppsspråket är annorlunda, men det klart så är det väl med oss människor också. Min lilla Fifa, hon är speciell hon med :)
Kaera
Igår var hovis här. Hon fixade hästarna på egen hand, och Kaera hade fått så mycket beröm! Hon hade stått som ett ljus (trots at hon stått orörd i hagen i flera månader) och nu när det är iskallt ute, det brukar ju kunna klia lite i benen då på en bebis ^^ "Den här måste du avla på, så jäkla fin mentalt och exteriört!" sa hovslagaren. Jaaa man blir ju superstolt som matte att få höra sånt. Älskade lilla häst, hon är speciell hon :)
Sötnosen idag <3
Vecka 30 (29+0)
Går in i vecka 30 idag. Hallåå, vecka 30?? Herregud, det är ju långt in i graviditeten. Nu är det bara 10 veckor kvar! Nu tror jag det kommer gå rätt så snabbt ändå, dessutom är vi ju på rätt sida av året, nu när vi möter våren som är min favoritårstid.
Ja en del har faktiskt hänt de senaste dagarna. Under ett par dar hade jag ont i magen, det värkte och sträckte en hel del som var minst sagt obekvämt, men något som är ännu obekvämare är mina ömma revben. Jag får inga direkta sparkar på revbenen men jag känner hur liten ligger och trycker där, ibland trycker det lite extra mycket så då försöker jag "trycka tillbaka" med min hand, för att få liten att ändra ställning. För det är verkligen inte skönt. Nu de sista dagarna här har jag ont i revbenen hela tiden, dom är ömma och värst är det när jag ligger ner. Blir det för jobbigt så ställer jag mig upp, då lättar trycket och skavet något. Jag har även blivit lite blå runt naveln, hmm märkligt.
Bebben rör omkring i magen som vanligt, det är inte lika vilda rörelser, dom går lite saktare nu men är kraftigare och tydligare. Man känner verkligen hur den lille växer. När jag ligger till sängs kan vissa positioner bli obehagliga beroende på hur bebisen ligger och rör sig. Jag tycker att bekvämast blir många gånger när jag ligger på rygg, ligger jag på sidan kan det dra lite och bebisens sparkar blir kraftigare på något vis. Men jag varierar gärna mellan ryggläge och sidläge just för att avbelastningens skull.
Humöret och sinnesstämningen är känsligt. Jag kan fortfarande känna mig nere och tung emellanåt och så slår det om till lycka. Ja man är en kaotiskt känsloboll nu. Kvällarna är jobbigast för då är det lite mer down.
Bebisen väger ca 1,5 kg och är 41 cm helt lång, dock är det individuellt då fostren växer olika nu. Från och med nu kommer bebisens vikt öka med ca 200 g i veckan ända fram till förlossningen.
Om man tittar noga ser man en blå ring runt naveln
Tänkte jag skulle visa skillnaden på magen med tio veckor emellan. Här var jag i vecka 20 och så har vi vecka 30. Det händer mycket på tio veckor och jag har nu tio veckor kvar av graviditeten, hua hoppas inte magen växer lika mycket under dessa tio kommande veckor, hur sjutton ska man kunna balansera och gå med en sån kula ;)?
Friserar bloggen lite...
Som ni ser håller jag på att mixtra lite med bloggens utseende, jag är inte riktigt färdig då jag inte har hundra koll på var jag ska ändra någonstans, men så snart jag får hjälp med det så ska bloggen bli i sin ordning igen!
Vad tycker ni, headern jag har nu eller den nedan?
Efterskickat!
Men nu har jag beställt det sista till sängmobilen. Funkar det som jag tänkt mig kan det här bli hur jävla bra som helst!! Jag är liiite tveksam till en sak, men jag hoppas jag ska kunna lösa det. Nu håller vi tummar att jag får hem denna vara lite snabbt så jag kan börja skapa sängmobilen till bebbe och få visa upp min idé här! Ska bli så sjukt roligt!
Har du en krans över?
Jag är så nära med min sängmobil men jag kan inte slutföra den om jag inte får tag i en vit rund kvistkrans. Jag har letat i varenda butik i Sundsvall och jag har sökt runt på nätet, men utan resultat. Jag kan säga att mitt tålamod håller på att ta slut och gravidhormonerna tar över. Att det inte ska finnas en ända krans?? Dom såg man ju överallt förr!! Så nu vänder jag mig till er, är det någon av mina fina läsare som har en vit rund kvistkrans som kan tänka sig att sälja den till mig? Eller vet ni någon butik på nätet där man kan skicka efter? Kransen ska helst vara 25 cm x 5 cm. De få kransar jag hittat är antingen för små, för stora eller för tjocka.
Åh jag har ju såna ideér till denna mobil men kan aldrig få börja då jag inte hittar en bra stomme =/
Snuttelukten
Jag har funderat på en sak. Det här med snutt, är det smart att man själv kanske har den bredvid sig i sängen någon natt för att snutta? Haha ne jag skoja! Nej men jag menar givetvis att snutten får en bekant lukt av oss. Lite så som man kan göra med valpar, att den får med sig en pläd eller leksak från kenneln där den har sin trygga doft. Jag tänkte kanske det kan vara en lika smart sak att göra till bebisen? Inte för att dom har samma luktsinne som en hund haha men lite må dom ju känna? Eller det här kanske bara är en galen tanke? Vad tror ni?
Vår bebis kommer få snutta på en snutt från Summerville som är i ekologisk bomullstrikå, köpt ifrån babyland.
Rädslan inför förlossningen
När jag var på första RUL så fick jag fylla i en blankett. (Vilket var valfritt) det handlade om tankar och känslor kring förlossningen. Här var jag i vecka 20 och kände mig otroligt stark och peppad, så jag fyllde i med positiv anda, med resultat att jag INTE var så orolig över förlossningen. Man skulle dessutom skriva ner sitt telefonnummer så att en barnmorska kunde kontakta en om hon "ansåg" att man var en av de som hade hög oro inför förlossningen. Även om jag kände mig så "tuff" när jag fyllde i den där blanketten så hörde faktiskt en barnmorska av sig till mig och ville höra hur jag kände inför att föda då hon tyckte jag verkade orolig enligt de svar jag gett. "Neeeh, jag har väl en normal oro men det är inte så att jag funderar på det varje dag" Så frågade hon om jag kände att jag behövde stöd och prata med någon om förlossningen. "Neeeh då" sa jag och så var det samtalet över.
Nu sitter man här, biter på naglarna och har just klickat hem boken "Föda utan rädsla". Snacka om en tvärvändning! Jag antar att det beror på hur nära jag faktiskt är nu. Att föda har ju liksom varit något jag gruvat mig för i hela mitt liv, jag har liksom tänk att det kommer ju aldrig att gå, det kommer jag aldrig att klara. Sedan blev jag gravid och tuff helt plötsligt, satt och tittade på serien en unge i minuten och andra förlossningsprogram. Just nu känner jag inte för att titta på några sådana program, även om mitt hjärta smälter när bebben väl kommer ut och föräldrarna får sin skatt i famnen <3
JA jag är lite rädd inför förlossningen. Jag börjar mer och mer känna "hur fan ska det gå? hur kan jag klämma ut en unge och i de smärtorna?" Ja jag vet att det är det naturligaste som finns och att kroppen vet vad den ska göra, men det lugnar inte mig. Så jag hoppas den här boken ska kunna lugna mina tankar lite, för samtidigt skulle jag inte vilja göra kejsarsnitt, nej jag vill ändå vara med om det här, uppleva att föda ut vårat barn och att sedan äntligen få höra den lilles skrik som sedan läggs mot mitt bröst där vår första kontakt uppstår utanför magen <3 Jag vill att jag och Martin ska uppleva det.
Haha!
Jag ÄLSKAR den här videon. Vilken skön grabb!
Pling!
Jag HAR en idé! Tjo det är alltid lika roligt och spännande när man kommer på ideér, nu hoppas jag att det blir som jag tänkt också. Återkommer om detta ^^
Påslakan från Newheaven
Måste bara tipsa om en sida, newheaven.se. De har så fina påslakan till riktigt bra priser! Och gillar man färgglada kläder så är det rätt sida för dig, men just påslakanen är jag lite smått förälskad i och kommer nog klicka hem några framöver :)
Vaknar med värk
Inatt vaknade jag med en värk på höger sida mage och rygg. Det var inte så att smärtan var enorm, men jag hade ont och inget jag känt tidigare. När jag satt på toaletten för rutin kissen och kände det onda blev jag rädd. För det första visste jag inte vad det var, och för det andra tänkte jag "hur fan ska jag kunna föda" om jag bara tyckte att det här gjorde ont. Ja jag fick lite smått panik och kände mig rädd. Tänkte att den dagen förlossningen kommer den dagen kommer jag vara skräckslagen. Usch. Det var jobbigt att känna den där paniken och sen att jag inte visste vad det här onda var för något. Jag var uppe och gick lite i huset, drack vatten då jag kände mig illamående och försöka smeka min mage där jag hade ont. Tillslut tog jag en alvedon, lade mig i sängen på rygg och försökte slappna av. Det tog inte lång stund innan smärtan började avta och jag kunde somna om, men det här har ju skrämt upp mig inför förlossningen =/
För övrigt är jag jätte jätte trött. Ungefär som i början av graviditeten. Idag satt jag och halvsov i tandläkarstolen innan tandläkaren kom in. Jag känner mig som en zombie och måste sova en gång mitt på dagen. Om det är graviditeten eller medicinen som spökar vet jag inte, jag skulle tro att det är en blandning av det. Ja orken finns inte längre. Disken i köket är i en hög, det behöver tvättas kläder och hunden skulle behöva få göra något, men jag har ingen energi alls. Jag hoppas denna trötthet går över snart.
Vecka 29 (28+0)
Nu klev vi in i vecka 29, oj oj, helt sinnes, ska vi bli föräldrar om ca elva veckor?? Samtidigt som jag är så förväntansfull så är det också lite skrämmande faktiskt. Pirrigt och tankarna i huvudet snurrar massor. Nu börjar det hända något med min kropp i alla fall, jag är jättekänslig. Ibland skulle jag bara vilja skrika och grina, få ut alla känslor! Jag känner mig lite nedstämd ibland och på dåligt humör. Och man funderar på hur det kommer gå med allt, både med förlossningen och efteråt. Det är så mycket tankar och känslor så det ibland skrämmer mig, vad är det med en liksom? Ibland slår tanken att "tänk om jag blir knäpp och stöter ifrån mig mitt barn?? Tänk om jag får förlossningsdepression?" Och jag var inte speciellt orolig över förlossningen från början, kanske för att den låg så långt bort, men ju närmre man kommer desto mer funderar man ju på det. Och så lever man i stunder då man är hel cool och världens lyckligaste i världen, jisses. Kissar mer gör jag och sover rätt så länge. Har fått känna på en rejäl halsbränna också men det är inget som kommer regelbundet.
Ja nog börjar graviditeten kännas av, men mest på den mentala biten. Kroppsligt tycker jag det är helt okej faktiskt. Jag har inga problem med andning, det känns inte så tungt, jag har inte ont i ryggen, jag kan ligga och sova på sida och rygg utan problem, ja det känns helt okej med andra ord, jag hoppas jag inte behöver få sämre humör och tokigare tankar ju längre fram jag kommer, det räcker med det som är :P
Idag var jag hos barnmorskan. Hon kan verkligen grejen med att lugna en, hon är kanon! Kurvan låg perfekt! Alla värden var också perfekt! Bebben lyssnade vi på och det lät också superb. Hitills har jag gåytt upp 5 kg under hela graviditeten vilket är helt normalt. Hon kände även hur liten låg och nu ligger h*n med huvudet neråt, ryggen mot höger sida av min mage. Det var som jag trodde då :) Jag verkligen kände när liten vände och vred på sig neråt, det gick inte att ta miste. Fixeringen blir längre fram i graviditeten, det finns fortfarande utrymme för bebben att vända och vri sig. Vår älskade lilla bebis, inte såå långt kvar nu ändå <3
Lite fakta om vecka 29
Babygym
Ja till och med det har vi köpt men inget som jag öppnar nu precis. Köpte det från CDON.com, beautiful garden heter babygymmet och hade ett bra pris. Jag visste faktiskt inte att CDON säljer en massa barnprylar men det finns en hel drös att hitta där och det är rätt så fina saker också.
Skapa egen sängmobil
Jag har inte hittat en ända sängmobil som duger, så jag har bestämt att göra en själv faktiskt. Jag har en hel del ideér men kan inte riktigt bestämma mig exakt hur den ska se ut. Jag har fått lite inspiration från andra som gjort egna så jag vet ju i det stora hela hur jag vill göra den, men det är väl mer detaljerna som jag inte riktigt bestämt mig för. Ska det vara nallar? Ska det vara får? Ska det vara en rund grund eller ska det vara i en form? Ja det är mer såna saker jag inte bestämt mig för, däremot så vill jag ha vitt och grått (såklart haha). Jag tänkte i alla fall skriva och visa stegvis hur jag kommer göra min sängmobil, det ska bli riktigt roligt faktiskt, jag älskar ju att pyssla och skapa :)
Nedan finns lite inspiration på hemmagjorda sängmobiler som andra gjort
Mammas griisen!
Usch vad jag älskar dig min lilla gris! Det finaste av det finaste, mitt renaste hjärta och största guldklimp! Vi är som helan och halvan jag och Elmo.
Stjärnor
Jag ville ha en bra grundfärg i babyhörnan, en neutral färg då vi inte vet om det kommer ligga en liten flicka eller pojke där. Så vitt och grått som jag annars själv älskar tycker jag är bra färger att köra på. Bra grundfärger, för vill man sedan dekorera lite mer åt pojk eller flick hållet då är det bara att slänga in en klick färg för det matchar lika fint ändå. Så en bra neutral grundfärg tyckte jag var viktigast och när vår bebbe kommer så kan jag klicka i med lite färger i rummet sedan om jag vill köra på rosa, blått, lila, rött ja det är ju bara att välja och vraka.
Nu kör jag som sagt grått och vitt, fräscht och fint och där jag valt stjärnor som en enkel detalj. Jag tycker att det lyfter rummet lite mer om man har någon slags detalj på sakerna, haha vad seriös jag låter, men det är faktiskt sant än att bara ha en färg på allt, så det tycker jag är finast :) Det får dock inte vara FÖR mycket stjärnor, typ på allt, utan det ska vara lite klickar här och där bara så det inte blir för plåttrigt.
Skötmadrassen är från NG baby köpt på babyproffsen där man fick med både handduken och kudden. Här valde jag då med stjärnor, tycker det blev så fint!
Ovan på skötbordet har jag en servettask som också är köpt på babyproffsen, en liten detalj med en klick stjärnor, men som gör väldigt mycket :)
Så till min favorit, påslakanet! Köpt på CDON.com. Det har jag tittat på länge och idag kunde jag inte stå emot att bädda med det. Så himla gulligt! Och här kan det faktiskt räcka med stjärnor, man behöver inte ha så mycket mer.
Och här sitter lille elefant och väntar på sin kommande kompis, den elefant jag inte kunde gå förbi! Och den färgklicken blir ju så fin! Man skulle kanske kunna tro att det väntas en pojk, men ne jag tycker att rummet säger för lite för vad som komma skall :)
Tryck
Och fy bevare mig vad det har tryckt i magen ikväll. Det känns som att bebis tryckte eller vände sig neråt mot puppsen och liksom, "pressade" sig fram, eller hur jag ska uttrycka mig. Det var en känsla jag inte tidigare upplevt och nu kändes det liksom väldigt tungt och lite obehagligt, det gjorde inte ont på något vis men, ett litet obehag helt enkelt. Man ville gärna röra sig försiktigt och hålla lite om magen om man reste sig upp och gick. Så kände jag tydligt hur liten rörde sig längs ner. Ja det var nästan lite otäckt för en annan började tänka på för tidig förlossning och det ena efter det andra. Hur sjutton ska man veta? Hur ska man tolka kroppens signaler om man aldrig varit med om det förr? Vad är vad? Vad är normalt och vad är det som sker? Såna gånger försöker jag bara slappna av och ta det lugnt. Ligga bekvämt och se till att jag inte triggar fram något mer/annat. Jag tror mycket på vila och att finna lugn, oftast funkar det allra bäst.
Mys i lastbilen
Jag älskar att följa med i lastbilen! Kan man ligga i sängen o kolla på film på surfplattan ;) Så stannar vi sen. Och käkar någonstans. Mot Sollefteå!
Korgar från jysk
Jag älskar detaljer, och att matcha. Jag kör på vitt och grått i färger, och stjärnor som små detaljer. Till skötbordet köpte jag ett par vita fina korgar i olika storlekar. Där jag bland annat har vårdprodukter, blöjor, skötservetter, handdukar mm. På byrån har jag också en liten söt korg där jag förvarar napparna. Samtidigt som detta är praktiskt som fint. Korgarna har jag köpt på jysk för en billig peng. Dom har massor med olika korgar, olika storlekar, former, färger ja vill man titta på¨korgar för rimligt pris så är jysk ett kanonställe!
Att veta könet eller ej
När jag blev gravid då bestämde jag mig direkt att vi skulle ta reda på om det var en flicka eller pojke. Jag var så inne på att köpa alla kläder och saker i "den rätta färgen", för om jag inte visste vad det var för kön, hur skulle jag då kunna handla? Vad tråkigt med neutrala färger. Ja så kände jag från början.
Veckorna gick och när det inte var så långt kvar till RUL så började tankarna gå i andra banor istället. VARFÖR måste jag veta könet? Och VARFÖR måste jag kunna köpa "rätta färger" just nu? Jag måste även tala om att det där enormt stora köpsuget efter bebis grejer det svalnade lite, eller jag lärde mig att kontrollera det där suget med tiden, så tillslut var det inte lika viktigt längre. Jag och min sambo kom slutligen överrens om att det blir roligare och mer spännande om vi inte tar reda på om det är en flicka eller pojke där inne. Det blir ju en väldigt stor överraskning vid förlossningen och den som spar han har. Så det kändes bara så rätt, vi ville inte veta helt enkelt.
Jag inbillar mig också att OM man vet vad det är för kön så kanske man föreställer sig lite hur bebisen ser ut och får en liten bild av det barn som ska komma till världen. Men om man inte vet någonting alls, då är ju den där föreställningen tom, ett tomt blad som kommer fyllas på efter förlossningen. Och jag vill nog ha det så, helt tomt, jag vet bara att vår bäbis ligger där inne och sparkar men vi har inte aning om "vem" så det ska bli super spännande. Och jag vill ju liksom höra det där "Det blev en pojke/flicka!" Fränt. De flesta idag tar ju reda på könet och då är jag nyfiken på varför man ville veta :)? Jag har förklarat varför jag INTE vill veta men ni som vet, vad var det som gjorde att ni ville ta reda på könet? Jag är jättenyfiken!
Linda
