Igår tog vi på sadel igen och denna gången med stigbyglar som fick hänga vid hennes sida. Ingen reaktion, överhuvudtaget. Vi gick en promenad i olika tempon, och jag måste säga att hon sköter sig fenomenalt! När vi gasar på lite extra blir hon lite busig och göra några glädjeskutt, vilket hon EGENTLIGEN inte får, med tanke på att matte kan få sig en jävel eller att hon börjar fula sig vid framtida ridning. Så nej, inget bus när hon är med mig och med tanke på det lilla jag hört om hennes mamma så blir jag lite extra sträng.

 

Idag hängde jag över Kaera för första gången. Jag tog en pall som jag ställde mig på och liksom lade mig över hennes rygg, två gånger, hon brydde sig nada, duktiga lilla tjejen!! Myyyycket beröm! Ska bli sååå spännande att få börja sitta på henne!!! Sedan tog vi både träns och sadel och begav oss ner till strandvägen. Och hej hopp där var tydligen järnvägen som matte inte alls tänkte på, just ja, Kaera har inte gått över den själv utan hästsällskap, och tidigare har jag inte lyckats få över henne själv heller. Mycket riktigt tyckte hon rälsen var onbehaglig och valde att frysa. Det slutade med att jag backade över henne, hehehe, och när hon väl var mitt på spåret och upptäckte mattes fulhet blev det full fart över, och vi kom ju över :) Kanske inte det rätta valet av metod men vad skulle jag göra? Det gick betydligt bättre på vägen hem, hon stannade, blåste upp sig och tjöt som en typisk travhäst, men smög sedan vaksamt över. Hon skötte sig exemplariskt idag med.