Tänk att ridningen ger mig sådan lycka. Man är helt inne i det man gör, i sig själv och i hästen. Allt runtom försvinner liksom i mängden och man är som i någon slags psykos, eller som om man vore drogpåverkad, man har all fokus på ridningen. Man är i något slags tillstånd där så mycket detaljer sker, känslor, rörelser ja allt som samtidigt blir en helhet. Det är ganska magiskt, att befinna sig i ett sådant tillstånd, när man blir ett med hästen, man samarbetar och är ett team, man känner det där att man går ihop och är som ihoppusslad på något vis, det är inte bara en ryttare på en häst, utan de är sammankopplade till en vacker dansande svan eller ett ångande lok. Tillsammans skapar man något och delar glädjen i det man gör.

 

Idag gick det ruskigt bra på plan. Jag vill nästan säga att jag aldrig kännt en sådan rund och fin trav på min lilla fläckhäst förut. För mig är det magiskt, för mig är det helt otroligt. Nu kan vi jobba i traven, i traven som har varit så bökig och svår, nästan som ett hopplöst fall, det är vad man har kännt många gånger i alla fall, men den här gången började hon den långa och låga traven så fruktansvärt fint. Vi fokuserade på att komma fram och inte bli fast i nacken. Varje gång hon kom fram och lossa så blev traven mycket renare och rörligare med ett trevligare gung. Det tog ingen lång stund innan jag kunde börja rama in traven och jobba ihop henne. Till min stora förvåning började hon arbeta kanonfint på en gång. Oftast brukar de ta några varv innan de släpper och det kan vara några superfina steg åt gången. Idag travade hon runt flera varv på volten med kanonfina steg. Hon var framme, uppe, rund, i bra form, avslappnad och gungade på steget. Det var en underbar känsla, ni vet en sån där känsla att "Men yes träningen har ju verkligen börjat ge resultat"

Tölten var också kanonfin och jag har själv börjat rida mer i kort tölt, det har jag slarvat med, har ridit i alldeles för höga tempon, nu är det dags att jag fokuserar lite mer på bärigheten samt lydnaden. Jag fick vara noga med att hon kom fram här hela tiden, och dessutom inte överböja henne i vänster varv som jag tydligen har lätt att göra, samt vara snabb med min eftergift och hålla det korta tempot. Båda varven gick superbra, oh en härlig känsla. Jag gjorde övergångar till traven som var lite knackigt först, förmodligen är det jag som inte är tillräckligt snabb i mina hjälper men jag lade stor vikt på att lyssna till min häst när hon var redo för övergången, och visst blev det bättre för varje övergång. Jippie! Det här kommer bli lysande. Min häst frustade, skummade och sög som attan på bettet, hon var lyhörd, glad och med på allt. Testade även galopp men dääär kom min rädsla in och min häst var liiite väl pigg - varför ska man vara världens mes?

 

Vägen hem fick jag ta itu med galoppen iaf med töltövergångar. Jädrar vilken fattning hon tar efter varje töltsträcka, hon tar i så det brakar gosse. Vi tog och busade och drog på järnet några gånger, ibland måste man ju det också, benen går som ett par trumpinnar, min lilla lilla. Tölten den var superduperfin, för nu kom äntligen paddlandet fram som jag eftersträvar hela tiden, det var ett tag sedan men nu hoppas jag att det ska komma tillbaka med tanke på vilken energi och vilket resultat det blir i arbete på plan. Hon paddlade på så fint så fint, min söta docka!