Jag kände att Kaera behövde få ett break, och kanske jag också? Jag har en förmåga att vilja så mycket att det nästan blir, för, mycket. Och jag fick känslan av att Kaera måste få vara ifred ett tag. Det har hänt mycket för henne de senaste veckorna. Från att bli ledd i sadeln till att trava och galoppera på volt liksom. Hon är ung och behöver få andas. Så jag bestämde mig för att låta henne vara i en vecka, inga promenader ens utan bara låta henne skrota i hagen, det tror jag gör henne gott.

 

Det var tänkt att jag istället skulle fokusera lite på Fifan, men hon gick och blev ordentligt halt. Jag vet inte vad som har hänt men hon hade skapligt ont i vänster fram. Nu ser jag ingen hälta alls längre men ska försöka ta mig ut och känna lite i ridningen. Fast nu är det ju den säääämsta tiden ever då Martin håller på med tröskningen, sedan ska det tas en andra skörd, och det ska köras skit på åkrar åt andra bönder och så ska han plöja och gud vet vad. Nu är det ju mörkt om kvällarna så när han kommer in känns det inte så roligt att gå ut och rida, speciellt inte Kaera. Barnvakt kan jag nog ordna men har haft det en del nu på slutet (korta svängar) så det känns inte heller roligt. Hade Fifan varit i skapligt hull har det väl känts bättre men hon är ruuuund och behöver röra på sig, så jag KAN INTE känna mig lugn att ha henne ståendes.

 

Hur som haver hästarna är hemma från betet och det känns väldigt skönt. Nästa år kommer vi byta hus med svärföräldrarna och då kommer jag ha hästarna utanför dörren, DET känns härligt, även om jag bara har 100 m nu, men jag kan inte se dom från vårat hus vilket jag saknar.