Kliver in i vecka 40. Och jag trodde faktiskt inte jag skulle vara så less på graviditeten så som så många andra känner i sluttampen. Jag har ju ändå haft en bra graviditet och det är inga problem nu heller, jag har kommit undan lindrigt. Fast det verkar inte spela någon roll om jag inte har ryggont, foglossningssmärtor, illamående o.s.v. jag är less ändå. För jag känner mig helt slut, tung och varm. Bebisen kan ibland ligga och trycka rätt obekvämt och själv vet jag inte hur jag ska sitta eller ligga riktigt skönt, något är liksom i vägen. Jag är inte överdrivet stor heller men det verkar inte ha någon betydelse alls hur stor kulan är, det blir obekvämt och tröttsamt ändå. Man är trött bara man sitter ner. 

 

Den sista tiden har jag inte kunnat göra så himla mycket då jag blir ganska hindrad av min egna kropp. Jag blir fort trött och känner av fogarna. Jag kan inte röra mig obehindrat i vardagen helt enkelt och måste vila väldigt mycket, vilket är fruktansvärt långtråkigt. Därför brukar jag följa med Martin i lastbilen om dagarna eller så är vi ute och far en del med personbilen. Bara för att jag ska få komma ut ur huset. Så att bara få åka på vägarna har blivit väldigt underhållande för mig (vad man uppskattar en liten sak så mycket nu mer) Fast, nu är det till och med jobbigt att åka bil då jag får så mycket sammandragningar. Det är inga sammandragningar som gör ont men det blir väldigt tungt och obekvämt och magen blir stenhård och trycker på. Varje gupp på vägen är... uuuuh.. jag håller mig om magen allså, för det är inte skönt. Så nu ska det vara tungt och besvärligt att åka bil också. Förstå vad hindrad man blir i vardagen. Och med tanke på hur man känner sig under vardagen så blir jag ganska osocial också. Jag känner inte alls för att träffa eller prata med folk, det finns ingen ork till det. Så ja, nu är jag less på graviditeten och vill att förlossningen ska starta.  

 

Igårkväll hade jag ganska mycket ihållande sammandragningar. Magen var stenhård och jag ville inte röra mig alls, bara ligga i soffan och peka på det Martin skulle skicka mig. Det är konstigt för sammandragningarna brukar släppa till och från, här kunde jag ligga i en timme med tung och jobbig mage utan att det försvann. Något jag faktiskt inte nämnt tidigare är att jag får som ett tryck upp mot huvudet när jag får dessa sammandragningar och trycket har liksom blivit mer med tiden, jag vet inte vad det beror på, har försökt googla och där hittar jag bara nå få skrivet om att bebisen kan ligga nära aortan. Inatt var det nästan som att någon tog stryptag om min hals. Det är inget som skrämmer mig men detta tryck är ju inte som en lyxmassage direkt. Ibland hade jag dessutom som stickningar runt kulan, men jag hade liksom aldrig ont.Jag hade hoppats på att det var en start till något men icke. Här sitter jag nu och känner ingenting, typiskt.

 

Bebisen beräknas nu vara ca 51 cm lång och väger 3,6 kg. Vilket är väldigt individuellt under den här tiden såklart. '