Ibland förstår jag inte på mig själv riktigt, dagarna är så olika och då kan dom verkligen vara OLIKA. Ena dagen då kan jag vara så pigg och glad. Känner mig på hugget och gör mycket om dagarna (så mycket jag klarar av) Jag kan känna mig stark och mycket peppad inför förlossningen. Det känns som att jag med mod och kraft skulle kunna möta den utan några problem. 

 

Så kommer dagar då jag är mest trött och less. Jag kan känna mig så omotiverad och krafterna räcker inte riktigt till även om jag inte gjort ett dugg på hela dagen. Då kommer även tankarna fram att om jag känner mig såhär den dagen jag ska föda kommer det inte alls vara roligt, så trött och negativ - hur klarar man en förlossning i det tillståndet? Och hur ska jag orka med den lilla bebisen om jag är såhär trött på dagarna?

 

Mycket tankar och känslor, de bara väller runt om mig och är olika från dag till dag. De dåliga dagarna skäms jag över. Idag har varit en sån dag, när man är trött och orkeslös. Är jag lat? Är jag en dålig blivande mamma? Är jag verkligen värd att få en sån fin gåva som vi kommer att få? Jag önskar jag vore pigg och glad, stark och motiverad varje dag, men det är verkligen inget jag kan bestäma över, dagen kommer som den kommer utan att jag påverkat hur jag ska må och orka. Jag är trött, och jag behöver inte ha gjort någonting alls, soffan kan ha varit högsta prioritet och ändå kan man vara så orkeslös. Jag måste vara pigg och stark för vårat barns skull.