Idag blir jänta tre månader gammal. Vad tiden går fort! Jag måste säga att tiden går snabbare nu sedan Linnéa kom till världen än vad den gjorde när man gick med stor kulan. Och det är ju fantastiskt roligt att se hur våran lilla flicka utvecklas mer och mer för varje vecka, och ibland för varje dag. Samtidigt som man faschineras av hennes utveckling och är förväntansfull på nästa sak så blir man lite rädd över att det går så fort. Den här bebis tiden är ju urmysig och jag vill inte att den ska försvinna. Så även om man sitter på sidan och hejar på att man ska se något nytt hos Linnéa så vill man också bromsa tiden.

 

Idag pratar Linnéa för fullt, och då menar jag verkligen för fulla muggar. De ropas, de jollras, de tjuts och det låter en massa ur munnen. Hon pladdrar på i ett kör. Hon har även börjat små skratta lite, speciellt när jag busar med henne. Det är så himla gulligt! Och att man får respons så tydligt när vi kittlas och leker tillsammans, det är ju underbart! Hon har varit väldigt snabbt att utvecklas på den verbala delen. Hon säger tydligt till vad hon är på för humör. Ibland är hon förbannad och skäller både på det ena och det andra, speciellt i babygymmet när hon inte får respons från figurerna som hänger där, och så vänder det snabbt och ett underbart skratt och joller klingar i rummet när hon äntligen fått tag i den där bråkiga fjärilen.  Igår satt hon i min famn och pappa satt bredvid vid köksbordet, Linnéa ropade massor för att pappa skulle prata och ge henne uppmärksamhet. Det var riktigt roligt att höra, massor med ÖH! AAAH! OOH! och andra gulliga ropande läten, hon försöker verkligen kommunicera med oss. När hon väl fick uppmärksamheten flinar hon och skrattar lyckligt. Vi vaknar också ofta av att hon ligger och pratar massor i sängen på mornarna, hon är vår lilla väckarklocka!

 

Den största utvecklingen den här månaden tycker jag är hur hon kan fokusera på saker som hon sedan försöker greppa. Hon spänner verkligen blicken på ett föremål, flaxar med händerna och VIPS så har hon fått tag i något, då lyser ögonen av glädje! Jag kan även sträcka en leksak till henne som hon försöker få tag i. Så det här är verkligen det första lilla steget på en kontroll av hennes egna kropp. Nu kan hon få tag i saker. Och går det inte som hon vill, blir man förbannad och skäller ut den där dumma leksaken. Eller när hon faktiskt får tag i den hängande fjärilen på babygymmet men får inte lös den, haha då kommer hennes humör fram. Hon har än inte börjat titta på sina egna händer än mer än att stoppa dom i munnen, men det kanske inte är så långt ifrån? Hon sprattlar och sparkar så babygymmet skakar, hon är väldigt aktiv med sin kropp, ligger sällan stilla. Det är väldigt vilka sparkar hon kan få till, och så blir hon sådär uppjagad ibland så hela armar och ben far åt alla håll. Väldigt underhållande för en annan måste jag säga. 

 

Hon är fortfarande lätt att natta och sover mycket, men en del gånger kan hon ha lite svårare att somna. Det hon gör då är att spotta ut nappen hundrafemtioelva gånger så att hennes tålmodiga mamma får gå hundrafemtioelva gånger fram och tillbaka för att stoppa in nappen. Nu har jag börjat fundera om jag ska sluta springa in till henne så fort hon gör det, filurar på om det har blivit någon fixidé? Annars är hon ju så lättsam och vi så bortskämda, så att hon spottar ut nappen hundrafemtioelva gånger nu och då vid läggning är ju ingen big deal. Något jag börjat göra är att lägga snutten lite över nappen, på så vis så far den inte iväg lika lätt och hon själv kan trixa in den i munnen igen. 

 

Hon är lika självständig som förut, om inte mer. Hon har sina rutiner när hon ligger i babygymmet, och där kan hon sedan ligga och leka tills hon så småningom somnar (fast jag är snabb att ta upp henne så hon somnar i mammas famn istället, så tar vi en liten kort powernap i soffan tillsammans) <----- Såjäklamysigt.com