Tittar tillbaka..

När jag ser den här bilden känner jag bara en sån enorm kärlek i kroppen. Vad liten hon var och så färsk! Tänk vad nytt det var för oss där. Hon är inte ens ett dygn på den bilden kärleken vår. Tänk vad liten och skör dom är som nyfödd. Och nu när hon blivit större så inser man ju verkligen när man tittar på bilderna vad liten hon faktiskt var som nykläckt. Att hon var så liten? Så hjälplös och som ett helt oskrivet blad som idag har fyllts på massvis och ska fyllas på ännu mer.
 
Vad extremt mycket blandade känslor man hade då på bb. En sån stark lycka men även en nervositet. Hur skulle allt gå? Hur skulle det bli hemma? Tänk om hon går sönder?! Hur mår hon? Vad behöver hon? Ja det var mycket tankar och känslor som snurrade runt, samtidigt som vi var de lyckligaste i världen. Wow, hon är här! I nio månader hade vi väntat och funderat på vem det var som låg och sparkade där inne i magen och hur vardagen sedan skulle se ut. Det är ju otroligt att det var hon, att det var just våran lilla Linnéa som låg där inne och grodde. Jag blir tårögd när jag skriver detta, för det är så fint, så himla fint. Och nu sover hon där inne, i sin lilla säng, pärlan vår. Helt otroligt. 
 
 
 
 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Kom ihåg mig?